Såg ni den här artikeln i dagens tidning? Någon med asperger blev tydligen nekad socialbidrag. Så nu fryser de i kylan.
Intressant att socialen kan neka pengar, speciellt då den sökande trots allt är handikappad. Så som socialen slösar pengar normalt är det förvånade att de samtidigt nekar vid fall som verkar självklara att beviljas.

http://www.kvp.se/nyheter/1.1354846/bar ... e#comments

Socialtjänsten kan alltid kräva att hon säljer huset först, innen de ger mer bidrag. Faktiskt tycker jag att det är konstigt att hon fått socialbidrag, när hon bor i villa. Visserligen kan det vara billigare än om hon måste hyra en lägenhet för fyra personer. Men sånt brukar inte myndigheterna ta hänsyn till.

Men möjligen kan hon få bidrag till oljan, om hon överklagar beslutet. Reglerna om "barnens bästa" kan tolkas olika:

Inga lagar garanterar värme och varmvatten
- Det finns inga detaljerade bestämmelser i socialtjänstlagen om vad en familj kan ha rätt till. Det är en bedömningsfråga. I en bedömning ingår att se till familjens behov, och även vad den enskilde har eller har haft för egna resurser för att själv tillgodose sina behov. Men däremot ska socialnämnden/ socialkontoret, när de tar beslut, ta hänsyn till barnets bästa, alltså väga in vilka konsekvenser som beslutet kommer att ha för barnet, säger Suzanne Julin, jurist på Socialstyrelsen.

Hej!

Men det är ändå hemskt. Mamman kan kanske inte jobba på grund av sitt AS. Men vad är det som säger att hon skulle vara sämre på att ta hand om ett hus? Och att ha ett hus för fyra personer, blir ungefär lika dyrt som att att hyra en lägenhet med fyra eller fem rum. I och för sig, visst kan socialen tvinga dem att bp i en trea: de två barnen sover i ett sovrum, tonåringen i det andra sovrummet och mamman i en bäddsoffa i vardagsrummet. Men det är hemskt att ha det så trångt, om man själv vill bo i ett hus.

Hälsningar

Lilla Gumman

Äh, socialtjänsten får väl se till o hjälpa till i korta loppet ändå.
Sedan var det tydligen så att de gjorde ett beslut baserat på ett felaktigt svar från oljebolaget.
De hade sagt att hon inte betalat oljan med de pengar de fick och sedan när de erkände sitt misstag så struntade vad jag förstår komunen i det.
Inkompetens hos komunen vill jag påstå.

Behöver hon stöd så är komunen alltid och utan undantag skyldig att se till att hon får den hjälp som behövs.

Kan vara billigare att bo kvar i huset än att bo i en lägenhet som hyrs per månad.
Kanske inte ens finns hyreslägenheter i den komunen eller i närheten.
Tror inte hon har problem att jobba heller utan bara problem o hitta jobbet o söka det.
Iaf om jag utgår från mig själv, tycker sökandet är mycket jobbigare än själva jobbandet i sig.
Jobbar heller ett år till med något tråkigt än att jag söker ett nytt jobb.
Har provat, det tog 7 år innan jag gick vidare till något nytt.

Dels verkar beslutet ha baserats på oljebolagets typiska första felaktiga svar, och inte ha beaktat att de sedan har rättat sig... fast de där beskrivningarna låter onekligen som att det kan vara så att det är detaljer som förskönats i den beskrivning vi får i artikeln...

Dessutom verkar de tro att det är bara att slå på någon elvärme i stället.

Någon kommentar till artikeln säger dock att det kan vara så att det finns en elpatron i pannan. Kanske läge att de visar den här kvinnan den i sådana fall, om de nu vet något om något sådant...

Givetvis är artikeln vinklad av tidningen. Sannolikt har inte alla fakta kommit med.
Om det är så att soc gjort fel så ska de naturligtvis få veta om det, helst också straffas på ett eller annat sätt. Det är nog enda sättet att få en myndighet att sköta sig. Som det är nu så kan de möjligen få en reprimand av JO om nå'n ids att anmäla dem.

Som jag har förstått det är det så att de kan ge tillfällig hjälp även om den som har behovet inte har hunnit sälja sina tillgångar. Gör hon inte det så blir det genast svårare. För reglerna är stenhårda. Har man tillgångar man kan realisera har man i princip inte rätt till ekonomisk hjälp. Det där kan ge särskilt mycket problem i de fall den som har hamnat på obestånd har ett hus som är osäljbart.

Men det är anmärkningsvärt om de låter barn bo i ett utkylt hus.

Förvånar mig inte. De påstår att de aldrig låter barn bli vräkta heller, trots detta nekades jag hjälp när jag sökte, trots att jag talade om att jag (och mina två barn) skulle bli vräkta om vi ingen hjälp fick.

Jag vräktes dessutom under tiden jag låg inne på psyk (detta var när jag var som djupast i depression). Hade jag inte haft släktingar som kunde tömma lägenheten åt mig och sköta allt praktiskt, hade de slängt mina tillhörigheter.

När jag sedan ansökte om en lägenhet genom soc så fick jag bara en etta, detta trots att jag hade två barn som jag ville och behövde återknyta med, men det sket man fullständigt i.

De fick mig att förstå att det var mitt fel att det såg ut såhär. Hade jag inte blivit deprimerad så hade det ju inte funnits några problem. Och min depression? Den hade jag bara mig själv att skylla för - tydligen.

tahlia skrev:Förvånar mig inte. De påstår att de aldrig låter barn bli vräkta heller, trots detta nekades jag hjälp när jag sökte, trots att jag talade om att jag (och mina två barn) skulle bli vräkta om vi ingen hjälp fick.

Jag vräktes dessutom under tiden jag låg inne på psyk (detta var när jag var som djupast i depression). Hade jag inte haft släktingar som kunde tömma lägenheten åt mig och sköta allt praktiskt, hade de slängt mina tillhörigheter.

När jag sedan ansökte om en lägenhet genom soc så fick jag bara en etta, detta trots att jag hade två barn som jag ville och behövde återknyta med, men det sket man fullständigt i.

De fick mig att förstå att det var mitt fel att det såg ut såhär. Hade jag inte blivit deprimerad så hade det ju inte funnits några problem. Och min depression? Den hade jag bara mig själv att skylla för - tydligen.

Vilken fullkomligt vidrig historia!! Jag hoppas du anmälde dem när du tog dig ur det värsta?

tahlia skrev:Förvånar mig inte. De påstår att de aldrig låter barn bli vräkta heller, trots detta nekades jag hjälp när jag sökte, trots att jag talade om att jag (och mina två barn) skulle bli vräkta om vi ingen hjälp fick.

Jag vräktes dessutom under tiden jag låg inne på psyk (detta var när jag var som djupast i depression). Hade jag inte haft släktingar som kunde tömma lägenheten åt mig och sköta allt praktiskt, hade de slängt mina tillhörigheter.

När jag sedan ansökte om en lägenhet genom soc så fick jag bara en etta, detta trots att jag hade två barn som jag ville och behövde återknyta med, men det sket man fullständigt i.

De fick mig att förstå att det var mitt fel att det såg ut såhär. Hade jag inte blivit deprimerad så hade det ju inte funnits några problem. Och min depression? Den hade jag bara mig själv att skylla för - tydligen.

Sakerna ska förvaras i en lagerlokal och inte slängas. Däremot får man nog betala för den "servicen".