Jossie94 har ställt frågor du inte svarat på.

"People are embraced or condemned according to their beliefs, so one function of the mind may be to hold beliefs that bring the belief-holder the greatest number of allies, protectors, or disciples, rather than beliefs that are most likely to be true.”
https://jamesclear.com/why-facts-dont-change-minds

Detta tycke jag beskriver ganska bra varför personer med diagnoser möjligen får kämpa i motvind.
Kanske också varför, oavsett hur kunnig man är inom ett område, personer med autism blir uteslutna ur grupper.
Man kanske inte alls har fel men är för extrem i sina åsikter och då vet inte andra om man tillhör samma flock eller inte.
Småprat är för att visa att man inte är fientlig och att dela samma åsikter är för att visa sammanhållning.
Fikaraster kan därför vara en sådan sak som blir viktig för att andra inte ska känna sig osäkra, är personen med i vårat lag?
Verkligen en vattendelare!

Detta GÖR autism till ett handikapp då det får konsekvenser, och artikeln förklarar också dilemmat väldigt bra.

Jag men det där förstår jag och jag är inte NT till 100 procent, jag har sagt att jag är lite som en NT , mot det hållet, det är bara så min diagnos är. Jag har inte så stora svårigheter i och med min diagnos, jag säger fortfarande att jag har rent allmänna svårigheter som vem som helst kan ha. Oavsett diagnos eller inte. Om jag blir sur för något, så kan det bero på massor av saker och det behöver ju inte vara en faktor till att ha en diagnos.

Det är ju så folk har trott varför jag hade en diagnos, sen såg ju uppenbarligen inte de att de själva hade diagnoser också, de får man ju inte glömma bort. Den delen är också viktig. Så egentligen kastade de skit på sig själva också, för ville de säga att jag hade en diagnos för att må bättre själva? Jag skiter ju i om folk har diagnoser eller inte, jag säger egentligen bara att det finns olika svårigheter och det är bara fakta. Jag kunde lika gärna ha sagt att det finns olika sorters mjölk, ja ni vet havremjölk, ärtprotein baserad mjölk, och alla möjliga sorter som är veganskt.

Skulle jag ha problem med fikaraster? Jag har ju inga svårigheter med min diagnos säger jag ju. Punkt slut. Sen fattar jag att du bara tog upp det där som exempel, men jag fattar varför man har fika raster och har varit med på några när jag praktiserade på en förskola, däremot hade jag ingen aning om min diagnos atm, sedan kände jag att just den praktiken inte var så jättetydlig på att handleda (inte vana) så det var en dålig erfarenhet så att säga. Varför tror folk att jag inte förstår? Fan, jag skulle aldrig ha nämnt för någon om min diagnos överhuvudtaget, för så skulle folk inte ifrågasätta saker om mig eller tror att jag har en grav diagnos eller vad sjutton folk inbillar sig.

Om man är psykopat har szhizofreni eller liknande, jag skulle inte säga att det är något lätt. Även om man inte kan se sjukdomen psykosen, diagnosen så låter det som väldigt psyskiska och grava grejer. atypisk autism skulle jag inte säga låg i närheten av sådana diagnoser osv, jag skulle säga att atypisk autism låg under asperger på så sätt att den inte ens kommer upp till asperger 100 procent. Så atypisk autism skulle jag inte ens säga är en diagnos egentligen, utan bara ett sätt att sätta en etikett på för att ha något att säga om man har svårigheter med saker men som är allmänna svårigheter ALLA kan ha. Om man tänker atypisk autism i en hieraki så är den diagnosen väldigt långt nere. Det är så jag har uppfattat det. Det är en halv diagnos. Jag är hälften diagnos och hälften NT. typ så. Jag har båda delarna.

Jag har ju redan förklarat hur en person med atypisk autism kan ha mer problem än en med aspergers.

Men det är klart, nu säger du att du inte har problem alls, då har du ju en mildare diagnos eftersom du ingen har och är feldiagnostiserad.

Det var ett program på TV om en gravt autistisk kille. Han pratade genom att upprepa vissa ord. Inga meningar. Han kunde inte ta hand om sig själv. T ex kunde inte använda toa.

Anledningen till varför han hamnade i gruppen för atypisk autism var att man inte kunde se på honom att han hade autism när han var liten. Han var normal tills han var 4. Han umgicks med barn och hade ett utvecklat språk. Enligt DSM är han på nivå 3.

Jag tror inte att alla NT kan ha de problemen jag har. Däremot är det hos mig en stark överlappning mellan aspergers och ADD. Har svårt med att ta hand om hemmet och skaffa rutiner.

Men jag förstår sarkasm och när folk skämtar. Jag har lätt att skaffa kompisar. Jag förstår vad folk säger och även om det blir missförstånd så brukar vi lösa det. Det brukar börja med en skitliten grej, och sedan växer missförståndet.

När folk förklarar för mig har jag inga svårigheter att förstå. Jag förstår deras resonemang.

Jag förstår folks känslor och är den bland kompisarna folk vill ha råd av när de är ledsna.

Jag är den i gruppen man inte vill vara utan.

Om jag har dessa styrkor i det sociala och kommunikation, borde inte jag inte ha aspergers då?

Hur märks min aspergers på mig om jag kan allt detta?

Dessutom är jag ju smartare än nästan samtliga NT.

Är det för att vi gör olika misstag som jag har aspergers? Jossie gör samma misstag som NT.

Jag lär känna mig själv och andra. NT tror att de klarar detta utan övning för de behandlar alla lika. Det skulle man inte göra som aspergare. Inte ens med djur. När min gamla katt var ung var han rätt bufflig och min unga katt är rätt känslig. Då förstår jag att den ena katten gärna hälsar på främlingar medan den känsliga katten kanske inte gör det. Boendestödjarna som är NT får sina känslor sårade om inte den känsliga katten kommer fram. En stalkade honom till under badkaret och stod och ropade att han skulle komma ut och han är inte van vid att bli behandlad illa så han började skaka. Jag sa att hon skulle vara tyst för jag hade aldrig sett honom så rädd att han skakade. Då sa hon till mig att en sådan katt kan man inte ha, den måste avlivas. Fastän den katten är trygg med de flesta bara han får tid. Men hon blev jätteledsen för hon hade fått för sig att hon var djurmänniska.

Samma med de NT som får för sig att de är människokännare. De behandlar alla samma istället för olika. Och de som inte klarar att inte få kommunikationen skräddarsydd, dessa anser de har fel på sig, det kan vara andra NT som såras.

Där gör ju Jossie helt rätt. Hon behandlar alla på AF som vi vore kloner. Så gör NT också. Man accepterar inte att folk är annorlunda.

Marjatta skrev:

Kidzi skrev:Finns atypisk autism i ICD 11?

Verkar inte så. Inte om snubben här vet vad han talar om.
https://bmcmedicine.biomedcentral.com/t ... 1495-2.pdf (pdf)

Other major changes include the fact that the eight
different pervasive developmental disorders in the ICD-
10, including childhood autism, atypical autism and
Asperger syndrome, have disappeared entirely and are
now grouped together under one category, namely ASD.

(Jag måste VERKLIGEN fråga min utredare vad han menar med att svänga sig med utdaterade termer. Han säger asperger också, troligen eftersom han vet att de flesta av oss tycker det låter lite bättre. och så har det ju en så gott som direkt motsvarighet i "det nya", ASD 1. Men VAD menar han med atypisk autism. Jag ska fråga ...)

Jag trodde ICD skulle följa DSM och det blev så.

Att man fortfarande talar om aspergers tror jag beror på att man har den diagnos man fick. Min läkare skrev alldeles nyligt att min grunddiagnos var aspergers, sedan ADD och sedan ångest. Så det verkar inte som de ändrar ens diagnos. Skönt kan jag tycka.

Fast de verkar inte veta att i ICD finns en diagnos ADHD och en ADD. De tror att båda heter ADHD som i DSM. Det retar mig för jag har diagnos ADD men alla på mitt förra psyk kallade det ADHD och man blev utskälld om man sa ADD. Vi skulle lära oss att alla minsann hade ADHD. Ser ingen anledning till det. Min nya läkare skrev inte ADHD.

Jag frågade vad Jossie anser att tråden är till för, och fick svaret

Jossie94 skrev:I början bara för att förstå hur grava eller lätta diagnoser folk hade här eftersom helt plötsligt var jag den som hade jättegrav diagnos. Jag har tyckt jag har förklarat väldigt bra och tydligt hur det ligger till. Nej det är inte för att folk ska ta illa upp.

Såklart har du inte skrivit så för att andra ska ta illa upp. Men när folk ändå gör det: vems problem är det?

När jag var barn och råkade knuffa till någon eller trampa någon på foten sade jag "det var inte med avsikt". Jag trodde den förklaringen räckte. Småningom fattade jag att den som knuffat eller trampat på någons fot utan avsikt har varit oaktsam, ovarsam. Inte brytt sig om andra. Att man inte är ute efter att såra, betyder inte att man inte gör det.

Jossie94 skrev:Jag ville bara att ni skulle acceptera att min diagnos dvs symtomen/svårigheterna med den är inte så många och därför anses den som en lätt diagnos.

Jag accepterar att du har den uppfattningen. Jag köper dock inte din bild helt och fullt. Jag säger inte motsatsen heller, den är inte helt fel. Men jag vill att du ska acceptera att vi inte helt köper din bild.

Orden atypisk autism står i dina diagnospapper. Visst.
Det anses ofta som en lätt diagnos, men det stämmer inte alltid.
Det finns många människor i världen som har värre eller fler problem än du. Definitivt så.
Men mycket i ditt agerande här på forumet visar att det finns jättemånga saker i det här med att umgås med människor som du inte förstår, som de flesta här hajar bättre än du.

Så här ser jag den här tråden: den växlar mellan att folk försöker pedagogiskt förklara saker för dig och att folk uttrycker irritation på dig, medan du säger samma sak om och om igen. Med lite variationer vevas detta om gång efter gång efter gång.

Du tycker att det handlar om dig själv och då har du förstahandstjing på att beskriva sanningen. Men i det ögonblick du beskriver dig genom att jämföra med andra, pratar du också om andra. Det är därför ett hett tips att lägga ner de jämförelserna. Du märker ju hur folk reagerar. Så varför fortsätta?

Du har rätt att ha din uppfattning om dig själv. Men du har ingen rätt att kräva att vi ska hålla med. Som jag förstår dig är det just det du är ute efter: att vi ska bekräfta din uppfattning om dig själv. Det kan du hålla på med hur länge som helst, tills tråden är 50 sidor lång, eller 500. Så kommer inte att ske. Och det är ditt problem. Inte vårt.

Aspergerforum är en social miljö. I ingen social miljö är det smart och visar att man fattar sociala spelregler - att man är "ganska NT" - att komma in och förklara att det är man själv som fattar och alla andra förstår inte. Självklart blir folk sura på dig. Om du inte förstår det, well. Nånstans är det ditt problem. Du kan fortsätta den här stilen och fortsätta göra folk sura, eller du kan lägga ner. Du svarade inte på om det är bättre att vi slutar ge dig tips. Du får därför ett till. Marjattas supertips (som egentligen är en variant av mitt heta tips ovan, bara annorlunda formulerat): Sluta skriv det som du märker retar andra, som andra hela tiden säger emot, så kommer mycket färre att reagera negativt. Bara låt bli att skriva de sakerna om och om igen, så kommer tråden dö till slut. Kanske den ibland återupplivas av någon men låt då bli att svara.

Vi har de uppfattningar som vi har. Det kan du inte ändra på. Det är bara att acceptera ... eller fortsätta försöka med något som inte går.

(Om jag tror att du kommer bry dig om vad jag skriver? Nej. Det gör du ju så sällan. Jag tror du kommer fortsätta tjata tills den här tråden är 50 sidor lång. Minst. Det är ett av bevisen på att du inte är så "ganska nära NT" som du tror. Att det existerar människor med schiz och Downs, som tror på spöken etc. har liksom inget med saken att göra, alls. Så bara skippa dem ... men nä, det tror jag ju inte att du kommer göra.)

Om ni nu förstår mig så borde ju ni förstå varför jag har den bilden jag har då. Varför jag tog upp olika exempel på varför andras diagnoser anses som ännu grövre. Folk som jag träffat irl. De va inte ens i närheten av min diagnos. Min avsikt var inte att skriva negativt om personer med svårare diagnoser utan bara att jämföra att när det gäller min diagnos så är min diagnos inte så grav att jag har psykiska svårigheter- jag mår inte dåligt av min diagnos. Jag vill bara ha tips dvs att man säger du kan göra såhär eller såhär i olika sociala situationer osv.

De ända tipsen ni har sagt är mer fokuserad på huruvida min diagnos är och inte. Kan ni inte bara nöja er med att jag har en lätt diagnos? Världen går ju inte under för det. Ja de är ju de jag menar att de finns de som har ännu värre och psykiska svårigheter med sina diagnoser än mig. Då försökte jag bara förklara hur de hade värre diagnoser än mig. Jag går inte och tror att jag ser spöken, jag är inte deprimerad så jag är helt off, jag är social trevlig och gillar att umgås med nya människor jag gillar att jobba i butik, fika shoppa mm. Detta är ju normala saker folk gör.

Kan på sätt och vis förstå dig. När jag jobbade på hem för npf så blev man ibland förvånad över en del brukare - hur mycket dom skiljde sig från de övriga (såg helt normala ut, betedde sig ytligt sett normalt och rösten lät väldigt normal). Därmed inte sagt att dom inte hade svårigheter, vilket du också tillstått (att du har vissa nedsättningar). Det är nog en i grunden ekonomisk fråga, hade staten haft mera pengar hade man kunnat skräddarsy så att alla matchades bättre. Det är som det är, tyvärr.

Men ja, personalen ser skillnader och brukarna ser skillnader.

Tror det också handlar om trivsel och personkemi, en autist som luktar lite konstigt och har stirrig blick kan kanske vara mera kapabel rent intellektuellt än en modetjej som har prickfri hygien och vet vilka ämnen man ska prata om. Men även om båda dom personligheterna skulle anses som mera välfungerande så skulle dom ändå inte passa ihop för socialisering.

Quagmire skrev:Kan på sätt och vis förstå dig. När jag jobbade på hem för npf så blev man ibland förvånad över en del brukare - hur mycket dom skiljde sig från de övriga (såg helt normala ut, betedde sig ytligt sett normalt och rösten lät väldigt normal). Därmed inte sagt att dom inte hade svårigheter, vilket du också tillstått (att du har vissa nedsättningar). Det är nog en i grunden ekonomisk fråga, hade staten haft mera pengar hade man kunnat skräddarsy så att alla matchades bättre. Det är som det är, tyvärr.

Men ja, personalen ser skillnader och brukarna ser skillnader.

Jo jag vet nog ungefär vad TS pratar om men jag förstår inte vad poängen blir.
Varför är det viktigt att prata om och vilken var huvudfrågan?

Eller blir kontentan att det finns aspergare med mer eller mindre problem bara.
Jag förstår varför man inte vill bli ihop tåtad med personer man inget har gemensamt med när det gäller DV tex.
Ett sådant ställe trivs man inte på.

sussi83 skrev:Varför är det viktigt att prata om och vilken var huvudfrågan?

Vi är aspergare, vi talar om allt som andra ser som irrelevanta. Huvudfrågor brukar vi heller inte bry oss om.

Quagmire skrev:

sussi83 skrev:Varför är det viktigt att prata om och vilken var huvudfrågan?

Vi är aspergare, vi talar om allt som andra ser som irrelevanta. Huvudfrågor brukar vi heller inte bry oss om.

Vad som antas vara normalt står det i rubriken iaf, men allt behöver ju ses i sitt sammanhang, gör vi egentligen onormala saker i stora drag?
Men det är ju inte vad diagnosen handlar om.
Folk hamnar på DV för alla möjliga skäl.
DV-dumpning eller social dumpningsplats för div hopplösa personer.
Jag förstår varför TS inte vill dela lokaler med gravt utvecklingsstörda, det kan ju kännas som ett dagis.
Arbetsuppgifterna kanske inte ens anpassas eller existerar.

Sedan när du tar upp personer med dålig hygien och stirrig blick kan jag känna igen att dessa saker blir framförallt till när man är sjuk.
Att inte orka se efter sig själv eller att man hellre vilar blicken på en fast punkt har nog alla gemensamt som mår dåligt och har depression.
Jag skulle akta mig för att generalisera sådant som inte har med autism i sig att göra.

Jag vet att vissa saker kanske tagit lång tid men det har ju berott på att jag blivit osäker om ni verkligen har förstått mig (beror på min diagnos) och då har jag tänkt att om jag förklarar tydligare så kommer de förstå men då har ju ni redan förstått mig och tycker varför över förklarar hon saker ungefär. Sedan kan jag ju också missuppfatta saker så det blir ju lite en ond cirkel att jag aldrig kommer över den där muren. Jag hatar den där muren eller labyrinten eller vad man nu ska kalla det. Det är väl också en grej jag tycker är jobbig med min diagnos, att jag har svårt att förklara saker. Men detta är ju också saker folk utan diagnoser kan ha svårt med.

Kidzi skrev:

Marjatta skrev:

Kidzi skrev:Finns atypisk autism i ICD 11?

Verkar inte så. Inte om snubben här vet vad han talar om.
https://bmcmedicine.biomedcentral.com/t ... 1495-2.pdf (pdf)

Other major changes include the fact that the eight
different pervasive developmental disorders in the ICD-
10, including childhood autism, atypical autism and
Asperger syndrome, have disappeared entirely and are
now grouped together under one category, namely ASD.

(Jag måste VERKLIGEN fråga min utredare vad han menar med att svänga sig med utdaterade termer. Han säger asperger också, troligen eftersom han vet att de flesta av oss tycker det låter lite bättre. och så har det ju en så gott som direkt motsvarighet i "det nya", ASD 1. Men VAD menar han med atypisk autism. Jag ska fråga ...)

Jag trodde ICD skulle följa DSM och det blev så.

Att man fortfarande talar om aspergers tror jag beror på att man har den diagnos man fick. Min läkare skrev alldeles nyligt att min grunddiagnos var aspergers, sedan ADD och sedan ångest. Så det verkar inte som de ändrar ens diagnos. Skönt kan jag tycka.

Fast de verkar inte veta att i ICD finns en diagnos ADHD och en ADD. De tror att båda heter ADHD som i DSM. Det retar mig för jag har diagnos ADD men alla på mitt förra psyk kallade det ADHD och man blev utskälld om man sa ADD. Vi skulle lära oss att alla minsann hade ADHD. Ser ingen anledning till det. Min nya läkare skrev inte ADHD.

I Sverige används fortfarande ICD-10 därför finns AS kvar som diagnos, svårare än så är det inte. ADD är ju ADHD utan hyperaktivitet eller så pass lite att det inte blir en funktionsnedsättning bara kika i ICD-10 så ser du hur det ligger till rätt så enkelt att se sambandet.

Jossie94 skrev:Jag vet att vissa saker kanske tagit lång tid men det har ju berott på att jag blivit osäker om ni verkligen har förstått mig (beror på min diagnos) och då har jag tänkt att om jag förklarar tydligare så kommer de förstå men då har ju ni redan förstått mig och tycker varför över förklarar hon saker ungefär. Sedan kan jag ju också missuppfatta saker så det blir ju lite en ond cirkel att jag aldrig kommer över den där muren. Jag hatar den där muren eller labyrinten eller vad man nu ska kalla det. Det är väl också en grej jag tycker är jobbig med min diagnos, att jag har svårt att förklara saker. Men detta är ju också saker folk utan diagnoser kan ha svårt med.

Så om jag tolkar dig rätt så är det här själva kärnan i din diagnos?

Nej det har med ToM att göra man vet inte vad någon annan vet eller kan tänkas veta.
Kan leda till svårigheter ja.

Kidzi skrev:Jag har ju redan förklarat hur en person med atypisk autism kan ha mer problem än en med aspergers.

Men det är klart, nu säger du att du inte har problem alls, då har du ju en mildare diagnos eftersom du ingen har och är feldiagnostiserad.

Det var ett program på TV om en gravt autistisk kille. Han pratade genom att upprepa vissa ord. Inga meningar. Han kunde inte ta hand om sig själv. T ex kunde inte använda toa.

Anledningen till varför han hamnade i gruppen för atypisk autism var att man inte kunde se på honom att han hade autism när han var liten. Han var normal tills han var 4. Han umgicks med barn och hade ett utvecklat språk. Enligt DSM är han på nivå 3.

Jag tror inte att alla NT kan ha de problemen jag har. Däremot är det hos mig en stark överlappning mellan aspergers och ADD. Har svårt med att ta hand om hemmet och skaffa rutiner.

Men jag förstår sarkasm och när folk skämtar. Jag har lätt att skaffa kompisar. Jag förstår vad folk säger och även om det blir missförstånd så brukar vi lösa det. Det brukar börja med en skitliten grej, och sedan växer missförståndet.

När folk förklarar för mig har jag inga svårigheter att förstå. Jag förstår deras resonemang.

Jag förstår folks känslor och är den bland kompisarna folk vill ha råd av när de är ledsna.

Jag är den i gruppen man inte vill vara utan.

Om jag har dessa styrkor i det sociala och kommunikation, borde inte jag inte ha aspergers då?

Hur märks min aspergers på mig om jag kan allt detta?

Dessutom är jag ju smartare än nästan samtliga NT.

Är det för att vi gör olika misstag som jag har aspergers? Jossie gör samma misstag som NT.

Jag lär känna mig själv och andra. NT tror att de klarar detta utan övning för de behandlar alla lika. Det skulle man inte göra som aspergare. Inte ens med djur. När min gamla katt var ung var han rätt bufflig och min unga katt är rätt känslig. Då förstår jag att den ena katten gärna hälsar på främlingar medan den känsliga katten kanske inte gör det. Boendestödjarna som är NT får sina känslor sårade om inte den känsliga katten kommer fram. En stalkade honom till under badkaret och stod och ropade att han skulle komma ut och han är inte van vid att bli behandlad illa så han började skaka. Jag sa att hon skulle vara tyst för jag hade aldrig sett honom så rädd att han skakade. Då sa hon till mig att en sådan katt kan man inte ha, den måste avlivas. Fastän den katten är trygg med de flesta bara han får tid. Men hon blev jätteledsen för hon hade fått för sig att hon var djurmänniska.

Samma med de NT som får för sig att de är människokännare. De behandlar alla samma istället för olika. Och de som inte klarar att inte få kommunikationen skräddarsydd, dessa anser de har fel på sig, det kan vara andra NT som såras.

Nu handlar inte denna tråd om mig, men VA FAN!!!!!!!!! Jag har grav autism enligt en läkare, och jag kan kommunicera normalt, kan ta hand om mig själv, och vet hur man använder toa. Jag känner mig jättekränkt av denna läkare, som klumpar ihop mig med en sådan person.

Gunshoot skrev:

Kidzi skrev:Jag har ju redan förklarat hur en person med atypisk autism kan ha mer problem än en med aspergers.

Men det är klart, nu säger du att du inte har problem alls, då har du ju en mildare diagnos eftersom du ingen har och är feldiagnostiserad.

Det var ett program på TV om en gravt autistisk kille. Han pratade genom att upprepa vissa ord. Inga meningar. Han kunde inte ta hand om sig själv. T ex kunde inte använda toa.

Anledningen till varför han hamnade i gruppen för atypisk autism var att man inte kunde se på honom att han hade autism när han var liten. Han var normal tills han var 4. Han umgicks med barn och hade ett utvecklat språk. Enligt DSM är han på nivå 3.

Jag tror inte att alla NT kan ha de problemen jag har. Däremot är det hos mig en stark överlappning mellan aspergers och ADD. Har svårt med att ta hand om hemmet och skaffa rutiner.

Men jag förstår sarkasm och när folk skämtar. Jag har lätt att skaffa kompisar. Jag förstår vad folk säger och även om det blir missförstånd så brukar vi lösa det. Det brukar börja med en skitliten grej, och sedan växer missförståndet.

När folk förklarar för mig har jag inga svårigheter att förstå. Jag förstår deras resonemang.

Jag förstår folks känslor och är den bland kompisarna folk vill ha råd av när de är ledsna.

Jag är den i gruppen man inte vill vara utan.

Om jag har dessa styrkor i det sociala och kommunikation, borde inte jag inte ha aspergers då?

Hur märks min aspergers på mig om jag kan allt detta?

Dessutom är jag ju smartare än nästan samtliga NT.

Är det för att vi gör olika misstag som jag har aspergers? Jossie gör samma misstag som NT.

Jag lär känna mig själv och andra. NT tror att de klarar detta utan övning för de behandlar alla lika. Det skulle man inte göra som aspergare. Inte ens med djur. När min gamla katt var ung var han rätt bufflig och min unga katt är rätt känslig. Då förstår jag att den ena katten gärna hälsar på främlingar medan den känsliga katten kanske inte gör det. Boendestödjarna som är NT får sina känslor sårade om inte den känsliga katten kommer fram. En stalkade honom till under badkaret och stod och ropade att han skulle komma ut och han är inte van vid att bli behandlad illa så han började skaka. Jag sa att hon skulle vara tyst för jag hade aldrig sett honom så rädd att han skakade. Då sa hon till mig att en sådan katt kan man inte ha, den måste avlivas. Fastän den katten är trygg med de flesta bara han får tid. Men hon blev jätteledsen för hon hade fått för sig att hon var djurmänniska.

Samma med de NT som får för sig att de är människokännare. De behandlar alla samma istället för olika. Och de som inte klarar att inte få kommunikationen skräddarsydd, dessa anser de har fel på sig, det kan vara andra NT som såras.

Nu handlar inte denna tråd om mig, men VA FAN!!!!!!!!! Jag har grav autism enligt en läkare, och jag kan kommunicera normalt, kan ta hand om mig själv, och vet hur man använder toa. Jag känner mig jättekränkt av denna läkare, som klumpar ihop mig med en sådan person.

Jag tror att du känner dig bäst själv dina styrkor och svagheter så om jag vore dig skulle jag strunta i vad den läkaren har sagt och försöka att ignorera det och gå vidare. Kanske inte det lättaste att göra i alla lägen att ignorera och gå vidare men jag tror på dig och dina förmågor eller efter vad du har skrivit skulle inte jag uppfatta som att du inte skulle klara av att ta hand om dig själv.

Gunshoot skrev:Nu handlar inte denna tråd om mig, men VA FAN!!!!!!!!! Jag har grav autism enligt en läkare, och jag kan kommunicera normalt, kan ta hand om mig själv, och vet hur man använder toa. Jag känner mig jättekränkt av denna läkare, som klumpar ihop mig med en sådan person.

Va då? Ja har också grav autism enligt vården.

Jag var nestan fem år utan språk. Nu kan prata..men har språk störning. Iaf inte kan kommunisera normalt.

Ja bor i samma hus mina föraldrar för inte kan ta hand själv mig om..

Toa? ja vet hur en toa fungerer i teorin. I praktiken inte jag klarar av det.

Tycker mig kränkt ska klumpas ihop en sådan person du e.

Å om ska säga namn på djävulen får tvätta dig munnen tvål vatten. fast var skrivit.. så då vet ej. tvätta dig händer kanske.

Folk säger en massa kränkande saker men i min situation spelar det ingen roll, hade jag haft jobb, träffat en fin man att bo med och kanske familj så skulle jag bli orolig för barnen.
Det passerar bara mellan allt annat.
Nu är man mest orolig för vilken slusk som man ska dela livet med och vilken annan slusk som ska anställa. Botten napp, lågvattenmärke.

Jag känner mig kränkt när folk säger att jag har grav diagnos när jag egentligen inte har en grav diagnos. Mina svårigheter är ju fortfarande sådant som NT kan ha svårt med. Tex om någon är ironisk och vill köpa en tröja, så kommer jag och en NT kunna bli osäkra på om personen va ironisk. För det är faktiskt svårt med den sociala biten för alla människor.

Jossie94 skrev:Jag känner mig kränkt när folk säger att jag har grav diagnos när jag egentligen inte har en grav diagnos. Mina svårigheter är ju fortfarande sådant som NT kan ha svårt med. Tex om någon är ironisk och vill köpa en tröja, så kommer jag och en NT kunna bli osäkra på om personen va ironisk. För det är faktiskt svårt med den sociala biten för alla människor.

Får man problem av sitt sätt att vara, vänner jobb, mm mm så kan man iaf räkna diagnosen som ett stort hinder. Klarar man inte att ha ett fungerande liv jämfört med personer utan diagnos så blir det en källa till svårigheter, dåligt mående och allt som kommer med det. En onödig människa som vissa skulle uttrycka sig.
Man är ju alltid handikappad i relation till vad samhället kräver av en.
Tror det är lätt att blanda ihop begreppen.
Säger man grav så för det tankarna till dåligt fungerande, men detta handlar om stora svårigheter som tillhör en okej fungerande person.

Heidi79 skrev:Tycker mig kränkt ska klumpas ihop en sådan person du e.

Å om ska säga namn på djävulen får tvätta dig munnen tvål vatten. fast var skrivit.. så då vet ej. tvätta dig händer kanske.

You go girl!