HellviHumle skrev:Jag underlät en gång att rätta en person. Efter den händelsen så går han under namnet Mögelbakterien, fast det vet han inte om!
För den oinvigde så kan jag tala om att mögel är svamp och inget annat.

Åh, ett möjligt trådämne (mycelämne haha): Vad har ni för smeknamn/öknamn på folk, med eller utan deras vetskap?

När jag säger till, när felaktigheter sprids, så lyckas de där NT-människorna ofta ändå platta till mig. Det är majoritetens åsikter som räknas, vare sig de är felaktiga eller ej.

Jag har varit dum som inte förstod att en perkulator (kaffekokarmojäng) stänger av sig när kaffet är klart, inte p.g.a. någon termostat eller annan sensor. ("Det är en perkulaaator, inte termostaaat. De stänger av sig när kaffet är klart!")

En annan gång sade jag till en massör att det inte heter "muskelatur" utan "muskulatur" och då skrattade hon och frågade mig om jag trodde att det heter "muskul" och att vem som helst vet att det heter "muskel" och därmed "muskelatur". Massören var lärare på en hundmassageutbildning, och hon var välutbildad (i kunskaper om tekniker och hur det fungerar) så det var omöjligt att jag skulle kunna "få rätt".
Resten av eleverna på kursen skrattade åt mig också.

Jag har också varit dum som "inte förstod att en enäggstvilling är ett ägg och två spermier". Då var jag elev inom sjukvården, och jag gav mig inte.
Sköterskorna sade "då hämtar vi läkaren, så får du veta att du har fel och kan sluta tjafsa".
Läkaren höll med mig, och sedan blev sköterskorna mycket tysta.
Där fick jag ju rätt, eftersom en "expert" kunde komma och tala om hur det ligger till. Men jag blev ännu mer socialt tillplattad efteråt än innan.

Förr kunde jag lägga mig i mycket mer än nu om jag hade avvikande åsikt eller visste att folk hade fel.
Men nu har jag lättare att skita i det. Många gånger är det ändå lönlöst att säga saker.

Själv brukar jag försöka uttrycka att jag TROR eller INTE VET när jag inte är säker. Jag vill verkligen inte framstå som en som talar som en exepert men egentligen ingen vet. Jag försöker också undvika att använda ord som jag inte exakt vet vad de betyder (eller så skriver/säger jag någon kommentar efter dem, förklarar att jag inte riktigt vet om de är rätt ordval).

earlydayminer skrev:Har dock märkt av att det finns de som håller monologer i stämma för sig själva, jag brukar oftast tycka det är intressant att lyssna och tröttnar inte. Ja om det inte innehåller kukhumor eller något liknande.

Oj oj, jag hade en veckas utbildning med en kille som jobbat längre som sulle lära upp mig på jobbet så jag fick en mjukstart.
Hans meningsuppbyggnad bestod av div könsord blandat med normala ord.
Efter två dagar så bad jag chefen o få prova o jobba själv o se hur det går.
Chefen tyckte jag var frammåt och sade ja vi kan ju prova.
Lite lustigt att de ens ville att jag skulle öva, jag skulle köra ut postpaket enligt en karta.
Det var inte så sjusärdeles svårt att hitta rätt.
Kanske folk inte brukar vara så bra på o läsa kartor men jag råkar vara bra på det
Korta snabba kontakter är jag också bra på.

Bror Duktig skrev:När jag säger till, när felaktigheter sprids, så lyckas de där NT-människorna ofta ändå platta till mig. Det är majoritetens åsikter som räknas, vare sig de är felaktiga eller ej.

Som förbätterlig omvärldsrättare tänker jag: Prioritera! Vad är viktigt att andra har rätt om? Gör en riskanalys. Kommer personen som vet fel att använda sin felaktiga kunskap i något viktigt syfte?

Jag har sett (men aldrig lyckats efterlikna) mästare på att få folk att ändra åsikt. De verkar på något mystiskt sätt veta vad de ska säga och hur de ska formulera det för att det ska fastna i huvudet på folk, så att de själva inser vad som är rätt. Det är imponerande hokus pokus! Exempel:

Åsikterna Å1 och Å2 ger Å3.
Människa M1 vet att Å1, men inte att Å2, och har därför den felaktiga åsikten F1.
Människa M1 berättar för Rättarmästare M2 om Å1.
Rättarmästaren M2 förstår att M1 även tror F1, och berättar att Å2.
Fem minuter senare har M1 tänkt på Å2, och inser att Å3 istället för F1. M1 känner sig smart.

När människor blir rättade tappar de ansiktet och känner sig dumma. Att ha fel offentligt är pinsamt. De som tål att bli rättade parerar det ändå ofta med ett försvarsbeteende, typ: "whatever, nu pratar vi om något annat". Lär av Gandhi! Människor inser GÄRNA vad som är rätt och riktigt, om de upplever att det höjer deras anseende i omgivningens ögon (eller i alla fall i sina egna). Att byta åsikt måste vara något man blir uppskattad för!

För övrigt säger jag konsekvent "wesserbisser", med förhoppningen att någon ska orsaka humor genom att rätta mig. Själv hade jag ju gjort det .)

uniqueNr5 skrev:Jag är naturligtvis konstig, har jag sagt något annat?
och det är naturligtvis väldigt naturligt att tro att man är tilltalad när någon läser upp en dikt för sig själv .
Om jag skulle sjunga litegrann i en korridor när jag går förbi dig.
Skulle du då tro att jag specifikt sjunger för dig kanske? Situationen, var nämligen mer åt det hållet.
Personligen brukar jag inte per default anta att folk tilltalar mig så fort de öppnar käften, såvida jag inte får signaler,verbala eller ickeverbala, att jag är tilltalad. Jag tycker däremot fortfarande att situationen var komisk.
Konstigt nej, komiskt ja.

Det är skillnad på att sjunga och prata. Småsjunga för sig själv är ganska vanligt. Men att gå omkring och prata i normal samtalston och sedan tycka att NTs missuppfattar dig för att de tror att du pratar med dem, det är bara flummigt.

Jag förstår inte vart du vill komma med tråden. Om du inte vill att folk ska tro att du pratar med dem (alternativt är galen) så sätt på dig en handsfree om du ska hålla monologer för dig själv.

apkonstapel:
Väl skrivet.
Den insikten har inte jag haft, tack ska du ha, det skrev du bra, jag lärde mig iaf något på det

Bror Duktig skrev:En annan gång sade jag till en massör att det inte heter "muskelatur" utan "muskulatur" och då skrattade hon och frågade mig om jag trodde att det heter "muskul" och att vem som helst vet att det heter "muskel" och därmed "muskelatur". Massören var lärare på en hundmassageutbildning, och hon var välutbildad (i kunskaper om tekniker och hur det fungerar) så det var omöjligt att jag skulle kunna "få rätt".
Resten av eleverna på kursen skrattade åt mig också.

Muskulös. Muskellös. Tjae... Det är väl samma i hennes värld då..

Savanten Svante skrev:

Bror Duktig skrev:En annan gång sade jag till en massör att det inte heter "muskelatur" utan "muskulatur" och då skrattade hon och frågade mig om jag trodde att det heter "muskul" och att vem som helst vet att det heter "muskel" och därmed "muskelatur". Massören var lärare på en hundmassageutbildning, och hon var välutbildad (i kunskaper om tekniker och hur det fungerar) så det var omöjligt att jag skulle kunna "få rätt".
Resten av eleverna på kursen skrattade åt mig också.

Muskulös. Muskellös. Tjae... Det är väl samma i hennes värld då..

Får mig att tänka på hur jag studsar och/eller ryser när folk säger situationstecken. Det trista är att det är vanligare än att folk säger rätt, såväl soc-damer och behandlingsassistenter som ändå borde ha lite skolning säger och skriver fel. Sorgligt.

apkonstapel skrev:

Bror Duktig skrev:När jag säger till, när felaktigheter sprids, så lyckas de där NT-människorna ofta ändå platta till mig. Det är majoritetens åsikter som räknas, vare sig de är felaktiga eller ej.

Som förbätterlig omvärldsrättare tänker jag: Prioritera! Vad är viktigt att andra har rätt om? Gör en riskanalys. Kommer personen som vet fel att använda sin felaktiga kunskap i något viktigt syfte?

Jag har sett (men aldrig lyckats efterlikna) mästare på att få folk att ändra åsikt. De verkar på något mystiskt sätt veta vad de ska säga och hur de ska formulera det för att det ska fastna i huvudet på folk, så att de själva inser vad som är rätt. Det är imponerande hokus pokus! Exempel:

Åsikterna Å1 och Å2 ger Å3.
Människa M1 vet att Å1, men inte att Å2, och har därför den felaktiga åsikten F1.
Människa M1 berättar för Rättarmästare M2 om Å1.
Rättarmästaren M2 förstår att M1 även tror F1, och berättar att Å2.
Fem minuter senare har M1 tänkt på Å2, och inser att Å3 istället för F1. M1 känner sig smart.

När människor blir rättade tappar de ansiktet och känner sig dumma. Att ha fel offentligt är pinsamt. De som tål att bli rättade parerar det ändå ofta med ett försvarsbeteende, typ: "whatever, nu pratar vi om något annat". Lär av Gandhi! Människor inser GÄRNA vad som är rätt och riktigt, om de upplever att det höjer deras anseende i omgivningens ögon (eller i alla fall i sina egna). Att byta åsikt måste vara något man blir uppskattad för!

För övrigt säger jag konsekvent "wesserbisser", med förhoppningen att någon ska orsaka humor genom att rätta mig. Själv hade jag ju gjort det .)

En himla bra illustration på min filosofi Vill du ha rätt, eller vill du komma vidare? Den filosofi jag försöker leva efter iaf...

Det är bra att fråga sig vad man har för grunder för att rätta nån. Är det VIKTIGT för kommunikationen och fortsatt samarbete osv, eller vill man bara hävda sig på det område man behärskar? Det är rimligt att man vill det, särskilt om den andra är överlägsen, men vad VINNER man på det. Och så vidare. Du har ju redan sagt allt så bra så jag ska inte älta.

Själv säger jag messerschmidt om besserwisser.

Jag trodde också det hette situationstecken väldigt länge, jag "hade ju hört det" och då kunde jag ju inte ändra mig heller, det första jag hörde ansåg jag vara korrekt som 4 åring.
Spelade ingen roll vad folk sade, fast ordet citationstecken är inte så ofta använt av 4 åringar så det fick inte så mycket uppmärksamhet heller.

apkonstapel skrev:Exempel:

Åsikterna Å1 och Å2 ger Å3.
Människa M1 vet att Å1, men inte att Å2, och har därför den felaktiga åsikten F1.
Människa M1 berättar för Rättarmästare M2 om Å1.
Rättarmästaren M2 förstår att M1 även tror F1, och berättar att Å2.
Fem minuter senare har M1 tänkt på Å2, och inser att Å3 istället för F1. M1 känner sig smart.

Här sätter man sig i lugn och ro för att läsa inlägg, och så kastas man plötsligt in i högskoleprovet...

Lakrits skrev:

apkonstapel skrev:Exempel:

Åsikterna Å1 och Å2 ger Å3.
Människa M1 vet att Å1, men inte att Å2, och har därför den felaktiga åsikten F1.
Människa M1 berättar för Rättarmästare M2 om Å1.
Rättarmästaren M2 förstår att M1 även tror F1, och berättar att Å2.
Fem minuter senare har M1 tänkt på Å2, och inser att Å3 istället för F1. M1 känner sig smart.

Här sätter man sig i lugn och ro för att läsa inlägg, och så kastas man plötsligt in i högskoleprovet...

Ja, visst påminde det om NOG-delen?

alfapetsmamma skrev:

apkonstapel skrev:

Bror Duktig skrev:När jag säger till, när felaktigheter sprids, så lyckas de där NT-människorna ofta ändå platta till mig. Det är majoritetens åsikter som räknas, vare sig de är felaktiga eller ej.

Som förbätterlig omvärldsrättare tänker jag: Prioritera! Vad är viktigt att andra har rätt om? Gör en riskanalys. Kommer personen som vet fel att använda sin felaktiga kunskap i något viktigt syfte?

Jag har sett (men aldrig lyckats efterlikna) mästare på att få folk att ändra åsikt. De verkar på något mystiskt sätt veta vad de ska säga och hur de ska formulera det för att det ska fastna i huvudet på folk, så att de själva inser vad som är rätt. Det är imponerande hokus pokus! Exempel:

Åsikterna Å1 och Å2 ger Å3.
Människa M1 vet att Å1, men inte att Å2, och har därför den felaktiga åsikten F1.
Människa M1 berättar för Rättarmästare M2 om Å1.
Rättarmästaren M2 förstår att M1 även tror F1, och berättar att Å2.
Fem minuter senare har M1 tänkt på Å2, och inser att Å3 istället för F1. M1 känner sig smart.

När människor blir rättade tappar de ansiktet och känner sig dumma. Att ha fel offentligt är pinsamt. De som tål att bli rättade parerar det ändå ofta med ett försvarsbeteende, typ: "whatever, nu pratar vi om något annat". Lär av Gandhi! Människor inser GÄRNA vad som är rätt och riktigt, om de upplever att det höjer deras anseende i omgivningens ögon (eller i alla fall i sina egna). Att byta åsikt måste vara något man blir uppskattad för!

För övrigt säger jag konsekvent "wesserbisser", med förhoppningen att någon ska orsaka humor genom att rätta mig. Själv hade jag ju gjort det .)

En himla bra illustration på min filosofi Vill du ha rätt, eller vill du komma vidare? Den filosofi jag försöker leva efter iaf...

Det är bra att fråga sig vad man har för grunder för att rätta nån. Är det VIKTIGT för kommunikationen och fortsatt samarbete osv, eller vill man bara hävda sig på det område man behärskar? Det är rimligt att man vill det, särskilt om den andra är överlägsen, men vad VINNER man på det. Och så vidare. Du har ju redan sagt allt så bra så jag ska inte älta.

Själv säger jag messerschmidt om besserwisser.

Lakrits skrev:

apkonstapel skrev:Exempel:

Åsikterna Å1 [...] M1 känner sig smart.

Här sätter man sig i lugn och ro för att läsa inlägg, och så kastas man plötsligt in i högskoleprovet...

En hel massa vettiga mogna människor med barnasinnet i behåll har plötsligt börjat samtala på forumet. Så skönt att läsa...

Jag har också fått lära mig den långa vägen att det betyder mer att vara socialt accepterad och veta sin plats än att ha rätt. Samtidigt som att veta saker ofta har varit den enda källa till social självkänsla jag har sett inom räckhåll - så att erkänna mig ha fel har inte alltid varit lätt det heller.

Är det fel så är det fel. Oavsett. Sen kan det ju vara mer eller mindre viktigt, det som är fel. Det är väldigt oviktigt (även om det OFANTLIGT irriterande) när folk tror att det heter muskelatur. Det är trots allt bara ett fel uttalat/skrivet ord. Däremot vore det väldigt viktigt om någon missuppfattat hur en kaffebryggare funkar, eller om någon tror att hjärtat sitter på höger sida. I det första fallet kan det sluta illa om någon börjar konstra med kaffebryggaren i sin okunskap. I det andra fallet kan någon dö.

Jag bryr mej inte så mycket om såna här såssiala komplikationer (haha, inte konstigt att jag är omöjlig egentligen) - om någon envisas med att perkulatorn inte styrs av en termostat skulle jag bara fråga "och hur tror du den vet när den ska stänga av sej då?". Det brukar få folk att tänka efter. Förvisso är jag inte säker på just det fallet - det kan lika gärna vara att den styrs av vattentrycket, pss som vattenkokaren gör. Men jag hoppas ni fattar hur jag menar, även om det här exemplet kanske inte var det bästa.

Oj, nu måste jag dra till stan. Bbl!

Att ha rätt och att få rätt är inte samma sak.

weasley skrev:Jag bryr mej inte så mycket om såna här såssiala komplikationer (haha, inte konstigt att jag är omöjlig egentligen) - om någon envisas med att perkulatorn inte styrs av en termostat skulle jag bara fråga "och hur tror du den vet när den ska stänga av sej då?". Det brukar få folk att tänka efter.

Det var bl.a. en av de saker jag sade till människan.
Hennes svar var: "När kaffet är klart stänger den av sig."
På om igen-frågan om "hur den vet", så var hennes svar att "maskiner inte vet (de kan inte tänka), utan den stänger av sig när kaffet är klart".

Men jag kan säga att jag är inte så noga med det sociala med en sådan person. De går inte att umgås med ändå.

Jag tror att jag avslutade det hela med att säga "men ååååhhh!", och så tog jag perkulatorn och gick.

Jag tar inte alla diskussioner till sin ände, men det beror på om det verkar vara viktigt, viktigt för mig, en person som jag upptäcker ändå inte kommer att bry sig eller förstå o.s.v. Jag har inte så mycket energi nu som förr. Ibland kan det nog verka som jag drar småsaker in absurdum, andra gånger att jag låter saker passera, fast de verkar viktigare.

Men det här med "MUSKELATUR". Det viktiga med det, var inte att någon råkade skriva fel utan att den vägrade lyssna och vägrade erkänna något fel. Den t.o.m. skrattade åt mig för att jag skrev "MUSKULATUR".
Att det ens kom på tal, var för att jag trodde att jag gjorde henne en tjänst som hittade ett stavfel i hennes material.

Lovord till apkonstapel också från mig.

Jag gör amatörförsök i "M2":s övertygarkonst men det innebär ju alltid ett klappande på folks huvud. Mästarna lyckas alltid dölja detta faktum och de trevliga mästarna lyckas undvika att känna sig överlägsna men huvudklappande är det ändå. Visst känner man sig lätt bortgjord och kränkt om man blir rättad men det kommer man ju över. Huvudklappning däremot signalerar ett mer grundläggande maktförhållande.

Jag tror att det är där skon klämmer; (i synnerhet) entisar accepterar "naturliga" maktförhållanden, tar dem ofta som lika självklara som kroppsfunktioner, tänker aldrig på dem. Rättelser däremot är ett medel som folk med lägre makt använder för att klättra, genom att trycka ner andra och det kan ju inte accepteras.

Eller har jag fel om hur det fungerar, tro?

jonsch skrev:Rättelser däremot är ett medel som folk med lägre makt använder för att klättra, genom att trycka ner andra och det kan ju inte accepteras.

Eller har jag fel om hur det fungerar, tro?

Hur skall vi kunna svara på det där utan att bete oss som "folk med lägre makt"? "I see your rhetorical trap and raise you with a Freudian slip" som en talare på en konferens svarade en gång på en fråga från publiken

Nej, skämt åsido. Jag håller med om att det är ohyggligt svårt att tajma en rättelse på någon annans resonemang utan att bli sedd som otrevlig. Ofta verkar det hänga ihop med att det som sagts inte har formen av ett faktabaserat resonemang, utan fastmer är menat som en bisats med rum för personligt tyckande.

I vissa fall finns det ju ändå plats för rättelser, och med mina vänner kan jag vara mig själv och stampa på vilka podagertår som helst utan att jag blir paria på grund av det. Med andra försöker jag åtminstone att hålla en låg profil och kämpar mot tvångsbeteendena när någon säger något svepande eller helt åt helskotta fel. Fast ibland blir trycket för stort och jag hör mig själv i en flodvåg av ord kommentera något som avhandlades för flera timmar sedan, fullt medveten om att de stackars åhörarna nog inte har en susning om vad jag babblar om

Vad står NT som används så ofta på forumet för? Jag förstår vad det innebär men inte vad det står för. Berätta gärna detta för mig.

(Jag ska försöka göra mig av med ovanan att skriva alldeles för långt.)

Zombie skrev:En hel massa vettiga mogna människor med barnasinnet i behåll har plötsligt börjat samtala på forumet. Så skönt att läsa...

Jag har också fått lära mig den långa vägen att det betyder mer att vara socialt accepterad och veta sin plats än att ha rätt. Samtidigt som att veta saker ofta har varit den enda källa till social självkänsla jag har sett inom räckhåll - så att erkänna mig ha fel har inte alltid varit lätt det heller.

Det värmer oerhört vad både du och andra skriver om mitt skrivande! Att bidra till någons skönjan (hihi) gör det hela ännu mer känslosamt. Vet dock inte om jag kan betrakta mig som särskilt mogen, och min kalenderålder lämnar jag därhän. Däremot har jag intagit en farligt hög dos av "filosofisk" daoism, som jag övergeneraliserat till att gälla alla livets beståndsdelar. Det kan vara därför skenet bedrar ,)

Att försöka bygga sin sociala status på faktakunskap. Min uppväxt i ett nötskal. Det fungerar riktigt, riktigt uselt. I efterhand inser jag varför, tror jag: ju mindre accepterad jag kände mig, desto mer visade jag upp kunskap för att bli accepterad. Därmed blev jag ännu mindre accepterad, rimligtvis på grund av de reaktioner hos De Andra (vilka jag tills vidare, samt formellt sett, egentligen tillhör) som redan beskrivits i tråden.

Att alltid vilja rätta andra, och att svårligen kunna hantera att ha fel, det känner jag igen mig i. Nu har jag inte några större problem med de känslorna längre, och anledningen är absurdt överintellektualiserad.

Min upplevelse av att ha fel, är idag att alla har i stort sett lika fel. Universum ryms inte i någon hjärna. Varje människa består exakt av allt utom resten av universum. Definitionen av mig är Allting minus Det Som Inte Är Jag. Jag är en inverterad återspegling av min omvärld. Det är denna svårformulerade tankegång som fått mig att sluta direkt rätta andra.

Istället försöker jag finna det större sammanhang två olika människors bild av omvärlden antyder när man integrerar dem med varandra. Att agera utifrån denna strävan är mitt högsta mål, men oftast inte vad jag faktiskt lyckas genomföra. Det hjälper dock lite att tänka att "språket är en framrusande armé av metaforer". (Tror det där är en parafrasering av Nietzsche.)

Apropå "muskelatur" har jag kommit att älska talspråk. Det får mig att bubbla till av ren språkglädje i de mest opassande situationer. Mitt ständiga översättande från talspråk till tanke har blivit till något roligt. Min besatthet har gått från att handla om Korrekt till att handla om Balans. Varken mer eller mindre än vad syftet kräver, ska det vara. Jag är egentligen samma petimeter, samma polisprimat, men folk verkar uppskatta effektivitet mycket mer än precision. I alla fall i mitt rätt flyktiga umgänge med dem.

Jim Harnesk skrev:Vad står NT som används så ofta på forumet för? Jag förstår vad det innebär men inte vad det står för. Berätta gärna detta för mig.

Nu blir jag fundersam på vad du menar med "innebär" och "står för". Vill inte gärna svara precis tvärsemot vad du efterfrågade..

NT står för neurotypisk.

Jag vill också lovorda avkonstapel som ett av forumets största ordkonstnärer!

Ganesh skrev:Att ha rätt och att få rätt är inte samma sak.

Det här är enormt bra!

Jim Harnesk skrev:Vad står NT som används så ofta på forumet för? Jag förstår vad det innebär men inte vad det står för. Berätta gärna detta för mig.

Läs om NT (Neurotypisk) på svenska Wikipedia.