Från en föreläsning på konferens för personal m fl som arbetar inom daglig verksamhet:

”När brukaren inte kommer – hemmasittare inom daglig verksamhet
• Ökad frånvaro – vad kan det bero på?
• Faktorer att ta hänsyn till vid kartläggning samt praktiska arbetssätt när personen inte vill träffa oss
• Metoder som får personen att komma till verksamheten – konkreta tips i en komplex situation”.

https://www.teknologiskinstitut.se/_/cm ... ia_id=9947

Kan det finnas andra orsaker till att brukaren inte vill träffa sin personal? Och inte vill gå på DV?

Om ett DV får för få deltagare riskerar väl det att stänga? Personal kan bli arbetslös? Så kära brukare, gör inte slut med ditt DV...

Från programbladet:
” Inbjudan till konferens
Daglig verksamhet 2020
Forskning, verktyg och inspiration för en kvalitativ verksamhet
• Behovsanpassade metoder för personlig utveckling
• Kostnadseffektivt kvalitetsarbete
• LSS-lagen – från teori till praktik
• Strategier för lågaffektivt bemötande
• Från daglig verksamhet till arbetsmarknaden”

Nästa konferens blir i höst:

https://www.teknologiskinstitut.se/dagl ... et/k426500

Men är inte många DV Corona-stängda. Vad händer då? Får brukarna ”distansarbeta”?

Blir konfunderad över hur olika DV är. Jag hade ju blivit utkastad med en gång om jag struntade i att komma utan att ringa mig sjuk. Och det hände inte ofta.

De räknade ju med att jag skulle vara på jobbet. Om det t ex skulle komma en stor barngrupp och alla skulle rida på 2 ponnyer och jag skulle leda den ena så hade det blivit kaos om jag bara struntat i att komma.

Jag hade nog inte haft någon anställningstrygghet.

Dock är DV frivilligt, så om jag inte kommit så var det upp till dem att kasta ut mig. Dvs jag har rätt att inte komma men inte rätt att komma om jag straffat ut mig.

Den där texten låter som DV inte är valfritt. Hur man ska få folk till DV som man tvingat dit. Låter inte trevligt.

Sedan haaatar jag ordet hemmasittare. OK jag är aspig och tänker mig att de sitter på en stol hela dagarna. Men även när jag tänker som man ska så har NT ingen förståelse. Uttrycket betyder att man är slapp. Inte juste. Att inte klara av att gå till DV kan bero på många saker och då ska man inte kallas hemmasittare. Det är ett ord med känsla.

Man kanske är allergisk mot något i miljön och vägrar fixa det, man kanske bara har sovit 1 h och det är dags att gå upp, eller man är iproppad neuroleptika så man inte kan stå på benen fast man sovit, man kanske har ångest, det kanske är för långt att gå på vintern och ingen buss, de kanske tycker DV:n är meningslös t ex att lägga skruvar i en burk.

DV är ett låtsasjobb för personalen på platsen. Om det inte är en riktig arbetsplats. Fattar inte att folk kan vara stolta över att ha sådana jobb, det är som att vara en annan sorts socbidragstagare, som kungen, som LSS-handledare eller jobba som DV-ledare.

Sitter man hemma - dvs är hemmasittare - eller går man hemma? Hemmagångare ?

Poppis tråd på FB just nu är om autister som går hemma:

https://www.flashback.org/t3297913

@Kidzi, du har rätt i att det låter som om DV inte var valfritt. Det låter som en obligatorisk skola.

Om man förvandlas från en brukare till en bråkare, är man då ändå välkommen till sitt DV? Eller vill de gärna att man stannar hemma då? Frågar åt en kompis. En bråkig typ som brukar svära mycket som brukare. Denne brukare brukar tobak. Om han måste sluta som brukare funderar han på att bli murbrukare. Eller om det var missbrukare.

DV är ju frivilligt, inte obligatoriskt. Man kan bli övertalad men inte tvingad till DV.

Men om brukaren uteblir utan att ringa så har man väl precis som på en arbetsplats orsak att bli orolig. Är hen sjuk, är hen bara trött, mår hen riktigt dåligt el har hen bara tröttnat på DV? Ska DV-folket försöka motivera brukaren? Ska de undersöka om brukaren kanske inte orkar hela dagar el fem dagar i veckan? Kanske behöver brukaren en annan slags DV? Eller är det så att brukaren egentligen inte vill gå på DV?

Det där är ju skrivet ur ett perspektiv, det finns ju ett annat med och det är lagen från brukarens perspektiv. Vill inte brukarna gå så har man ingen verksamhet men samtidigt så kommer inte alla personer man möter passa ens verksamhet.

BellaBelle skrev:Sitter man hemma - dvs är hemmasittare - eller går man hemma? Hemmagångare ?

Poppis tråd på FB just nu är om autister som går hemma:

https://www.flashback.org/t3297913

Sengångare kanske, för inte att någon aspergare tränar, så de kan inte vara normalgångare. Nepp, sengångare kanske är ett bättre ord. (OBS SKÄMT)

Tyvärr finns det inte många ytor att gå på här, de är avpassade till djuren. Just nu är jag hemmaliggare. Hemmasittare då innebär det kraft att resa sig lite och t ex äta. Fast det hemma liggandet hade ju inte med aspergern att göra utan en sjukdom, men visst är det konstigt att vanliga aspergare kan bli sjuka. Det räcker ju med en grej. Inte blanda, inte var hel person. Inte få lite extra boendestöd för man ett tag är nedbruten i kroppen, nej för det är för din asperger. Varför ska du vara så krånglig att du har två fel på dig? Blir galen.

Gengångare är AS som dom helst vill bli av med, som envisas med att inte bli gåbortgångare...

Fråga till dig Kidzi, visst behövdes ett samtycke i samband med att du fick ditt DV?
Eller det förutsätter jag då LSS inte får vara tvingande, du borde fått tala om dina behov och målet med ditt DV, framförallt när man har rätt att få samordnade inatser enl LSS då man har en genomförandeplan som är lagstadgad.
Samtycke gäller också vid sysselsättningar enligt SOL, de ska kunna erbjuda fler alternativ.
DV ska absolut vara det sista alternativet och det står också i förarbeten till LSS, det ska inte äventyra chanserna att få ett jobb.

Anställningstrygghet har man inte då man inte omfattas av samma lagar som vanliga arbetande.

Kidzi skrev:DV är ett låtsasjobb för personalen på platsen. Om det inte är en riktig arbetsplats. Fattar inte att folk kan vara stolta över att ha sådana jobb, det är som att vara en annan sorts socbidragstagare, som kungen, som LSS-handledare eller jobba som DV-ledare.

Det finns folk som tycker om att gå till sina verksamheter, väldigt många uppskattar faktiskt att få komma ut och få rutiner. Så ett låtsasjobb tycker jag inte att det är om man arbetar som personal, hur skulle annars alla handikappade ffa personer med rörelsehinder och grövre utvecklingsstörnngar bli sysselsatta?
Man har ju inga pengar att spendera.

sussi83 skrev:Fråga till dig Kidzi, visst behövdes ett samtycke i samband med att du fick ditt DV?
Eller det förutsätter jag då LSS inte får vara tvingande, du borde fått tala om dina behov och målet med ditt DV, framförallt när man har rätt att få samordnade inatser enl LSS då man har en genomförandeplan som är lagstadgad.
Samtycke gäller också vid sysselsättningar enligt SOL, de ska kunna erbjuda fler alternativ.
DV ska absolut vara det sista alternativet och det står också i förarbeten till LSS, det ska inte äventyra chanserna att få ett jobb.

Anställningstrygghet har man inte då man inte omfattas av samma lagar som vanliga arbetande.

Om du förklarar med andra ord kanske jag kommer förstå.

sussi83 skrev:

Kidzi skrev:DV är ett låtsasjobb för personalen på platsen. Om det inte är en riktig arbetsplats. Fattar inte att folk kan vara stolta över att ha sådana jobb, det är som att vara en annan sorts socbidragstagare, som kungen, som LSS-handledare eller jobba som DV-ledare.

Det finns folk som tycker om att gå till sina verksamheter, väldigt många uppskattar faktiskt att få komma ut och få rutiner. Så ett låtsasjobb tycker jag inte att det är om man arbetar som personal, hur skulle annars alla handikappade ffa personer med rörelsehinder och grövre utvecklingsstörnngar bli sysselsatta?
Man har ju inga pengar att spendera.

Det får finnas sådana ställen. Men ledarna ska inte kaxa sig och se ner på brukarna. Sedan ska det vara vettig sysselsättning. Och trygg. Så många aspergare som fått plocka i giftigt elektronikskräp

En DV ska vara alla tillsammans, inte chefen Anna som har eget fikarum och andra chefer som ser ner på beukarna och tror att de är bättre.

Kidzi skrev:

sussi83 skrev:

Kidzi skrev:DV är ett låtsasjobb för personalen på platsen. Om det inte är en riktig arbetsplats. Fattar inte att folk kan vara stolta över att ha sådana jobb, det är som att vara en annan sorts socbidragstagare, som kungen, som LSS-handledare eller jobba som DV-ledare.

Det finns folk som tycker om att gå till sina verksamheter, väldigt många uppskattar faktiskt att få komma ut och få rutiner. Så ett låtsasjobb tycker jag inte att det är om man arbetar som personal, hur skulle annars alla handikappade ffa personer med rörelsehinder och grövre utvecklingsstörnngar bli sysselsatta?
Man har ju inga pengar att spendera.

Det får finnas sådana ställen. Men ledarna ska inte kaxa sig och se ner på brukarna. Sedan ska det vara vettig sysselsättning. Och trygg. Så många aspergare som fått plocka i giftigt elektronikskräp

En DV ska vara alla tillsammans, inte chefen Anna som har eget fikarum och andra chefer som ser ner på brukarna och tror att de är bättre.

De tror de är bättre oavsett om de fikar med brukare eller inte, de är trevliga för att deltagarna är deras brödföda. Har nog aldrig stött på dåliga personal inom omsorgen, det vore att riskera sitt arbete, DV omfattas av Lex sara så de kan bli rapporterade till IVO eller åka på kontroller.
Jag har aldrig hört att deltagare får göra hälsovådliga uppgifter, det kanske varit något ställe som gjort så, men DV personal omfattas av arbetsmiljölagar däremot.

En kompis, eller kanske mer bekant, till mig går på ett DV. I Skåne, jag preciserar inte närmare än så. Han sitter vid dator. Eftersom han inte längre är tjugo så är kroppen hans sisådär. Så han bad att få en bättre stol, och så lite annat sånt som hjälper mot belastningsskador/belastningsrisker. Det nekades. Men personalen själva har kontor med mycket bättre stolar och rull-mus eller vad det heter. Fotstöd. Höj-och -sänkbart skrivbord.

@sussi83 Menar du att de är trevliga eller ”trevliga”?

Jag är inte emot DV i sig, men kan ändå kännas som en märklig företeelse. Är det så himla viktigt med rutiner och struktur och sånt? För personer som aldrig kommer kunna arbeta (mer)) på öppna arbetsmarknaden?

Alien skrev:DV är ju frivilligt, inte obligatoriskt. Man kan bli övertalad men inte tvingad till DV.

Men om brukaren uteblir utan att ringa så har man väl precis som på en arbetsplats orsak att bli orolig. Är hen sjuk, är hen bara trött, mår hen riktigt dåligt el har hen bara tröttnat på DV? Ska DV-folket försöka motivera brukaren? Ska de undersöka om brukaren kanske inte orkar hela dagar el fem dagar i veckan? Kanske behöver brukaren en annan slags DV? Eller är det så att brukaren egentligen inte vill gå på DV?

Jag tolkade beskrivningen av föredraget som att det inte behövde vara så att ”brukaren” låtit bli att höra av sig. Mer som att det var fråga om en person som uteblev av annat skäl än sjukdom. Och att det lät som när man pratar om de som uteblir från den obligatoriska skolan. Det blir väldigt konstigt använda ord som ”hemmasittare” när det handlar om DV.

BellaBelle skrev:

Alien skrev:DV är ju frivilligt, inte obligatoriskt. Man kan bli övertalad men inte tvingad till DV.

Men om brukaren uteblir utan att ringa så har man väl precis som på en arbetsplats orsak att bli orolig. Är hen sjuk, är hen bara trött, mår hen riktigt dåligt el har hen bara tröttnat på DV? Ska DV-folket försöka motivera brukaren? Ska de undersöka om brukaren kanske inte orkar hela dagar el fem dagar i veckan? Kanske behöver brukaren en annan slags DV? Eller är det så att brukaren egentligen inte vill gå på DV?

Jag tolkade beskrivningen av föredraget som att det inte behövde vara så att ”brukaren” låtit bli att höra av sig. Mer som att det var fråga om en person som uteblev av annat skäl än sjukdom. Och att det lät som när man pratar om de som uteblir från den obligatoriska skolan. Det blir väldigt konstigt använda ord som ”hemmasittare” när det handlar om DV.

Jag kollade lite på kvinnan som höll just den delen av seminariet och hon arbetar mycket med personer som man just inte får till skolan som har NPF, kan vara en omskrivning på vad hon annars verkar arbetat med så man kanske inte behöver se det så bokstavligt?
Det kan väl vara så att vissa är intryckskänsliga så jag tror mer på vad Alien skrev att det har med individen att göra att man ska trivas, sedan utesluter ju inte det att det samtidigt är ett arbete för att behålla sina deltagare.

Det finns ju så himla många anledningar till att man får DV, de flesta skulle jag nog tro kommer från särskolan och har aktivitetsersättning och de vill man ju på sikt iaf övar upp sig lite. Sedan har vi ju personer som bor på div gruppboenden som skulle behöva mer bemanning om alla var hemma.

Citerar Sussie83:

”Det finns ju så himla många anledningar till att man får DV, de flesta skulle jag nog tro kommer från särskolan och har aktivitetsersättning och de vill man ju på sikt iaf övar upp sig lite. Sedan har vi ju personer som bor på div gruppboenden som skulle behöva mer bemanning om alla var hemma.”

Hm, så bor man på gruppboende kan man tvingas att gå på DV eftersom det skulle vara för personalkrävande om man ”var hemma”?

Vad menar du med ”övar upp sig lite”?

Kidzi skrev:

sussi83 skrev:

Kidzi skrev:DV är ett låtsasjobb för personalen på platsen. Om det inte är en riktig arbetsplats. Fattar inte att folk kan vara stolta över att ha sådana jobb, det är som att vara en annan sorts socbidragstagare, som kungen, som LSS-handledare eller jobba som DV-ledare.

Det finns folk som tycker om att gå till sina verksamheter, väldigt många uppskattar faktiskt att få komma ut och få rutiner. Så ett låtsasjobb tycker jag inte att det är om man arbetar som personal, hur skulle annars alla handikappade ffa personer med rörelsehinder och grövre utvecklingsstörnngar bli sysselsatta?
Man har ju inga pengar att spendera.

Det får finnas sådana ställen. Men ledarna ska inte kaxa sig och se ner på brukarna. Sedan ska det vara vettig sysselsättning. Och trygg. Så många aspergare som fått plocka i giftigt elektronikskräp

En DV ska vara alla tillsammans, inte chefen Anna som har eget fikarum och andra chefer som ser ner på beukarna och tror att de är bättre.

Finns det DV-chefer med eget fikarum? Jag trodde det ”bara” var kontor. Dit ”brukarna” inte har tillträde, så dit kan den avlönade personalen dra sig tillbaka. Och få vara ifred. Asperger-aktigt för de som inte har Asperger.

Kidzi skrev:

sussi83 skrev:

Kidzi skrev:DV är ett låtsasjobb för personalen på platsen. Om det inte är en riktig arbetsplats. Fattar inte att folk kan vara stolta över att ha sådana jobb, det är som att vara en annan sorts socbidragstagare, som kungen, som LSS-handledare eller jobba som DV-ledare.

Det finns folk som tycker om att gå till sina verksamheter, väldigt många uppskattar faktiskt att få komma ut och få rutiner. Så ett låtsasjobb tycker jag inte att det är om man arbetar som personal, hur skulle annars alla handikappade ffa personer med rörelsehinder och grövre utvecklingsstörnngar bli sysselsatta?
Man har ju inga pengar att spendera.

Det får finnas sådana ställen. Men ledarna ska inte kaxa sig och se ner på brukarna. Sedan ska det vara vettig sysselsättning. Och trygg. Så många aspergare som fått plocka i giftigt elektronikskräp

Det där stället med giftigt elektronikskräp var inte det Samhall? Du kanske har blandat ihop något du har hört och blandat ihop Samhall med DV?

BellaBelle skrev:
Finns det DV-chefer med eget fikarum? Jag trodde det ”bara” var kontor. Dit ”brukarna” inte har tillträde, så dit kan den avlönade personalen dra sig tillbaka. Och få vara ifred. Asperger-aktigt för de som inte har Asperger.

På min f.d DV fanns ett "konferensrum" där DV-chefer/personal brukar fika undan från "brukare". Vet dock att de ibland också fikar i det gemensamma utrymmet.

BellaBelle skrev:Citerar Sussie83:

”Det finns ju så himla många anledningar till att man får DV, de flesta skulle jag nog tro kommer från särskolan och har aktivitetsersättning och de vill man ju på sikt iaf övar upp sig lite. Sedan har vi ju personer som bor på div gruppboenden som skulle behöva mer bemanning om alla var hemma.”

Hm, så bor man på gruppboende kan man tvingas att gå på DV eftersom det skulle vara för personalkrävande om man ”var hemma”?

Vad menar du med ”övar upp sig lite”?

Samma gäller ju att man kan inte tvinga men man kan försöka lirka och övertala enligt många och det är det många arbetsledare på boenden som gör eftersom de ska hålla budget, kanske istället satsa på fler vikarier till sommaren för utflykter mm?
Även de vill kunna planera sin verksamhet, det skulle bli svårare om alla bestämde själva dag från dag.

Personer som gått ut särskolan kan ha DV som ett första steg ut i arbetslivet och det kan då vara utflyttad verksamhet så de får känna på hur det är på en arbetsplats kanske vinna lite självförtroende och erfarenhet? Finns sedan de som övergår till anpassade anställningar med lönebidrag men många använder DV som insats som en mjukstart in i vuxenlivet.

Alla DVn är olika.