Marjatta skrev:Snavade över denna tråd, drygt året gammal. Slogs av att Jossies inlägg här, bland hennes första på forumet, är så rediga och begripliga. Innehållet är samma som hon sen upprepat många gånger. Men detta är så mycket klarare skrivet.

Där har du verkligen rätt.

Jag tror att det hela spårade ut lite grann pga att alla missförstod varandra. Jag tyckte jag var väldigt tydlig även om jag kan ha svårt att uttrycka mig så kände jag att jag skrev enkelt och tydligt. Det enda jag kan känna som kan varit för rörigt är väl att jag skrev allting bara rakt av. Jag delade inte upp texten i början och sedan fattade jag inte att kortfattat var rätta sättet att skriva på för jag tänkte att folk skulle förstå mig ändå även om jag inte skrev kortfattat. Jag menar folk kan ju läsa böcker och där är de inte alltid uppdelat gällande texterna.

Sedan trodde jag att att eftersom ni är mycket äldre än mig och det är bara fakta , så menar ingenting illa. Så tänkte jag utifrån den infon att man då skulle ha lite mer livserfarenheter. Jag vet mycket men det är klart ni förstår mer eftersom ni kort och gott har levt längre än mig. Jag vet kanske mer gällande saker som är i min generation och ni vet saker om eran generation. Ni kanske inte är så insatta i olika slang ord som även för mig är nya som man säger i min generation eftersom man sa inte dem i er generation. Eller en annan förklaring att ni kanske vet vem Aretha Franklin var /är medan någon i min ålder kanske inte har en aning såvida man inte har lärt sig om sådana saker ur musik sammanhang.

Hon var ju känd under den tiden som folk levde under 1956 och sedan kanske folk har pratat om henne eller hennes musik vilket är orsaken till varför folk kanske vet om just sådana kända personer idag. Men det jag ville komma fram till är att ju närmare sin generation man är så har man lite bättre koll på hur saker fungerar och är.

Även om ni kanske vet vad vissa saker är så är ni nog inte lika insatta som de ungdomarna är eftersom det är aktuellt för dem och inte för de som är äldre. Tex jag tror inte mina föräldrar eller mor och farföräldrar vet så mycket om den nya generations olika händelser såsom vad som är inne eller ute eller vilka slang man använder osv för de är som sagt inte så intresserade skulle jag tro. Är man inte intresserad av saker så kommer man ju inte vara lika insatt som någon som är intresserad.

Sedan har jag ju lärt mig saker under tidens gång här på forurmet, alla kan ju inte fatta allting direkt heller. Jag säger inte att ni förstår allt eller att jag vet allting. Jag säger bara att det beror på olika faktorer tex i detta fallet att ni är lite mer livserfarna än mig på vissa saker. Sedan vet inte jag ett dugg om vax ni vet eller inte för jag känner inte er eller något sådant. Så där kan jag inte uttrycka mig något mer. Absolut är ju allt relativt och det är det jag försöker få ut ur det hela att jag jämför med min generation och er generation och så är det ju kanske någonting man har gemensamt så då man man ju mötas halvvägs. Det är ju lite så man får göra att även om man kommer från olika världar eller generationer så hittar man oftast någonting gemensamt. Jag skulle ju inte tex ha något att prata om med mina föräldrar eller så om man inte försökte hitta något gemensamt att prata om.

@Jossie94

Får jag fråga en sak, inget hat. Tycker du att du har "mild asperger"?

Utseende mässigt så märker man inte att jag har en diagnos men när man lärt känna mig och så kan man ju kanske märka små grejer. Jag skulle säga att jag har en mild diagnos men just Asperger har jag bara drag av. Jag har alltså inte hela diagnosen asperger och inte heller hela diagnosen autism. Jag har en halv diagnos som heter atypisk autism som blir en egen diagnos pga att jag bara har drag av olika diagnoser. Så på många fronter är jag mer som en NT medan på vissa saker har jag svårigheter pga min diagnos.

Man är ju inte sin diagnos så jag identifierar mig inte som en person med en diagnos utan jag anser mig själv vara en vanlig tjej, en människa. Sedan är allt relativt. Jag jämför ju min diagnos med de som har väldigt grava diagnoser och då är det ju stor skillnad gradmässigt. Men jämför jag med någon som har adhd så är jag mer lik den personen när det gäller svårigheter. Då syftar jag på svårigheter som inte syns så ytligt. Medan på andra kan man märka väldigt tydligt och direkt att personen har någon diagnos.

Folk har ju mer varit frågetecken gällande mig, de har inte kunnat sätta fingret på vad det är som är ”fel” men det har inte bara kunnat säga direkt ”hon har en diagnos”. Utan det har ju kommit fram efter ett tag att det kan bero på någon diagnos men just det där är rätt känsligt. Framförallt för mig som inte ens visste om att jag hade en diagnos. Det är som att någon skulle påstå att någon som är tjock är gravid så vissa saker gör man bara inte/säger man inte. Pga hänsyn och respekt!

Därför jag skriver så mycket är inte för att jag har en diagnos utan jag är bara väldig social eller kanske lite pga diagnosen men mest är det för att jag är social och framåt som person.

@Jossie94

Förstår att det är känsligt. Har du haft någon att prata med om detta? Tänker på någon mera utomstående och professionell, typ psykolog el kurator.

Du har ju skrivit rätt mycket om detta och kanske fått mera ångest/felaktiga svar än lättnad, och då ksk det är dags att byta strategi.

Vill inte vara överlägsen, bara en tanke.

Jossie94 skrev:Därför jag skriver så mycket är inte för att jag har en diagnos utan jag är bara väldig social eller kanske lite pga diagnosen men mest är det för att jag är social och framåt som person.

Du påminner nån aspisar från min gamla DV som känner.. som e goda på språk. Typ de pratar nonstop...utan man komma till ord. Å när de skriver så kommer hel roman eller nått. jag bara ser massa ord..och senn koblar min hjärna ut..

Själv har stora språk problem.. Å e så kort som kan. Typ prata enstaka ord bara..å inte ens hela meningar.

Quagmire skrev:@Jossie94

Förstår att det är känsligt. Har du haft någon att prata med om detta? Tänker på någon mera utomstående och professionell, typ psykolog el kurator.

Du har ju skrivit rätt mycket om detta och kanske fått mera ångest/felaktiga svar än lättnad, och då ksk det är dags att byta strategi.

Vill inte vara överlägsen, bara en tanke.

Jag tror också det vore bra för henne att prata med en psykolog/kurator för att få bukt med ältandet. Blir mest en rundgång här på forumet (inget illa menat!).