Quagmire skrev:

atoms skrev:

Quagmire skrev:Det är inte enbart en nackdel att "vara aggressiv". Ambition drivs i mångt och mycket utav aggressivitet, och en hel del företag är faktiskt villiga att anställa kreativa psykopater (förutsatt att dom håller denne under uppsikt). Men visst, det är också associerat med många negativa utfall. Rätt kanaliserat kan aggressivitet vara en tillgång, men det är förmodligen sällan det när det kommer till neurologiskt/förståndsmässigt nedsatta autister.

Hur är det för dig, är din aggressivitet en tillgång?

Nä, är dessutom inte särskilt aggressiv.

Det finns olika sorters aggressivitet, det behöver inte handla om att slå nån på käften. Det kan också handla om det sätt som man interagerar med andra människor, det ensidiga malandet om ens specialintresse trots att ingen egentligen är intresserad men att det inte spelar någon roll.

atoms skrev:

Quagmire skrev:

atoms skrev:
Hur är det för dig, är din aggressivitet en tillgång?

Nä, är dessutom inte särskilt aggressiv.

Det finns olika sorters aggressivitet, det behöver inte handla om att slå nån på käften. Det kan också handla om det sätt som man interagerar med andra människor, det ensidiga malandet om ens specialintresse trots att ingen egentligen är intresserad men att det inte spelar någon roll.

Det skulle jag väl kanske inte kalla aggressivitet?

Inom psykologin är aggression

beteende eller reaktion som har till syfte att tillfoga en annan individ skada eller obehag

(Nationalecyklopedin). Sånt sysslar folk med dagligdags när de pinkar in revir, slår fast statushierarkier osv. Vill man ta sig fram i något slags konkurrsens är det nog svårt utan att en lagom dos aggressivitet. Det är nog sån aggressivitet det syftas på, när det sägs att aggressivitet kan vara bra att ha.

Ur den definitionen (som jag citerade ovan) tror jag väl inte att aspigt folk är mer aggressiva än NT. Däremot finns det väl nåt med autism och vredesutbrott. Utöver meltdown och så finns väl väldigt starka känslor, av alla slag, inkl. då vrede, och rent spontant tycker jag att vrede och aggression hör en del ihop.

Men nu kanske jag menar nåt helt annat än vad psykologerna gör, när de säger aggressivitet och aggression. Förmodar det.

atoms skrev:

Quagmire skrev:

atoms skrev:
Hur är det för dig, är din aggressivitet en tillgång?

Nä, är dessutom inte särskilt aggressiv.

Det finns olika sorters aggressivitet, det behöver inte handla om att slå nån på käften. Det kan också handla om det sätt som man interagerar med andra människor, det ensidiga malandet om ens specialintresse trots att ingen egentligen är intresserad men att det inte spelar någon roll.

Låter ju rätt utmärkande för asperger, klockrent tom. Har läst att aspergare talar till folk snarare än med (håller föreläsningar), och det verkar nästan som att detta fyller en funktion som att "stimma av sig". Och ja, antar att min ömsesidighet är långt ifrån bra. Men jag vill inte såra andra, den tolkningen är så fel den bara kan bli.

Det är inte aggressivt att råka föreläsa för någon.

Däremot kan man visst gynnas av aggressivitet. Tror någon att de på toppen av företag har noll aggressivitet?

Är inte direkt aspergare som slåss på krogen. Aspergare är för snälla och ofta mesiga.

Kidzi skrev:Är inte direkt aspergare som slåss på krogen. Aspergare är för snälla och ofta mesiga.

Jag har ibland tänkt på det där, varför?

Är folk med autism "kränkningsglad"? Har märkt att många utav dom jag känner med asperger liksom letar efter saker dom kan störa sig på (kränkningar), och när så sker kan dom få utlopp för uppdämd ilska. Dom beskyller andra för att mobba dom och bete sig vidrigt, men när jag varit med och sett har det ofta tett sig som missförstånd och klara överreaktioner. Är rätt säker på att Hitler ansåg andra vara elaka och omoraliska, men det är en annan sak.

Quagmire skrev:Är folk med autism "kränkningsglad"? Har märkt att många utav dom jag känner med asperger liksom letar efter saker dom kan störa sig på (kränkningar), och när så sker kan dom få utlopp för uppdämd ilska. Dom beskyller andra för att mobba dom och bete sig vidrigt, men när jag varit med och sett har det ofta tett sig som missförstånd och klara överreaktioner. Är rätt säker på att Hitler ansåg andra vara elaka och omoraliska, men det är en annan sak.

Om man dels ofta misstolkar folk och dels känner alla känslor starkt är det kanske inte så konstigt om man oftare än andra blir sur på folk. Gissar jag.

LordNelson skrev:

Kidzi skrev:Är inte direkt aspergare som slåss på krogen. Aspergare är för snälla och ofta mesiga.

Jag har ibland tänkt på det där, varför?

Lägst i näringskedjan...?

Quagmire skrev:Är folk med autism "kränkningsglad"? Har märkt att många utav dom jag känner med asperger liksom letar efter saker dom kan störa sig på (kränkningar), och när så sker kan dom få utlopp för uppdämd ilska.

Fast de flesta är mer aggressiva mot sig själva då. Visserligen kan det vara missförstånd. Men jag tror vem som helst skulle vara lättkränkt om hen blivit retad varje dag i kanske 9 år. Man blir känsligare av det.

antonius skrev:

LordNelson skrev:

Kidzi skrev:Är inte direkt aspergare som slåss på krogen. Aspergare är för snälla och ofta mesiga.

Jag har ibland tänkt på det där, varför?

Lägst i näringskedjan...?

Tror det beror på vilka faser man genomgått i livet. För mig verkar det som man gått igenom regel- och hänsynsfasen som verkar börja när man är 5-7 år. Man är mottaglig för uppfostran att andra har känslor och man har ofta ett starkt sinne för rättvisa och regler. Man är ofta väldigt rationell.

När man går igenom tonåren är man mindre empatisk och man lär sig om gruppens betydelse och att vara med i gruppen, och man lär sig känslor och att rätt och fel inte spelar någon roll.

Tror många aspergare gått igenom första men inte andra fasen. Man blev aldrig en riktig tonåring. Därför är man kvar i det rationella Man ska inte slåss och Man ska försöka bli vänner igen om man varit osams. Därför kan det tyckas för en aspergare dåligt och fel att ställa till bråk. Tror inte det har med att göra var man står på stegen, snarare att man aldrig klättrat upp för det är mot vad man tror på. Jag tycker faktiskt om hur snälla aspergare är. Generösa är de med.

Jag skulle säga att det beror på vad man har varit med om och så. Det är klart man blir både känsligare men också starkare om man har varit mobbad eller liknande.

Jag själv som var väldigt osäker och i samma veva både avslutade ett dåligt förhållande, blev mobbad, byte skola och samtidigt fick min diagnos, tvingade mig själv lite att bli en självsäkrare person. Kan mycket väl ha varit en försvarsmekanism. Men jag blev ju ändå mig själv 100 procent på den här processen, men sedan när jag väl hittade mig själv, så insåg jag att man inte alltid behöver skylta med saker och ting. Jag har en diagnos men jag behöver inte skylta med att jag har den. Eller om man är feminist, man behöver inte skylta med att man är feminist och protestera/demonstrera, utan man kan också vara neutral.

För mig räcker det med att bara tycka att det är självklart med jämställdhet. Så alla måste inte ha det behovet att skylta med sin diagnos eller vad det nu är man har. Men pga det jag har sagt i en annan tråd så finns det personer med diagnoser som vill visa att de är annorlunda men också de som har diagnoser som är mer neutrala och inte alls vill ha den uppmärksamheten. Alla homosexuella är inte heller de där feminina utan de finns de som är homosexuella som kan se ut som någon som är heterosexuell.

Det finns en film som heter 15 - det är mitt liv och då är det skådespelare som visar andras berättelser i olika kortfilmer. Då är det en kille i en kortfilm, som är NT eller han kanske har en diagnos idk, men han verkar va lite typiskt nördig och han vill ligga med en tjej.

Tjejen är NT och har jeans och en vit tröja och hon är så himla osäker. Hon är ju den där coola tjejen jämfört med honom, han känns mest bara störig. Hon vill ju inte ligga med honom. Då är ju hon ändå väldigt mån om att hon ser bra ut och så. Det jag vill komma fram till är att det finns så många olika varianter. Alla som ser ut som hunkar vill kanske inte ha en tjej som är i samma genre, utan han kanske vill ha någon som är neutral eller som är lite mullig. Han ser ju inte utseendet utan personligheten.

Likaså med tjejerna, vissa tjejer som är typiskt tjejiga tjejer vill kanske inte ha hunkarna, utan vill ha någon som är allt annat än media profil som vet om att den ser bra ut och så. Ni förstår nog min poäng.

Varför generalisera? Med statistik kan man bevisa det mesta. Det beror bara på hur man räknar, vilket resultat man vill ha, vad man vill bevisa. Man skall inte litar för mycket på auktoriteter särskilt inte på sådana i vit rock. PÅ Sophiahemmet rehab blev jag personligen karaktärsmördad av en psykiatriker-läkare. Gick runt i flera år och mådde dåligt som jag fick smetade på mig. Senare har det visat sig genom att ta input ifrån andra läkare och diagnostiska prover att de där diagnoserna var käpprätt fel. Men jag trodde mer på de första diagnoserna på grund utav att de kom ifrån en person med hög auktoritet-expertis i detta fall en läkare.

Håller inte alls med om att Aspergers ADHD är mobbare, deär är i långt fler fall offer för mobbning då de inte förstår sociala samspelet, koder och gruppdynamik. Man skall aldrig generalisera ett fall vare sig det är för att en expert, grupp, rykte eller myt ger upphov till det. De kan alla vara fel. Varför skall man springa runt och må dåligt för att folk som inte ens känner en tycker något. Bättre att ta reda på fakta själv än att lita på andra. Nu finns all information som behövs på nätet. Fast man behöver sålla förstås. De som är aggressiva är det troligen på grund av att de har låg impuls kontroll. Och det där med att autister-Asperger skulle sakna empati är också sk'tsnack som okunniga slänger runt.

Tycker själv att jag är bland de mest empatiska som finns, otroligt med tanke på vad jag genomgått under uppväxt och skola. Är det så att impulskontrollen är så dålig att den resulterar i fysiskt våld mot vilt främmande, gamla sköra pensionärer mm pga av en blick eller ansiktsuttryck då får det väl anses som väldigt allvarligt och måste kontrolleras. Man får ju inte misshandla folk. Sen är det sant att många som befolkar våra fängelser har adhd. Men inte så många Aspergers är inlåsta. Majoriteten av de inlåsta är det pga av låg impulskontroll och psykopati.

Psykopater är de farligaste för de har inte ett samvete, ingen fruktan, och eftersom de inte har något samvete känner de heller ingen ånger för sina handlingar. De betraktar andra människor inte som människor utan som objekt. Därmed ser de andra människor som till för att användas för att uppnå sina egna mål vare sig det är genom hot, lockelser, bedrägeri eller manipulation. Bara brickor på ett bräde som de lätt kan offra utan att må dåligt över det. De flesta psykopater sitter inte inlåsta utan majoriteten befinner sig ute i samhället kamouflerade som kameleonter. Hörde att Tommy Zethraeus skulle släppas efter 2/3 av tiden fast att han fortsatt misssköta sig i fängelse med misshandel, narkotika mm.



Moderator atoms - delade upp texten lite.

Marcus Garvey skrev:PÅ Sophiahemmet rehab blev jag personligen karaktärsmördad av en psykiatriker-läkare. Gick runt i flera år och mådde dåligt som jag fick smetade på mig. Senare har det visat sig genom att ta input ifrån andra läkare och diagnostiska prover att de där diagnoserna var käpprätt fel. Men jag trodde mer på de första diagnoserna på grund utav att de kom ifrån en person med hög auktoritet-expertis i detta fall en läkare.

Blir jätteledsen när jag läser detta. Läkare som missbrukar makt borde straffas. De kan påstå vad som helst om en.

T ex att den där Kidzi är en sexualsadistisk flata (ja, det står i min pappersjournal). Psykologen tolkade det ur att jag är asexuell men då tyckte kvinnor hade snyggare kropp, målade på den tiden och det var roligare att måla tjejer, och jag sa att jag inte ville bo med någon för det kan irritera mig typ ljud och omändringar som andra gör. Som tur var trodde jag inte på det. Men vågar aldrig mer läsa journaler. Jag hoppas du fick skratta lite, för just den grejen är så länge sedan att jag kan skratta åt den.

När någon tar på sig att bestämma vem man är, orsakar den personen väldigt mycket skada. Starkt att du kommit vidare och väldigt ledsen för det du gick igenom.

Det upprör mig jorden runt det du råkat ut för.

Frontalloben utvecklas sist hos alla människor och man kan tänka sig att personer med autism blir något mer försenade, men det kan ju innebära att omgivningen inte kommer att förstå en riktigt förrän man kommit i kapp.
Jag tror nog att man i stora drag kan förstå saker på ett teoretiskt plan men om empati och ToM blir försenat, samtidigt som man har svårare att lära av erfarenheterna för att man inte alltid har uppfattat allt korrekt, så kan ju det öka tendensen för att reagera med ilska.

Sedan finns det ju alltid folk, väldigt dåliga människor som borde veta bättre, som medvetet försätter personer med autism i vanmakt.
Då är det inte alla som har verktygen att kunna bemöta det utan lämnas ingen annan utväg än att svara med aggression och sedan får skulden.
Alltså ett mobbarbeteende, och det tror jag många är bekanta med som har autism, att vissa kan överreagera till sin nackdel blir däremot förståeligt.

Quagmire skrev:

Lightworker skrev:Jag har inte läst hela tråden, men om aspies är aggressiva beror det väl på all mobbning, diskriminering osv man utsätts för!

Människor med både autism och samtidig ADHD är fyra ggr så benägna att mobba som normalt utvecklade.

Children with both autism and attention deficit or attention deficit hyperactivity disorders are four times more likely to bully than children in the general population, according to a study released today in the journal, Ambulatory Pediatrics. However, the researchers caution against labeling these children simply as bullies.

The study pulled data from the 2003 National Survey of Children's Health conducted by the National Center for Health Statistics. The sample included 53,219 children ages 6 to 17. The researchers were interested in finding out whether children with autism were more likely to bully other children. They hypothesized that that children with autism may bully more often because they are more often male (who are more likely to bully); they are more likely to be bullied (and victims are more likely to bully); and many children with autism require treatment for aggression (which potentially includes bullying).

https://www.sciencedaily.com/releases/2 ... 100417.htm

Vi med autism har också genvariationer som genererar aggressivitet (krigargenen), psykopater har också denna "defekt". Möss som har samma genvariant som autister, sliter sönder andra möss (ofta helt oprovocerat).

En psykiater jag mailade om detta sade att högfungerande autister skulle kunna vara bra legosoldater (som utför de råaste och värsta handlingar man kan tänka sig), eftersom vi har dessa förmågor/oförmågor.

Källor som styrker dina påståenden, tack!

Skulle vara intressant om du kan ge mig en källa där det bekräftas att personer med AS+ ADHD är mer benägna att mobba än andra! För allt vad jag har hört så är det mer regel än undantag att As-barn har utsatts för mobbning i skolan!

Tror inte aspergare har mer tendenser till något. De är mer olika varandra än NT. Så man kan hitta fler extremer åt alla håll. Bra och dåliga. Men självklart ska man fokusera på de dåliga så att de ska få avliva oss.

Läste att barn med AST som larmar vuxna om att de blivit utsatta för brott har 3-4 ggr ökad risk att inte bli tagna på allvar/feltolkade/missförstådda. Glömt var jag läste den artikeln..?
Inte ett dugg förvånande om frustrationen utvecklar sig om brotten fortsätter och omgivningen fortsätter förbise dom. Frustrationen försvinner ju inte för att man fyller 18 år. Och hur frustrationen kommer till uttryck är nog individuellt: vissa blir verbalt och/eller fysiskt aggressiva och/eller vänder ilskan mot sig själva och ångestlindrar med ätstörningar och/eller annat självskadebeteende osv.

Dessa beteenden tror jag inte att autismen i sig orsakat utan jag tror de utvecklas pga att många under större delen av sina liv varit missförstådda av sin omgivning. En nt som utsatts för samma brott hade kanske blivit lyssnad på och uppmärksammad omgående och sen fått hjälp att bearbeta det och då hinner ju inte "problemskapande beteenden" utvecklas. Det behövs mer ödmjukhet från nt:s sida för dessa beteenden. Mindre dömande. Möta personen där den är och fundera på vad det är den saknar och vad den behöver och mindre fokus på beteendet i sig tror jag är bra i många fall.

När jag blev mobbad så var det jag som tog tag i det hela, men då var det ju inte de vuxna som inte trodde mig utan det var tvärtom, de va de vuxna som trodde mig men inte eleverna. Man kan kort och gott säga att de inte ens tyckte det var så allvarligt. Skulle jag inte ha berättat att jag mådde dåligt? Skulle jag bara "Men det är ju okej, mobba mig hur mycket ni vill" Hur tänker man som individ då? När man inte tycker att när någon säger att den blivit mobbad är allvarligt?

Flinta skrev:Läste att barn med AST som larmar vuxna om att de blivit utsatta för brott har 3-4 ggr ökad risk att inte bli tagna på allvar/feltolkade/missförstådda.

Jag pratade inte med mina föräldrar om mobbning förrän efter något år som jag blivit nobbad och min kompis mer än så. Gjorde det enbart för att min kompis kunde få byta skola. Jag fick inte byta.

Då förstod jag att mina känslor varit rätt, att allt jag sa vändes mot att det var mitt fel. Det var en kombo av att inte bli förstådd och att föräldrar hellre låter sina barn skadas än att bli föräldrarna som alla tittar på. Rädsla och själviskhet. För föräldrarna har ofta varit mobbade och har autistiska drag och är inte mogna att ha barn i den situationen att de inte förstår sig själva.

att säga att folk på autist-spektrat skulle ha mer fallenhet för våld än neurotypiska personer tycker jag blir missvisande. Det kokar ofta ner till individnivå och har med personlighet att göra , jag har mött apsies som varit så timida att dom inte skulle göra en fluga förnär och jag har mött aspies som vart vrålande fyllblodspsykopater men det har jag stött på bland neurotypiska personer också så det är inget som gått hand i hand med diagnosen .

Där jag tror att aspies kan ha en fallenhet för våld är i unga år/tonåren när mycket frustration och förvirring uppstår och man har vrålande hormoner i blodet och det är extra viktigt att förstå sociala koder och tabun och att passa in i flocken och många kanske inte är kapabla att hantera detta verbalt och mentalt och då hänfaller till att hantera det fysiskt men detta kan iofs vara ett rent generellt tonårs attribut.

Jossie94 skrev:När jag blev mobbad så var det jag som tog tag i det hela, men då var det ju inte de vuxna som inte trodde mig utan det var tvärtom, de va de vuxna som trodde mig men inte eleverna. Man kan kort och gott säga att de inte ens tyckte det var så allvarligt. Skulle jag inte ha berättat att jag mådde dåligt? Skulle jag bara "Men det är ju okej, mobba mig hur mycket ni vill" Hur tänker man som individ då? När man inte tycker att när någon säger att den blivit mobbad är allvarligt?

Jag har också vanligen behövt ta tag i saker helt själv. Känner igen detta att omgivningen inte förstått graden av allvarlighet i det jag försökt kommunicera.