Men vadå ingen har sagt jag har grav diagnos?? Det har ni ju visst sagt. Kanske inte exakt dem orden men i princip så har ni gjort det för varför skulle jag annars rabbla upp varför jag inte anser att jag har en grav diagnos.

Om ni nu menade något helt annat så var de inte jätte tydligt.

Jossie94 skrev:Men vadå ingen har sagt jag har grav diagnos?? Det har ni ju visst sagt. Kanske inte exakt dem orden men i princip så har ni gjort det för varför skulle jag annars rabbla upp varför jag inte anser att jag har en grav diagnos.

Det är väl mer att du desperat försökt få oss ”förstå du nästan inte har någon diagnos alls”.

Alien skrev:

slackern skrev:

Alien skrev:Ingen har påstått att du har en "grav diagnos". Vad vi säger att det inte behöver vara lätt även om det inte är gravt.

Det skiljs på tre nivåer:
• I behov av stöd
• I behov av omfattande stöd
• I behov av mycket omfattande stöd

---

Den första gruppen kanske bara behöver hjälp med att få jobb. Men jag skulle ändå inte kalla det för en "lätt diagnos".

Det låter ju som varenda person inskriven på arbetsförmedligen mer eller mindre, så helt ärligt tror jag du har helt fel i din tolkning.

Nej, jag har inte fel. Det är inte min privata tolkning utan den officiella graderingen av svårigheterna. Se http://dok.slso.sll.se/Autismforum/Om%2 ... autism.pdf

Har du helt missat att det innebär betydligt mycket större svårigheter än att få hjälp att hitta ett arbete? Dessutom får ju varje person som är inskriven hos arbetsförmedlingen den hjälpen om dom hittar ett arbete via AF.

slackern skrev:ADD är ju ADHD utan hyperaktivitet eller så pass lite att det inte blir en funktionsnedsättning

ADD är en funktionsnedsättning.

Kidzi skrev:

slackern skrev:ADD är ju ADHD utan hyperaktivitet eller så pass lite att det inte blir en funktionsnedsättning

ADD är en funktionsnedsättning.

Nu pratade jag då om H:et, inte ADD.

Man kan väl säga att arbetslöshet är ett vanligt problem vid autism, i de övriga nivåerna kanske man inte är aktuell för jobb i huvud taget (rätta mig om jag har fel), det kan vara svårt att få någon att anställa även om man kan klippa en gräsmatta eller vad det nu är.
Eftersom man inte behöver lika mycket hjälp som de övriga nivåerna enligt graderingen så kan folk få för sig att det är svårigheter i nivå med normalfungerande. Men så är det inte, glappet mellan att vara utan diagnos och ha autism nivå 1 är fortfarande stor.
Lätt brukar det inte vara att leva med autism om man tittar på statistik över hur många som har ett jobb eller drabbats av psykisk ohälsa på grund av sin diagnos.

Om nivå 1 är en lätt diagnos..
-Varför är det då så många som behöver be om hjälp?
-Varför är det så svårt att få en anställning för många?
-Varför är det så svårt för autister att få kontakt med folk och knyta relationer?

Det är inga små hinder i ett samhälle varken privat eller politiskt, det finns en flerdubblad risk att man drabbas av sanktioner för den man är.
Som tagits upp tidigare så är autism en störning i utvecklingen, en utvecklingsstörning, det kan påverka ens förstånd även om man ligger över IQ 70, hur andra upplever en, hur stor möjlighet man har att påverka sitt liv och sin omgivning mm mm.

Om inte detta är ett tecken på att de flesta kämpar för sitt självförsörjande vet jag inte vad det är som gör att de flesta har utbildning men ändå inte får något jobb.

Trots arbetskraftsbristen i flera branscher står sysselsättningsnivån still bland personer med funktionsnedsättning. Samtidigt visar Arbetsförmedlingens rapport från maj 2018 att många av dem är utbildade inom hotell och restaurang, barnomsorg, bygg- och anläggning, hälso- och sjukvård och läraryrken - just de områden där det råder brist på arbetskraft.

- Tittar man på gruppen med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så har 60 procent gymnasieutbildning eller högre och det är i stort sett samma siffra som för andra arbetssökande, säger Arbetsförmedlingens analytiker Johan Eklöf.

Varför är de då arbetslösa i högre grad?

- Jag tror det beror på rädslor och förutfattade meningar hos arbetsgivarna, att man inte vågar anställa de här personerna.

Sjutton procent av de arbetslösa som är inskrivna på Arbetsförmedlingen med någon form av funktionsnedsättning har idag en NP-diagnos som ADHD eller Asperger. Och det är en grupp som växer, enligt Arbetsförmedlingens analytiker Johan Eklöf.

https://sverigesradio.se/artikel/6979304

sussi83 skrev:Om inte detta är ett tecken på att de flesta kämpar för sitt självförsörjande vet jag inte vad det är som gör att de flesta har utbildning men ändå inte får något jobb.

Trots arbetskraftsbristen i flera branscher står sysselsättningsnivån still bland personer med funktionsnedsättning. Samtidigt visar Arbetsförmedlingens rapport från maj 2018 att många av dem är utbildade inom hotell och restaurang, barnomsorg, bygg- och anläggning, hälso- och sjukvård och läraryrken - just de områden där det råder brist på arbetskraft.

- Tittar man på gruppen med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så har 60 procent gymnasieutbildning eller högre och det är i stort sett samma siffra som för andra arbetssökande, säger Arbetsförmedlingens analytiker Johan Eklöf.

Varför är de då arbetslösa i högre grad?

- Jag tror det beror på rädslor och förutfattade meningar hos arbetsgivarna, att man inte vågar anställa de här personerna.

Sjutton procent av de arbetslösa som är inskrivna på Arbetsförmedlingen med någon form av funktionsnedsättning har idag en NP-diagnos som ADHD eller Asperger. Och det är en grupp som växer, enligt Arbetsförmedlingens analytiker Johan Eklöf.

https://sverigesradio.se/artikel/6979304

Hur löser man det då? Arbetsförmedlingen verkar mest erbjuda arbetsträning men det leder sällan till anställning verkar det som.

Praktik kan vara användbart till skillnad mot ingenting.
Det är de redskap som finns att tillgå, men tröttsamt kan det vara helt klart, och jag förstår de som efter fler försök undrar vad poängen är, jag är ju där själv.
Men man får iaf testa olika saker och betala räkningar.
Jag gillar inte "hemmalivet" jag haft utan behöver rutiner.

Synd att det senaste praktiken blev pajat för det kunde blivit okej.

Jag vet inte alls vad man ska göra åt dessa saker, i slutänden är det arbetsgivaren som bestämmer.
Det är dyrt att anställa och så kan man inte kosta på sig ett försök hur som helst.

Tyvärr har väl lönebidrag blivit en lukrativ marknad som jag inte tror var intentionen från början Nu startas företag med affärsidé att omsätta enbart på bidrag.
Sådant gillar jag inte så mycket.

Men tyvärr är väl detta det normala för fler människor, skillnaden är väl att hur många språk jag än lär mig så försvinner inte problemet.
De som från början anstränger sig och saknar svårigheterna kommer att lösa många av sina problem genom studier mm.

Visst har man svårigheter och jag har inte sagt att jag inte har en diagnos bara att jag har en lätt variant diagnos. Alltså att jag inte behöver så mycket hjälp. Absolut innebär det att jag behöver hjälp med att få ett jobb men det är egentligen det jag har som svårighet just nu. Resten klarar jag ju av vilket är hemmasysslor och rutiner osv. Vardagliga saker.

Sådant har jag ju inga problem med alls. Jag tycker mest att den sociala biten är jobbigast när de kommer till som jag skrev tidigare. Att om någon säger att den gillar en tröja eller vad det nu kan vara och personen låter seriöst så är det många som inte fattar att personen driver/är ironisk.

För hur ska man fatta det när 1 man inte känner personen så bra tex eller om personen låter väldigt seriös och att den inte hintar på något sätt att den skojar/driver/är ironisk. Att den inte ler eller skrattar för det tolkar ju jag som att då ska man förstå att då skämtar personen. Så alla sådana här oskrivna regler som man ska förstå gällande det sociala är inte så självklara.

Jag var på en praktik för några månader sen men jag kunde inte fortsätta där för att de inte hade tid att handleda. Så för mig har jag inte problem med att jobba. Det är väl mer mängden och att det är svårt att hitta en bra praktik som har tid att handleda praktikanter. Det är nog väldigt lätt att bara gör såhär och sen lämna praktikanten själv. Nu kunde jag ju lösa sådana situationer då jag praktiserat i butik innan.

Men då tyckte de att jag behövde mer hjälp men det var ju för att de inte hade tiden att handleda. Jag förstår ju grund arbetsuppgifterna men sedan är det ju svårt för mig att förstå saker som folk inte har vart tydliga med eller sagt. För dem utgår att jag ska fatta. Hur ska jag fatta det? Men de tänker väl att jag inte har en diagnos eller glömmer bort det men vi har ju vart tydliga med att jag har en diagnos för det är där jag har svårigheter och inte bara kan söka jobb hur som helst.

Jossie94 det är svårt för andra att förstå att miljöombyte och nya rutiner är svårare för många med autism, det kan kännas orättvist ja, men de förväntar sig att man är snabbare än vad man är.
Så ska man vara så öppen socialt också.

sussi83 skrev:Om nivå 1 är en lätt diagnos..
-Varför är det då så många som behöver be om hjälp?
-Varför är det så svårt att få en anställning för många?
-Varför är det så svårt för autister att få kontakt med folk och knyta relationer?

Nivå 1 är bara "lätt" jämfört med nivå 2 och 3. Men det är just det många vänt sig emot när TS pratar om att hon har en "lätt" autism.

Jag har arbetat i flera år innan jag blev utbränd, fick diagnos och blev utkastad.

På den "gamla goda tiden" var inte kraven på snabbhet och flexibilitet så hårda. Jag klarade av arbetsuppgifterna i sig. Men när tempot ökade...

Jag skulle tro att jag graderats nivå 1 om jag fått diagnos idag. Men arbetslivet blev ett helvete.

Kan man inte förstå skämt eller skämta betyder det att det är ännu mer än det man inte förstår. Det är inte tecken bara på ett milt problem.

Det är som att prata med ett gäng kids....Ni vill ju inte förstå? Ni kommer jämt med ursäkter till varför jag har en grav diagnos blablabla....Jag vet inte inte ens vad jag ska säga längre för det känns som det inte spelar roll om vad jag ens säger, ni kommer fortfarande inte tro på att jag har en lätt diagnos. Ja jag har en lätt diagnos när man pratar om de med ännu grövre diagnoser, men det betyder ju inte att jag inte behöver hjälp med saker för det.

Jag har ju sagt mina svårigheter men då skyller ni på en massa annat. Vad är det ni inte vill förstå? Jag hade ju inte sagt till er om ni hade sagt jag har det eller det, det är helt okej för mig. jag sitter inte och ifrågasätter hur andra folk känner eller vad folk säger, så varför ifrågasätter ni mig? Detta är ju på dagisnivå. Låt folk ha rätt till sina egna känslor och tankar. Ni låter ju inte mig ha det. Vad vill ni komma fram till? Om jag säger att jag har en grav diagnos bara för att ni vill det, blir ni nöjda då?

Det är extremt jobbigt att sitta och bevisa för folk varför man inte har en grav diagnos, och då säger ni men du har ju svårt med det och det. Jag har aldrig sagt att jag inte skulle ha haft en diagnos. Jag sa bara att jag har en lätt diagnos jämfört med de som har ännu större svårigheter och behov av hjälp och stöd Jag är mer som en NT person pga att jag klarar av det mesta själv. Man ska vara glad att det finns hjälp för de som verkligen behöver hjälp, men man ska ju inte få hjälp som man inte behöver, det är bara jobbigt. Man vill ju inte bli behandlad som att man vore sjuk om man är frisk. Typ så.

Jag tycker det är du som har svårt att förstå. Jag har bara påpekat att ordet "lätt" är missvisande. Jag har aldrig påstått att du har en "grav" diagnos, dvs nivå 3.

Du kanske borde läsa igenom svaren en gång till och försöka förstå dem istf att bli sur och säga att vi är som småbarn.

Varför tjatar du om att du inte har en grav diagnos? Det är väl ointressant här, ingen här har en grav diagnos. Poängen med Aspergerforum är just att berätta om vilka svårigheter man har.

Om du påstår att du (jämfört med oss) är "nästan NT", så tror iaf inte jag på det.

Men jag visste ju inte ens om vilka diagnoser eller grader ni har på era diagnoser, jag kanske har svårt att förstå men allt är ju som sagt inte självklart. Jag trodde att folk här hade väldigt grava diagnoser, my bad isf och jag vet att det blev väldigt fel, men jag har egentligen bara förklarat en massa fakta kring hur det kan vara när man har diagnoser, att man kan ha en lätt eller grav variant av diagnosen. Och att man kan få olika typer av hjälp och stöd - Jag behöver bara konkret hjälp, typ gör si eller så. Inte någon jäkla föreläsning om vad wn mobiltelefon är eller något sådant.

Jag jämför ju med de som jag träffat irl som faktiskt behövde mer hjälp, det är ingenting illa menat mot dem men det är ju bra om personer som behöver hjälp får den hjälp de behöver. Jag behöver inte bli hjälp på det sättet som om jag vore sjuk. Jag är frisk om man ska vara petig då. Och nej jag menar inte att någon här är dålig eller så, jag menar bara att de finns de som har de värre.

Jag menar, blir ni triggade av att jag säger att jag har väldigt få svårigheter med min diagnos?

Jossie94 skrev:Jag menar, blir ni triggade av att jag säger att jag har väldigt få svårigheter med min diagnos?

Så kan det va´ Du pushar ju hela tiden för att du inte har några problem och är typ i stort sett normal. Samtidigt tar du upp olika problem du har och gör det på ett sånt sätt så man får en bild av dig som inte helt normal utan ganska udda. Av hur någon skriver brukar jag få en bild av hur den är i vekligheten. Den bilden stämmer sällan till 100%, så när jag får uppfattningen du är som vilken aspergare som helst har jag kanske hel fel, vad vet jag.

Jossie94 skrev:Jag menar, blir ni triggade av att jag säger att jag har väldigt få svårigheter med min diagnos?

Att du fortfarande inte förstår vad vi säger är det största tecknet på att dina svårigheter inte alls är milda. Så många exempel och bra formuleringar men inget går in. Nu ska du börja prata om att folk här har grava diagnoser... Konstigt att alla förstår förutom dig. Att alla förstår såpass att de kan driva med dig i dina trådar utan att du ens förstår det. Eller det faktum att du tagit random kommentarer i trådar som om de var menade till dig istället för uppenbart TS. Så konstigt att du inte förstår att innebörden av stöd är precis vad du beskriver att du behöver.

Men så tror jag inte ens längre på detta egentligen. Så. Ut igen.

Jag var ju sagt jag har svårt med ironi och så så om om folk har drivit med mig, mobbning? Känns ju lite som det varit åt det hållet när du beskriver som du gör. Och att jag inte förstår är ju för att VI alla har missförstått varandras. Det är bara att vi har pratat om eller runt varandra.

Ingenting mer än så. Jag har känt att jag bara har sagt hur saker och ting är och vart ärlig om det. Då har ni inte kunnat acceptera det och blivit triggade av att jag sa att jag hade en lätt diagnos. Allt beror ju på vad man jämför med och så. Sedan kanske inte ni ska sitta och kommentera hur andra är för ni är ju inte bättre själva. Framförallt inte om ni är vuxna och ska driva med mig på min bekostnad.

Låter ju som om ni varit mobbare tidigare eller något om ni nu måste driva mer någon som bara är ärlig och förklarar saker. Men var som barn och driv med mig, det märks ju att ni inte har växt upp isf om ni är tvungna att göra narr av en annan människa.

Moderator Alien: Diskussionen om aspergare som mobbar har flyttats hit: aspergare-som-mobbar-andra-aspergare-t58002.html

Det är ju heller inte särskilt svårt att göra narr av en person som uppenbart mår dåligt över en sak och är så utlämnande som du varit. Få vuxna skulle ta tillfället i akt och elda på.