Under årens lopp har man ju också lurats på sammanlagt... ja, i varje fall minst lika mycket, kan man väl utan överdrift säga... i alla lägen där man p g a bristande information inte har vetat om, ansökt om och fått ut riktigt all inkomst det i efterhand visade sig att man hade rätt till egentligen, men som inte gick att söka i efterhand. Det där är en liten väl utvecklad linje i det här... det här Sverige...

Ta bara alla perioder jag påstods vara frisk och tvingades hålla mig aktivt arbetsssökande, för att få... socialbidrag. Det skulle ha varit minst lika rätt då som de senaste åtta åren att jag borde haft sjukpenning eller sjukersättning, och hur mycket mer det hade varit att få det i stället för soc.bidrag varje period under 90-talet jag gick på soc vågar jag knappt tänka på. Åtminstone någon tusenlapp mer per månad under så där en fem-sex år... (shit, det var inte lite, det...)

Och det där var ändå vid den tiden då vi vet mycket väl och visste redan då att de verkligen förtidspensionerade unga på löpande band, varav många inte så mycket mer än för att de hade svårt att få jobb. Men det måste uppenbarligen ha gällt att ha svårt att få jobb på rätt sätt...?

Jag var den här sortens knappt synbar NPF-are som alla tolkade som fullt frisk och kry, och som dessutom trodde det själv och fortsatte och fortsatte försöka söka jobb, och sköta dem när jag då och då faktiskt fick ett. Och trots att det hela tiden misslyckades tog det ungefär tolv år av mitt vuxenliv - de första åren av det, som i ack så stor grad har avgjort hur resten av det kom att bli så här långt, och i stora delar också lär komma att förbli forever - innan jag råkade söka läkare (en gång till), och träffade en med lite koll på NPF, som insåg vad det troligen handlade om.

Här på forumet eller via Aspergerkontakter i övrigt har jag hittills inte mött någon annan i min ålder som kom precis lika i kläm genom att växa upp och gå ut i vuxenlivet just så och drabbas av exakt samma mix av att alltid verka frisk och rask och kry av alla andra bedömare, och därför aldrig börja få hjälp, trots att det hela tiden ändå aldrig fungerade på några jobb. Det borde väl alla gånger vara fler?

Ja, helt klart finns det antagligen fler.

Tack för länken, Barracuber.
Ska kolla upp det så snart som möjligt. Är ingen hejare på "utrikiska" men ska göra ett försök.

Visst har man blivit blåst på en del pengar under åren. Nu har jag fått sjukersättning med 50% (som jag begärde). Då räknas de tre bästa åren av de fem senaste. Men man tar ingen hänsyn till att jag i praktiken jobbat mindre än halvtid under de senaste åtta åren. Det utan att vara sjukskriven eller fått annan ersättning.
Men det är väl smällar som ska tas. Trots allt är jag glad över det halva garantibelopp som faller ut varje månad, till den enorma summan av 4200 minus skatt.