Lyssnade på detta:
http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p ... 121234.mp3
De sade att på dagis så kommer barnet att bli frågad chans på, en 4.5 åring?
Hur är det med det, låter väldigt ungt?

Nog för att jag själv var sen på den punkten men är det någon som hört att kärlekslivet skulle börja så pass tidigt?
Noterade det första runt 12 års åldern hos ett fåtal av vännerna.

nano skrev:Lyssnade på detta:
http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p ... 121234.mp3
De sade att på dagis så kommer barnet att bli frågad chans på, en 4.5 åring?
Hur är det med det, låter väldigt ungt?

Nog för att jag själv var sen på den punkten men är det någon som hört att kärlekslivet skulle börja så pass tidigt?
Noterade det första runt 12 års åldern hos ett fåtal av vännerna.

Jag vet inte men för 30 år sen så frågade mina klasskamrater chans på varandra i 9-10-årssåldern så det är tänkbart att det har gått ner i åldrarna sen dess. Själv var jag inne i något som liknade ett svärmeri med en pojke på lekis. Jag gav honom en vacker sten och han gav mig en teckning.

Men saker och ting har ju en liten annan innebörd när man är så liten. De lånar vuxnas former för att uttrycka en form av sympati som ser annorlunda ut när man kommer i närheten av puberteteten. Och just ja, - det var en kille som ville pussa mig när jag var 8 år också. Men det blev inget av med det för jag tyckte att det skulle vara pinsamt om de andra skulle se. Så då höll han mig i handen när fröken läste saga i stället.

Hehe, ja hålla handen ville jag göra första gången som 15 åring, iaf med motiveringen att jag var kär.
Fast jag berättade inte för någon, speciellt inte henne det gällde

Jag gav alla möjliga teckningar på dagis, undrar om de trodde jag var kär i dem.
Det var mest tjejer som accepterade mina teckningar.
De var lite undeliga mina tecknigar, detaljerade prylar så pappret var nästan helt täckt eller massor med streck med kritor o pennor.

Min dotter blev kär första gången som treåring. Hon hade iofs bättre orsak än många äldre. På en utflykt hade hon ingen att hålla i hand och då erbjöd sig pojken X, varpå hon blev kär i honom.

"Jag vill inte vara kär i X men jag kan inte låta bli", sa hon. Barnen vet så mycket nuförtiden och kan t o m analysera sina känslor när de är tre år gamla.

Strax före fyraårsdagen flyttade vi från området och hon fick byta daghem. Hon tittade sorgset på fotot av förra dagisgruppen. "Där är X, han var alltid så glad", sa hon om X som log glatt på fotot.

Men när hon började skolan så hördes det inte något mer om "kärlek", bara om problem med tjejkompisar (enligt principen "idag är jag bästis med Y och du får inte vara med").

Fast borde inte denna tråd vara i Övriga ämnen, den har väl inget med AS att göra?

Så sött, trodde inte det ens förekom.
Fast jag tror hon kommer o gilla att bli kär senare när hon blir stor med mer ingridienser när hon fått de egenskaperna.
Man funderar ju hur stor likhet kärleken är med när man är större, men utan tvekan verkade hon tycka om o vara nära honom

Om trådplacering, tänkte något jag inte skrev att jag funderade på om det kunde vara ett AS drag att inte bli kär så tidigt som vid 4.5 år.