Blodshämnd praktiserades av t ex vikingarna.

Blodshämnden tillkom i första hand den dräptes närmaste släkting, men släktingen kunde räkna med hjälp av den dräptes övriga släktingar, om så krävdes. Blodshämnden var hela släktens sak, och blodskulden vilade inte på banemannen ensam, utan även på hans släkt. Kunde man inte komma åt banemannen, gick hämnden ut över någon annan i släkten. Om det kom till försoning genom böter, skulle dråparens släkt erlägga sådana till den dräptes släkt.

Blodshämnden var inte bara en rätt, den var också en plikt, som ingen kunde svika utan att vanära sig. Men det fanns fall då det ansågs ädlare att avstå från blodig hämnd och låta blodskulden försonas på annat sätt. Försonligheten gav ingen skam om den inte berodde på feghet.

Hur accepterad var blodshämnden?
Det är ovisst om en blodig hämnd på en dråparens släkting, någonsin helt godkändes av det allmänna rättsmedvetandet. Redan tidigt stämplar lagarna det som ett grovt brott "att hämnas å annan än den, som gjorde gärningen". Redan de äldsta nordiska lagarna bemödade sig om att inskränka blodshämnden. Därför stadgades, att dråparen med sina närmaste släktingar skulle fly till skogs och därifrån erbjuda försoningsböter. Blodshämnaren förklarades emellertid vara "oskämder man", om han tog böterna redan första gången de erbjöds. Dråparen ägde också enligt lagarna "frid" att infinna sig på tinget för att förhandla saken med målsäganden, och om det inte gick att göra upp i godo, utan dråparen dömdes under hämnden, erhöll han dock i många fall tid att fly undan och därigenom tillfälle att öppna nya fridsunderhandlingar.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Blodsh%C3%A4mnd

Jag trodde blodshämnden avskaffades med kristendomen men tydligen inte:

Om blodshämnd förelåg, erbjöd kyrkan fristäder inom kyrko- och klostermurarna, och underhandlingar om förlikning kunde därifrån inledas. På dessa sätt sökte man främja en fredlig uppgörelse, men hämndens rättmätighet var inte därmed förnekad. I vissa lindrigare fall kunde förövaren, redan enligt de äldsta lagarna, erbjuda böter och därmed göra hämnden olaglig. Dessutom förekommer tidigt den viktiga satsen, att man inte hade rätt att hämnas förrän man på tinget bevisat sin rätt, och att rättssamfundet förklarat hämnden behörig och rättvis. Av ålder hade också gällt, att den som på eget ansvar utövat blodig hämnd, efteråt skulle rättfärdiga densamma inför tinget. Enligt vissa lagar skulle det därför gå till på så vis, att blodshämnaren stämde den döde för att få tingets dom på, att denne fallit ogill på sin gärning.

Jag tycker mig minnas från islänningasagor att om en viking/hans hustru dödade/lät döda en träl el tjänare, så dödade husbonden/ägaren tjänare/trälar hos mördaren. Om hen var blodtörstig av sig, annars tog man emot mansbot. Var det en träl så var mansboten förstås låg.

I vissa länder förekommer vendetta fortfarande. Som i vissa otillgängliga områden i Albanien.

DN 2007-10-15 skrev:I Albaniens otillgängliga bergstrakter lever blodshämnden kvar. Förra året dödades över 70 personer. Eftersatta regioner måste få bättre möjlighet att utvecklas, menar en forskare.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/blodsh ... a-inomhus/

Följderna är att kvinnor och barn sitter gömda i sina hem av skräck för att drabbas av blodshämnden. Visserligen säger de traditionella reglerna att kvinnor och barn inte ska drabbas. Men pojkar kan räknas som "vuxna" fr o m sju års ålder. Inte heller får man enligt reglerna döda någon i hemmet. Vilket leder till att barnen inte törs gå till skolan.

Blodshämnden har sitt ursprung i en medeltida regelsamling som kallas kanun. Albaniens regering säger att "lagen måste vinna över kanun." Men kritikerna menar att politikerna inte gör tillräckligt.

Härskare i Albanien har länge försökt bekämpa de medeltida reglerna. Men minnet av kanun har överlevt, och efter kommunismens fall i början på 90-talet har de gamla reglerna kommit tillbaka.

-Under kommunismen var allt strikt reglerat. När den försvann uppstod ett vakuum. I isolerade bergsbyar, dit centralmaktens armar har svårt att nå, lockades man att ta fram kanunreglerna igen, säger Edmond Dragoti, sociolog vid universitetet i Tirana.

Dragoti har noterat att sättet att använda de medeltida reglerna har förändrats. Kanun innehåller bestämmelser för en lång rad områden. Nu används kanun mest när det handlar om konflikter, menar han.

-Det händer numera också att kontraktsmördare hyrs in, säger Dragoti.

Det hjälper inte att den skyldige grips, döms och sätts i fängelse. Blodshämnden ska utkrävas ändå - på de manliga släktingarna.

Det började för två år sedan när Alketa K:s tonårige son kom i gruff med en man från familjen R vid ett biljardbord. Exakt vad som skedde verkar inte helt klarlagt, men enligt Alketa K blev sonen slagen med en biljardkö och kom hem blodig.

Alketas make tog med sitt gevär och avlossade vad han själv sagt var menat som ett varningsskott vid familjen R:s hus. Skottet gick in genom ett fönster och dödade en flicka.

-Det var aldrig meningen att skottet skulle döda. Det var ett misstag. Vi har skickat meddelanden till familjen R och bett om förlåtelse, säger Alketa K.

Alketas make flydde upp i bergen och gömde sig. Det tog ett halvår innan han greps. Nu är han dömd till livstids fängelse.
---
Alketa K:s tonårige son har flyttat utomlands tillsammans med en släkting.

SR 2012-04-25 skrev:På Göteborgs filmfestival tidigare i år visades filmen ”The forgiveness of Blood,” ett drama om blodshämnd i Albanien och dess konsekvenser för barnen i familjen.
Blodshämnd är ett gammalt europeiskt hedersrelaterat straff, och lever kvar i Albanien på grund av att rättssystemet inte fungerar. I Albanien är dessutom bruket sammanlänkat med kristna klaner i högländerna i norr.

Karine Mannerfelt har träffat Elona Prroj, vars man var pastor i en evangelistisk kyrka i norra Albanien och dödades i ett blodshämndsdrama häromåret.

Elona Prroj har nu dragit igång en organisation mot denna uråldriga sedvänja.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=5080871

Här står om filmen: http://www.imdb.com/title/tt1787127

Att gamla grymma sedvänjor är så långlivade (600 år)!

Här står om en ung man som på väldigt lösa grunder hotades av blodshämnd. Ja, för att utkräva blodshämnd behövs ingen rättegång (det var mer rättssäkert på vikingarnas tid) och inga bevis. Han flydde till Sverige: http://offpist.nu/artiklar/Artikel116.pdf

En del flyr alltså utomlands, t ex till Sverige. Men inte ens här är de säkra. På nyårsaftonen sköts och knivskars en 12-årig pojke i Borås.

GP skrev:Tre skott har skjutits mot pojken:

Ett träffade i magen, bara centimeter från levern. Ett gick genom axeln. Den tredje kulan sitter fortfarande kvar, men anses inte utgöra någon akut fara i nuläget.

12-åringen var dessutom illa knivskuren på halsen.
---
Enligt pappan är det en utsänd torped från Balkan som ligger bakom dådet mot 12-åringen.

http://www.gp.se/nyheter/vastergotland/ ... kot-pojken

Allt började med att polisen skulle gripa en fiskare, som tydligen var misstänkt för något brott. Men han motsatte sig gripandet med vapen. Det slutade med att både polischefen och fiskaren sköts ihjäl. Den polisman som sköt fiskaren hotades och besköts men överlevde. Han flydde till USA. Då blev hans bägge bröder mördade i stället. En av mördarna ska vara fiskarens son och pojkens far.

En artikel i en australisk tidning om barn som inte vågar lämna sin gård pga blodshämnden.

12-årige Amarildo och 9-årige Nikolin sitter som fångar i sitt hus. De kan inte leka med andra barn och inte gå till skolan. Så har de tillbringat hela sitt liv. De bor i Mazrek, en by ca 150 km norr om huvudstaden Tirana.

Deras farbror dödade en annan man år 1993. Han dömdes till 25 års fänglese, men det hindrar inte blodshämnden.

Deras enda länk till yttervärlden är deras lärarinna, som kommer dit två gånger i månaden för att lära dem läsa och skriva.

Det är ett fruktansvärt liv. Deras mor stod inte ut längre utan hängde sig (29 år gammal).

The rival family gave them three days to mourn and bury her, promising not to kill them during that time.
---
Almost 600 Albanian children were unable to start the new school year in September, hiding at home from vendetta threats, which sometimes now extend to women and girls, Gjin Marku, who monitors the problem for a local organisation, told AFP.
Police say there have been 225 victims of blood feuds in Albania in the last 14 years, but activist groups estimate the real number could be much higher.
"In Albania, vendetta was developed due to a weak judiciary system that pushed people to settle scores on their own,'' sociologist Suela Dani explains.

http://www.news.com.au/world/child-vict ... 6733879986

Och en amerikansk artikel om en 9-årig flicka som också lever instängd tillsammans med sina syskon. Inte heller hon får leka med andra barn el gå i skolan.

The 9-year-old is the child of a blood feud family. In 1995, long before she was born, her father killed a friend in a drunken rage — sparking a series of retaliatory killings that have left five people dead so far.

Her 40-year-old mother, Marie, is taking no chances that any of her four children, aged 7 to 19, will be next. Marsela has left the house less than 10 times in her life. She doesn't even really own shoes — a pointless luxury since she can get by indoors with knitted booties.

http://www.usatoday.com/story/news/worl ... s/1958503/

Samma lärarinna som besöker Amarildo och Nikolin besöker också Marsela och hennes överlevande syskon. Deras syster har redan dödats, inte av blodshämnd utan av deras egen far i ett gräl. Han sköt sig själv sedan. Men att han är död avslutar inte blodshämnden.

"Everybody speaks about the men who can be killed, but they forget those men have children. And look at their lives," said Liljana Luani, a teacher who operates through a charity to give home lessons to Marsela and other blood feud children.

Marselas två bröder har inget annat att se fram emot än att själva ta död på sina fiender. Dvs antingen bli mördade först el mörda först och bli mördade sedan. Kanun tolkas mera "jämställt" nuförtiden, vilket betyder att inte heller flickor går säkra.

En pojke som trotsade blodsfejden och gick till skolan blev ihjälskjuten på väg hem från skolan.

Marsela fick åka på en utflykt med 11 andra "fejdbarn":

In an attempt to pressure authorities, the country's ombudsman recently organized an event in the capital, Tirana, for 12 feud children aged 8-16 from the Shkoder district, about 70 miles (110 kilometers) northwest of the capital.

They needed heavy police protection for their day trip last December.

Marsela was among them. It was the first time she had ever visited Tirana. Her eyes shone at the memory as she recited a line from a poem she learned for the trip, on which the children also held an exhibition of drawings.

Generellt tycker jag regeringen gör för lite för att hjälpa och skydda dessa familjer.

Alien skrev:Blodshämnd praktiserades av t ex vikingarna.

Blodshämnden tillkom i första hand den dräptes närmaste släkting, men släktingen kunde räkna med hjälp av den dräptes övriga släktingar, om så krävdes. Blodshämnden var hela släktens sak, och blodskulden vilade inte på banemannen ensam, utan även på hans släkt. Kunde man inte komma åt banemannen, gick hämnden ut över någon annan i släkten. Om det kom till försoning genom böter, skulle dråparens släkt erlägga sådana till den dräptes släkt.

Blodshämnden var inte bara en rätt, den var också en plikt, som ingen kunde svika utan att vanära sig. Men det fanns fall då det ansågs ädlare att avstå från blodig hämnd och låta blodskulden försonas på annat sätt. Försonligheten gav ingen skam om den inte berodde på feghet.

Hur accepterad var blodshämnden?
Det är ovisst om en blodig hämnd på en dråparens släkting, någonsin helt godkändes av det allmänna rättsmedvetandet. Redan tidigt stämplar lagarna det som ett grovt brott "att hämnas å annan än den, som gjorde gärningen". Redan de äldsta nordiska lagarna bemödade sig om att inskränka blodshämnden. Därför stadgades, att dråparen med sina närmaste släktingar skulle fly till skogs och därifrån erbjuda försoningsböter. Blodshämnaren förklarades emellertid vara "oskämder man", om han tog böterna redan första gången de erbjöds. Dråparen ägde också enligt lagarna "frid" att infinna sig på tinget för att förhandla saken med målsäganden, och om det inte gick att göra upp i godo, utan dråparen dömdes under hämnden, erhöll han dock i många fall tid att fly undan och därigenom tillfälle att öppna nya fridsunderhandlingar.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Blodsh%C3%A4mnd

Jag trodde blodshämnden avskaffades med kristendomen men tydligen inte:

Om blodshämnd förelåg, erbjöd kyrkan fristäder inom kyrko- och klostermurarna, och underhandlingar om förlikning kunde därifrån inledas. På dessa sätt sökte man främja en fredlig uppgörelse, men hämndens rättmätighet var inte därmed förnekad. I vissa lindrigare fall kunde förövaren, redan enligt de äldsta lagarna, erbjuda böter och därmed göra hämnden olaglig. Dessutom förekommer tidigt den viktiga satsen, att man inte hade rätt att hämnas förrän man på tinget bevisat sin rätt, och att rättssamfundet förklarat hämnden behörig och rättvis. Av ålder hade också gällt, att den som på eget ansvar utövat blodig hämnd, efteråt skulle rättfärdiga densamma inför tinget. Enligt vissa lagar skulle det därför gå till på så vis, att blodshämnaren stämde den döde för att få tingets dom på, att denne fallit ogill på sin gärning.

Jag tycker mig minnas från islänningasagor att om en viking/hans hustru dödade/lät döda en träl el tjänare, så dödade husbonden/ägaren tjänare/trälar hos mördaren. Om hen var blodtörstig av sig, annars tog man emot mansbot. Var det en träl så var mansboten förstås låg.

Det låter som att du bör läsa lite historia. Och om Sveriges älsta bevarade skrifter landskapslagarna. Där står sådana saker med och förklarar varför det var så. Står mycket om ättesamhället typ.

Alien skrev:Att gamla grymma sedvänjor är så långlivade (600 år)!

Betydligt mycket längre än så!

Ännu ett fall med svensk anknytning, denna gång i Kosovo (de flesta invånare där är albaner):

Expressen skrev:En 14-årig pojke bosatt i sydsverige misstänks på onsdagen ha fallit offer för en släktfejd i Kosovo.
Han firade jullov i familjens hemland när han sköts till döds av två män på en skolgård i Pristina. De misstänkta mördarna har gripits, enligt lokala medier.

http://www.expressen.se/kvp/14-arig-poj ... v-tva-man/

Som vanligt gäller det inte vad han själv gjort utan vad hans släktingar gjort.

Sedan tidigare sitter 14-åringens pappa och en av hans äldre bröder häktade i Kosovo, misstänkta för mord i samband med en markaffär i en ort strax utanför Pristina. De ska i november 2012 ha skjutit minst en man från en grannfamilj som inte ville acceptera affären.
Enligt nyhetsbyrån KosovaPress gick 14-åringen tillsammans med en jämnårig kille från Pristina till en skola för att hälsa på kompisar under onsdagen. De stod på den inhägnade skolgården och pratade när de båda hämnarna attackerade dem med sammanlagt sju skott.
Dog på platsen
Tre av kulorna ska ha träffat 14-åringen som dog på platsen. Hans kompis träffades också av en kula och fördes skadad till sjukhus. Två män, 17 och 24 år gamla, greps redan samma kväll och sitter nu häktade som misstänkta för mord, enligt lokala medier.
De uppges båda tillhöra samma familj som den man 14-åringens pappa och bror misstänks ha mördat.

slackern skrev:

Alien skrev:Blodshämnd praktiserades av t ex vikingarna.

Blodshämnden tillkom i första hand den dräptes närmaste släkting, men släktingen kunde räkna med hjälp av den dräptes övriga släktingar, om så krävdes. Blodshämnden var hela släktens sak, och blodskulden vilade inte på banemannen ensam, utan även på hans släkt. Kunde man inte komma åt banemannen, gick hämnden ut över någon annan i släkten. Om det kom till försoning genom böter, skulle dråparens släkt erlägga sådana till den dräptes släkt.

Blodshämnden var inte bara en rätt, den var också en plikt, som ingen kunde svika utan att vanära sig. Men det fanns fall då det ansågs ädlare att avstå från blodig hämnd och låta blodskulden försonas på annat sätt. Försonligheten gav ingen skam om den inte berodde på feghet.

Hur accepterad var blodshämnden?
Det är ovisst om en blodig hämnd på en dråparens släkting, någonsin helt godkändes av det allmänna rättsmedvetandet. Redan tidigt stämplar lagarna det som ett grovt brott "att hämnas å annan än den, som gjorde gärningen". Redan de äldsta nordiska lagarna bemödade sig om att inskränka blodshämnden. Därför stadgades, att dråparen med sina närmaste släktingar skulle fly till skogs och därifrån erbjuda försoningsböter. Blodshämnaren förklarades emellertid vara "oskämder man", om han tog böterna redan första gången de erbjöds. Dråparen ägde också enligt lagarna "frid" att infinna sig på tinget för att förhandla saken med målsäganden, och om det inte gick att göra upp i godo, utan dråparen dömdes under hämnden, erhöll han dock i många fall tid att fly undan och därigenom tillfälle att öppna nya fridsunderhandlingar.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Blodsh%C3%A4mnd

Jag trodde blodshämnden avskaffades med kristendomen men tydligen inte:

Om blodshämnd förelåg, erbjöd kyrkan fristäder inom kyrko- och klostermurarna, och underhandlingar om förlikning kunde därifrån inledas. På dessa sätt sökte man främja en fredlig uppgörelse, men hämndens rättmätighet var inte därmed förnekad. I vissa lindrigare fall kunde förövaren, redan enligt de äldsta lagarna, erbjuda böter och därmed göra hämnden olaglig. Dessutom förekommer tidigt den viktiga satsen, att man inte hade rätt att hämnas förrän man på tinget bevisat sin rätt, och att rättssamfundet förklarat hämnden behörig och rättvis. Av ålder hade också gällt, att den som på eget ansvar utövat blodig hämnd, efteråt skulle rättfärdiga densamma inför tinget. Enligt vissa lagar skulle det därför gå till på så vis, att blodshämnaren stämde den döde för att få tingets dom på, att denne fallit ogill på sin gärning.

Jag tycker mig minnas från islänningasagor att om en viking/hans hustru dödade/lät döda en träl el tjänare, så dödade husbonden/ägaren tjänare/trälar hos mördaren. Om hen var blodtörstig av sig, annars tog man emot mansbot. Var det en träl så var mansboten förstås låg.

Det låter som att du bör läsa lite historia. Och om Sveriges älsta bevarade skrifter landskapslagarna. Där står sådana saker med och förklarar varför det var så. Står mycket om ättesamhället typ.

Om du anser att jag (el wikipedia) har fel, så påpeka felet då istf att komma med meningslösa gliringar.

Miche skrev:

Alien skrev:Att gamla grymma sedvänjor är så långlivade (600 år)!

Betydligt mycket längre än så!

Troligen men svårt att veta hur gammal, eftersom det inte fanns skriftligt tidigare. Under 1400-talet kodifierades Kunan: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lek%C3%AB_Dukagjini

Det som jag tycker är så svårt att förstå är att helt oskyldiga, även barn, mördas bara för att de är släkt med mördaren. Lättare att förstå när släktingar till mördade personer mördar just mördaren. Blodshämnd var/är vanligt bland finska romer.

Aftonbladet 14 JANUARI 2001 skrev:Den 8 september 1980 mördades fyra finska romer av en 22-åring som just skrivits ut från rättspsykiatrisk tvångsvård.

Morden utfördes på natten efter en utdragen spritfest, där 22-åringen, tre andra män och en kvinna deltog.

Dödade alla i lägenheten
När de tre männen somnat vid fyratiden på morgonen våldtog 22-åringen kvinnan under vapenhot. Under våldtäkten råkade han av misstag avlossa sin pistol och döda henne.

Skottet väckte männen i rummet bredvid, varav en var kvinnans fästman och en hennes bror.

22-åringen dödade alla i lägenheten. När offren hittades hade de skjutits och fått halsarna avskurna.

Den döda 20-åriga kvinnan hade han nödtorftigt gömt genom att slänga ner i hisschaktet. Hon hittades därför först dagen efter.

Bara någon vecka tidigare hade han fått sin första permission från Karsuddens rättspsykiatriska klinik. Den gången var han dömd för en mycket brutal våldtäkt.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/p6 ... assmordare

Den 22-åringen borde aldrig släppts ut från rättspsyk. Äntligen ute på permission så begår han en ny våldtäkt. Trodde de att han var botad? "Vi kan ju inte låsa in folk för alltid." Jo, när de är så farliga för andra borde de gjort det. Möjligen släppa ut honom som 80-åring.

Mördaren greps i Göteborg bara två dagar efter massmordet. Han hade offrens blod på sin skjorta, byxor och kalsonger. I mars 1981 dömdes han av Handens tingsrätt till rättspsykiatrisk vård och utvisning.

Sedan dess har han suttit i fängelse ett flertal gånger och frigavs i september 2000 från ett längre fängelsestraff på Hallanstalten.

Men av utvisningen blev tydligen inget. Undrar hur effektivt det vore, är ju bara att ta finlandsbåten tillbaka till Sverige.

Den 9 september 1980 sa dåvarande chefen för våldsroteln Jan Magnusson till Aftonbladet:

Befarade hämndaktioner
- Vi befarar att morden kan leda till hämndaktioner.

Och så blev det. En man som var 16 år då hans far och faster mördades sköt ihjäl 42-åringen.

Den nu anhållne 36-åringen misstänks för att i fredagskväll ha tömt sitt pistolmagasin genom den öppna sidorutan på 42-åringens bil utanför Centralen i Stockholm.

Han dödade mannen som dödade hans faster och hans pappa.

Han skottskadade 42-åringens 49-åriga kvinna.

Den mordmisstänkte 36-åringen är känd av polisen och talar ingen svenska. Större delen av hans familj bor i dag i Finland.
---
Enligt uppgifter till Aftonbladet har personer i den nu mordmisstänkte 36-åringens omgivning väntat på att något skulle hända. Han kommer från en familj som drabbats mycket hårt av brutala brott.

Före mordet på pappan och fastern i Brandbergen hade ytterligare tre av hans fars syskon mördats.

Trots att många finska romer säger att blodshämnd inte praktiseras längre pekar helgens dödsskjutning på motsatsen.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/p6 ... assmordare

Ja, det låter ju synnerligen blodigt. Men i djupet av mitt hjärta tycker jag bara "good riddance" om den skjutne 42-åringen. Samtidigt låter det ju som ett bortkastat liv att fr o m 16 års ålder planera blodshämnd och till slut själv hamna i fängelse.

Blodshämnd låter uråldrigt. Men det pågår ju än idag i kriminella kretsar. Alla dessa skjutningar där ingen berättar något för polisen men i stället planerar hämnd.