jonsch skrev:
Kvinnor med stark självkänsla verkar alltså tyvärr vilja ha en kille med stark självsäkerhet. Hoppas jag har fel och hoppas i annat fall att den nödvändiga ustrålningen av självsäkerhet (vares sig den verkigen finns där eller inte) går att åstadkomma för mig och mina, hrm, olycksbröder.

Jag är helt fel person att yttra mig om kvinnor och deras smak, då jag själv ofta gillar folk (såväl för kärlek som för vänskap) som andra finner jobbiga, störiga, udda, dryga, konstiga, obegripliga osv.

Och ibland säger dessa att ingen gillar dem eller begriper sig på dem, eller att de inte förstår sig på andra människor och jag står och ser ut som en fågelholk, för det är väl inget så konstigt med min kompis/min karl/mitt ex/min unge osv...

Alltså, det är ohygglig mycket bias på det jag säger. Mer än jag förstod tidigare...

alfapetsmamma skrev:Det är för sent på dagen för att skriva vettigt, men jag tänker osökt på barnuppfostran. För att övertyga ett barn om att du menar allvar eller öht menar det du säger så gäller det att tro på det själv och säga det från magen. De genomskådar (oftast- eller iaf mina) spel.

Fake it 'til you make it funkar på att le fast man inte är så jädra glad, och kanske få ett leende tillbaks, men för en hel dejt eller en relation tror jag inte på att spela självsäker.

Mycket vettigt skrivet, trots den sena timmen!

alfapetsmamma skrev:Och lustigt nog, angående självsäkra män, så var jag tidigare på vippen att säga att jag inte gillar gåpåig självsäkerhet och arrogans utan vill ha just en lugn, icke-självhävdande/brötig/adrenalinstinn, mer anspråkslös (själv-)säkerhet.

Men suck! Det är ju just sådan han framstod, killen till tjtjen jag trodde mig nere i. Han hade säkert självkänsla i grunden men inte mer än jag. det han vann henne på var just den ustrålning som du nämner. Det är den jag behöver, om jag inte kan komma runt det på något vis.

/ J

jonsch skrev:Men suck! Det är ju just sådan han framstod, killen till tjtjen jag trodde mig nere i. Han hade säkert självkänsla i grunden men inte mer än jag. det han vann henne på var just den ustrålning som du nämner. Det är den jag behöver, om jag inte kan komma runt det på något vis.

/ J

Eller så spelade han väldigt bra, alternativt att hon var förblindad. Snarare det senare. Man tror gärna på det man vill tro på... Hon kan ha sagt så för att vara "snäll" också. Det kan helt enkelt handlat om att hon inte kände nån sån attraktion för dig när ni väl sågs. Sånt kan man ju inte styra över. Och det behöver inte handla om hur självsäker man verkar utan bara kemi. Faktiskt.

Keep lookin'! Heja dig!

alfapetsmamma skrev:

jonsch skrev:Men suck! Det är ju just sådan han framstod, killen till tjtjen jag trodde mig nere i. Han hade säkert självkänsla i grunden men inte mer än jag. det han vann henne på var just den ustrålning som du nämner. Det är den jag behöver, om jag inte kan komma runt det på något vis.

/ J

Eller så spelade han väldigt bra, alternativt att hon var förblindad.

Nejnejnej. Jag skrev om hur jag uppfattade honom. Som jag var då hade jag ingen chans och den skulle vara tvivelaktig nu också.

alfapetsmamma skrev:Det kan helt enkelt handlat om att hon inte kände nån sån attraktion för dig när ni väl sågs. Sånt kan man ju inte styra över. Och det behöver inte handla om hur självsäker man verkar utan bara kemi. Faktiskt.

Givetvis. Fortfarande så finns dock det där fenomenet att om hon har att välja mellan två män som kemin stämmer lika bra för, där den ena har nämnd utstrålning... så är jag orolig för resultatet.

alfapetsmamma skrev:Keep lookin'! Heja dig!

Tack!

(var är smileysen med blommor)

I alla fall, jag hade inte hunnit bli kär i tjejen, men gillade henne på ett sådant sätt att jag absolut var intresserad av att träffa henne igen. Jag kände till och med att vi skulle kunna utveckla en trevlig vänskap om inte de hetare känslorna blev ömsesidiga - många av mina bästa vänskaper har varit med tjejer som jag ursprungligen dejtat. Det som gör mest ont i det här är just därför att hon inte vill att vi i framtiden ska ha någon kontakt med varandra över huvud taget, det i kombination med att ett likartat mönster tycks ständigt upprepa sig, trots att större delen av min tankeenergi ägnas åt att komma underfund med vad det rent konkret beror på.

Varför berättar jag allt det här Internet? För att det är för sent att ringa till kompisarna.

Tallerger skrev:Varför berättar jag allt det här Internet? För att det är för sent att ringa till kompisarna.

Skriv på du. Vi läser. Även om vi inte löser, kanske. Det är krångligt - ända tills det lossnar (för visst gör det det).

Tallerger skrev: Det som gör mest ont i det här är just därför att hon inte vill att vi i framtiden ska ha någon kontakt med varandra över huvud taget, det i kombination med att ett likartat mönster tycks ständigt upprepa sig, trots att större delen av min tankeenergi ägnas åt att komma underfund med vad det rent konkret beror på.

Varför berättar jag allt det här Internet? För att det är för sent att ringa till kompisarna.

Mea maxima culpa! Felpost galore!

Jag svarade som om det var Jonsch-storyn som gällde... För sent att skriva nu säger Kärleksklyscherizern och säger Gonatt!

alfapetsmamma skrev:...Och ibland säger dessa att ingen gillar dem eller begriper sig på dem, eller att de inte förstår sig på andra människor och jag står och ser ut som en fågelholk, för det är väl inget så konstigt med min kompis/min karl/mitt ex/min unge osv...

Det är nog olika "kopplingar" mellan olika personer som det är ilka kopplingar på olika tåg från olika tågleverantörer om det är som du säger.
En tanke

Eftersom detta blev ett långt inlägg så lägger jag det mest intressanta som står längst ned även här:

Som någon sade, öva på pratet, då blir det avsevärt mycket lättare när den rätte dyker upp och resten spelar inte så stor roll.

Minns en tjej som sade "min kille är ett jävla svin men han får duga medans jag studerar, han betalar ju allt åt mig".
Han var rik men han fick troligen se sig om efter någon ny tjej när hon skaffade jobb efter studierna.

******************************************
******************************************

jonsch, jag var på ett jobb där runt 2000 pers jobbade och jag lyckades bli känd för att prata med alla, iaf de strax över hundra pers på min avdelning och gärna med tjejerna.
Nu var inte min tanke att få någon av dem i säng tvärt emot vad folk till en början trodde.
Efter ett halvår började väl folk inse det.
För mig var det en övning i att vara social och förstå det där, jag blev ganska bra på det men sade i princip ingenting, jag brukade vara den som var bland de första att prata med alla nya som kom och sedan kunde jag med vad de sagt till mig på ett snyggt sätt dra in dem i diskussionerna på jobbet utan att säga särskilt mycket själv och blev sedd som en trevlig och juste kille.
Kändes väldigt bra

Hursomhelst, två tillfällen utmärkte sig speciellt, dels en tjej som kom ny och var trainee och fick jobba precis överallt i en vecka.
Jag tänkte jag skulle försöka verka sådär säker och vid ett tillfälle när jag var påväg åt hennes håll så tänkte jag att nu kan jag säga hej till henne för första gången, tänk dig fabriksmiljö och mycket ljud runtikring.
Går rakt mot henne och såg att hennes ögon vred sig till att titta på mig men hennes huvud var fortfarande vänt ca 70 grader åt ett annat håll.
Hej, sade jag, HEEJ säger hon och får fram ett stort leende.

Vi står o pratar en stund på varsin sida av en rullkonstruktion som det var tionde minut kommer saker på och vi kommer bra överens.
När jag sätter händerna på ett par rullar och börjar vrida dem så flyttar hon sina händer till samma rullar fast på sin sida och där står vi och pratar och vrider så att den andre känner vridrörelserna den andre gör.
Ofarlig kommunikation

När det är två dagar kvar på hennes tid hos oss får jag för mig att se om jag kan få henne till o hänga med på fika och tänkte jag får väl prata med henne när så blir tillfälle o se när ett bra tillfälle att fråga om fika dyker upp.
Det gjorde det aldrig så jag frågade rakt ut sista dagen när vi går från bussen och inte förväntade att vi skulle ses igen.
Hon blev jätteglad och började kisa med ögonen, funderade nästan om hon såg någonting, hon blundade ju nästan.
Vi böt mailadresser och telefonnumer.

Jag visste att hon hade kille för det hade hon tydligen berättat med tydlighet för de flesta andra så jag hade ingen tanke om att det skulle finnas några kärleksmöjligheter.
Skickade ett mail där jag frågade om hon visste var det fanns några goda kakor och hon svarade att hon inte riktigt hade tid men ville ses nästa vecka.
Där tog mina kunskaper slut tydligen.
Skönt att jag bara övade sociala kunskaper.

Det andra utmärkande tillfället:
kollegorna talade om en tjej på en annan avdelning jag borde besöka, hon var tydligen lika öppen och oförstörd som de tyckte jag var.
Hmm, jaha tänkte jag och visste inte riktigt vad jag skulle göra, sade att träffar jag på henne så pratar jag gärna med henne.
Så någon vecka senare så berättar de att hon kommer o flytta till våran avdelning.
Så ett par veckor senare så får jag höra att hon är på plats och står o jobbar på en viss plats.
Jaha, vad kul, jag går väl o hälsar på henne då som jag brukar med alla som kommer nya.
När jag närmar mig ser jag att det är någon ny på långt håll och hon ser mig komma med stort leede, går fram och säger hej och presenterar mig och hälsar henne välkommen.
Märker att hon har såndär speciell hud, jättemjuk, smidig i skinnet och mysig/unik att ta i när vi tar i hand.
En trevlig upplevelse o få prata med henne och hon verkade gilla att prata så det gjorde vi hela tiden medans vi jobbade.
Nu är det ju det att det iaf för mig är lätt att prata när jag inte är intresserad av denne eller vill något speciellt, det betyder liksom ingenting då, får jag veta att hon har kille så släpper alla ev kvarvarande spänningar och jag blir väldigt avslappnad, då vet jag ju att det bara blir prat, även från hennes sida.

Låter kanske inte så aspigt men å andra sidan är detta hela tiden en karta jag följer av vad som fungerat tidigare med andra personer och jag har en karta för varje person.
Den här kartan är inte grafisk men är nästan alltid riktad mot en av alla smilysar
Det är mycket jobbigt att gå emot den.

Som någon sade, öva på pratet, då blir det avsevärt mycket lättare när den rätte dyker upp och resten spelar inte så stor roll.

Minns en tjej som sade "min kille är ett jävla svin men han får duga medans jag studerar, han betalar ju allt åt mig".
Han var rik men han fick troligen se sig om efter någon ny tjej när hon skaffade jobb.

Jag har också märkt någon gång under de senaste åren att när jag får helt klart för mig att en tjej jag träffat i något sammanhang har kille, så har jag ställt om helt utifrån det, eftersom jag då inte räknar med något. Och då har plötsligt laddningen oss emellan blivit något helt annat, för då har tjejen känt att här är en som inte försöker något, men som hon tydligen tycker verkar väldigt trevlig.

Väldigt improduktivt att det är så här signalerna hänger ihop, när kontentan blir att den ena grundtypen av människor kan bli mest intresserade av nya människor just när de själva har partner, medan jag hör till en annan som faktiskt vill bli intresserad av någon som också är singel. Om man då skulle lyckas så bra med någon som redan har kille att hon lämnar honom och blir ihop med en, hur säker kan man vara på den relationen sedan???

...eller aha... just det... det är så få andra killar som verkligen lägger ner eventuellt intresse när de får klart för sig att en tjej är upptagen, så rent statistiskt är sannolikheten minimal att samma tjej är med om samma sak mer än en gång. Kanske. Eller vadå?

Om man ändå hade funkat som den breda massan om inte annat i det här avseendet...

nano skrev: jag brukade vara den som var bland de första att prata med alla nya som kom

Jo, jag också men kanske stämmer detta

nano skrev:och sedan kunde jag med vad de sagt till mig på ett snyggt sätt dra in dem i diskussionerna på jobbet utan att säga särskilt mycket själv

sämre in på mig. Det här som Pemer tar upp sen, däremot

nano skrev:Nu är det ju det att det iaf för mig är lätt att prata när jag inte är intresserad av denne eller vill något speciellt, det betyder liksom ingenting då, får jag veta att hon har kille så släpper alla ev kvarvarande spänningar och jag blir väldigt avslappnad, då vet jag ju att det bara blir prat, även från hennes sida.

stämmer bättre, oh vad det stämmer. Tyvärr har jag en del felinlärda, ofrivilliga reaktioner (kvar) som med många nya mänskor får mig eller dem att tro att jag på något skrämmande sätt är intresserad. Riktigt alla blir jag alltså inte kompis med. I gengäld har heller ingen ännu sagt sånt här:

nano skrev:Kollegorna talade om en tjej på en annan avdelning jag borde besöka, hon var tydligen lika öppen och oförstörd som de tyckte jag var.

Ajaj, du framstår som oskuldsfull, nano. Om du är det så är allt lugnt för då vill du väl ha en likadan tjej, i annat fall sitter du i mitt träsk.

nano skrev:Vi står o pratar en stund på varsin sida av en rullkonstruktion som det var tionde minut kommer saker på och vi kommer bra överens.
När jag sätter händerna på ett par rullar och börjar vrida dem så flyttar hon sina händer till samma rullar fast på sin sida och där står vi och pratar och vrider så att den andre känner vridrörelserna den andre gör.
Ofarlig kommunikation

Wow! Det skulle jag tolka som en flört - om jag har fel får någon väldigt gärna upplysa mig! Vill minnas att vi har en tråd nånstans om vad man kan räkna som flörtar.

jonsch skrev:

nano skrev:Kollegorna talade om en tjej på en annan avdelning jag borde besöka, hon var tydligen lika öppen och oförstörd som de tyckte jag var.

Ajaj, du framstår som oskuldsfull, nano. Om du är det så är allt lugnt för då vill du väl ha en likadan tjej, i annat fall sitter du i mitt träsk.

Vad är det för träsk Jonsch?

Det som jag beklagade mig över för alfapetskvinna några inlägg upp, Bjäbbis. Jag framstår ofta snarare som oskuldsfull eller åtminstone fjunig än som en sådan karl som hon beskriver sin man som. Bara litet grand med rätta, det står mer om det där uppe i tråden.

/ J

jonsch skrev:Det som jag beklagade mig över för alfapetskvinna några inlägg upp, Bjäbbis. Jag framstår ofta snarare som oskuldsfull eller åtminstone fjunig än som en sådan karl som hon beskriver sin man som. Bara litet grand med rätta, det står mer om det där uppe i tråden.

/ J

Gårdagens diskussion var bland de roligare/intressantare jag haft härinne. Ville bara delge dig/er det, for what it's worth.

alfapetsmamma skrev:

jonsch skrev:Det som jag beklagade mig över för alfapetskvinna några inlägg upp, Bjäbbis. Jag framstår ofta snarare som oskuldsfull eller åtminstone fjunig än som en sådan karl som hon beskriver sin man som. Bara litet grand med rätta, det står mer om det där uppe i tråden.

/ J

Gårdagens diskussion var bland de roligare/intressantare jag haft härinne. Ville bara delge dig/er det, for what it's worth.

Verkligen roligt att du tycker!

Och då borde ju jag kunna skilja ditt nick från Aspkvinnas, kan man tycka (f´låt båda två)!

jonsch skrev:

alfapetsmamma skrev:

jonsch skrev:Det som jag beklagade mig över för alfapetskvinna några inlägg upp, Bjäbbis. Jag framstår ofta snarare som oskuldsfull eller åtminstone fjunig än som en sådan karl som hon beskriver sin man som. Bara litet grand med rätta, det står mer om det där uppe i tråden.

/ J

Gårdagens diskussion var bland de roligare/intressantare jag haft härinne. Ville bara delge dig/er det, for what it's worth.

Verkligen roligt att du tycker!

Och då borde ju jag kunna skilja ditt nick från Aspkvinnas, kan man tycka (f´låt båda två)!

Hade inte märkt att du blandade ihop oss ens... Men du kan göra det, för min del, jag gillar henne mycket! (Hon är en av de få jag träffat lajv änd dajräkt.)

Jag har också ofta tagit fel på vem av just er två som skrivit vad... även sedan jag träffade er båda på samma träff...

Pemer skrev:Jag har också ofta tagit fel på vem av just er två som skrivit vad... även sedan jag träffade er båda på samma träff...

Va? Upplever inte alls oss som lika, varken i ton eller sätt att skriva. Möjligtvis märks det att vi är ganska.. mogna, om jag får uttrycka det så utan att låta förmäten. Mycket självarbete hos oss båda vet jag. Hon är dock mycket mer eftertänksam, tror jag.

Är det nån som ofta tycker som jag eller är lika fixerad vid språket så är det Weasley. Men som sagt, jag gillar verkligen Aspkvinna, så jag blir inte ledsen, mest häpen.

Nej, det är nog mest likheterna i uppbyggnad av era nicknamn. Och de är ju också väldigt vaga, så det är verkligen larvigt. Alfapets-mamma och Asp-kvinna. Det borde inte vara svårt att hålla isär er!

Mats skrev:

MsTibbs skrev:Att skaffa en partner är väl en enkel match

Det är det inte. För en deprimerad manlig aspergare som mig är det omöjligt.

Jag kan inte spela självsäker. Kan inte spela teater öht.

Och jag kan inte skilja mellan en kvinna som spelar svårflörtad för att hon är intresserad och en kvinna som är oflörtbar för att hon är ointresserad. Jag utgår alltid ifrån att det är alternativ två som gäller.

Skulle snarare säga att det är den allra svåraste biten. Det näst svåra är att behålla partnern. Blyghet kan ställa till det rejält. Särskilt när den kommer som mest oväntat.

Mats skrev:

MsTibbs skrev:Att skaffa en partner är väl en enkel match

Det är det inte. För en deprimerad manlig aspergare som mig är det omöjligt.

Jag kan inte spela självsäker. Kan inte spela teater öht.

Och jag kan inte skilja mellan en kvinna som spelar svårflörtad för att hon är intresserad och en kvinna som är oflörtbar för att hon är ointresserad. Jag utgår alltid ifrån att det är alternativ två som gäller.

Du ska inte ha något att göra med alternativ 1 heller. Det är ingenting för dig. Du passar bättre med den sorten som ser dig i ögonen och ler när hon är intresserad eller den som tittar lite blygt bort. Att titta lite blygt bort är inte att spela ointresserad. Det är att titta bort för att man själv har svårt att hantera situationen.

jonsch skrev:

nano skrev:Kollegorna talade om en tjej på en annan avdelning jag borde besöka, hon var tydligen lika öppen och oförstörd som de tyckte jag var.

Ajaj, du framstår som oskuldsfull, nano. Om du är det så är allt lugnt för då vill du väl ha en likadan tjej, i annat fall sitter du i mitt träsk.

Nej jag vill träffa någon som jag blir kär i och får kärleken besvarad av henne.
Annars får det nog vara tror jag bestämt.
Hur hon kommer att vara vet jag inte men förmodligen trevlig och vänlig i sitt sätt, vore kul om hon är tekniskt lagd.

Bjäbbmonstret skrev:...Du passar bättre med den sorten som ser dig i ögonen och ler när hon är intresserad eller den som tittar lite blygt bort. Att titta lite blygt bort är inte att spela ointresserad. Det är att titta bort för att man själv har svårt att hantera situationen.

Orsaken till varför man tittar bort kan väl vara lite olika.

Minns en trevlig tjej på ett jobb som jag ofta hade diskussioner med, hon satt på en bänk efter jobbet när jag kom gående och hon sade:
"Hej, jag sitter här för att jag har ont i magen".
"Jaha, det får du väl även om det inte var så roligt o ha ont" och så sade jag några ord om att det snöat.
Då säger hon plötsligt "DET ÄR INTE MENS!!!".
Blir lite förvånad och säger "neeej det tror jag du har bättre koll på än mig haha".
Hon säger inget mer på en stund o bara tittar på mig med ett leende

Allt detta med den outtalade attraktionen känns smått förvirrade för mig, men så är det kanske för alla. Man kan gissa att någon tjej faktiskt är intresserad av än men problemet är hur man ska gå vidare, känns inte som det finns en "roadmap" om hur det ska gå till utan man ska vara anpassningsbar och känna stämningen, vilket AS:are är suveräna på Så det slutar med gissningar som ibland leder till pinsamheter eller att man inte bryr sig och tjejen tappar intresset pga. ingen respons alt. fel respons. "Var inte för het på gröten" känns som ett passande uttryck problemet är att jag inte förstår när tiden är rätt, någon som har större förståelse?

Någon som vet om det är värre för killar eller tjejer när det gäller deiting, som kille säger jag naturligtvis att killar har det svårare men det är tveksamt då jag inte vet hur det är för kvinnor. Personligen så brukar väll män vara de som ska initiera kontakten vilket kan bli problematiskt när man är nykter, har dock märkt att när man är berusad kan detta burdusa beteende har sina fördelar Dock så har det hittills inte lett till något positivt

Något som jag undrar är hur människor i allmänhet ser på att inleda en relation med en person som är smått asocial och har ett ytterst begränsat vänskapskrets. Personligen oroar jag mig betydligt hur detta ska bli när ev. flickvän skulle få reda på detta, då jag kan oftast dölja min brist på vänner i det vardagliga livet. Att kvinnan skulle stöta bort mig pga det, då det är trots allt ganska märkligt och abnormalt har nästintill sakna vänner Är mina oro befogad?

Personligen så brukar väll män vara de som ska initiera kontakten

...och om det handlar om en NT-tjej så förväntas du nog även i större utsträckning förstå och ta hänsyn till hennes "känslor" och godtyckliga humör.
Eller så kanske det bara är jag som har dåliga erfarenheter, men eftersom det gäller ca 80% av alla mina NT-kontakter så känns det inte som något man bara kan skylla på slumpen.

Kanske är det svårare för killar att "dra igång" en relation, men däremot tror jag att det är jobbigare för AS-tjejer att leva upp till NT-mallen, just för att man ofta förväntas vara känslostyrd, irrationell och superempatisk. Jag har iaf jättesvårt för det.

Att kvinnan skulle stöta bort mig pga det, då det är trots allt ganska märkligt och abnormalt har nästintill sakna vänner Är mina oro befogad?

Nej, inte egentligen. Men det beror väl mycket på hur det skulle påverka henne.

Det är nog lätt hänt att man blir lite besatt av en person man är kär i och vill umgås med personen 24/7, även om man är NT. Om man då samtidigt inte har några vänner som kan "avlasta" henne/honom så kan det ju leda till att man lägger all sin sociala energi på bara den personen. Sedan kanske den man är tillsammans med tycker så synd om en och känner sig pressad att träffas även då hen egentligen inte vill eller orkar tills hen till slut bara känner sig kvävd och instängd.

Men det är ju bara det värsta scenariot, det behöver ju inte vara ett problem alls.
Och jag tror iaf inte att abnormalitetsnivån på att inte ha några vänner är speciellt mycket högre än vad den är för andra AS-drag, som antagligen också påverkar relationen i större utsräckning.
Så det är nog ingenting du behöver ligga sömnlös över.