Är det någon som varit på ett avstämningsmöte med Försäkringskassan och läkare? Hur gick det till?

Har fått besked om att FK inte är nöjda med hur psykiatrin har behandlat mitt ärende (t.ex. har jag väntat över 2 år på ett SIP-möte eftersom psyk skjuter upp och ställer in det hela tiden) och man har nu begärt ett avstämningsmöte inom kort (datum ej fastställt). Som jag har fattat det vill FK veta om psyk överhuvudtaget försökt rehabilitera mig och vad som gjorts för att testa min arbetsförmåga.

Jag har tidigare haft daglig verksamhet under knappt två år men blev stadigt sämre och pallade inte av det, så jag fick sluta. Det berodde på en kombination av faktorer; både sociala svårigheter, ljudkänslighet och stress av att överhuvudtaget ta mig till min "arbetsplats". Har också testat att studera tidigare, klarade inte av det heller under någon längre period även med anpassningar.

Inom psykiatrin har jag genomfört test av funktionsförmågan via arbetsterapeut. Enkla saker som att laga mat och städa. Fick veta att jag lågt långt under genomsnittet på min vardagliga funktion och var mycket långsam i utförandet av alla uppgifter. Dessutom testat olika sorters terapi och i princip alla mediciner mot depression och ångest som finns, utan nämnvärd förbättring i mitt mående.

Arbetsförmedlingen har inte velat ha med mig att göra då de vid ett tidigare SIP-möte ansåg att jag inte ens klarar av anpassade arbeten. Så jag har inte varit på arbetsträning eller dylikt och är rädd att FK kommer att fokusera på avsaknaden av åtgärder från AF:s sida.

Jag gjorde misstaget att Googla "avstämningsmöte" då jag aldrig hört ordet tidigare, och det verkar som att det framförallt leder till att man blir av med sin sjukpenning helt eller delvis. Stressande eftersom jag inte ens klarar av att lämna in papper och blanketter till Soc, så försörjningsstöd klarar jag inte av att ha och det är väl enda alternativet om jag blir av med sjukpenningen. Men ibland verkar det leda till antingen anpassad rehabilitering eller varaktig sjukersättning.

Så är det någon som har varit på ett avstämningsmöte och kan berätta mer om vad det resulterade i?

De som skriver i olika forum är nästan bara de som har dåliga erfarenheter. Dem det gått bra för har sällan samma behov av att skriva.

Så det du ser när du googlar är bara en liten del av dem som haft avstämningsmöte.

Har dock inte läst på något forum då det inte är så många träffar på sökordet (antar att det inte är jättevanligt med ett sådant möte?). Utan det var en PDF från Försäkringskassan själv som visade på att de flesta som blir kallade till ett avstämningsmöte blir av med sin sjukskrivning helt och bara ca. 5% får en permanent ersättning, några fler får byta till rehabiliteringsersättning och börja arbetsträna.

Så enligt deras egna siffror ser det mörkt ut, tänkte därför om det fanns någon lyckohistoria här där någon faktiskt fått hjälp och mår bättre efter mötet. Har haft flera panikattacker under dagen pga. detta...

Jo det är vanligt med sådana möten om man ska avskrivas från sjukpenningen, men då kan man söka socialbidrag men glöm inte sjukintyget.
Kommunen kan ordna med sysselsättning och arbetsträning under tiden man får socialbidrag.
För mig hade det nästan varit bättre att gå på soc då jag inte tycks få till budgeten för min ekonomi och hos kommunen kan man gå hos ekonomisk rådgivare. Men så finns andra tankar med.

Man kanske får mindre att leva på men de får ju en helhetsbild av hur man fungerar.

För mig blev det så att det fanns olika uppfattningar om hur sjuk jag var eller av vad, för mig är det självklart att en person som har mina svårigheter bör få hjälp och stöd.
Jag håller fast vid att jag var jättedålig och det är frågan om jag skulle kunnat hantera alla krav man får på sig när man har socialbidrag utan någon som kunnat hjälpa mig, det som jag orkade med var kanske att göra lite käk och sådant men var konstant utmattad för jämnan.
Var i processen att söka om boendestöd som kunde stötta lite mer.

Det är ju tyvärr socialbidrag som inte fungerar. Har tvingats haft det i perioder, när det krånglat med dåvarande aktivitetsersättning t ex., och jag klarar inte av att leta reda på alla dokument och skicka in dem i tid. Så jag är alltid för sen med grejer och klarar inte av att betala räkningar i tid, t ex. så det blir en massa förseningsavgifter och sådant varje månad när jag har Soc. Det är inget man får hjälp med i min kommun i alla fall, utan "man måste sköta sådant själv".

Behöver knappast ekonomisk rådgivning då det inte är pengarna som så som är problemet i mitt liv. Man får faktiskt mer på försörjningsstöd än sjukpenning (i mitt fall i alla fall). Hursomhelst går jag +/- 0 nuförtiden så det är knappast idealt men inget man dör av.

Jag har en LSS-handläggare just för att kommunen ansett att jag inte ska arbetsträna, så något sådant tror jag inte det blir. Utan kommunen menar att det är daglig verksamhet som gäller (även om de nu rekommenderar kontaktperson istället då jag inte klarar av DV heller) och att jag inte klarar av vanlig praktik eller anpassad anställning. Detsamma enligt både AF och diverse läkare och psykologer så jag fattar inte vad FK får sina idéer ifrån.

Det bästa hade varit om man gått med på att byta 100% sjukpenning till 75% sjukersättning. Det har jag försökt få till i två år nu eftersom jag aldrig klarat av att arbeta mer än 5-6 timmar i veckan väldigt vadderat (jobba hemifrån på flextider). Men det är väl svårt att få till i det här landet.

Suck. Det har varit ett jävla skitår. Har inte träffat min pojkvän på över ett år pga. pandemin, min katt fick cancer och dog för ett par månader sedan (och jag har haft panikångest dagligen sedan dess då han var viktig "terapi" för mig) och nu riskerar jag att bli hemlös också om jag hamnar på Soc och inte klarar av pappersarbetet.

GröntÄpple det är självklart du kan få hjälp om du söker god man eller ber om intyg för boendestöd från Habiliteringen, din kontaktperson på boendestödet ska kunna hjälpa dig med dessa saker för det ingår i deras uppdrag!

Grönt Äpple skrev:Behöver knappast ekonomisk rådgivning då det inte är pengarna som så som är problemet i mitt liv. Man får faktiskt mer på försörjningsstöd än sjukpenning (i mitt fall i alla fall). Hursomhelst går jag +/- 0 nuförtiden så det är knappast idealt men inget man dör av.

Hur har det blivit så?
För du får söka mindre sjukpenning än 100% kanske.

Jag har varit beviljad boendestöd från första kontakt med Hab så hjälp med ekonomi skulle inte varit några problem om man ska följa regelboken ifall jag haft försörjningsstöd.

Märkligt att du får dessa krav på dig med SOC samtidigt som de vill sätta dig på DV ?!?
Säger man inte Helt olika saker när resonemanget är så.

sussi83 skrev:Hur har det blivit så?
För du får söka mindre sjukpenning än 100% kanske.

Jag har varit beviljad boendestöd från första kontakt med Hab så hjälp med ekonomi skulle inte varit några problem om man ska följa regelboken ifall jag haft försörjningsstöd.

På Soc får man ju hela hyran betald plus tillägg för medicin, läkarbesök och andra grejer. Man får inget boendetillägg eller -bidrag på sjukpenningen (jag har sjukpenning i särskilda fall då jag blev utförsäkrad, "vanlig" sjukpenning kanske har andra regler) utan det sk. boendetillägget är en fast summa som inte har uppdaterats på ca. 10 år om jag minns rätt. Jag behövde gå en månad på Soc när FK var sega med att förlänga sjukpenningen, och då fick jag ganska mycket mer i plånboken. Fick ut ca. 11.500 kronor på Soc medan jag får omkring 10.600-10.800 på sjukpenningen beroende på antalet dagar i månaden. Då har jag en hyra på ca. 5.200 kronor.

Boendestöd har varit på tal men jag tvivlar på att det skulle fungera då inte då jag inte klarar av att ha folk i min lägenhet, inte ens sådana jag känner och främlingar är ännu värre. Detsamma gäller hemtjänst som jag vet att några på forumet har fått.

Jag har mycket svårt att klara av vardagen, dels pga. autismen men också posttraumatiskt stress som gör att jag t ex. inte kan använda tvättstugan eftersom jag får panikattacker av klaustrofobiska utrymmen. Så om jag inte hade mått så dåligt av att andra personer rör vid mina saker skulle det underlätta rejält. T ex. har jag inte städat annat än det absolut nödvändigaste på nästan ett halvår, disken står i upp till en vecka, har inte klarat av att åka till mamma för att låna hennes tvättmaskin så jag går omkring i en ofräsch pyjamas hemma och känner mig allmänt äcklig.

Grönt Äpple skrev:

sussi83 skrev:Hur har det blivit så?
För du får söka mindre sjukpenning än 100% kanske.

Jag har varit beviljad boendestöd från första kontakt med Hab så hjälp med ekonomi skulle inte varit några problem om man ska följa regelboken ifall jag haft försörjningsstöd.

På Soc får man ju hela hyran betald plus tillägg för medicin, läkarbesök och andra grejer. Man får inget boendetillägg eller -bidrag på sjukpenningen (jag har sjukpenning i särskilda fall då jag blev utförsäkrad, "vanlig" sjukpenning kanske har andra regler) utan det sk. boendetillägget är en fast summa som inte har uppdaterats på ca. 10 år om jag minns rätt. Jag behövde gå en månad på Soc när FK var sega med att förlänga sjukpenningen, och då fick jag ganska mycket mer i plånboken. Fick ut ca. 11.500 kronor på Soc medan jag får omkring 10.600-10.800 på sjukpenningen beroende på antalet dagar i månaden. Då har jag en hyra på ca. 5.200 kronor.

Boendestöd har varit på tal men jag tvivlar på att det skulle fungera då inte då jag inte klarar av att ha folk i min lägenhet, inte ens sådana jag känner och främlingar är ännu värre. Detsamma gäller hemtjänst som jag vet att några på forumet har fått.

Jag har mycket svårt att klara av vardagen, dels pga. autismen men också posttraumatiskt stress som gör att jag t ex. inte kan använda tvättstugan eftersom jag får panikattacker av klaustrofobiska utrymmen. Så om jag inte hade mått så dåligt av att andra personer rör vid mina saker skulle det underlätta rejält. T ex. har jag inte städat annat än det absolut nödvändigaste på nästan ett halvår, disken står i upp till en vecka, har inte klarat av att åka till mamma för att låna hennes tvättmaskin så jag går omkring i en ofräsch pyjamas hemma och känner mig allmänt äcklig.

Okej jo normen är ju alla garanterade på SOC som du säger.
Ibland måste man kanske ta emot hjälp via kommunen för att höja livskvaliten något om det inte finns annat?
Jag känner dåligt samvete för att min mamma fick hjälpa mig och springa i trapporna med sina dåliga knän.
Sedan fick hon sitta ensam i min lägenhet när jag var på min arbetsträning utan något att göra och med dåligt tätade fönster, för när jag kom hem orkade jag inte lyfta ett finger och bara grät tills jag somnade.
Hon fick dra upp mig på morgonen fast arbetstiderna var anpassade.

Jag har haft två avstämningsmöten under de 3 åren jag varit sjukskriven.
Träffades i ett konferensrum i psykiatrins lokaler.

Första gången var min kurator och AT-läkare med mig, samt min sambo för jag var sjukt nervös, och min dåvarande handläggare på FK.
Vi pratade om hur jag mådde och hur vi skulle gå vidare i min behandling, väntade på utredning.
Jag fick inte anmäla mig till ideell teater för att bli mer aktiv, komma ut och få tillbaka lite socialt i mitt liv för det skulle räknas som att jag var 100% arbetsför.

Andra gången var efter en resa jag gjort där jag ansökt om att få behålla ersättning under utlandsvistelse. Tydligen anser de att man är arbetsför om man kan åka i väg i 3 veckor och hälsa på gamla vänner och sightsee:a...
Den här gången var det en ny AT-läkare (gått igenom en 10 stycken by now känns det som) som jag träffade innan resan, min mamma följde med som stöd samt två handläggare från FK då min personliga var ganska ny på jobbet.
Den mer erfarna skötte snacket och ansåg att jag inte borde dra ut några svängar innan min utredning var klar då det tenderar att göra mer skada än nytta.
Däremot så har jag deltagit i ett rehabprogram som är en gemensam insats från Arbetsförmedlingen och FK, även om det kanske är ett krav från dem så såg jag det som något jag borde testa. Avstämningsmötet var dock i slutet på oktober och rehabprogrammet började inte förrän vårterminen.

Mina sjukskrivningar har fortsatt utan krångel, tack och lov...
Min nuvarande överläkare (äntligen!) känner att nästa steg är övergången till mellanvården där hon tror att jag kommer behöva bli kvar ett tag.
Så, får väl se när nästa avstämningsmöte kommer på tal antar jag.

Om jag tolkat rätt så handlar det mest om att FK vill vara med på behandlingsplaner och kolla läget. Sen finns det ju hemska fall man hört om också, såna som inte läser igenom folks papper och utredningar och hänger upp sig på ett enda felaktigt ordat läkarintyg av dussintals efter år av sjukskrivningar och avslagna ansökningar om sjukpenning som en ytterligare ny läkare som tyvärr inte helt behärskar svenska språket ännu skrivit... (släkting med smärtproblem som bara blir sämre)

Grönt Äpple skrev:

sussi83 skrev:Hur har det blivit så?
För du får söka mindre sjukpenning än 100% kanske.

Jag har varit beviljad boendestöd från första kontakt med Hab så hjälp med ekonomi skulle inte varit några problem om man ska följa regelboken ifall jag haft försörjningsstöd.

På Soc får man ju hela hyran betald plus tillägg för medicin, läkarbesök och andra grejer. Man får inget boendetillägg eller -bidrag på sjukpenningen (jag har sjukpenning i särskilda fall då jag blev utförsäkrad, "vanlig" sjukpenning kanske har andra regler) utan det sk. boendetillägget är en fast summa som inte har uppdaterats på ca. 10 år om jag minns rätt. Jag behövde gå en månad på Soc när FK var sega med att förlänga sjukpenningen, och då fick jag ganska mycket mer i plånboken. Fick ut ca. 11.500 kronor på Soc medan jag får omkring 10.600-10.800 på sjukpenningen beroende på antalet dagar i månaden. Då har jag en hyra på ca. 5.200 kronor.

Ville bara intyga att detta med sjukpenning i särskilda fall och soc stämmer. Har precis samma ersättning (lägre än vad sociala ger), jag är 100% sjukskriven.

verbatim skrev:

Grönt Äpple skrev:

sussi83 skrev:Hur har det blivit så?
För du får söka mindre sjukpenning än 100% kanske.

Jag har varit beviljad boendestöd från första kontakt med Hab så hjälp med ekonomi skulle inte varit några problem om man ska följa regelboken ifall jag haft försörjningsstöd.

På Soc får man ju hela hyran betald plus tillägg för medicin, läkarbesök och andra grejer. Man får inget boendetillägg eller -bidrag på sjukpenningen (jag har sjukpenning i särskilda fall då jag blev utförsäkrad, "vanlig" sjukpenning kanske har andra regler) utan det sk. boendetillägget är en fast summa som inte har uppdaterats på ca. 10 år om jag minns rätt. Jag behövde gå en månad på Soc när FK var sega med att förlänga sjukpenningen, och då fick jag ganska mycket mer i plånboken. Fick ut ca. 11.500 kronor på Soc medan jag får omkring 10.600-10.800 på sjukpenningen beroende på antalet dagar i månaden. Då har jag en hyra på ca. 5.200 kronor.

Ville bara intyga att detta med sjukpenning i särskilda fall och soc stämmer. Har precis samma ersättning (lägre än vad sociala ger), jag är 100% sjukskriven.

Men ni är väl medvetna om att ni för söka försörjningsstöd för resterande belopp hos soc?

Precis som @slackern skriver om du ligger under försörjningsstödsnormen så kan du ansöka hos Soc så du får resterande pengar tills du når normen . Om du får 10:500 i sjukpenning och Soc norm är 11:000 då kan du ansöka om dom 500 kronorna hos Soc

slackern skrev:Men ni är väl medvetna om att ni för söka försörjningsstöd för resterande belopp hos soc?

Ja, jag förstår att man får göra det. Problemet är bara att allt det praktiska med att söka socialbidrag är för jobbigt (har tack och lov bara haft det enstaka månader tidigare, när andra utbetalningar har krånglat), och antingen klarar jag inte av det alls eller så kommer jag in med alla papper jättesent på månaden och kan därmed inte betala hyra och räkningar i tid.

Jag har flera gånger frågat om det är okej att någon annan fixar min ansökan eller åtminstone delar av den, men det säger Soc nej till för "man måste fylla i allt själv". Att jag har svåra problem med just sådant spelar tydligen ingen roll i det sammanhanget (de har dock varit väldigt snälla annars på Soc, men de har väl sina regler att följa oavsett omständigheterna).

Jag hoppas att det inte låter som att jag skjuter ner ditt förslag! Om jag klarade av att söka Soc skulle jag göra det eftersom jag som sagt går +/- 0 varje månad, och ingen ska behöva leva under existensminimum under en längre tid. Så personer som befinner sig i samma situation och har lättare för den biten tycker jag definitivt ska vända sig till Soc. Bara 500 kronor mer i plånboken kan ju göra en enorm skillnad.

Fick faktiskt ett samtal från FK angående mötet igår, men det var mest negativa grejer känns det som. Det kändes som att handläggaren som ringde var manipulativ och låtsades vara på min sida samtidigt som hon insinuerade att det får vara nog att parasitera på samhället. Men jag har så svårt att läsa av människor att jag inte vet om hon faktiskt är en sådan person eller om jag bara utgår ifrån det efter x antal hugg i ryggen från t ex. FK:s sida.

Hursomhelst menade hon att jag måste ut på praktik eller arbetsträning så fort som möjligt. Jag fick ju sluta med DV som jag bara hade en halvdag i veckan pga. diverse orsaker som jag till viss del beskrivit tidigare, och hon sa att åtgärder via AF kan man bara få om man kan jobba minst 10 timmar i veckan och hon erkände att det verkar ligga långt bort i tiden för mig. Men samtidigt sa hon att det vården har gjort för min hälsa inte har varit tillräckligt och att de fick "fixa till" mig för "så här länge kan man inte vara borta från arbetsmarknaden".

Jag berättade att jag har gått mer eller mindre regelbundet på psyk sedan jag var 10 och haft problem med psykisk hälsa ända sedan dagisåldern (till stora delar sekundärt till autismen, har jag lärt mig efter min diagnos). Så under över 20 år har jag varit på diverse behandlingar: testat alla SSRI-preparat + en massa annat som används mot ångest, neuroleptika, SNRI, NDRI och diverse medicin mot min kroniskt dåliga sömn (jag kan räkna på ena handens fingrar hur många gånger jag faktiskt vaknat upp utvilad, har ofta insomni, sömnparalyser och ibland till och med går jag i sömnen även om det är mindre än när jag var barn), ja alla sorters mediciner och ofta flera gånger och i kombination med varandra.

Dessutom samtalsterapi, bildterapi, KBT, autismgrupp, konsultation med arbetsterapeut... egentligen rubbet som psykvården kan erbjuda, och ingenting har bitit på mina problem mer än kanske marginellt och i perioder. Så jag förstår inte vad FK menar att vården mer kan göra? Alla läkare jag träffat pga. min psykiska hälsa de senaste 15 åren har sagt att ingenting finns som kan öka min arbetsförmåga och att behandling som ges i form av t ex. medicin endast är stödjande för att få mig att fungera någorlunda i vardagen. Vilket inte heller har fungerat så bra om jag ska vara ärlig, klarar inte av att laga mat, tvätta eller städa mer än sporadiskt.

Hursomhelst kände FK redan till allt detta eftersom de har tillgång till min sjukdomshistoria. Men ändå menade hon att jag inte testat tillräckligt med behandlingar och ifrågasatte varför jag inte har boendestöd om det nu är så svårt att klara av vardagen. Försökte förklara att jag blir enormt stressad av att ha folk i min lägenhet, även om jag känner dem, och att personer tar på mina saker (t ex. om de skulle hjälpa mig att diska) klarar jag inte av alls utan får nervsammanbrott. Svårt att förklara för personer som inte har samma problem, men det känns som att andras fingeravtryck och bakterier kontaminerar mina saker och sedan vill jag inte använda dem, så jag har exempelvis särskilda bestick och glas för min familj om de av någon anledning måste äta eller dricka hos mig. Men det kändes som att hon inte riktigt fattade eller ville fatta problematiken.

En fråga , om du har den problematiken du beskriver går det inte att förtidspensionera dig ?

Paladinen skrev:En fråga , om du har den problematiken du beskriver går det inte att förtidspensionera dig ?

Min läkare tycker det (även andra, oberoende läkare på t ex. vårdcentralen) men FK säger nej. Jag har skickat in tre ansökningar sedan jag fyllde 30 för ca. två år sedan men det blir avslag efter avslag.

Eller, första ansökningen gick nästan igenom men FK ville ha ett förtydligande över några av mina problem innan de kunde godkänna ansökningen. Då saboterade min dåvarande kontaktperson på psyk det hela genom att vägra säga åt min läkare om förtydligandet (har skrivit om detta på forumet tidigare men blir fortfarande arg när jag tänker på det). Hon sa ordagrant att det är bättre att jag utsätts för stress än parasiterar på samhället, för hamnar jag på Soc kommer jag "tvingas" att arbeta. Som att man magiskt blir frisk bara för att man riskerar att hamna på gatan.
Hon fick sedermera sparken men då var skadan redan skedd och de andra ansökningarna har gått mindre bra. Jag tror det handlar mycket om vilken beslutsfattare man får; många är pigga på att göra avslag även för personer som helt uppenbart inte kan arbeta.

Så min förhoppning är att jag för eller senare får sjukersättning på 75%, eftersom jag vill ha möjligheten att arbeta någon timme då och då när jag faktiskt orkar. Har tidigare jobbat på projektbasis men klarade bara av 5-6 timmar i veckan under perioder då jag mått lite bättre, men det är så pass viktigt för mitt självförtroende att göra det jag orkar även om det bara är lite, så jag skulle föredra 75% sjukersättning framför 100%. Men hittills har FK sagt att jag inte får jobba hemifrån, det måste ske via AF...

Tänk bara på att när du går ner i sjukskrivning från 100% till 75% eller 50% så sjunker din ersättning.

Paladinen skrev:Tänk bara på att när du går ner i sjukskrivning från 100% till 75% eller 50% så sjunker din ersättning.

Jo, jag vet. Men 75% sjukersättning + boendetillägg resulterar i mer eller mindre samma summa jag får ut på sjukpenningen just nu. Så det går att leva på om jag snålar. Det som jag tjänar när jag orkar jobba kan jag ju spara undan till kärvare tider, tänker jag.

Hur ofta beviljas personer 75% sjukersättning numera? Är det inte nästan 100 % omöjligt att få sjukersättning om man har 25 % arbetsförmåga? Fått för mig det. Men att man alltid är "välkommen att ansöka om det" s a s ?

Grönt Äpple skrev:

Paladinen skrev:Tänk bara på att när du går ner i sjukskrivning från 100% till 75% eller 50% så sjunker din ersättning.

Jo, jag vet. Men 75% sjukersättning + boendetillägg resulterar i mer eller mindre samma summa jag får ut på sjukpenningen just nu. Så det går att leva på om jag snålar. Det som jag tjänar när jag orkar jobba kan jag ju spara undan till kärvare tider, tänker jag.

Om du jobbar så får du inte bostadstillägg beroende på vad du tjänar ifrån arbetet

Boendetillägg är ett tillägg för som som har extremt låg sjukersättning efter skatt .

Tex min ena aspiekompis har 7000 kr i grund sjukpenning sedan har hen 3500 i boendetillägg så hen hamnar på 10500 kr . Dom Räknar ut ditt boendetillägg utifrån vad du har i grund sjukpenning och vad din hyra ligger på . Så mindre sjukpenning du har och ju dyrare hyra du har ju mer boendetillägg får du i teorin , sedan finns det ett maxgräns för hur mycket man kan få i boendetillägg och den är 5000 kr tror jag så om du har 5000 i grund sjukpening så kan du inte få mer än max 5000 i boendetillägg så det skulle bli 10:000

Paladinen skrev:Boendetillägg är ett tillägg för som som har extremt låg sjukersättning efter skatt .

Tex min ena aspiekompis har 7000 kr i grund sjukpenning sedan har hen 3500 i boendetillägg så hen hamnar på 10500 kr . Dom Räknar ut ditt boendetillägg utifrån vad du har i grund sjukpenning och vad din hyra ligger på . Så mindre sjukpenning du har och ju dyrare hyra du har ju mer boendetillägg får du i teorin , sedan finns det ett maxgräns för hur mycket man kan få i boendetillägg och den är 5000 kr tror jag så om du har 5000 i grund sjukpening så kan du inte få mer än max 5000 i boendetillägg så det skulle bli 10:000

Detta stämmer inte. Jag tror att du blandar ihop boendetillägg med bostadstillägg. Detta är två olika saker med helt olika regler.

verbatim skrev:

Paladinen skrev:Boendetillägg är ett tillägg för som som har extremt låg sjukersättning efter skatt .

Tex min ena aspiekompis har 7000 kr i grund sjukpenning sedan har hen 3500 i boendetillägg så hen hamnar på 10500 kr . Dom Räknar ut ditt boendetillägg utifrån vad du har i grund sjukpenning och vad din hyra ligger på . Så mindre sjukpenning du har och ju dyrare hyra du har ju mer boendetillägg får du i teorin , sedan finns det ett maxgräns för hur mycket man kan få i boendetillägg och den är 5000 kr tror jag så om du har 5000 i grund sjukpening så kan du inte få mer än max 5000 i boendetillägg så det skulle bli 10:000

Detta stämmer inte. Jag tror att du blandar ihop boendetillägg med bostadstillägg. Detta är två olika saker med helt olika regler.

Boendetillägg​
Du kan ansöka om boendetillägg hos Försäkringskassan om du har fått tidsbegränsad sjukersättning eller om du inte längre kan få aktivitetsersättning för att du fyller 30 år. Du kan även få boendetillägg om du får sjukpenning, rehabiliteringspenning eller aktivitetsstöd när du deltar i arbetslivsintroduktion.


Bostadstillägg
Du kan ansöka om bostadstillägg om du har aktivitetsersättning eller sjukersättning. Även du som har låg inkomst och kostnader för bostad kan ha rätt till bostadstillägg.

Det är boendetillägg jag har just nu, bostadstillägg hade jag under tiden med aktivitetsersättning.
I mitt fall (vet inte om det gäller alla eller om det kan variera) ligger boendetillägget på 7.000 kr/månad och är en fast summa (dvs. har inget med hyran att göra), därutöver får jag sjukpenningen som hamnar på ca 3.600-3.800 kr/månaden, så strax över 100 kr/dagen.

När jag jobbade lite då och då förut så tjänade jag max omkring 4-5.000 kr/månaden före skatt så det lär nog inte inverka på bostadstillägget. Det enda som kan hända är att det sänks något om man går över en viss nivå, men även om jag klarar av att jobba hyfsat regelbundet så får jag inte ut mycket mer än vad någon med 100% sjukersättning på lägsta nivå skulle och vid de summorna får man ju ut maximalt bostadstillägg.