Ja, NT svarar där personen som går och kommer tillbaka såg saken senast.

Om jag har ett glas mjölk på bordet och går på toa och kommer tillbaka och vill ha min mjölk kollar jag på bordet först. Om det är borta kommer jag bli förvånad.

Kidzi skrev:Ja, NT svarar där personen som går och kommer tillbaka såg saken senast.

Om jag har ett glas mjölk på bordet och går på toa och kommer tillbaka och vill ha min mjölk kollar jag på bordet först. Om det är borta kommer jag bli förvånad.

Men det tycker jag enbart är ett test på om man litar på andra eller inte, och inget annat! Det finns ett liknande exempel med en docka i en vagn... Eftersom folk visat mig hur totalt opålitliga de är, skulle jag knappt tro på att den andra personen faktiskt INTE vill stjäla min docka! Visar bara vilka slags personer jag haft omkring mig; testet säger inget om mig!

Så NT har inte så bra före och efter konsekvens tänk med andra ord? Om man nu skulle bli förvånad om bollen eller mjölken är borta, jag menar någon kan ju ha ställt undan mjölken eller tagit bollen eller vad det nu är. Det är ju inte så att om man tappar en plånbok att alla är snälla och ger tillbaka den. Men man kan ju inte tycka att alla är dumma och dra alla över en kam. Det finns både snälla och dumma och har man tur så ger någon tilllbaka den där plånboken. Har man otur då är det någon som har snott den eller så kan någon ha lämnat in den på hittegodsavdelningen men oftast så står det ju kontakt uppgifter i så man kan kontakta ägaren direkt.

Jossie94 skrev:Så NT har inte så bra före och efter konsekvens tänk med andra ord? Om man nu skulle bli förvånad om bollen eller mjölken är borta, jag menar någon kan ju ha ställt undan mjölken eller tagit bollen eller vad det nu är. Det är ju inte så att om man tappar en plånbok att alla är snälla och ger tillbaka den. Men man kan ju inte tycka att alla är dumma och dra alla över en kam. Det finns både snälla och dumma och har man tur så ger någon tilllbaka den där plånboken. Har man otur då är det någon som har snott den eller så kan någon ha lämnat in den på hittegodsavdelningen men oftast så står det ju kontakt uppgifter i så man kan kontakta ägaren direkt.

Det är inte vad frågan handlar om. De som saknar förmåga att sätta sig in i andra människors tankar tror att Sally söker efter bollen där Ann befinner sig, eftersom de fått veta att det är hon som har bollen. Men det vet ju inte Sally, så hon söker där hon senast såg bollen. Poängen är att man ska skilja mellan vad man själv vet och vad andra kan förväntas veta, inte att man ska öppna ett försäkringsärende om en stulen boll.

Om man övertänker så kan man hamna i samma fack som de mindre begåvade. Som med kuvertfrågan, vad man gör om man hittar ett adresserat frankerat kuvert på marken. Jag började spåna och tycka att jag vill inte posta det utan att vara säker. Jag sa till slut att ni vill att man ska svara att man postar det eller hur? Ja, fick jag som irriterat svar. Så svara som de vill, annars kan det sluta dumt.

Jossie94 skrev:Att jag sa att de på DV såg spöken och verkade ha svårt med att vara i verkligheten var ju bara en sammanfattning av vilka svårigheter man kan ha om man har väldigt grava diagnoser. Då förklarade jag bara att jag inte har en grav diagnos eftersom jag inte har samma svårigheter som dessa personer jag syftar på. Det är skillnad på vilka svårigheter man har. Även om man har en likadan diagnos så är man ju olika ändå för att behoven och förutsattningarma ser olika ut. Ena personen med asperger kanske är lugn medan en annan kanske är uber social och framåt och pratar kontant.

Jämför du dig med personer som har mer uttalade utvecklingsstörningar och som du förmodligen inte har så mycket gemensamt med?
Det man är hindrad från att göra kan vara olika för olika personer och sjukdomar/handikapp, det finns aspergare på hela skalan, dessutom betyder inte social att man kan vara social på rätt sätt.
Så man behöver inte ha mindre hinder för att man har ett socialt behov utan det som spelar roll är hur man klarar socialt spel. Klarar man inte spelet så bra så är det ett hinder för att kunna delta i samhället på samma sätt som andra.

Personer som har svåra psykiska diagnoser har oftast en sjukdom, de klarar oftast samma saker som vem som helst gör men sjukdomen gör att de hör röster eller blir personlighetsförändrade.

Kidzi skrev:

Jossie94 skrev:Sedan fick jag lära mig att adhd inte har sociala problem men adhd är ju fortfarande en diagnos liksom Asperger autism atypisk autism add osv. Så förstår inte varför det känns som man försöker få det till att adhd pga det skulle vara ett undantag eller något.

Förstår inte vad du säger. Men du säger att ADHD är en supermild diagnos. Många av våra brottslingar som sitter i fängelse har ADHD. Pundare verkar nästan alltid ha ADHD. Det lätta problemet kan ge svåra effekter, så nej, det är inten mild diagnos.

Det kan finnas sociala problem hos ADHD men av annan orsak. Är man hyperinpulsiv och säger allt som andra bara tänker, lär man få sociala problem. Det är inte så poppis med folk som vräker ur sig saker hela tiden. En del mognar inte socialt utan fastnar i yngre år, därför vissa med ADHD verkar yngre än de är.

Ett tillstånd som faktiskt borde behandlas mer än bara med medicin. De med ADHD har också problem med exekutiva funktioner och behöver hjälp i hemmet, hjälp med ekonomin.


Men Sverige anser att två NPF ska behandlas olika, en ska behandlas som en mental sjukdom och medicineras, en ska man ge stöd i vardagen till. Det är bara av traditio aspergare får LSS. Den hjälpen var menad för dem som hade autism som man menade den var förr, dvs de som hade den tuffaste formen. Men LSS får man även om man har något så milt som aspergers, medan de med ADHD ska få psykvård trots att de inte är sjuka.

Stödet till dem med ADHD måste vara samma som för dem med aspergers. Det är två grupper som har ungefär lika mycket problem.

Fast i och med att kraven blivit hårdare på arbetsmarknaden så kanske fler än de svårt autistiska behöver hjälpen, jag tror inte att det är enbart av tradition, just för att förmågorna och hjälpbehovet kan vara så olika i gruppen som sådan. Man brukar också ha ett större behov att få saker förklarade för sig till skillnad från personer med enbart ADHD.
Man får inte tillgång till samma typ av hjälp fast man delar diagnos, det är fortfarande behovsprövat.
Däremot så tror jag att man inte gärna lägger till fler diagnoser eftersom en LSS-grupp har rätt att provas mot flera typer av behov, däremot så har ju personer med ADHD rätt att söka kommuninsatser som vem som helst.
Boendestöd kan man få om man har psykiska svårigheter och ADHD med och brukar skötas via socialpsykiatrin.
Numera har även personer med ADHD tillgång till ungefär samma hjälp som personer med autism via psykiatrin, det är svårare med resurser för samtalsstöd dock.
Men håller med att det borde vara viktigt för att folk inte ska hamna i trubbel, man behöver hjälp att kontrollera sig.

Helt ärligt så kan jag faktiskt ha missuppfattat också. Men det jag syftade på var att jag såg det som att de som hade sådana psykiska svårigheter som jag nämnde så antog jag att de hade grövre svårigheter jämfört med mig. Absolut kan det vara saker de är bättre på än mig idk men jag kan inte relatera till sådana svårigheter riktigt och det är ju förmodligen för jag inte har sådana typ av svårigheter med min diagnos.


Därför menade jag att jag då hade en lätt diagnos pga det. Då menar jag rent allmänt. Tänker inte så mycket på detaljer eller de som personer, utan mer mitt första intryck när man märker att de beter sig annorlunda. Jag kanske är annorlunda också men jag skulle inte säga att de är på samma sätt som de som har ännu svårare svårigheter. Nu tar jag bara detta som ett exempel men jag jämför det lite som att se skillnad på någon som sitter i rullstol och någon som kan gå.

Där är det skillnad då på behoven och förutsättningarna för båda personerna. Den som kan gå kanske kan ha lättare med vissa saker pga att den kan gå medan den andra har ju svårigheter med att gå och behöver mer stöd och hjälp/kanske assistent. Absolut kan den som går också ha assistent men den personens svårigheter är ju lättare än den andra, om man säger så. Jag säger inte att den som sitter i rullstol är dålig utan behöver bara mer hjälp och stöd pga sina svårigheter.


Det är ju bra att det finns hjälp och stöd men alla behöver inte samma hjälp och stöd. Det är så jag menar.

Så du Jossie utgår ifrån en mer fyrkantig bild av människors fungerande?

Allt beror ju på situation och person, du kanske är mer handikappad i sociala situationer än personen i rullstol?
Handikapp blir alltid till i mötet med omvärlden, har man autism kan man säga att man har fel DNA för mänsklighetens viktigast kärna. Därför är autism ett svårt handikapp, situationerna som blir svåra är så många!
En person som sitter i rullstol, jag utgår från din världsbild, som inte har andra hinder än rörelsehinder kanske blir mindre handikappad än dig. Fast en rullstol kanske inte är så himla kul att leva med, man kanske inte kan göra allt men det gäller ju alla människor?

En person som är rörelsehindrad möter inte heller människors missaktning på samma sätt, vilket i sig kan bli ett handikapp.

Jämförelser säger ingenting.
Men man kan väl lite grovt säga att det som påverkar förståndet har mer stigma runt sig, det är sedan länge befästs från ideal från 1800-talet tror jag det var.
Man har försökt med utrotning, kastrering och ja det mesta, medicinska försök.
Men när man kom på att dessa saker inte gick att kontrollera, och i takt med att etiska råd blev till, så nöjer man sig med ett dåligt bemötande med förutsatts en att man iaf får mat.

Det läggs däremot inte ner lika mycket livsuppehållande behandling, så ytan kan te sig falsk många gånger.
Man ska ha ett bra liv men inte för länge.
Hälsan anses vara märkt åt vissa och det är ju en form av samtida "misshandel", jag pratar då inte enbart om personer som saknar eget tal.
Det är bättre men långt kvar.

Gud vad svårt det blev att förklara att man har en väldigt lätt diagnos bara.

Jossie94 skrev:Gud vad svårt det blev att förklara att man har en väldigt lätt diagnos bara.

Blir det en väldigt lätt diagnos då? Fast du kanske har lättare att förklara dig i tal än i skrift?

Det här är något som inte jag tycker är normalt men tydligen gör vissa autister det, den här killen har AS enligt intervjun.

Nottingham street dancer: ‘Why I dance in front of strangers’
Close
A street dancer has explained how being on the autistic spectrum has enhanced his ability to dance.

https://www.bbc.com/news/av/uk-england- ... e-55261240

slackern skrev:Det här är något som inte jag tycker är normalt men tydligen gör vissa autister det, den här killen har AS enligt intervjun.

Nottingham street dancer: ‘Why I dance in front of strangers’
Close
A street dancer has explained how being on the autistic spectrum has enhanced his ability to dance.

https://www.bbc.com/news/av/uk-england- ... e-55261240

Man måste vara ganska lätt för att stå på tåtarna sådär, minst sagt. Men det där är väl ungefär som dom där mimarna som frekventera städers torg förr, de sa ingenting och verkade befinna sig i en annan dimension de kunde fly till, kanske var en del av dem lite NPF. Så varför inte om man är en blyg liten aspie, och önskar att man kunde exponera och synas på ngt sätt men att tala på en teaterscen etc går inte, så kan detta naturligtvis vara en form som passar bättre, men det är väl normalt med olika danser, det sägs ju att det är i princip det enda som skiljer oss från övriga primater, en del kallar homosapiens för just den dansande apan....

antonius skrev:

slackern skrev:Det här är något som inte jag tycker är normalt men tydligen gör vissa autister det, den här killen har AS enligt intervjun.

Nottingham street dancer: ‘Why I dance in front of strangers’
Close
A street dancer has explained how being on the autistic spectrum has enhanced his ability to dance.

https://www.bbc.com/news/av/uk-england- ... e-55261240

Man måste vara ganska lätt för att stå på tåtarna sådär, minst sagt. Men det där är väl ungefär som dom där mimarna som frekventera städers torg förr, de sa ingenting och verkade befinna sig i en annan dimension de kunde fly till, kanske var en del av dem lite NPF. Så varför inte om man är en blyg liten aspie, och önskar att man kunde exponera och synas på ngt sätt men att tala på en teaterscen etc går inte, så kan detta naturligtvis vara en form som passar bättre, men det är väl normalt med olika danser, det sägs ju att det är i princip det enda som skiljer oss från övriga primater, en del kallar homosapiens för just den dansande apan....

Det var inte själva dansen eller dansandet som jag tycker är konstigt, bara konstigt att göra det på gatan.

slackern skrev:

antonius skrev:

slackern skrev:Det här är något som inte jag tycker är normalt men tydligen gör vissa autister det, den här killen har AS enligt intervjun.





https://www.bbc.com/news/av/uk-england- ... e-55261240

Man måste vara ganska lätt för att stå på tåtarna sådär, minst sagt. Men det där är väl ungefär som dom där mimarna som frekventera städers torg förr, de sa ingenting och verkade befinna sig i en annan dimension de kunde fly till, kanske var en del av dem lite NPF. Så varför inte om man är en blyg liten aspie, och önskar att man kunde exponera och synas på ngt sätt men att tala på en teaterscen etc går inte, så kan detta naturligtvis vara en form som passar bättre, men det är väl normalt med olika danser, det sägs ju att det är i princip det enda som skiljer oss från övriga primater, en del kallar homosapiens för just den dansande apan....

Det var inte själva dansen eller dansandet som jag tycker är konstigt, bara konstigt att göra det på gatan.

Men människor har väl i årtusenden dansat på öppna platser, det är ju en naturlig plats för sådana aktiviteter, är väl onormalare att dansa för sig själv mitt i skogen, även om det naturligtvis inte är ngt fel med det heller bara ovanligare. Karnevalen i Rio eller de dödas dag (Día de muertos) i Mexiko, är väl typexempel på gigantiska fester med "Dancing in the street", vi är nog bara lite stelare i Sverige, här dansar vi inte gärna nykter, tyvärr...

Jossie94 skrev:Gud vad svårt det blev att förklara att man har en väldigt lätt diagnos bara.

Jo, vi förstår att du inte är utvecklingsstörd el lågfungerande autist.

Vi tycker bara inte att diagnosen är lätt ändå, den medför många svårigheter. Är man normalbegåvad kommer folk att förvänta sig att man förstår lika mycket som "alla andra", att man klarar av vad "alla andra" kan.

antonius skrev:

slackern skrev:

antonius skrev:
Man måste vara ganska lätt för att stå på tåtarna sådär, minst sagt. Men det där är väl ungefär som dom där mimarna som frekventera städers torg förr, de sa ingenting och verkade befinna sig i en annan dimension de kunde fly till, kanske var en del av dem lite NPF. Så varför inte om man är en blyg liten aspie, och önskar att man kunde exponera och synas på ngt sätt men att tala på en teaterscen etc går inte, så kan detta naturligtvis vara en form som passar bättre, men det är väl normalt med olika danser, det sägs ju att det är i princip det enda som skiljer oss från övriga primater, en del kallar homosapiens för just den dansande apan....

Det var inte själva dansen eller dansandet som jag tycker är konstigt, bara konstigt att göra det på gatan.

Men människor har väl i årtusenden dansat på öppna platser, det är ju en naturlig plats för sådana aktiviteter, är väl onormalare att dansa för sig själv mitt i skogen, även om det naturligtvis inte är ngt fel med det heller bara ovanligare. Karnevalen i Rio eller de dödas dag (Día de muertos) i Mexiko, är väl typexempel på gigantiska fester med "Dancing in the street", vi är nog bara lite stelare i Sverige, här dansar vi inte gärna nykter, tyvärr...

Men nu får du ju se det ur ett perspektiv, karnevalen är ju en jättefest en viss skillnad, men du har ju helt rätt i att gatukonstnärer eller vad dom nu ska kallas för har ju funnits sedan civilisationens uppkomst typ. Vad jag menar för mig är det konstigt att dansa själv på stan.

Jo men det är ju så folk ser mig. De tror ju att jag kan allting och när de märker att jag tycker något är jobbigt så blir de förvånade. Typ som att man vore superman eller något. Eller perfekt. Folk har ju inte sett min diagnos förrän jag berättade att jag hade en diagnos. Jag tänkte att de skulle acceptera och sen ingenting mer än så. Det var lättare sagt än gjort. De har väl förstått en del nu men ibland glömmer de bort att jag har svårigheter. Och dessa svårigheter är ju allmänna och som vem som helst kan ha. Det är ju inte så att jag har en sån grav diagnos att man måste prata med mig som till ett barn eller så.

Ja de finns de personer som har så pass grava diagnoser. Det var en som hade en liknande diagnos som mig och behövde bli tillsagd att göra vissa saker. Eller som på DV så var det en som sa att den hade samma diagnos som mig men det vet jag inte eftersom jag tyckte personens diagnos var väldigt grav jämfört med min. Personen kunde bland annat säga saker som den inbillade sig i huvudet men som i själva verket inte stämde överens i verkligheten och de va ju inte bara små saker utan hemska saker.


Först var man ju väldigt medlidande men tillslut var de det här kan inte ha hänt för de lät inte så trovärdigt. Det är ju hemskt om det var sant men det lät så överdrivet plus att eftersom jag märkte att personen inbillade sig saker osv så fick jag ju bilden att personen snackade väldigt mycket skit.

Personerna som har sådana här svårigheter kan va hur trevliga som helst men jag kan inte relatera till deras svårigheter. Jag menar inte något illa men jag kan jobba, bo i en vanlig lägenhet, diska, laga mat, städa och diska osv. Gick i en vanlig skola först och hade kompisar och det gick bra för mig med studierna. Det enda jag hade svårigheter med var ju inlärningen och skämt och så. Resten har jag ju Inge problem med men absolut blir det ju jobbigt med den sociala biten (inte att jag inte vet hur man beter sig). Men förstå allting och så, och det är ju sådant som folk oavsett diagnos kan ha svårigheter med.


Alla kanske inte förstår skämt eller ironi. Så NT har ju också sociala svårigheter precis som jag och många andra. Det enda som skiljer är att de kan fatta beslut snabbare. Dvs att de generaliserar. Jag är ju ärlig och förstår inte alltid allting och jag tycker inte de är konstigt för man måste ju fråga om saker också. Det är svårt att alltid va den som alltid vet allting. För vad händer när den inte vet något? Då får ju den fråga om saker också. Det finns inget facit så den för veta bäst alltid funkar inte i längden.

Jossie94 skrev:Gud vad svårt det blev att förklara att man har en väldigt lätt diagnos bara.

Alien skrev:Jo, vi förstår att du inte är utvecklingsstörd el lågfungerande autist.

Vi tycker bara inte att diagnosen är lätt ändå, den medför många svårigheter. Är man normalbegåvad kommer folk att förvänta sig att man förstår lika mycket som "alla andra", att man klarar av vad "alla andra" kan.

Så betyder det att Jossie tror att alla vi är utvecklingsstörda?

Nej det gör jag inte, utan jag säger bara att det finns de personer som har väldigt grava diagnoser. Sedan vet jag ju inte hur grava eller lätta ni har utan jag pratar rent allmänt. Jag syftade på personer som jag har träffat irl på en DV som jag blev felplacerad på. Sedan så har jag träffat personer med lättare diagnoser som inte såg ut som några som hade diagnoser, dvs att de såg mer ut som NT eller rättaresagt de kunde lika gärna ha varit vem som helst. Jag tänker framförallt på att jag skulle se att personen kan ha en diagnos om den inte följer strömmen med både klädstil och sådana ytliga saker. Stereotypen tjejig tjej skulle jag klassa som NT, jag skulle ju aldrig fatta om en sådan person har Aspergers eller adhd för dem diagnoserna är ju sk osynliga om de är rätt lätta varianter. Hade de varit grava diagnoser så hade det varit tydligare.

Kortfattat om någon har tex någon magsjukdom eller en sjukdom/diagnos som inte syns, då är det ju såklart att folk inte kan se det på personen. Därför tänker jag då att om jag ser vem som helst som följer NT stereotypen oavsett om det är en kille eller tjej, så skulle jag inte bara "den där personen har adhd"

Jag vet kändisar som har adhd och som har skrivit böcker om deras diagnoser och håller på med sociala medier, tv och liknande. Men jag skulle aldrig ha förstått att just dem hade adhd eller någon annan diagnos annars, men nu har de ju öppnat upp sig om det. Jag ser ju annars bara normala personer eller NT. Eller vem som helst.

Diagnosen är ju inte något jag tänker på direkt såvida det inte är väldigt tydligt, såsom udda kläder, extrem hårfärg, väldigt utstickande karaktär, eller om man bara har downs. Sådana saker märker man ju tydligt. Sedan har jag inte sagt att alla har diagnoser men jag kan misstänka att folk har en diagnos pga dessa saker.


Anledningen till varför folk märkte på mig var för att just dem hade adhd själva bland annat. Ingen annan märkte ju någonting, förutom att folk vart taskiga. Mer än så vad jag vet, märkte de ingenting. Hur ska de kunna märka det när dessa personer inte ens kommer ihåg att de gick i gymnasiet ungefär? Så lite kommer de ihåg om saker. Vilket verkar vara vanligt om man är NT.

Jag har ju drag av aspergers så jag fattar ju varför jag är en höjdare på att komma ihåg saker, jag har ju ett jäkligt bra minne Om ni har aspergers så har ni ju förmodligen samma egenskap eftersom detta är en typisk aspeger förmåga, att man har ett bra minne, eller är väldigt kreativ på olika saker. Han som iuppfann microsoft hade ju aspergers...Så är man väldigt kreativ som ett exempel, så kanske man har just aspergers. Det är kortfattat så jag tänker iaf. Sen är inte jag rätt person att sätta en diagnos, de får ju en läkare göra, detta är ju bara mina egna åsikter och tankar.

Jossie94 skrev:Jo men det är ju så folk ser mig. De tror ju att jag kan allting och när de märker att jag tycker något är jobbigt så blir de förvånade. Typ som att man vore superman eller något. Eller perfekt. Folk har ju inte sett min diagnos förrän jag berättade att jag hade en diagnos. Jag tänkte att de skulle acceptera och sen ingenting mer än så. Det var lättare sagt än gjort. De har väl förstått en del nu men ibland glömmer de bort att jag har svårigheter. Och dessa svårigheter är ju allmänna och som vem som helst kan ha. Det är ju inte så att jag har en sån grav diagnos att man måste prata med mig som till ett barn eller så.

De förstår sig inte på vad det handlar om helt enkelt, eller så vill de ge någon självförtroende på ett fel och konstigt sätt.
Låtsas de inte förstå eller berömmer för väldigt enkla saker, det är sådant man gör till barn, fast en person behöver en förklaring finns fler sätt att uttrycka sig på.
När de sedan bemöter på ett sätt som folk pratar med till folk normalt så blir det kanske lite för svårt att hänga med, för folk glömmer jämt att man har dessa diagnoser och det behöver man påminna om ständigt. Det kan vara ganska jobbigt, men aspergare har inte problem som vem som helst kan ha.
Det är rubbish om någon påstår det! Jag ser det som att göra en otjänst när någon vill dölja dessa saker för att på något bakvänt sätt hjälpa, men det blir i längden en björntjänst och bara fel.

sussi83 skrev:

Jossie94 skrev:Jo men det är ju så folk ser mig. De tror ju att jag kan allting och när de märker att jag tycker något är jobbigt så blir de förvånade. Typ som att man vore superman eller något. Eller perfekt. Folk har ju inte sett min diagnos förrän jag berättade att jag hade en diagnos. Jag tänkte att de skulle acceptera och sen ingenting mer än så. Det var lättare sagt än gjort. De har väl förstått en del nu men ibland glömmer de bort att jag har svårigheter. Och dessa svårigheter är ju allmänna och som vem som helst kan ha. Det är ju inte så att jag har en sån grav diagnos att man måste prata med mig som till ett barn eller så.

De förstår sig inte på vad det handlar om helt enkelt, eller så vill de ge någon självförtroende på ett fel och konstigt sätt.
Låtsas de inte förstå eller berömmer för väldigt enkla saker, det är sådant man gör till barn, fast en person behöver en förklaring finns fler sätt att uttrycka sig på.
När de sedan bemöter på ett sätt som folk pratar med till folk normalt så blir det kanske lite för svårt att hänga med, för folk glömmer jämt att man har dessa diagnoser och det behöver man påminna om ständigt. Det kan vara ganska jobbigt, men aspergare har inte problem som vem som helst kan ha.
Det är rubbish om någon påstår det! Jag ser det som att göra en otjänst när någon vill dölja dessa saker för att på något bakvänt sätt hjälpa, men det blir i längden en björntjänst och bara fel.

Det är exakt så! Men saken är ju att jag har inte Aspergers så jag kan inte riktigt förstå det där med otjänst vad du nu syftar med det. Men det jag menar är att jag tycker det blir jobbigt om folk ska liksom dutta och hålla på som om man inte förstod någonting. ber jag om hjälp så vill jag ha hjälp, annars vill jag inte ha hjälp. För jag har inte bett om hjälp.

Blir ju jobbigt om man får ofrivillig hjälp man inte har bett om. Andra kanske tycker detta inte är några svårigheter men jag tycker det är jobbigt om folk hela tiden ska se mig som min diagnos, vilket är det folk gör omedvetet. De fattar inte att jag är en normal tjej som är 26 år. Jag behöver inte bli tillrättavisad eller få en föreläsning om vad olika saker är, jag vet mycket väl vad dagg är eller en mobiltelefon eller vad sjutton det nu kan vara.

Folk säger ibland att det inte märks för att vara artiga och snälla, de vill inte gräva så djupt hos folk de inte känner. Frågar man en myndighet och behandlare så säger de ofta att det inte märks med, det kommer sällan stå i journaler rakt ut heller.
Släktingar vill inte heller alltid erkänna, de kanske får dåligt samvete för saker de gjorde eller inte gjorde eller så vill de inte kännas vid.
De flesta i ens omgivning kommer förneka vad de ser, och det hjälper knappast en person som har stora svårigheter.

På det sättet kan man hålla en levande lögn vid liv utan att personen själv förstår nyanserna, det är inte bra på något sätt, man kan känna sig väldigt besviken på andra.
Jag kan känna avsmak när jag tänker på de som rent av varit oärliga och inte försökt få Mig att förstå vissa saker, huvudfokus har varit att själv rafsa åt sig information för att få en bild av problemen.
Jag kommer alltid känna lite sådär om det och vara avig..förskräckligt.
Det har också varit att man skolats in ganska hårt i vissa tankesätt.

Jossie94 jag tycker det verkar vara så att du har stora svårigheter, och börjar du inte själv förstå det kommer du snart vara både utbränd och sjuk.
Faktum är att inser man sina svårigheter så är man friskare än någonsin som person och kanske kan göra de rätta valen som leder en till ett sammanhang där svårigheterna inte blir lika stora.

Ber om ursäkt om det blev onödigt tydligt.