Alyana skrev:Att döda levande barn i livmodern är inget "alternativ" till ev befarad vanvård!

Det har gått flera år sedan en av de största svenska vanvårdskandalerna avslöjades. Förövare var den ansiktslösa svenska staten. Offren var oskyldiga barn i tusentals som vårdats på svenska institutioner mellan 1920 och 1980.

Riksdagens talman fick 2011 be om förlåtelse på samhällets vägnar: ”Det är en ursäkt utan förbehåll eller förmildranden. Den vanvård ni utsatts för är en skam för Sverige!”

Vanvårdsutredningen skulle visa att 8 av 10 barn utsatts för fysiskt våld eller sexuella övergrepp. Kvinnor och män långt upp i ålderdomen bär både kroppsliga och själsliga ärr från sin uppväxt, den tid då personlighet formas och självkänsla utvecklas. En flodvåg av hemska berättelser kom plötsligt till allmänhetens kännedom.
---
Det finns i dag många års, och samstämmig, forskning som visar att barns utveckling hämmas på institutioner. Barn behöver en relation med kärleksfulla närstående vuxna som är hos dem hela tiden och känner dem väl. På barnhem byts personal ofta och relationer skadas gång på gång. Allt påverkas, barnets fysiska och intellektuella tillväxt, liksom den känslomässiga och sociala utvecklingen. Dessutom ökar risken för våld och övergrepp.

Många unga vuxna får sedan svårt att klara ett självständigt liv den dag de lämnar institutionen. De upplever sig ensamma, övergivna och isolerade. Statistiken visar på ökade risker för missbruk, kriminalitet och självmord.
---
Barn ska inte växa upp på institutioner.
---
Det värsta är att utvecklingen tycks gå åt fel håll. Ta exempelvis Kambodja som fått 75 procent fler barnhem mellan 2005 och 2010. I vissa avskräckande fall blir barnen en lukrativ och populär turistattraktion. Gulliga flickor och pojkar hamnar i knäet på givmilda, godhjärtade västerlänningar. Foton tas, engagemanget väcks som blir till pengar för barnhemmet.

Alien skrev:Det är foster som dödas.

Ja, jag tycker det är bättre att de dör om de inte kan födas välkomna.

Quagmire skrev:Det är konstigt med vissa normer. Barn anses ju mera värdefulla än vuxna, men när det gäller foster som har fungerande hjärtan och kan förnimma saker så är det det motsatta. Eftersom en 25 åring är mera utvecklad än en 7 åring och har högre medvetande borde ju den vuxna vara mera värd, jaja.

Furienna skrev:

Alien skrev:Det är foster som dödas.

Ja, jag tycker det är bättre att de dör om de inte kan födas välkomna.

Så du vill ha sagt att "foster" inte är människor?
Dessutom löser man inga problem med vanvård av barn genom död och mord.
Men du kanske tycker att vi ska börja ta livet av andra också?
Psykiskt sjuka? Senildementa? Handikappade? Alkoholister?
Var sätter man gränsen när människovärdet inte respekteras?

En myling (även myrding) var i svensk folktro[1][2] en gengångare av ett odöpt nyfött barn som mördats av sin mor och gömts, ibland till och med under golvet i stugan, för att dölja en oönskad födsel.[3]

I sägnerna berättas det om hur modern avslöjas, när mylingen sjunger en sång om sitt öde. Mylingar troddes finnas på platser där en ung mor kunde tänkas gömma ett dött barn, som myrar, uthus, dyngstäder, stenrösen och skogsbackar. Från dessa kunde man ibland höra gråt och barnskrik. Ibland kunde det odöpta barnet ropa på hjälp: "ge mig ett namn!",[4] och då kunde man rädda det genom att säga "Du kan ta mitt; jag heter N.N." Man kunde även hjälpa det genom att hitta liket och begrava det i vigd jord på en kyrkogård.

MYLINGAR KUNDE FÖRR UPPTRÄDA på olika ställen i Länna socken, men den mest kända platsen i hela socknen var Markällan intill Mora vägskäl.
---
Här en typisk historia om en myling från Ljusterö i Roslagens skärgård:

I trakterna mellan Stensvik och Tranvik på Ljusterö hörde en ung flicka en gång konstiga ljud från ett dike. Hon stannade och lyssnade noga och kunde till sist uppfatta att det var en barnaröst som sade: "Benet är långt, byttan är trång, tager pinnen ..." Flickan hörde också visslingar nerifrån diket. Hon blev förstås rädd och sprang fortast möjligt hem och berättade vad hon hade upplevt. När man senare började gräva i diket så fann man en bytta med ett barnlik. Det var alltså en myling hon hade hört.

Man kan också hjälpa mylingen genom att leta fram kroppen och se till att den begravs i vigd jord på en kyrkogård. Då får mylingen frid i sinnet och slutar söka sig till de levandes värld. Det berättas till och med om mylingar som antastat vandrare genom att klänga sig fast vid dem och kräva att få bli burna till kyrkogården. Rester av barnlik har hittats i kyrkogårdsmurar, vilket kanske vittnar om att modern velat att det dödade barnet skulle få komma till himlen.

sussi83 skrev:När du säger det Alien så tog Krösa Maja upp det med Emil och Ida i Lönneberga, kanske ville Astrid L göra upp lite med sitt förflutna.

I Kina finns det ju kyrkor med luckor där föräldrar kan lägga in sina nyfödda barn, när klockan ringer vet prästen att ett nytt barn kommit så man behöver inte döda dem längre om man inte måste.
I dessa sammanhang känns barn inte värda ett dugg, känns som idioti att inte kunna erbjuda abort.
Kristna har ju haft ihjäl folk i alla åldrar genom tiderna så varför har foster fått en sådan hög status, tror fortfarande vissa tror på att kontrollera kvinnor och någon respekt för liv tror jag inte heller på.
Finns peddon i katolska kyrkan och alla andra skumma böjelser.

Furienna skrev:Fast vissa har ju romantiska idéer om hur bra det var att kunna lämna barnet i skogen.

Skampall (Pliktpall), förr en i kyrkan anbringad upphöjning, varpå den, som dömts till dödsstraff, men benådats, samt den som ådragit sig straff för stöld eller otukt med mera och i samband därmed ålagts uppenbar kyrkoplikt, hade att stå under högmässan en eller flera söndagar å rad enligt 1686 års kyrkolag, 9 kap.

Alien skrev:

Furienna skrev:Fast vissa har ju romantiska idéer om hur bra det var att kunna lämna barnet i skogen.

Vem har påstått att det var bra? Det är ju tvärtom mycket bättre idag. Man kan undvika ovälkomna barn genom preventivmedel. Det finns dagen-efter-piller och aborter.

Men barn har aldrig varit helt välkomna oberoende vem som är mor och oberoende av de ekonomiska förhållandena. Före den kristna moralen var det ingen skam för en fattig kvinna att föda barn fast hon var ogift, men hur skulle hon ensam ha möjlighet att försörja barnet? En trälinna hade inget val. Hon kunde inte säga nej till ägaren och hans söner när de ville utnyttja henne. Hon kunde inte heller själv bestämma att barnet skulle få överleva.

"I vikingasamhället bestämde de byäldste om ett nyfött barn fick leva eller dö. Det nyfödda barnet lades i hövdingens knä, varpå en spänd tystnad och väntan följde. Om hövdingen gav barnet ett namn upptogs det i gemenskapen, medan det namnlösa barnet sattes ut i skogen. En bild av den vånda som de nyförlösta kvinnorna kände då de berövats sitt barn återspeglas i berättelserna om 'mylingarna'. När kvinnorna gick ned till källan i skogen för att hämta vatten hörde de mylingarna ropa ropa till dem i nattmörkret 'Mor! Kom och ge mig di!' --" (Drottning Margaretas historia av Margareta Skantze)

Enligt Skantze så skulle alltså mylingarna ha förkristet ursprung. När kristendomen infördes, förbjöds seden att sätta ut barnen i skogen.

Sagadb.org, Sagan om Gunnlög Ormstunga och Skald-Ram, översatt 1881 skrev:Om sommaren rustade sig Torsten till tings och sade till Jofrid, sin husfru, innan han for hemifrån: »Det är nu så, att du är hafvande; och skall barnet utsättas, om du föder ett mö barn, men upptagas, om det är en sven» Det var nämligen en sedvänja, när alt landet var hedniskt, att de män, som fattige voro, men dock hade stor afkomma att sörja för, läto utsätta sina nyfödda barn. Dock ansågs detta alltid vara en dålig handling.

Sedan nu Torsten sagt dessa ord, svarar därför Jofrid: »Detta är en ovärdig befallning af slik man, som du är; icke höfves det dig att låta göra detta, så rik man, som du är.» Torsten svarar: »Du känner mitt skaplynne, och att det icke går väl, om man ej lyder hvad jag befalt.»