Är det bara jag som inte förstår varför folk klagar på Aspergare som är sjukskrivna, det är inte enkelt för alla att jobba,

Jag förstår inte riktigt på personer som klagar på Aspergare som inte jobbar, både i media och i offentligheten.

Det är ju tom synd om oss aspergare då vi kan ha svårt med det sociala, var är neurotypiska empatin?

Det gäller alla, man använder ordet welfare queen som är en negress som har en massa barn och "tjänar" pengar på det. Hur kan man ta hand ett barn på 2000 kr per månad.

Det är bra att ha empati för personer i sin outgroup också.

Från Urban Dictionary:

"welfare queen

a female with kids from different men,getting money from the government to buy phones and skanky clothes to post statuses and booty shots on facebook
Suzy Delacruz got a new Iphone to post selfies and status's on Facebook with the ssi checks she gets for each of her dumb.. err disabled kids ,what a welfare queen smh."

"Zigenare är arbetsskydda" är också en klassiker.

Beror väl på bristande föreställningsförmåga i vissa fall? "Det hade kunnat vara jag" finns inte i vissas föreställningsvärld.
Sen tror jag de lätt missuppfattar gradskillnaderna i besvär. Läser man kriterierna på 1177 t ex så känner många igen sig. Det omgivningen pga. okunskap kan klassa som "lätt asperger/autism" tror vissa inte påverkar vardagen nämnvärt men det är ju för att autism/Asperger ofta inte syns (även om det inte motsäger att vissa ofrivilligt signalerar "att det är nåt"). Omfattande svårigheter i vardagen anses väl de flesta som fått diagnos ha/ha haft?

Det ingår i NT kollektivet att hacka på någon eller något, de i skottgluggen är lämpliga offer som ofta är impopulära t ex aspisar, det här är ett flockbeteende och som man säkert satt runt lägerelden i forntiden och pysslade med, likväl som i fikarummet på kontoret idag...

Har man en jobbig vardag själv och behöver avlastning kan man säkert längta efter sådant stöd och hjälp aspergare kan ansöka om. I den situationen kan vissa börja klaga på att aspergare har det för bra, inte tar ansvar osv. Ganska tragiskt.

..vidare så kan diagnosen vara motsägelsefull för vissa på det sättet att man kan ha styrkor utöver det normala men dippa rejält på andra sätt t ex i social interaktion, förmåga att ta hand om sig själv och sina saker. Om det sistnämnda dränerar en så kan det bli avgörande för hur ens vardag kan komma att se ut. Även detta är ett stort problem som jag tror kan göda misstro och feltolkningar av behov.

Tror också att många (de flesta?) neuroptypiska helt enkelt saknar föreställningsförmågan och/eller empatin att förstå de svårigheter vi på autismspektrumet måste stå ut med.

Ingen NT-person som jag har talar med har förstått hur jobbigt det är med ljudkänslighet, till exempel. Att jag kan inte åka buss om den inte är mer eller mindre tom eftersom 20-30 röster, musik och hostningar - plus ljuden som uppkommer av bussen själv - låter precis lika högt och det är fysiskt omöjligt att "tänka bort" ljuden, vilket är vad NT-personer brukar föreslå. Eller att använda hörlurar, men jag måste ha musik på högsta volym för att inte störas av omgivande ljud och då får jag ont i öronen så det fungerar inte under särskilt lång tid. Egentligen ett mirakel att jag inte har tinnitus!

Svårigheter med exekutiv funktion är något annat de heller inte begriper. Att det inte beror på lathet när man inte klarar av att diska, betala räkningarna eller besvara viktiga meddelanden, utan att det är en slags handlingsförlamning som beror på fysiska skillnader i hjärnan.

Det hjälper inte när 1177 skriver så här:

Till exempel kan du som har både autism och en intellektuell funktionsnedsättning ha ett stort behov av stöd och hjälp i vardagen under hela livet. Medan du som har Aspergers syndrom kan klara dig utan stöd, när du väl har hittat strategier för att klara av de förväntningar som finns i samhället.

Vilket ju är en ren lögn. VISSA personer med Aspergers klarar sig bra utan stöd; har man relativt milda "symtom" där man är en mer stereotypisk nörd som har svårt med ögonkontakt och sysslar med IT men saknar större problem med stereoptypiska mönster, exekutiv funktion, överkänslighet och dylikt, kan man säkert klara sig bra i sk. rätt miljö. Min pojkvän passar in på den bilden, fast det är ändå knappt att han får vardagen att gå ihop. Han arbetar och sover, mer eller mindre. Ingen tid för avslappning eller hobbyer.

Men autismspektrumet är just ett spektrum: det finns inte bara "superautister" och "personer som är nördar" utan man kan ha vilken blandning som helst av de symtom som förknippas med autism. En del har normal IQ men ändå enorma problem i vardagen (t ex. jag själv), andra kan ha låg IQ och ändå klara sig bra (min bror t ex - han har förvisso sjukersättning då han inte klarar av att jobba, men han klarar av vardagen mycket bättre än vad jag gör och då har han autism med utvecklingsstörning). Och givetvis allt däremellan.

Ett stort problem är säkert att de källor som många använder sig av för att lära sig om autism och Aspergers syndrom är skrivna av just neurotypiska, som i många fall inte har träffat en autistisk person utan baserar sina åsikter på t ex. Sheldon i The Big Bang Theory eller hon i Bones, som ju är välfungerande "autister".

Flinta skrev:..vidare så kan diagnosen vara motsägelsefull för vissa på det sättet att man kan ha styrkor utöver det normala men dippa rejält på andra sätt t ex i social interaktion, förmåga att ta hand om sig själv och sina saker.

Det är definitivt också bidragande. Neurotypiska har generellt en ganska jämn begåvningsprofil och har svårt att förstå att man kan fungera över genomsnittet på vissa saker, men har enorma svårigheter med sådant som borde vara lätt. En dusch kan vara ett stort projekt för vissa på spektrumet eftersom det inte är en enda process för oss, utan dussintals steg som måste göras i en viss ordning. Det kan vara överväldigande - speciellt om man redan mår dåligt av andra anledningar.

Hm ja idag kan vem som helst, såväl professionella som personer med egen autism, föreläsa för stora grupper. De ges möjligheten att sprida sina budskap om autism så som de uppfattat diagnosen. Inte så lyckat alltid om ni frågar mig. Åhörare är inte så källkritiska som de skulle behöva vara.

Det är oroande att "folkkära, omtyckta personer" som t ex läkaren Anders Hansén (i "Vardagspuls") och komikern Måns Möller (i "Superungar") fått nå ut med vissa av sina budskap om hur autism bör hanteras.
Båda har direkt eller indirekt gått ut med att svårigheter och svagheter vid autism bör tränas på, ungefär som om de inte förstått att autism inte är en sjukdom. "Allt är möjligt, det tar bara lite längre tid för barn med npf" säger Måns Möller i sitt program. "Strategier" nämns inte.

Oj Trodde professor och psykolog Sven Bölte ( https://medarbetare.ki.se/people/svebol ), som enligt 1177 ska ha granskat texten, fattat lite mer än gemene man om autism/As men så verkar inte vara fallet när det kommer till nedanstående:

Till exempel kan du som har både autism och en intellektuell funktionsnedsättning ha ett stort behov av stöd och hjälp i vardagen under hela livet. Medan du som har Aspergers syndrom kan klara dig utan stöd, när du väl har hittat strategier för att klara av de förväntningar som finns i samhället.

Konstigt att ingen uppmärksammat 1177 på felaktigheten. Eller om så gjorts men inget ändrats ändå?

Sedan är det också ganska många aspergare som har svårt att föreställa sig den vånda de neurotypiska går igenom när fem av veckans sju dagar måste spenderas på en arbetsplats de i många fall avskyr. En mycket stor del av deras vakna liv går åt till att jobba, medan aspergaren kan ägna all sin tid åt sina specialintressen om den vill.

Huggorm skrev:Sedan är det också ganska många aspergare som har svårt att föreställa sig den vånda de neurotypiska går igenom när fem av veckans sju dagar måste spenderas på en arbetsplats de i många fall avskyr. En mycket stor del av deras vakna liv går åt till att jobba, medan aspergaren kan ägna all sin tid åt sina specialintressen om den vill.

Fast det är ändå hyfsat få aspergare som har den lyxen, enligt min uppfattning i alla fall.

Många upplever ju vånda dygnet runt, året om, av diverse anledningar. För neurotypiska slutar ofta våndan när de kommer hem från jobbet, men för autister är det ångestframkallande alltid där eftersom det är en permanent funktionsnedsättning som bara till viss del går att hantera. Fast återigen beror det ju på vilka svårigheter man har och hur påverkad man blir av dem. En del klarar sig bra, andra knappt alls.

I de flesta fall klarar ju NT-personer av både heltidsjobb, barn, hobbyer, planera resor, åka och shoppa osv. utan att få helt slut på sin energi. För en del på spektrumet kan man bli sängliggande bara av att gå till affären.

Personer med Aspergers tvingas ju ut i diverse åtgärder som är direkt skadliga för den psykiska hälsan. Min psykläkare vittnade om att det är just så FK gör - de tvingar ut en till arbetsplatser som är direkt olämpliga enligt läkare och så får man gå där tills man får psykbryt, sedan byter de till en annan olämplig arbetsplats tills man bryter ihop där också... Efter 6-7 arbetsplatser kanske FK inser att ett konventionellt arbete inte fungerar och man får testa något mer autismvänligt eller får gå på DV istället. Eller så skickas man över till Soc.

Även om ett konventionellt jobb säkert ofta kan vara stressande för neurotypiska, tvivlar jag på att de får psykbryt efter psykbryt och sitter i badrummet och skakar under sina lediga dagar. Det är en helt annan typ av ångest som ingen som inte befinner sig på spektrumet kan förstå.

Huggorm skrev:Sedan är det också ganska många aspergare som har svårt att föreställa sig den vånda de neurotypiska går igenom när fem av veckans sju dagar måste spenderas på en arbetsplats de i många fall avskyr. En mycket stor del av deras vakna liv går åt till att jobba, medan aspergaren kan ägna all sin tid åt sina specialintressen om den vill.

Men bu-hu.
Då får de väl byta jobb då, om de är så friska och duktiga!

Huggorm skrev:Sedan är det också ganska många aspergare som har svårt att föreställa sig den vånda de neurotypiska går igenom när fem av veckans sju dagar måste spenderas på en arbetsplats de i många fall avskyr. En mycket stor del av deras vakna liv går åt till att jobba, medan aspergaren kan ägna all sin tid åt sina specialintressen om den vill.

Så är det helt klart. Det är bra att samhället hjälper dom svaga, och det är också rimligt att känna tacksamhet.

Intressant det verkar råda en del omvänd funkofobi här som jag vill kalla NT-fobi. Aspisar skall bara få gå hemma sjukskrivna och aspa och suga pengar ur staten år efter år och det "SKALL" NT ha förståelse för och acceptera och låta aspisen göra för aspisen mår ju dåligt men när NT plågas av att gå till sitt skitjobb som NT hatar 5 dagar i veckan för att överleva och betala räkningar då är det bara för NT att byta jobb om NT inte trivs .

Huggorm skrev:Sedan är det också ganska många aspergare som har svårt att föreställa sig den vånda de neurotypiska går igenom när fem av veckans sju dagar måste spenderas på en arbetsplats de i många fall avskyr. En mycket stor del av deras vakna liv går åt till att jobba, medan aspergaren kan ägna all sin tid åt sina specialintressen om den vill.

opteron skrev:Det är ju tom synd om oss aspergare då vi kan ha svårt med det sociala, var är neurotypiska empatin?

Är du säker på att dom som klagar är neurotypiska då? Många som vill slå ner på andra har ju ofta svagheter själva. ADHD, autism, låg begåvning eller vad det nu kan vara som ställer till det kan alla vara anledningar till dåligt beteende.

Paladinen skrev:Intressant det verkar råda en del omvänd funkofobi här som jag vill kalla NT-fobi. Aspisar skall bara få gå hemma sjukskrivna och aspa och suga pengar ur staten år efter år och det "SKALL" NT ha förståelse för och acceptera och låta aspisen göra för aspisen mår ju dåligt men när NT plågas av att gå till sitt skitjobb som NT hatar 5 dagar i veckan för att överleva och betala räkningar då är det bara för NT att byta jobb om NT inte trivs .

Nu finns det faktiskt aspergare som jobbar och hatar sitt jobb också, kanske just pga sin AS, med överkänslighet, dålig stresstålighet m m. Men pga sin bristande sociala kompetens har aspergaren svårt att byta jobb, medan en NT har lättare. Den som arbetar har också möjlighet att byta till ett högre avlönat jobb, det kan aldrig den med sjukersättning.

Jag ogillar starkt ordet "skitjobb". Det finns inga "skitjobb", alla jobb som behöver göras är viktiga och det är nedvärderande mot dem som utför dem att kalla det för skitjobb. Vad kallar man dem som gör de jobben då, skitjobbare? Däremot kan en del jobb vara fysiskt och/el psykiskt krävande och ändå ha låg lön.

Paladinen skrev:Intressant det verkar råda en del omvänd funkofobi här som jag vill kalla NT-fobi. Aspisar skall bara få gå hemma sjukskrivna och aspa och suga pengar ur staten år efter år och det "SKALL" NT ha förståelse för och acceptera och låta aspisen göra för aspisen mår ju dåligt men när NT plågas av att gå till sitt skitjobb som NT hatar 5 dagar i veckan för att överleva och betala räkningar då är det bara för NT att byta jobb om NT inte trivs .

Så du menar att de som är friska inte alls kan byta jobb då, om de vantrivs så?
Den som är handikappad har inga val alls i livet.
Och ja, då behöver man faktiskt "suga pengar" från staten för att överleva.
För du menar väl inte att vi ska behöva svälta och bli hemlösa?
Och kom inte och säg att vi ska arbeta trots våra handikapp.
För vem tror du vill anställa någon med kronisk värk eller psykiska problem?
Jag klarade ju inte ens av DV till sist.

Kentarou skrev:"Zigenare är arbetsskydda" är också en klassiker.

Tror alla försöker göra så gott dom kan, det finns studier som visar att Romer har låg generell begåvning som grupp. Läste också en mindre undersökning som sade att endast 10-15% utav dom högfungerande autisterna hade ett jobb, och det är en minoritet utav dom procenten som jobbar 8h/dag och inte får lönebidrag.

Fungerar inte förståndet/kapaciteten så ska man få den hjälp man behöver.

opteron skrev:Är det bara jag som inte förstår varför folk klagar på Aspergare som är sjukskrivna, det är inte enkelt för alla att jobba,

Jag förstår inte riktigt på personer som klagar på Aspergare som inte jobbar, både i media och i offentligheten.

Det är ju tom synd om oss aspergare då vi kan ha svårt med det sociala, var är neurotypiska empatin?

Många FD x politiker jobbar ju inte heller efter sin karriär.'

Många fd politiker lever ju på höga bidrag och fallskärmar.

Alien skrev:

Paladinen skrev:Intressant det verkar råda en del omvänd funkofobi här som jag vill kalla NT-fobi. Aspisar skall bara få gå hemma sjukskrivna och aspa och suga pengar ur staten år efter år och det "SKALL" NT ha förståelse för och acceptera och låta aspisen göra för aspisen mår ju dåligt men när NT plågas av att gå till sitt skitjobb som NT hatar 5 dagar i veckan för att överleva och betala räkningar då är det bara för NT att byta jobb om NT inte trivs .

Nu finns det faktiskt aspergare som jobbar och hatar sitt jobb också, kanske just pga sin AS, med överkänslighet, dålig stresstålighet m m. Men pga sin bristande sociala kompetens har aspergaren svårt att byta jobb, medan en NT har lättare. Den som arbetar har också möjlighet att byta till ett högre avlönat jobb, det kan aldrig den med sjukersättning.

Jag ogillar starkt ordet "skitjobb". Det finns inga "skitjobb", alla jobb som behöver göras är viktiga och det är nedvärderande mot dem som utför dem att kalla det för skitjobb. Vad kallar man dem som gör de jobben då, skitjobbare? Däremot kan en del jobb vara fysiskt och/el psykiskt krävande och ändå ha låg lön.

Tror det finns många folk oavsett NT eller AS som avskyr sina jobb. Dom flesta jobbar för att överleva , inte för att det är roligt att jobba.

Sedan så självklart finns det bra och dåliga jobb . Jag skulle ju mycket hellre sitta på kontor och få 25000 i månaden än att stå på MC Donalds och steka hamburgare för 15000 i månaden.

Sedan är det inte alltid lätt för NT att byta jobb det finns något sådant som socioekonomiska förutsättningar, kommer man från en lågutbildad bakgrund med dåliga förutsättningar redan från start så blir man oftast fast i lågavlönade yrken/fast på Soc och då har man kanske inte heller de ekonomiska förutsättningarna för att studera och har man endast yrkeserfarenhet ifrån lågkvalificerade jobb är det svårt att komma upp sig och få ett bättre jobb , MC Donalds eller diskare eller städare är ingen merit när man söker som ingenjör.

Sedan med skitjobb så menade jag att om man är fast i ett jobb man ogillar så ser man det som ett skitjobb även Om andra kanske inte gör det , du kanske inte tycker att jobba som städare är ett skitjobb men om jag jobbar som städare och vantrivs så tycker jag troligtvis att det är ett skitjobb.

Jag tror det är nyttigt att vi har en samhällsnorm där man ser ned på människor som inte gör rätt för sig.

Furienna skrev:

Paladinen skrev:Intressant det verkar råda en del omvänd funkofobi här som jag vill kalla NT-fobi. Aspisar skall bara få gå hemma sjukskrivna och aspa och suga pengar ur staten år efter år och det "SKALL" NT ha förståelse för och acceptera och låta aspisen göra för aspisen mår ju dåligt men när NT plågas av att gå till sitt skitjobb som NT hatar 5 dagar i veckan för att överleva och betala räkningar då är det bara för NT att byta jobb om NT inte trivs .

Så du menar att de som är friska inte alls kan byta jobb då, om de vantrivs så?
Den som är handikappad har inga val alls i livet.
Och ja, då behöver man faktiskt "suga pengar" från staten för att överleva.
För du menar väl inte att vi ska behöva svälta och bli hemlösa?
Och kom inte och säg att vi ska arbeta trots våra handikapp.
För vem tror du vill anställa någon med kronisk värk eller psykiska problem?
Jag klarade ju inte ens av DV till sist.

Det är inte alltid lätt att byta jobb hur som helst bara för att man är frisk. Det skall finnas anställningsbehov där man vill jobba , man skall ha dom rätta meriterna , utbildningen , erfarenheten osv . Det är ju inte bara för en snabbköpskassörska att säga upp sig och börja jobba som läkare för att hon inte trivs som snabbköpskassörska och även om hon skulle kunna säga upp sig och utbilda sig så är det en lång process att utbilda sig och man förlorar i ekonomi mot att jobba samt att man drar på sig studieskulder . Snabbköpskassörskan kanske har 3 barn som är beroende av hennes inkomst så kan hon inte bara säga upp sig och försöka byta jobb hur som helst.

Sverige har dessutom rekordhög arbetslöshet och jag tror inte att alla som är arbetslösa har handikapp eller psykiska problem utan merparten av dom är NT iom att dom med handikapp och NPF utgör en väldigt liten del av befolkningen . Om det vore så lätt för NT att bara byta jobb varför är så många NT arbetslösa i Sverige ?