Tänkte starta en tråd om husdjur. Där ni kan beskriva vad ni har för något djur. Och om det hjälper er något i vardagen.

Jag har i alla fall en hund. Min hund gör att jag är mindre ensam. Han gör att jag får in en rutin. Han hjälper mig att kommma utanför dörren. Han hjälper även mig i sociala sammanhang då han fungerar lite som en icebreaker för mig.

Moderator: Kompletterade rubriken.

En hel del djur nu. Men den viktigaste är min hund.

Xtrail3344 skrev:Han hjälper mig att kommma utanför dörren. Han hjälper även mig i sociala sammanhang då han fungerar lite som en icebreaker för mig.

Samma här. Har med mig henne överallt där det funkar med hund. På jobbet finns det hundgårdar, vilket är oerhört skönt, för min ångest där var lite lättare att uthärda bara vid tanken på att "snart är det rast så jag kan gå ut med hunden i skogen".

De andra smådjuren är bra för att det ger också en daglig rutin där det är lugnande att ta matningsrundan morgon och kväll.

Men hund kommer jag alltid ha, för att slippa medicinera med ångestdämpande.
För ca 15 år sedan drabbades jag av social fobi i samband med en ordentlig depression. Då kunde jag bara gå ut ur huset om jag hade sällskap av en katt eller hund. Låter säkert konstigt för dem som inte varit i den situationen, men den dåvarande hunden hjälpte mig tillbaka till livet.

Jag har katt, det är ett av mina största intressen, jag hjälper hemlösa katter, prenumererar på tidningen Kattliv och pratar katt jämt och ständigt. Tyvärr är jag allergisk, men det står jag lätt ut med för mina små älsklingar. Katterna ger mig såklart sällskap och lugn, det är väldigt mysigt att ligga med en katt i knät. Det blir liv och rörelse här hemma med dem.

Jag har inte husdjur nu då vi bor i lägenhet men har haft. Det hjälpte främst mig att inte vara så hemskt rutinbunden, har kaninerna rymt så måste de fångas in vad man än hade planerat. Väldigt bra förberedelse inför att skaffa barn.

Liljan skrev:Jag har katt, det är ett av mina största intressen, jag hjälper hemlösa katter, prenumererar på tidningen Kattliv och pratar katt jämt och ständigt. Tyvärr är jag allergisk, men det står jag lätt ut med för mina små älsklingar. Katterna ger mig såklart sällskap och lugn, det är väldigt mysigt att ligga med en katt i knät. Det blir liv och rörelse här hemma med dem.

Åh vad fint!
Jag är tyvärr också allergisk sedan några år tillbaka, men vet aldrig vilka katter jag kommer att reagera på. Vissa går hur bra som helst, andra får ögonen att svullna upp.
Min katt Zixten bor hos min pappa, men jag hälsar ofta på. Zixten är oerhört viktig för mitt välbefinnande. Han är min prins.

Någon här inne som har husdjur?

Ni som har: Upplever ni att dessa påverkar er psykiska hälsa?

Själv har jag en katt som får mig att må väldigt mycket bättre

Katter
Mysiga, söta
Se, klappa, mata, leka
Ja hemskt leva utan djur, behöver
Hade helst haft hund tex också men komplicerat med

Jag har inte råd att ha husdjur längre.
Synd för jag mår väldigt mycket bättre med t ex en katt.
Brukar "låna" grannens katt ibland, hon kommer självmant hit, men det får jag egentligen inte för grannen.
Men katten gillar klart bättre att vara här för hon krafsar tills jag släpper in henne.

Alyana;
Hoppas du snart har möjlighet med egen katt igen
Brukar hälsa, klappa på grannars, andra katter ute, och vissa hundar, de går ju oftast i koppel
En del djur, även vissa katter har i sig att de vill vara där de behövs, att katten trivs också men en del katter vet
De är väldigt olika av sig själva, en del djur flyr om oväsen tex, andra springer dit, nyfikna eller vill hjälpa till ser ut

Jag har en hamster.
Perfekt för mig då hon är relativt lättskött och är ett kvälls- / nattdjur. Perfekt för mig då jag är mest aktivt sent på kvällen.

Jag har aldrig haft något djur. Men min mammas katt ligger på mig nu. Det är knappast någon hjälp vid datorn att katten ligger på min vänstra arm.

nescio skrev:Det är knappast någon hjälp vid datorn att katten ligger på min vänstra arm.

Jag har ju nyligen skaffat hund, och den ger onekligen mer struktur i vardagen. Den har gjort att jag dragit rätt dygnet och stiger upp före sju på morgonen, den gör att jag är ute och promenerar kilometervis varje dag även om det regnar och den gör att jag äter mindre än normalt eftersom det är omöjligt att ta något mellan målen utan att den också skall ha. Trevligt sällskap är det, men kan förstås inte jämföras med en människa.

Omröstningar:

vad-har-ni-for-husdjur-omrostning-t52895-48.html
har-ni-husdjur-omrostning-t3332.html

Hade hund i 13 år. Saknar sällskapet innerligt, men jag har inte tid och råd nu när jag pluggar.
Älskar djur.

Huggorm skrev:Jag har ju nyligen skaffat hund, och den ger onekligen mer struktur i vardagen. Den har gjort att jag dragit rätt dygnet och stiger upp före sju på morgonen, den gör att jag är ute och promenerar kilometervis varje dag även om det regnar och den gör att jag äter mindre än normalt eftersom det är omöjligt att ta något mellan målen utan att den också skall ha. Trevligt sällskap är det, men kan förstås inte jämföras med en människa.

@Huggorm Grattis till ny hund! Jag antar att det blev en vuxen omplaceringshund då du kan gå kilometervis redan? Vill du berätta vad det blev?

Det är djuren som har gett mig livskvalitén som jag har kunnat upplevt, hela mitt liv, sedan jag var liten. Utan dem hade jag inte haft ett liv, kanske inte ens existerat längre. Djur är väldigt bra på att ta tillvara de små glädjeämnena i vardagen och det smittar av sig. Deras välmående är mitt välmående.

Djur där jag inte kan lätt bedöma hur de mår, som t.ex. akvariefisk eller orm och där jag inte heller vet hur jag ska behandla dem om de ej mår bra, såna djur undviker jag. Jag har hjälpt med passning av akvariefisk och mått mycket dåligt när jag sett att en fisk mått dåligt, så det vill jag inte utsätta mig för. Såklart drabbas även däggdjur av sjukdomar och deras liv är korta, men den sorgen och oron är nåt som hör till livet, att inte kunna ge rätt förutsättningar eller hjälpa känns värre.

Om det är någon här som är bra på akvariefisk så skulle jag vilja veta om kampfisken som lägger sina ägg i grunt vatten i strandbrynet, såvitt jag vet, och som därför hålls i väldigt små och grunda behållare, är det ok att de hålls så all sin tid? Min tanke är att det där med grunt och litet akvarium bara gäller vid äggläggning och har inget med fiskens normala behov att göra? Jag tycker synd om dem, som de hanteras.

Aldrig haft eget djur. Har ibland bott där det funnits katt. Det kan vara mysigt, beroende på katten. De gör ju lite som de vill, och väljer sina människor oavsett vem som faktiskt äger den.

Tycker det låter trevligt med hund men också krävande.

Teost skrev:Alyana;
Hoppas du snart har möjlighet med egen katt igen
Brukar hälsa, klappa på grannars, andra katter ute, och vissa hundar, de går ju oftast i koppel
En del djur, även vissa katter har i sig att de vill vara där de behövs, att katten trivs också men en del katter vet
De är väldigt olika av sig själva, en del djur flyr om oväsen tex, andra springer dit, nyfikna eller vill hjälpa till ser ut

Tack
Tror vi avvaktar.
Man måste ha både råd och ork ändå.
Får försöka hitta andras katter och djur att gulla med när chansen ges.

mondo beyondo skrev:@Huggorm Grattis till ny hund! Jag antar att det blev en vuxen omplaceringshund då du kan gå kilometervis redan? Vill du berätta vad det blev?

En nu fem månader gammal Labrador. Vi går flera turer på 1-2km per dag, det kanske låter mycket för en så ung hund men den blir helt odräglig annars. Och det är ju längs skogsstigar med hunden gående lös i sin egen takt, inte rakt fram på hård asfalt.

Huggorm skrev:

mondo beyondo skrev:@Huggorm Grattis till ny hund! Jag antar att det blev en vuxen omplaceringshund då du kan gå kilometervis redan? Vill du berätta vad det blev?

En nu fem månader gammal Labrador. Vi går flera turer på 1-2km per dag, det kanske låter mycket för en så ung hund men den blir helt odräglig annars. Och det är ju längs skogsstigar med hunden gående lös i sin egen takt, inte rakt fram på hård asfalt.

Grattis till valet, en lätt ras, förutsatt att det inte är en jaktavlad labbe. Största problemet med labradorer är väl deras ständiga stora hunger. För att minska på matstress för er båda så rekommenderar jag fasta tider och fasta måltider, inget matande däremellan, annat än som belöning för prestation. Men även då kan beröm med glad röst och klapp räcka. Uppfödaren gav dig säkert bra råd med. Överviktiga hundar är en sorg att se.

Ta gärna med valpen till alla tänkbara miljöer för positiva upplevelser av miljö och varelser, för trygg och stabil vuxen hund. Nu under spökåldern är det jätteviktigt att få se världen men utan traumor. Valpar har spökålder just för att i den åldern börjar de upptäcka världen och skulle de inte vara extra försiktiga då så skulle det kunna gå illa. Spöken hanteras bäst genom att gå fram och klappa och prata glatt med spöket (ofta en stenbumling eller brevlåda) och utan att tvinga valpen till det samma. Grannarna får tro vad de vill om dig heheee

mondo beyondo skrev:Grattis till valet, en lätt ras, förutsatt att det inte är en jaktavlad labbe. Största problemet med labradorer är väl deras ständiga stora hunger. För att minska på matstress för er båda så rekommenderar jag fasta tider och fasta måltider, inget matande däremellan, annat än som belöning för prestation. Men även då kan beröm med glad röst och klapp räcka. Uppfödaren gav dig säkert bra råd med. Överviktiga hundar är en sorg att se.

Ta gärna med valpen till alla tänkbara miljöer för positiva upplevelser av miljö och varelser, för trygg och stabil vuxen hund. Nu under spökåldern är det jätteviktigt att få se världen men utan traumor. Valpar har spökålder just för att i den åldern börjar de upptäcka världen och skulle de inte vara extra försiktiga då så skulle det kunna gå illa. Spöken hanteras bäst genom att gå fram och klappa och prata glatt med spöket (ofta en stenbumling eller brevlåda) och utan att tvinga valpen till det samma. Grannarna får tro vad de vill om dig heheee

Jo, hungrig är hon. Jag var ganska noga med att följa portionsstorlekarna som stod på fodersäcken i början men hon blev ju aldrig mätt och nöjd. Tyckte hon magrade av också, och hon var inte överviktig till att börja med. Nu drygar jag ut med kokt ägg, slaktrester av rådjur och annat så det blir lite mer att äta för henne i alla fall. Har förstått att man skall känna revbenen men inte se dom, och att midjan skall synas tydligt, och så är det. Men hon växer fort så all näring går nog åt till det.

Och än ser hon inga spöken, faktum är att hon alltid är glad och positiv och älskar att träffa folk och hundar. Men skulle vi träffa på ett vilt djur i skogen skulle hon säkert springa fram och hälsa glatt på det också.

Huggorm skrev:

mondo beyondo skrev:Grattis till valet, en lätt ras, förutsatt att det inte är en jaktavlad labbe. Största problemet med labradorer är väl deras ständiga stora hunger. För att minska på matstress för er båda så rekommenderar jag fasta tider och fasta måltider, inget matande däremellan, annat än som belöning för prestation. Men även då kan beröm med glad röst och klapp räcka. Uppfödaren gav dig säkert bra råd med. Överviktiga hundar är en sorg att se.

Ta gärna med valpen till alla tänkbara miljöer för positiva upplevelser av miljö och varelser, för trygg och stabil vuxen hund. Nu under spökåldern är det jätteviktigt att få se världen men utan traumor. Valpar har spökålder just för att i den åldern börjar de upptäcka världen och skulle de inte vara extra försiktiga då så skulle det kunna gå illa. Spöken hanteras bäst genom att gå fram och klappa och prata glatt med spöket (ofta en stenbumling eller brevlåda) och utan att tvinga valpen till det samma. Grannarna får tro vad de vill om dig heheee

Jo, hungrig är hon. Jag var ganska noga med att följa portionsstorlekarna som stod på fodersäcken i början men hon blev ju aldrig mätt och nöjd. Tyckte hon magrade av också, och hon var inte överviktig till att börja med. Nu drygar jag ut med kokt ägg, slaktrester av rådjur och annat så det blir lite mer att äta för henne i alla fall. Har förstått att man skall känna revbenen men inte se dom, och att midjan skall synas tydligt, och så är det. Men hon växer fort så all näring går nog åt till det.

Och än ser hon inga spöken, faktum är att hon alltid är glad och positiv och älskar att träffa folk och hundar. Men skulle vi träffa på ett vilt djur i skogen skulle hon säkert springa fram och hälsa glatt på det också.

Underbart! Det lovar gott om psyket på den lille. Valpars hull ska vara lite rund och äta fler måltider jämt fördelat över dagen. 4-6 måltider om dan tills 6 mån. och sen successivt minska. Hullet är den du ska följa inte påsens rekommendationer. Första året för en valp är som våra 20 första år så ta vara på den korta tiden och lägg ner lite möda på träning, så får du njuta resten av åren. Allra mest viktiga formbara åldern är den från 3 veckor till könsmognad, så fram till ca 6mån - ett år.

Huggorm skrev: den gör att jag äter mindre än normalt eftersom det är omöjligt att ta något mellan målen utan att den också skall ha

Somliga hundvana människor ger aldrig hunden något att äta när de själva äter. Av de som vant hunden vid att den får när människor får är somliga jättenöjda och tycker det är trevligt när hunden tigger vid bordet, andra förbannar att de inte satte stopp i tid.

Marjatta skrev:

Huggorm skrev: den gör att jag äter mindre än normalt eftersom det är omöjligt att ta något mellan målen utan att den också skall ha

Somliga hundvana människor ger aldrig hunden något att äta när de själva äter. Av de som vant hunden vid att den får när människor får är somliga jättenöjda och tycker det är trevligt när hunden tigger vid bordet, andra förbannar att de inte satte stopp i tid.

Word Marjatta! Jag växte upp med en fet tiggande hund och lovade mig själv att aldrig ha en fet hund själv. Mina hundar struntar i min mat och när jag äter. Ingen stress för någon av oss. Med ett undantag, när jag öppnar ett ostpaket. Det spelar ingen roll att det kan ha gått lång tid emellan men de hör alltid när jag öppnar ett ostpaket och kommer springande. De får alltid översta lagret av osten Sen tigger de tyvärr av besökare, men min vardag med dem är avslappnad och lugn gällande min mat. Med en labbe är det här nog väldigt viktigt.

Jag har en teori om fetma hos hund och det är att man vill kompensera för sitt dåliga samvete gällande nånting med hunden, för lite aktivering t.ex. eller att det känns så bra för DIG att mata hunden att det överskuggar att du egentligen orsakar skada för hunden. Att man egentligen matar sina egna 'feel good' känslor till priset av någon annans hälsa. Om man blir medveten om att det finns sånahär mekanismer kanske man kan undvika dem. Sen om man har en hund som ständigt är väldigt hungrig så blir det en utmaning till. Försök och glädja en sån hund med annat än mat i tid och otid. Kan du inte låta bli att falla i de här fällorna, så tänk på totala mängden mat med allt småätande med, även om det blir svårare. Mindre mängd med mat vid måltiderna om mycket emellan.

Sorry att jag föreläser fastän du Huggis inte bett om det.