Har hört och läst om många som missar inbokade tider pga att de glömmer bort dem (har även NT-vänner med det problemet).

Mitt problem har snarare i perioder varit att jag inte kommer iväg till olika ställen pga att jag inte orkat göra mig iordning och ta mig iväg, för att jag är alldeles för trött. Lägg till PTSD/social rädsla (hänger ihop för mig pga situationer där jag varit utsatt).
Jag undrar om det finns fler här som har missat åtaganden, möten etc pga att ni varit för trötta/inte kunnat vakna?
Och har du fått någon rätsida på problemet?

Jag skulle verkligen behöva gå till en sjukgymnast, t ex, och jag har haft enstaka tider på ställen jag bott på, som jag inte orkat ta mig till. Det är ju SÅ onödigt att betala det det kostar att utebli, så därför har jag inte bokat in fler besök hos sjukgymnast trots att jag skulle behöva!

Dessutom har jag inte lyckats fullfölja sånt som är återkommande. T ex. gick jag hos naprapat men efter några gånger blev det som det brukar; jag "pallar" liksom inte att fortsätta..
Vill gärna börja på nån fritidsaktivitet, men det är alltid så kämpigt med att ta sig iväg + alla förberedelser. Blir bara helt slut av tanken!

Finns ju hjälpmedel för de som har svårt med minne och tidsuppfattning, men vad finns det för oss som är för trötta, eller inte orkar helt enkelt?

Jo, jag känner igen det. Har hänt många gånger att jag hoppar över saker för att jag helt enkelt inte orkar. Mentalt då, det är efter att man blivit helt tömd på krafter på grund av stress, folk, eller annat. Förr hade jag ofta dåligt samvete för det men inte så mycket längre, jag vet ju att det är en sjävbevarelsemekanism. Pressar man sig för hårt går det åt helvete. Jag tror även det hänger ihop med att jag är en "quitter", jag ger ofta upp saker för att jag inte orkar. Kan vara tex. utbildningar, jag tror jag hoppat av minst fem universitets- eller KY-utbildningar.

Jag har ett dåligt arbetsminne helt enkelt och det är främsta orsaken till att jag inte lyckas få någon rätsida på för många planeringar med möten tider och så vidare.
Det är så vansinnigt utmattande med saker som är bortom min kontroll, det jag själv kan planera går mycket bättre.
Psykologen jag träffat berättade att för många bollar i luften kommer leda till väldigt mycket stress för mig, därför är så mycket skriftlig information som möjligt bra samt att man kan få stöttning i form av påminnelser.
Innan jag ens tog upp dessa saker som problem så var det många i min nära omgivning som släkte alla bränder för att man skulle orka med.
Nu känns det så himla osäkert, ska man lita på icke professionella så behöver det vara någon man 100% litar på och kan anförtro sig till.

Det är självfallet att man blir trött när man pressas över sin förmåga, det är ju hemskt, tillslut väljer folk att bara ge upp på livet.
Överbelastning av intryck gör ju att huvudet sparkar bakut och protesterar långa resvägar gör en trött innan man kommit fram om man måste upprepa detta varje dag.

Huggorm skrev:Jo, jag känner igen det. Har hänt många gånger att jag hoppar över saker för att jag helt enkelt inte orkar. Mentalt då, det är efter att man blivit helt tömd på krafter på grund av stress, folk, eller annat. Förr hade jag ofta dåligt samvete för det men inte så mycket längre, jag vet ju att det är en sjävbevarelsemekanism. Pressar man sig för hårt går det åt helvete. Jag tror även det hänger ihop med att jag är en "quitter", jag ger ofta upp saker för att jag inte orkar. Kan vara tex. utbildningar, jag tror jag hoppat av minst fem universitets- eller KY-utbildningar.

Ja det är väl en självbevarelsedrift helt enkelt
Jag skulle inte få lika dåligt samvete om det inte vore för att uteblivna eller för sent avbokade besök debiteras! Känns inte som att jag har råd med sånt!
Ibland är folk schyssta och har förståelse för ens situation, men inte alltid.

Det är ju helt ohållbart i längden att sitta och betala för besök man inte varit på!

Ja, om man måste betala ändå är det ju dubbelt surt

Tycker väl mest det blir surt att missa läkartider efter som jag ser dem som nödvändiga att gå på, jag har aldrig varit den som sprungit till läkaren i onödan.
Tvärt om så skötte vården förskrivningar av mediciner enbart via telefon ett långt tag så jag prioriterade bort mig själv för att få mindre att hållas med. Detta pågick tills en annan mottagning gav kritik mot den andra klinikens hantering, men jag själv hade inte reflekterat över det.
Ett medicinbyte skulle innebära sjukhusinläggning för mig då jag på något sätt är överkänslig för biverkningar och behöver sjukskrivning, men de besök jag haft hittills har ju i första hand varit att jag framförallt behövt vård men medicinbyten har ofta skett samtidigt.
Hur blir det om jag hamnar i kritiska situationer och inte kan ta hand om mig själv?

Att betala ett läkarbesök är ingenting mot vad det kostar att ligga på avdelning.

Sedan kan det mycket väl vara så att jag Behöver söka vård men inte gör det utan försöker hantera saker själv eller inte fattar att jag behöver vård, det blir inte heller alltid så lyckat.
Senast gick det inte så bra, det var mina anhöriga som fick vara krockkuddar för smällen.

Huggorm skrev:Ja, om man måste betala ändå är det ju dubbelt surt

Ännu värre när man har nått upp i högkostnadsskydd. Då ska dom minsann plötsligt ha betalt bara för att man inte dök upp. :/

OBS:

VILL BARA FÖRTYDLIGA ATT JAG INTE ENBART SYFTAR PÅ LÄKARBESÖK OCH DYLIKT!
KÄNN ER FRIA ATT BERÄTTA OM VAD SOM HELST SOM NI HAFT INBOKAT/PLANERAT OCH INTE HAR ORK & ENERGI TILL NÄR DET GÄLLER! TROTS ATT NI HAFT FÖR AVSIKT ATT GENOMFÖRA DET, OCH KANSKE ÄVEN HAFT LUST TILL OCH VELAT- MEN INTE ORKAT?!

TRÅDEN SYFTAR PÅ ATT INTE KOMMA IVÄG PÅ SAKER PGA TRÖTTHET/ATT INTE KOMMA UR SÄNGEN/ATT MAN INTE PALLAR FÖR DET ÄR FÖR MYCKET ATT TÄNKA PÅ RUNT OMKRING, ELLER FÖR LÅNGT ATT TA SIG TILL STÄLLET, FÖR MÅNGA MOMENT ETC ETC.

(Finns redan så många som skriver och pratar om att inte komma iväg pga att man glömmer, eller inte har nåt tidsbegrepp. Nästan ingen som tar upp problemet med att man inte kan komma iväg pga att orken inte finns)

Ta en sån sak som fysisk aktivitet/träning. Alla i ens omgivning pratar om hur bra det är, speciellt för oss som har diagnoser. De har ingen aning om att allt runtomkring själva träningen tar så mycket energi, tid och planering i anspråk, att det knappt känns värt det! Detta trots att jag älskar att träna, själva träningen! Men jag är pissdålig på att planera, vara förutseende, få en jäkla överblick (hur svårt kan det vara att föreställa sig hur allting ser ut från ett högt-uppifrån-perspektiv??! ) och allting som ska planeras för en längre tid framåt blir bara helt kaos i huvudet och jag fattar noll.

Jo, det har hänt att det inte funnits ork men ofta brukar jag få dit mig. Sitter så hårt att just viktiga möten kommer man på. Sen att jag inte ätit eller tvättat håret fastän mötet är 15...

Förberedelse brukar vara bra. Duscha kvällen innan. Lägg fram kläder. Ha en drickyoghurt eller vattenflaska redo.

ShakeItOut skrev:Jo, det har hänt att det inte funnits ork men ofta brukar jag få dit mig. Sitter så hårt att just viktiga möten kommer man på. Sen att jag inte ätit eller tvättat håret fastän mötet är 15...

Förberedelse brukar vara bra. Duscha kvällen innan. Lägg fram kläder. Ha en drickyoghurt eller vattenflaska redo.

Låter ju bra, men det är inte säkert att jag orkar duscha och lägga fram kläder kvällen innan! Jag är trött både på morgonen och kvällen! Bara en liten stund på dagen som jag är pigg.
Möten slösar jag inte längre energi på. Har suttit i möten hit & möten dit i åratal förut, och det kändes inte som det ledde nånvart eller gav nånting! Kändes bara utlämnande och förnedrande. Idag har jag varken boendestöd, god man, kontakt med LSS eller träffar psykiatrin. Funkar bättre utan all den soppan för mig!

Kan tillägga att jag även lider av diverse fysiska krämpor som gör mig orkeslös.

Har ett läkarbesök på Vårdcentralen inbokat nu på torsdag, alltså i övermorgon. Jag är mycket väl införstådd med att jag måste avboka minst 24 timmar innan om jag inte kommer. Men... Hur 17 ska jag kunna veta i förväg hur jag känner mig torsdag förmiddag?! Jag vet aldrig hur jag mår fysiskt och psykiskt från en dag till en annan!

Då bokar man om tiden till en eftermiddag när man r mindre trött, svåre än så behöver det inte vara.

Hej TS. Jag känner oxå igen detta med att missa tider pga trötthet. Har betalat rätt mycket i avgift för uteslutna besök. ( nu har de höjt avgiften ett par hundra, om jag minns rätt ) . Kommer inte iväg pga hallucinationer oxå. Det postiva är att jag nu har Färdtjänst så jag kan ta bil istället för tåg. Fast det kostar ju en del.

slackern skrev:Då bokar man om tiden till en eftermiddag när man r mindre trött, svåre än så behöver det inte vara.

VA??
Om jag uteblir får jag ändå betala, ganska onödigt!
Tror du att de verkligen anpassar sig efter när jag känner mig pigg?!
Jag fattar inte hur du menar??

Att jag är piggare på eftermiddagen, eller vadå? Ja, jag är iallafall mindre trött då! Men jag vet aldrig hur jag mår fysiskt, med värk osv, eller psykiskt heller. Mår jag skit så orkar jag ingenting, och det är ett annat problem i sig.

Chrilleb skrev:Hej TS. Jag känner oxå igen detta med att missa tider pga trötthet. Har betalat rätt mycket i avgift för uteslutna besök. ( nu har de höjt avgiften ett par hundra, om jag minns rätt ) . Kommer inte iväg pga hallucinationer oxå. Det postiva är att jag nu har Färdtjänst så jag kan ta bil istället för tåg. Fast det kostar ju en del.

Jag hade färdtjänst ett tag. Tanken med färdtjänst är jättebra, men tyvärr hände det 90% av gångerna att de kom alldeles för sent, och ibland dök de inte ens upp.

Lightworker skrev:

slackern skrev:Då bokar man om tiden till en eftermiddag när man r mindre trött, svåre än så behöver det inte vara.

VA??
Om jag uteblir får jag ändå betala, ganska onödigt!
Tror du att de verkligen anpassar sig efter när jag känner mig pigg?!
Jag fattar inte hur du menar??

Hur jag tänker kring frågan är att om dom har bokat in en tid på förmidagen åt dig och du är medveten om att du kan försova dig, så kan du tänka så här i fortsättningen ojdå VC har bokat in mig klockan 09.00 bäst att jag bokar om tiden till en eftermiddag runt klockan 14.00 för då har jag troligtvis lättare att komma iväg till. Förstår du då hur jag tänker?

Jag försov mig både idag och igår och kunde inte ta mig till DV. Hatar mig själv varje gång det händer.

Ja, jag kan verkligen relatera! Har haft jättemycket besvär med just det här att orka med saker. Det fungerar inte alls för mig att ha någonting på återkommande tider, det kan funka ett litet tag men jag blir bara mer och mer utmattad ju längre tiden går. Jag försöker dock att passa tider och höra av mig om jag inte kommer på något, fast bara det kan ta sjukt mycket energi. Men jag vet med mig att om jag inte är "ansvarig" av mig så får jag ångest, så i slutändan är det bättre (även om det känns som att bestiga ett berg just där och då).

Jag har väl inte hittat något mirakel för att hantera det, utan mest handlar det om att acceptera hur jag fungerar och handla därefter. I praktiken innebär det att jag försöker att bara göra ett ärende hemifrån per dag, att jag tillåter mig själv att ta vilodagar där jag inte gör någonting om det trots allt blivit för mycket för mig (måndagar brukar jag vara ganska knockad efter att ha spenderat flertalet timmar med familjen under helgen) och att jag aldrig bokar in något före lunch (jag har svårt för morgnar), med mera.

Det finns ju ett tryck kan jag känna, att man alltid ska "göra" någonting. Mitt liv ser kanske inte skitkul ut för de flesta, men det fungerar hyfsat och jag mår bättre nu än när jag försökte pressa mig själv att vara iväg på saker.

@Lightworker


Aha,trist när bilen inte dyker upp. För mig så brukar d smsa om försenade.