Quagmire skrev:

Jossie94 skrev:Han eller hon menar att jag inte kan se helheten ibland

Du är ju inte ensam om det på ett aspergerforum. Alla som fått diagnos har någon form utav mental nedsättning. Svårigheterna kanske inte ser exakt likadana ut, men handikapp måste man ha.

Det där handlar väl om TOM och det är väl autismens kärna? Med att inte kunna se helheten.

slackern skrev:

Quagmire skrev:

Jossie94 skrev:Han eller hon menar att jag inte kan se helheten ibland

Du är ju inte ensam om det på ett aspergerforum. Alla som fått diagnos har någon form utav mental nedsättning. Svårigheterna kanske inte ser exakt likadana ut, men handikapp måste man ha.

Det där handlar väl om TOM och det är väl autismens kärna? Med att inte kunna se helheten.

Låter troligt

Jag vet att jag inte kan se helheten ibland men jag säger fortfarande att det är skillnad på diagnoserna och dess svårigheter när det gäller diagnosen gradmässigt. Kortfattat har jag svårigheter med allmänna saker som ALLA kan ha svårigheter med oavsett om man har diagnos eller inte.

En NT kan tycka att engelska eller matematik är svårt eller någonting sådant. Det kan också vara sociala koder där NT kanske inte fattar allting hela tiden. Alla är ju inte Beyonce eller Zlatan. Alla är inte proffs och man är inte bäst på allting. Även proffs har svårigheter också. Även proffs kan göra fel och misstag. Hur många har inte fallit för droger osv när det gäller kändisskapet? Det är dämpande för att klara av kändisskaps livet och pressen som blir. Ingen är ju perfekt.

Inte ens NT är perfekta som ändå verkar anses kunna allting när som helst och var som helst. Sedan är ju folk så att de måste kommentera allt och allas fel, jag har inget behov av att kommentera hur den eller den går eller gör fel eller si eller så, jag skiter i! För jag har lite vett i skallen, jag vet hur man beter sig. Men tydligen är det normalt att kommentera andra gör eller är eller sjutton det nu kan vara.

Jag skulle vilja säga till någon bara för att jag vill ha makten att göra något alla andra gör som anses vara rätt, dvs kunna säga att någon gör på fel sätt. Men jag kan inte göra det för jag är inte så dum. Jag har lite mer förnuft än dessa personer för dem vet om att de gör fel men skiter i det.

Hade detta varit en lag så hade alla dem personerna blivit tagna 100 gånger minst, medan jag kanske gjorde 1 fel bara för att jag ville göra något normalt. Tänk vad världen skulle vara lättare om folk bara kunde acceptera människor och inte säga att man är annorlunda man har en diagnos och du gör på fel sätt bla bla bla. Det är ju fan fel på dem?!!

Jag ser ju inte ner på folk med diagnoser jag säger bara att det kan se olika ut. Jag har inte sagt att de med diagnoser är dåliga. Bara så att ni vet det. Detta är ju bara fakta om diagnoserna. Att har man shizofreni så har man en mer avancerad sjukdom/diagnos/psykos än om man har väldigt lätt diagnos.. alltså man kanske inte ser direkt på någon om den har schizofreni alltså utseende mässigt men man kan nog märka om man när känna personen eller om den är öppen med sådant.

Att jag sa att de på DV såg spöken och verkade ha svårt med att vara i verkligheten var ju bara en sammanfattning av vilka svårigheter man kan ha om man har väldigt grava diagnoser. Då förklarade jag bara att jag inte har en grav diagnos eftersom jag inte har samma svårigheter som dessa personer jag syftar på. Det är skillnad på vilka svårigheter man har. Även om man har en likadan diagnos så är man ju olika ändå för att behoven och förutsattningarma ser olika ut. Ena personen med asperger kanske är lugn medan en annan kanske är uber social och framåt och pratar kontant.

Och sedan kan jag direkt säga att jag inte förstår ett dugg av typiskt diagnos prat. För mig är det svårt att förstå sådant prat. Det låter som att man typ lever i sin egna bubbla och pratar med sig själv. Jag blir lite förvirrad utav det. Jag ser Ingen röd tråd. Visst kan jag tappa tråden jag också eller de gör väl alla någon gång. Men jag pratar ju inte som att jag vore en person på 1956 och pratar om sådant man kanske inte pratar idag. Ingen säger ju jag föraktar dig eller något sådant. Men absolut om man är svenska lärare eller intresserad av sådant men ibland dyker de för texterna upp väldigt random.

Kidzi skrev:Självinsikt är inte enklaste grejen. Vi svenskar är vanligtvis snälla och vill inte tala om för andra om vi anser de ser fel ut eller uppför sig konstigt. Såvida vi inte är elaka, då kan vi hitta på saker som inte är sant.

Jag blev mobbad 2 år för att jag var tjock. Grejen är att jag var inte tjock, hade kanske 3 kilo över normalvikt. Samtidigt talade få om för mig saker som jag kanske kunde ha förbättrat. Fast de visste ju inte heller saker man vet idag om t ex fysisk träning.

Det var inte länge sedan folk bara sett sig själv på stillbild. Då kunde man verkligen inte avgöra hur man betedde sig. Fick se mig själv i rörlig bild när jag var 20. Det är vardagsmat för alla nuförtiden, och kan hjälpa att se hur andra ser en. När jag var liten hade ingen ens hört sin egen röst.

Det är ju svårt att veta vem som har rätt om en. Dels kan de ha agendor att förändra en eller trycka ner en. Eller så ser de saker från olika filter. Jag har på samma dag fått höra att jag pratar för mycket och för lite. Snacka om förvirrande, men de utgår väl från hur folk brukar vara i deras omgivning.

Det finns många dolda funktionshinder. Sitter något på en vanlig stol men annars i rullstol så vet man ju inte. När jag bodde i Örebro sprang jag ofta på döva som jag försökte prata med, bara tog för givet att de var hörande. Kändes dumt. Men det finns inget finare i att det inte syns. Ibland är det till nackdel om det inte syns, om man har depression men ingen läkare tror på en för just på en själv syns det inte.

Skulle aldrig uppföra mig som en fjortis och ha allt som var inne bara för att bli accepterad. Inte värt det.

De flesta förstår inte bättre för att man säger samma sak flera gånger. Formulerar man inte om sig kanske en person fattar, resten inte. Men alla har olika aspergerdrag. Kände dock en aspergare som nötte ner folk genom att bara upprepa. Han ville vinna, inte förstå eller bli förstådd.

Det är ju detta jag menar att det är lite nackdel att min diagnos inte syns just för att folk inte tror jag kan ha svårigheter och jag har ju svårigheter men de syns ju inte utanpå och då säger folk kanske men de är bara ta en Alvedon så blir det bra. Ungefär så. Eller det är bara söka jobb. Även om jag ser ut som en NT utåt så kommer ingen märka att jag har en diagnos lika tydligt som någon som har downs. Dem är ju mer utstickande. På mig måste folk antingen höra mig säga att jag har en diagnos eller att de lär känna mig eller kanske til och med gissa sig fram att jag kan ha en diagnos.

Men det enda som de med adhd såg med mig var ju bara för att de själva hade en diagnos. De var ju de som typ löste gåtan ungefär och ingen annan hade ju sagt någonting om det innan. Plus det är ju en fördel om man kan se en diagnos när man är väldigt liten men det kunde man ju inte riktigt se. Det var ju inga som sa du har en diagnos då utan det kom ju fram när jag väl gjorde en utredning men då får man inte glömma att första personen som pratade med mig i 5 min sa direkt ”hon är frisk” då vet jag inte om han bara var lat eller något. Så någonstans så ser man ju inte direkt på mig. Personerna som märkt något har antingen inte haft en aning om min diagnos eller mig eller så har de haft diagnoser själva.

Moderator: Delade in texten i stycken.

Jossie94 skrev:Och sedan kan jag direkt säga att jag inte förstår ett dugg av typiskt diagnos prat. För mig är det svårt att förstå sådant prat. Det låter som att man typ lever i sin egna bubbla och pratar med sig själv. Jag blir lite förvirrad utav det. Jag ser Ingen röd tråd. Visst kan jag tappa tråden jag också eller de gör väl alla någon gång. Men jag pratar ju inte som att jag vore en person på 1956 och pratar om sådant man kanske inte pratar idag. Ingen säger ju jag föraktar dig eller något sådant. Men absolut om man är svenska lärare eller intresserad av sådant men ibland dyker de för texterna upp väldigt random.

Du är så härligt passivt-aggressiv ibland. Puss!

Jossie94 skrev:Att jag sa att de på DV såg spöken och verkade ha svårt med att vara i verkligheten var ju bara en sammanfattning av vilka svårigheter man kan ha om man har väldigt grava diagnoser. Då förklarade jag bara att jag inte har en grav diagnos eftersom jag inte har samma svårigheter som dessa personer jag syftar på.

Det har ju diskuterats tidigare, men:

1. Den som tror på spöken har inte automatiskt svår autism eller en psykisk sjukdom.

2. Alla som är har autism eller är psykisk sjukdom tror inte, undantagslöst, på spöken. Tex har jag autism och en psykisk sjukdom men tror inte på spöken.

Alien skrev:Både ADHD och Aspergers/autism hör till gruppen Neuropsykiatriska funktionshinder (NPF).

Vet inte hur det är i nya ICD men i gamla så är ADHD i en grupp och autism i en annan, beteende störning och störning i utvecklingen och de har inget gemensamt tak förutom den största gruppen som är psykiska syndrom, sjukdomar och beteendestörningar.

NPF är väl mer något man säger till vardags för att skilja ut från rena mentalsjukdomar.

Jossie94 skrev:Enligt mig är dem diagnoserna typ väldigt högt upp om man tänker att sjukdomar/psykoser och diagnoser är som en hierarki. Att väldigt lätta diagnoser är långt nere/mitt emellan och NT är längst ner

Men de som har paranoia kan ha det då och då och kan dessutom få medicin och bli bättre. Då behöver det inte vara en gravare diagnos än aytpisk autism som man aldrig kommer ur och finns inga mediciner.

Har svårt att fatta att man ens anser det vara en hierarki.

Jag sa ju att de jag träffade på DV att några där trodde på spöken men jag sa inte att alla med diagnoser gjorde det däremot menade jag att man kanske har så svåra svårigheter med sin diagnos så att man tror på att allt är sant dvs att man tror att drömmar eller saker som sker inne i huvudet är sant. Man har svårt att skilja på dröm och verklighet.

slackern skrev:Det där handlar väl om TOM och det är väl autismens kärna? Med att inte kunna se helheten.

Man kan ha ganska dåligt helhetstänk och ändå förstå sig på andra. Det är två olika saker.

Man kan även ha bra helhetstänk och inte förstå andra.

Då känns det som personen som har den uppfattningen lider av någon störning som gör att den tror att allting som händer är sant. De va ju en som sa att den varit med om något hemskt och tillslut hade personen sagt det så många gånger att det inte blev trovärdigt längre.. Om ni känner att jag gör samma sak så har ni fel för jag är inget troll eller vad ni nu tror. Jag vill bara att ni någon gång ska acceptera att jag inte har en sån grav stor diagnos och det är inget jag bara säger för att det är kul osv. Och det blir tröttsamt att behöva gång på gång upprepa samma sak bara för att ni ska förstå. Och uppenbarligen förstår ni inte för att ni ifrågasätter hur det är möjligt att min diagnos inte är så grav, ja ni det vet jag inte men det är så det är bara. Likaså som att jorden är rund. De som tror jorden är platt vet nog inte vad teknik och vetenskap är. Det går att få bilder hur jorden faktiskt ser ut. Jag kan ju inte trolla fram så att jorden blir plattare eller något. Jag är inte någon trollkarl. Ibland får man bara acceptera att saker är som det är.

Jossie94 skrev:Inte ens NT är perfekta som ändå verkar anses kunna allting när som helst och var som helst.

Det är ju bara NT som röstat fram sig själva som så bra. Egentligen är de ju mest kloner. Jag anser inte dem vara perfekta och det är inte heller NT som presterar bäst. NT är i mitten och presterar mediokert. Är man för smart eller snabb är man inte NT.

Att försöka passera som klon och medioker, vem vill det ens?

Eller är det gud som bestämt vem som har "rätt"?

Och vem som är bäst?

Min diagnos är ju trots allt en mellan diagnos eller en halv diagnos så bara det säger ju att jag inte har en diagnos till 100 procent. Därför är den inte lika synlig eller tydlig utåt som någon som har en diagnos till 100 procent.

Jag ser ut som en NT utseende mässigt men inombords är jag väl mer för smart för att jag tänker ju på sådant som andra kanske skiter i. Folk som är NT skiter ju i om de säger någon är ful trots att det vet att det är fel men samtidigt blir deras fel rätt ändå.

Jossie94 skrev:Och uppenbarligen förstår ni inte för att ni ifrågasätter hur det är möjligt att min diagnos inte är så grav, ja ni det vet jag inte men det är så det är bara.

Så du anser att alla vi har en gravare störning än du? Att man har atypisk autism betyder inte att man inte har problem utan att man saknar alla stolsben som en autismdiagnos vilar på. Men för att man saknar ett sådant betyder det inte att de man har är milda. De kan vara hur grava som helst.

Dvs en människa med atypisk autism kan ha en gravare störning än en med aspergers.

Jag tror att du skaffat dig en identitet som nästannormal och den är väldigt viktig för dig. Jag tror att vi som ser på dig att du inte är normal, skrämmer dig.

Som aspergare kan man också ha samma identitet för man har ju inte kannerautism, man kan prata, man kan kommunicera och man lever i världen med allt vad det innebär, många med arbete och familj.

Men ibland kan en så mild störning som aspergers göra så att man känner sig helt utanför. Trots att man är mer lik än olik NT. Just av den anedningen du nämner ofta, att man behöver bara göra en liten grej annorlunda så anser NT att man inte hör dit.

Bara acceptera att du har svårigheter. Kan du inte hänga med i NT’s nivåer så märker de nog av det iallafall ju mer du agerar med dem. Många saker i samhället är underförstått; moral, etikett, skämt till och med hur du pratar eller rör dig. Det är ett samförstånd människor har för att kunna agera med varandra elastiskt men ändå förutsägbart i en hel del situationer. Detta kan förhöja kommunikations kvalitativa värde om det så handlar om att ha fest med dig eller ha dig på arbetsplatsen. Alla gånger kanske inte dessa saker spelar lika stor roll, men ibland kan det skilja på liv och död tex om du jobbar som polis.

Var glad om du nu till synes verkar vara NT. Det öppnar upp tillfällen för dig som andra går miste om som har det värre med sin diagnos och fyller mindre kriterier.

Konstlad skrev:Bara acceptera att du har svårigheter. Kan du inte hänga med i NT’s nivåer så märker de nog av det iallafall ju mer du agerar med dem. Många saker i samhället är underförstått; moral, etikett, skämt till och med hur du pratar eller rör dig. Det är ett samförstånd människor har för att kunna agera med varandra elastiskt men ändå förutsägbart i en hel del situationer. Detta kan förhöja kommunikations kvalitativa värde om det så handlar om att ha fest med dig eller ha dig på arbetsplatsen. Alla gånger kanske inte dessa saker spelar lika stor roll, men ibland kan det skilja på liv och död tex om du jobbar som polis.

Var glad om du nu till synes verkar vara NT. Det öppnar upp tillfällen för dig som andra går miste om som har det värre med sin diagnos och fyller mindre kriterier.

Mycket bra skrivet!

Ja ja jag kanske har nu den där identiteten ni snackar om.. nej jag tycker inte att folk med diagnoser skrämmer mig eller jag har inte ens tänkt på det. Jag säger ju gång på gång att jag accepterar alla människor men det jag också säger är att för mig så har jag uppfattat hur saker är och visst kan de bli fel ibland man missuppfattar saker osv men jag har iaf tycker jag förstått det det viktiga även om jag har svårt att de helheten. Och dessutom säger jag ju bara saker jag har lärt mig.

Visst ska man vara källkritisk till saker men om någon säger att man ska göra såhär i en situation och är väldigt seriös så vill jag ju tro på det. Eller kanske dåligt exempel men jag har ju lärt mig dessa saker utifrån erfarenheter böcker skolan. Jag lärde mig i gymnasiet om asperger där vi kollade på filmen i rymden finns inga känslor och så sa en lärare att de med downs var väldigt goa glada personer som var ärliga och ville väl men sa också att de med downs har ett tänk som ett barns tänk. Skulle jag ha ifrågasatt läraren? Jag tänker ju ändå att läraren om någon har koll på vad den personen lär ut till sina elever.

Så om nu jag har missuppfattar eller lärt mig saker på fel sätt är det ju inte mitt fel eftersom jag har ju lärt mig saker av andra personer som det jag nämnde ovan har förklarat. Eller som en lärare sa i högstadiet att om man äter och får ner maten i fel strupe (man har tydligen två struper/strupar) då kan maten lägga sig i magen någonstans och så kan maten ruttna och så kan man dö. Det var så jag kom ihåg att läraren sa. Skulle jag ha ifrågasatt läraren där också? Jag försöker ju bara lära mig saker och då är det ju inte mitt fel om andra inte sköter sina jobb och lär ut fel saker. Jag lär mig ju det som folk har lärt ut till sina elever. Eller om en person säger till mig att man inte ska ta tags i cod så tror jag ju att det är så men ska göra eller rättaresagt att jag tänker då att man inte ska ta tagsen då men i spelet står det att man ska ta tagsen men då ska man fatta att när någon säger man inte ska ta tagsen så är det för att spelet varar längre. Hur skulle jag fatta det? Jag försöker ju bara lära mig spela spelet.


Så jag känner att folk tror att jag är ute och cyklar men jag citerar ju egentligen bara vad andra sagt och tar upp erfarenheter jag lärt mig. Hade de sagt att det varit fem sätt så har ju ingen gjort det. Det finns ju inget facit heller men däremot tänker jag att det man lär sig i skolan ändå är något rätt ändå eftersom det är utbildade och har en läroplan och sådant. Alla kanske inte är bra lärare men jag hade ju isf märkt om det var något riktigt galet och fel som de lär ut eller så.

Men är det saker som verkar rimliga så är det ju ingenting mer än så. Då kan man ju inte blamea mig för att jag har lärt mig fel sätt om det ni skulle visa sig att det var fel sätt. Om någon lär mig hur man spelar vi säger poker eller vad som helst så försöker jag ju lära mig det sättet som personen lär ut på. Inga konstigheter. Sedan om det är något som känns fel så är det ju oftast fel eftersom man då går på magkänslan. Jag hoppas ni fattar varför jag känner mig lite ifrågasatt av er men det är nog de personerna som jag har lätt mig saker utav hur saker fungerar osv som ni ska ifrågasätta isf.

Tänk på att kunskap och vetenskap är en färskvara. Det som du lärt dig i skolan kan ha varit den kunskap man hade då, men nu vet vi mera. Så i vissa saker kan vi här på forumet veta mer än både du och dina lärare, eftersom en del av oss är specialintresserade och lärt oss mycket om ämnet. Så om vi protesterar mot vissa saker behöver du inte ta det som kritik utan som att du får veta mera. Man lär sig hela livet.

Det där med två strupar, måste vara att "få maten i vrångstrupen". Vrångstrupen är fel strupe, dvs luftstrupen. Får man något i luftstrupen så hostar man upp det men man riskerar också att kvävas. Det är då någon måste göra en Heimlich manöver på vederbörande. Kanske kan maten hamna i lungorna och ruttna också, vad vet jag. Men att maten hamnar i magen är ju helt rätt, det är dit den ska.

Nu kommer jag ju bara ihåg det där att man kunde dö och då var de någon som sa att en sjukdom kunde vara en faktor till att man kunde dö och tror det var Parkinsons sjukdom. Men när jag gick till en läkare med detta då jag pga detta läraren sa för det skrämde mig eller gjorde något mot mig så fick jag svårigheter att äta och kunde bara äta rinnande dvs fil yoghurt glass mm. Då sa läkaren att han aldrig hade hört detta och kunde tänka att det handlade om att det gällde patienter som åt ur slang och var förlamade. Då var de ju ändå en läkare som aldrig hade hört talats om detta. Sen vet jag ju inte om han bara sa så för att lugna eller för att han måste säga så men han verkade iaf inte ha haft någon aning om detta eller ha hört detta tidigare.

Men jag har kollat lite på Theory of mind. Vad skulle ni ha sagt är det rätta svaret då om man tänker på Sally Ann testet? Det kan vara andra namn också. Men vi säger att Sally lägger en boll på en bänk eftersom hon har lekt klart med bollen och ska gå in gå på toa. Sedan kommer en annan tjej Ann och hittar bollen och leker med den och lägger bollen någon annans stans och inte på bänken. När Sally kommer tillbaka, vad letar Sally efter sin boll? Eftersom hon la bollen på bänken antar jag att hon börjar där eller ska man fatta att hon tänker att den hamnat någon annan stans? Hur tänker NT och hur tänker de med diagnoserna? Jag vill veta hur man ska tänka och hur man inte ska tänka då jag vill lära mig om detta. Försöker se helheten.