Jossie94 skrev:Jag vet ju en person som har adhd och den personen störde sig på ljud och var väldigt rapp i käften och hade mycket åsikter och så. Och var väldigt öppen om sin diagnos. En annan kom från något land där temperamentet var väldigt högljudd och hade massa åsikter och så, den personen skulle jag också säga hade adhd för dessa personer hade väldigt lika personligheter.

Förmodar att alla i Italien har ADHD.

Eller inte.

Marjatta skrev:

Jossie94 skrev:Jag vet ju en person som har adhd och den personen störde sig på ljud och var väldigt rapp i käften och hade mycket åsikter och så. Och var väldigt öppen om sin diagnos. En annan kom från något land där temperamentet var väldigt högljudd och hade massa åsikter och så, den personen skulle jag också säga hade adhd för dessa personer hade väldigt lika personligheter.

Förmodar att alla i Italien har ADHD.

Eller inte.

Jag gick i en ADHD-grupp en gång och där var en utav deltagarna psykolog och var gift med en person från Brasilien och hade varit där mycket, skämtsamt sa vederbörande att alla där har ADHD. Fatta hur någon från Italien eller Brasilien som har ADHD måste bete sig om vi uppfattar "NT" som hyper.

Jossie94 skrev:Sedan fick jag lära mig att adhd inte har sociala problem men adhd är ju fortfarande en diagnos liksom Asperger autism atypisk autism add osv. Så förstår inte varför det känns som man försöker få det till att adhd pga det skulle vara ett undantag eller något.

Förstår inte vad du säger. Men du säger att ADHD är en supermild diagnos. Många av våra brottslingar som sitter i fängelse har ADHD. Pundare verkar nästan alltid ha ADHD. Det lätta problemet kan ge svåra effekter, så nej, det är inten mild diagnos.

Det kan finnas sociala problem hos ADHD men av annan orsak. Är man hyperinpulsiv och säger allt som andra bara tänker, lär man få sociala problem. Det är inte så poppis med folk som vräker ur sig saker hela tiden. En del mognar inte socialt utan fastnar i yngre år, därför vissa med ADHD verkar yngre än de är.

Ett tillstånd som faktiskt borde behandlas mer än bara med medicin. De med ADHD har också problem med exekutiva funktioner och behöver hjälp i hemmet, hjälp med ekonomin.

Men Sverige anser att två NPF ska behandlas olika, en ska behandlas som en mental sjukdom och medicineras, en ska man ge stöd i vardagen till. Det är bara av traditio aspergare får LSS. Den hjälpen var menad för dem som hade autism som man menade den var förr, dvs de som hade den tuffaste formen. Men LSS får man även om man har något så milt som aspergers, medan de med ADHD ska få psykvård trots att de inte är sjuka.

Stödet till dem med ADHD måste vara samma som för dem med aspergers. Det är två grupper som har ungefär lika mycket problem.

Jag sa bara vad någon annan sa och då hade inte någon med adhd sociala svårigheter enligt den personen. Jag som har svårigheter med sociala biten till viss del gällande skämt och så visste inte att det var ett undantag om man hade adhd för jag trodde att adhd var en diagnos likaså som add Asperger autism atypisk autism. Sedan så kan man ha både svårare och lättare svårigheter med sin diagnos. Jag har en lätt diagnos medan någon annan som måste ha mer stöd och hjälp har en grövre /svårare diagnos. Och så kan ju det vara ett exempel att man behöver personal dygnet runt osv för på den DV jag var på, så var de flesta som hade väldigt lätta diagnoser ute på praktiker . De som hade svårare diagnoser och hade med psykiska problem och som ett exempel så trodde några på spöken eller så gick de och hade svårt att vara i verkligheten (så jag uppfattade deras svårigheter ) och då var min diagnos lättare eftersom jag skulle ut på praktik men på något sätt hittade inte personalen någon praktik så jag satt ju fast med de som hade betydligt mer problem/svårigheter än mig.

Jag kopplade bara det där med spöken att de gick runt och såg spöken eller hade dåliga verklighets vad man nu säger, som väldigt svåra diagnoser. Sedan om det stämmer eller inte vet jag inte men jag kan säga att man har tagit patienter med väldigt psykiska problem som grund i skräckfilmer och sedan lagt på att de ska vara besatta av demoner. Och det där med demoner är det som är det läskiga men i grunden så handlar de mer om att personen lider av någon psykos eller är mentalt sjuk/har shizpfreni eller paranoia.

Det är ofta sådana personligheter man ser i skräckfilmer. Så någon stans måste det ju ha hämtat film karaktärens personlighet från någon Verklig händelse. Och jag menar absolut ingenting illa utan jag säger bara att det är såhär jag har uppfattat folk på den DV för det hade lite sådana personligheter eller svårigheter som liknar schizofreni eller paranoia. Sedan vet jag ju inte exakt vad för diagnos de hade men de hade mer svårigheter än mig. Tyvärr är det ju lite tragiskt eftersom många med väldigt grova svårigheter kanske inte kan praktisera av olika skäl. Jag är ju inte någon som är så insatt i exakt vad men det kan vara att de behöver mer stöd och hjälp för de har andra behov och förutsättningar än någon med en väldigt mild diagnos.

Dessa personer var ju jätte trevliga men jag säger bara att vi har olika diagnoser och olika grad på diagnosen.

OK så du trodde att ADHD var en slags autismdiagnos. Det är det inte. Men dessa diagnoser gränsar ändå till varandra lite. Både personer med aspergers och ADHD brukar ha problem mer med rena vardagssaker än med saker de måste tänka ut. Som andra anser svåra. De med ADHD behöver inte ha några sociala problem alls i teorin men praktiken ser lite annorlunda ut eftersom alla som avviker kommer ha någon form av sociala problem även om de problemen kanske inte är ett djupt oförstående av andras känslor, men inte ens i aspergers behöver man ha en oförståelse, räcker med att ens sociala stil är annorlunda.

För mig är det ju fortfarande en diagnos men jag visste ju inte att det var skillnad på just adhd och att den inte hamnade i kategorin med add asperger atypisk autism mm. Jag trodde att de flesta diagnoser hamnade i samma kategori och jag trodde absolut att adhd platsade där eftersom jag anser att den är mer lik autismspektrum diagnoser men vilken kategori hamnar den med då? För jag tänker att adhd inte är i samma grad/nivå som tex schizofreni eller paranoia. Enligt mig är dem diagnoserna typ väldigt högt upp om man tänker att sjukdomar/psykoser och diagnoser är som en hierarki. Att väldigt lätta diagnoser är långt nere/mitt emellan och NT är längst ner eller man kan också tänka tvärtom att NT är högst upp. Man kan de det från båda hållen men hoppas ni förstår hur jag tänker. Jag pratar alltså hur lätt eller grav diagnoserna är.

Både ADHD och Aspergers/autism hör till gruppen Neuropsykiatriska funktionshinder (NPF).

Ibland önskar man nästan att man hade en psykisk åkomma man hade en chans att bli frisk ifrån men känns inte så lockande att ha en sjukdom trots allt.
I vilket fall kan människor, både med handikapp och sjukdomar, vara begåvade på olika sätt.
Tycker därför inte alls att "högt och lågt" blir meningsfullt att diskutera, det fyller liksom inget syfte, än att försöka bekräfta fördomar eller bedöma andras intelligens utifrån förutfattade meningar.

Förstå inte annars vad högt och lågt betyder, samhällets stigma för olika tillstånd?

Men snälla... driver ni med mig? Jag menar bara att diagnoserna ser olika ut och är olika beroende på vilken diagnos och hur diagnosen är grad mässigt. För mig är en psykos eller schizofreni mycket mer avancerade och grövre jämfört med adhd Asperger autism mm. Det som menas med det är att dessa personer har större svårigheter än någon med Asperger eller autism sedan kan svårigheterna både vara lika och olika beroende på vilken grad diagnosen har. Jag sa så som ett enkelt sätt att förklara detta på att man kunde tänka att det är som en hierarki. Att om man är NT så ligger man kanske väldigt högt upp eller lågt beroende på hur man ser på det. Men NT då har man ju ingen diagnos medan psykos eller schizofreni skulle jag säga var de som är väldigt grava och svåra diagnoser. Allting jag säger är enbart bara hur nivåerna på diagnoserna kan vara om man har en lätt eller svårt diagnos. Om man har lätta eller svåra svårigheter och ni kan också tänka er en linje. Ena hållet är den lättaste nivån och andra hållet är den svåraste. Ni kan också tänka att det finns väldigt lätt engelska sen finns det en mer avancerad engelska. Det är inte svårare än så.

Men det finns inte bara engelska, Jossie. Det finns tyska, isländska, portugisiska, ryska... att ständigt fokusera på en enda skala lätt-svår blir så förenklat.

Det är ju en förenklad förklaring jag förklarar

Jossie94 skrev:Det är ju en förenklad förklaring jag förklarar

Förlåt men exakt vad är det du ska förklara? Vad man anser är "normalt" är ju så beroende på mycket, ålder, härstamning, uppväxt osv, så det går ju inte, annat än i stora drag...

Jossie94 skrev:Det är ju en förenklad förklaring jag förklarar

En förenkling som är så grov att den närmar sig det meningslösa.

sussi83 skrev:Förstå inte annars vad högt och lågt betyder, samhällets stigma för olika tillstånd?

Lätta och tunga funktionshinder enligt Jossie bedömning, baserat på de kriterier hon valt ut som viktiga.

Så ni menar att om någon förklarar något simpelt eller förklarar något på ett enkelt sätt tex skillnaden på en hund och en katt även fast det är djur båda två, så skulle man förstå hur personen förklarar, att den har en diagnos eller inte för att på sättet hur personen förklarar är märkbart och avgör att den har en diagnos.

Ibland ser man inte skogen för alla träd.

Du verkar ha många träd i din skog Jossie.

Jossie94 skrev:Så ni menar att om någon förklarar något simpelt eller förklarar något på ett enkelt sätt tex skillnaden på en hund och en katt även fast det är djur båda två, så skulle man förstå hur personen förklarar, att den har en diagnos eller inte för att på sättet hur personen förklarar är märkbart och avgör att den har en diagnos.

Hajar inte hur du kommer fram till denna slutsats.

DET HÄR ÄR NORMALT FÖR MIG
En liten del av min själ är allt jag kan ge.

Volym 1.
Hur tänker jag, egentligen?


Förord:
Det tar normalt sett för mycket tid. Det är normalt att det försenar mig, att jag förlägger förståndet först och främst i försök att förklara för folk hur fantastiskt fånig jag kan vara. Förstå dock finessen bakom mitt fullständiga fotavtryck. För detta är friskhetstecken på att författandets fördjupning framförhålls av föregående fenomenala färdigställning. Fajtar frisk och flersidig fri från förtryck. Först och främst förebygger min egen fajt för friheten från förslavning fundamentalism förespråkat och förstört. Fundamentalism förgör framställningen fina färger formar med svartvitt.
PUSS!


Första försöket:
Det som är mer regel än undantag kan anses normalt; det som förekommer ofta under lång tid har blivit normaliserat. Det som är normalt för någon annan behöver inte vara normalt för dig för att tillskrivas din omgivning. Om det är stor del av en grupp som upplever mycket likhet är detta normalt för gruppen, men du kanske är undantaget som bekräftar regeln. Det är det genomsnittliga värdet som t ex tillskriver attritbut, beteende och agerande. Det är långt från ett absolut värde. Mycket talar för att det är otydligt även om det oftast tolkas helt korrekt. Begreppets användbarhet ifrågasätts med all rätt då det beskriver bäst gällande stor skala. För varje enskild individ skall begreppet undvikas i största möjliga mån. Ingen tycker sin egendomlighet ska otvivelaktigt beskrivas 'normal' - och uttrycker sin normalitet med en klang av stolthet och självrespekt.

Och DET är fullständigt normalt.

Den förklaringen fungerar bra, tycker jag. Invändningar? Jag har ett par invändningar, men ska försöka inte ta illa upp av min egen kritik. *Tänker 'okej, jaja'*

Andra försöket, med avdrag samt tillägg:
Det är bombastiskt. Hela flödet är överdrivet och maximalt uttdraget. Det bör räcka med att beskriva det följande: Begreppet tillskriver det genomsnittliga värdet inom flertalet naturvetenskapliga områden. Gissningsvis är det socialpsykologiska perspektivet att människor anser begreppet som föråldrat och intetsägande - i allt från lokal till universal skala. Mindre bekantskapskretsar använder det fortfarande flitigt samtidigt som åtminstone en för fram debatten om huruvida begreppet verkligen bör tillämpas. Detta beror sannolikt på att det blivit en jargong som sker på global skala. Även detta är något som kan anses normalt för vår art. Om sengångare och lemurer helt plötsligt började diskutera detsamma kan vi med allt att döma anse det som fullständigt onormalt.

Den förklaringen fungerar bra, tycker jag. Invändningar? Jag har ett par invändningar, men ska försöka inte ta illa upp av min egen kritik. *Tänker 'okej, jaja'*

Tredje försöket, med avdrag samt tillägg:
Förklaringen är bombastisk. Hela flödet är överdrivet och maximalt uttdraget. Detta skapar osäkerhet, lägre intresse och är tidskrävande. (Tänk på läsaren! Känns spontant som fåniga försök till briljans. Värderar du kanske lite väl mycket i hur det ser ut i andras ögon? Hur som haver är detta enligt dig, det är alltså fortfarande dig du utgår från! TÄNK. TÄNK PÅ LÄSAREN! Skärpning, Markus! Menar inget illa, vill enbart hjälpa dig så du kan ha större chans att bli sedd för den fina grabben JAG VET att du är när du ÄR DIG SJÄLV. Överens?Härligt! Då fortsätter jag... Det bör räcka med att beskriva det likt följande: Begreppet tillskriver det genomsnittliga värdet inom flertalet naturvetenskapliga områden.

Den förklaringen fungerar bra, tycker jag. Invändningar? Jag har ett par invändningar, men ska försöka inte ta illa upp av min egen kritik. *Tänker 'okej, jaja'*

Fjärde försöket, med avdrag samt tillägg:
Begreppet tillskriver det genomsnittliga värdet inom flertalet naturvetenskapliga områden.

Den förklaringen fungerar bra, tycker jag. Invändningar?

Utan anmärkning! Vill någon få det specificerat kan du försöka utveckla det genom och helst undvika sagoberättelsen. Det är information såsom din åsikt (d v s ditt perspektiv) du är tillfrågad dela. Försök undvika fiktion och egendomlig snurr på det. Sakligt, kort och koncist, inget rum för missförstånd och misstolkningar. Du är nu redo för nästa nivå: Reflektion.

Femte försöket, med avdrag samt tillägg:
Ange kort presenterad personlig definition av begreppet 'normal':
Begreppet tillskriver det genomsnittliga värdet inom flertalet naturvetenskapliga områden.

Några sista tankar:
BRA! Men posta inte detta. Ingen läser det.
Knappast poängen.
Okej, vad är poängen då? Självömkan? Uppmärksamhet? VAD är poängen?`
Vet inte hur självömkan har med saken att göra, men självfallet vill jag att mitt tankesätt uppmärksammas eftersom frågan "Hur tänker du?" ofta förekommer som indikation på att jag inte "tänker rätt" enligt frågeställaren. Det hörst i tonfallet.
Tonfallet.. Nej, där har du fel!
Precis min poäng gällande det. Min poäng med den här överflödiga uppsatts i vad som är exakt det som beskrivs som förklaringsmodell är att slutföra vad som påbörjats. För min egen skull. Det är sedan länge långt förbi det folk bedömmer 'normalt' så salta på!
Jaja, jag fattar vad du menar, men varför gör du det?
Varför?
Ja, precis. VARFÖR?
För att jag lagt ner energi och tid på det.
Ingen bad dig.
Och?
Jag VILL slutföra det jag använt MIN EGEN ENERGI under MIN LIVSTID. Det har jag uvecklat FÖR MIG. Med all respekt ber jag om möjligheten att göra detta utan ifrågasättanden som grundar sig i projicerad osäkerhet, trams och skräp. Är detta möjligt?
Självklart! May the force be with you!
Haha, nörd!
Haha, fördom!
Nej, sant.
Du är!
NÄHÄ, DU är...alldeles för go, din jävla pajas...posta nu!
Varför ska du härja, uttrycka ringaktning av din lite överflödiga men något underhållande karaktär? Du är helt okej, grabben. Räta på ryggen, upp med hakan och artikulera det du vill ha sagt med andetag från djupet! Överens?
Överens!
POSTA!
Ok!

RapeRegs skrev:Ibland ser man inte skogen för alla träd.

Du verkar ha många träd i din skog Jossie.

hur kan veta att hon äger en skog?

Han eller hon menar att jag inte kan se helheten ibland

Jossie94 skrev:Han eller hon menar att jag inte kan se helheten ibland

Du är ju inte ensam om det på ett aspergerforum. Alla som fått diagnos har någon form utav mental nedsättning. Svårigheterna kanske inte ser exakt likadana ut, men handikapp måste man ha.