Jossie94 skrev:Men förstod du vad jag menade när jag tog upp de där exemplena? för när jag försöker förklara sådant så känns det som att de själva inte förstår vad jag menar och därför bara du kan inte tycka så...Så om jag tycker det är konstigt att folk beter sig konstigt i sociala situationer, så får jag inte tycka så, för enligt dessa personer är det ju jag som gjort fel och inte de andra? Det känns mer som att de tycker jag hittar på olika händelser, eller typ du tänker för mycket, man bara VAA? Kanske finns folk som är kapabla till vad som helst, men varför skulle man hitta på att man har vart mobbad, eller liknande?

Man kan ju inte bara säga, att nej men du missförstod nog bara det hela. Det är det sämsta du kan säga till någon. Det är samma sak gällande de som kanske har olika hjälpmedel för sin funktionsnedsättning, man säger ju inte till den personen som sitter i rullstol, Ställ dig upp och gå! Uppenbarligen kan den ju inte gå, den sitter ju i rullstol.. Likaså om någon har en sjukdom, man säger ju inet då att den ska ta bort sin sjukdom eller diagnos, det är inte bara att ta bort den..

Det är klart du får tycka att de beter sig konstigt, men du kan inte begära att vi ska ge dem en diagnos för den skull. Dessutom så är det inte så att de själva tycker att de betett sig konstigt. Du tycker att de brutit mot de sociala regler du trodde gällde. Men de kanske följer andra regler. Och de är i majoritet. Även om de har "fel" så är det de som bestämmer här. Du kan strunta i dem eller försöka bli som dem. Men du kan aldrig få dem att att bete sig som du vill.

Varför får man inte säga att du kanske missförstod det hela? Det är vanligt att vi aspergare missförstår saker just för att vi inte förstår hur NT tänker. Du tycks tro att det är värsta förolämpningen att säga det. Jag förstår inte jämförelsen med den rullstolsbundne. Ingen har sagt "sluta missförstå eller sluta vara autist".

Nej alltså med det menar jag att folk förstår om en person har en väldigt grav diagnos. Folk sätter den i facket som grav diagnos medan syns inte diagnosen trots att personen har adhd så kommer båda att bli olika behandlade. Det är det jag menar med att min diagnos är som adhd att den inte syns utåt alltså man kan inte peka på mig och säga att jag har en diagnos. Men man kan peka på en person med tex downs och säga att den har en diagnos för att det syns utåt. Rätt svart och vitt tänkande kanske då det absolut kan vara varierande men jag är mer NT än att vara som personen man ser att den har en diagnos och dessutom så har jag delarna från båda hållen. Jag har både svårigheter med min diagnos men också mindre svårigheter pga att jag är mer åt NT hållet.

Nej, det syns inte utåt men den kan märkas.

Precis som en ADHD-person kan märkas genom att vara rastlös och otålig och lätt tappa koncentrationen. Säger inte att alla är så, men det är väl så man tänker sig en ADHD-person. Likaså känns en aspergare/autist igen genom sitt udda beteende. Men eftersom alla aspergare/autister är olika så är inte alla udda på samma sätt.

Jag har ju sagt det där du skrev hela tiden. Jag menar ju att jag märker på diagnosen utifrån de egenskaperna att adhd märks på att personen är rastlös, har svårt med koncentrationen osv. På en Aspergare så märker man att personen pratar kontant om tex datorer, han som uppfann Microsoft har aspergare om jag har rätt. Så jag har ju bara sagt det ytliga man märker men jag skulle inte säga att jag klassas som en person med en diagnos just för att ingen har haft någon aning om att jag haft en diagnos förutom de som har haft diagnoser. För dem är det kanske tydligt men för någon som inte har någon koll på ämnet så skulle den inte fatta att det berodde på en diagnos. Förmodligen för den inte bryr sig eller inte har någon kunskap om ämnet.

Därför jag blev chockad själv var ju för att jag inte visste någonting om diagnoser och så kommer det fram att några fattade det och pga detta så gick de till läraren om det hela och ville hjälpa mig genom att få lärarna att göra en utredning. Jag lovar att ni också skulle känns er kränkta eller lite wtf i ett sådant sammanhang framförallt om det inte är tydligt att du har en diagnos. Vad säger man. Alla vet mer om dig än vad du vet om dig själv. Så för mig vart det ju typ lite konstigt att ingen hade fattat innan eller det framgick inte och så kommer de några tjejer med adhd och löser gåtan.

Det är klart att det är jobbigt när någon annan har fattat saker om en som man inte fattat själv.

När jag tänker tillbaka på olika situationer och saker som folk har sagt finns det nog minst fyra olika personer och tillfällen när någon har misstänkt något NPF-aktigt om mig utan att säga det rent ut.

Människor som själva har NPF lär sig ofta rätt mycket inom området. Det är inte så konstigt om en del av dem blir bra på att känna igen det hos andra. Aspergarna i min omgivning har antytt att jag kanske har ADHD, och ADHD-arna har snarare trott asperger. Sanningen är förmodligen både och.

Men jag är inte ADHD-igt flipprig. Åtminstone inte på ytan. Och jag pratar inte konstant om exv. datorer ...

Ska jag då ifrågasätta dig då varför du inte är adhd flipprig? För ni ifrågasätter ju hur jag kan tycka att jag är mer åt NT hållet. Jag har inte sagt att jag inte har en diagnos men gradmässigt så hamnar jag inte i facket där väldigt grava hamnar. Jämfört med dem har jag en lätt diagnos som jag säger mild.

Min poäng var, att det kan gå att gissa att folk har nåt NPF även utan att de har de här mest klyschiga, uppenbara tecknen som du brukar nämna. Riktigt så enkelt är det inte.

Det är ju en av de frågor du hela tiden upprepar, även strax här ovanför: hur det var möjligt att folk kan märka det, fast du inte har lika tydliga, synliga funktionshinder som en del andra. De här tjejerna hade tydligen bättre "NPF-radar" än du. Jag ser inget mysteriöst i det. Däremot förstår jag att det blev en jobbig upplevelse.

Jossie94 skrev:Om ni redan förstått detta så kan ni bara skriva att ni gjort det. Men om inte:

Detta är ett exempel på hur jag menar. Kortfattat.
Petra har sett att majoriteten har en fjällrävenjacka, en sån där blå dunjacka som fjortisar hade. Detta var alltså en trend i min generation 2011-2012. Kanske tidigare också. Petra har då utgått från att det är så det ska vara, man ska bete sig som de där tjejerna och ha en fjällrävenjacka, då passar man in.

Redan här blir det konstigt. Går Petra m fl i mellanstadiet, högstadiet el gymnasiet? Som vuxen brukar man inte kolla på andra vilken jacka som man får köpa för att passa in. Man kan bli inspirerad av andra, men man känner inte att man måste köpa en viss jacka för att "coola tjejgänget" har en sån.

Jossie94 skrev:Kort och gott så köper Petra en fjällrävenjacka, precis som resten av tjejerna i klassen. Inga konstigheter. Men Petra blir då utpekad som annorlunda. Men hon har ju en fjällrävenjacka? Hur ska då Petra förstå att problemet här är ngt annat än att hon har en fjällrävenjacka? Den är ju blå precis som de andras jackor. Då kanske det är att hon inte är lika poppis som Stina och Berit.

Alltså poängen är att just detta med rangordningen är inte självklart. Kanske man hade sett detta som utomstående men tror knappast att både Stina, Berit eller Petra tänker på rangordningen. Eller tänker man seriöst på det?

Barn brukar vara medvetna om rangordningen även om de inte känner till ordet. Det har gjorts tester på det. Stina och Berit och alla de andra NT-tjejerna känner väl till det. Men om Petra är längst ned och något av en hackkyckling så kommer hon att bli mobbad vad hon än gör. Köper hon en annorlunda jacka blir hon mobbad för det, köper hon en exakt likadan så blir hon mobbad för det. Hon anklagas för att härma Stina och Berit.

Jossie94 skrev:För jag tänker ju som Petra i detta fallet, att jag har ju en likadan jacka som dem och då är man ju precis som de andra. Om nu detta är konstigt, så skulle man ju ha dragit alla över en kam isf för att tro mig, i min generation så har många sett just likadana ut. Samma kläder och ja allt är likadant.

Hur kan man då hitta fel på någon som är likadan? Då är det ju samma system som mobbning har. För den där tjejen har ju en tröja från Stadium och resten av Sverige, då är det ju konstigt om bara 1 enda person anses som annorlunda....Är det något man ska fatta eller som man missar här?

Vad Petra ska göra nu när hon inte längre går i mellan- el högstadiet är att strunta i vilka jackor de andra har. Petra är annorlunda och det har inte med kläderna att göra. Petra tror att hon är precis som de andra, men de andra har märkt att något är annorlunda med henne.

Jossie94 skrev:Jag kan dra hur många exempel som helst, logiken finns fortfarande inte där. Jag ser däremot en lucka som är för mig ett frågetecken.

Det handlar inte om logik utan om instinkter. Du kan fråga efter logik tills du blir blå i ansiktet, det finns ingen. Folk går efter känslor och instinkter.

Jossie94 skrev:så menar jag utifrån detta exempel att man har sett att majoriteten har gjort på rätt sätt och därför härmat de andra och då har folk reagerat negativt på att man har härmat dem och köpt en likadan jacka eller vad sjutton det kan vara. Har de redan bestämt sig för att den där personen är annorlunda? Hur bestämmer man sådant, pratar man om det eller är det bara att någon säger "Hon är annorlunda" och så hakar folk bara på ?

Är dessa personer då 3 år?

De känner instinktivt att personen är annorlunda och reagerar på det. Sen kan de också ha pratat om hur konstig Petra är bakom hennes rygg. Kanske skrattat åt henne "har ni sett att Petra köpt en precis likadan jacka som Stina och Berit, vilken härmapa hon är! Hon tror hon kan blir med i gänget men det blir hon aldrig!".

Alltså jag tycker du har pratat om dessa exempel flera gånger. Du söker en förklaring, vi ger dig förklaringar men de duger tydligen aldrig. Du tror att vi inte har fattat, men det är du som inte fattar.

Jossie påminner faktiskt lite om Anna som framförde "Ring ring" på sin audition i Idol 2006. Det spelade ingen roll vad juryn sa och hur det sades. Inget gick in. Juryn blev den stora stygga vargen och Anna blev ett särbehandlat offer. När självinsikten är 0 och ingenting.

TheWonderer92 skrev:Jossie påminner faktiskt lite om Anna som framförde "Ring ring" på sin audition i Idol 2006. Det spelade ingen roll vad juryn sa och hur det sades. Inget gick in. Juryn blev den stora stygga vargen och Anna blev ett särbehandlat offer. När självinsikten är 0 och ingenting.

Anna i Idol sjöng väl ungefärliga dåligt ’som Svensson gör' och många popstjärnor som försörjer sig på sin sång låter nog lika illa.

LordNelson skrev:

TheWonderer92 skrev:Jossie påminner faktiskt lite om Anna som framförde "Ring ring" på sin audition i Idol 2006. Det spelade ingen roll vad juryn sa och hur det sades. Inget gick in. Juryn blev den stora stygga vargen och Anna blev ett särbehandlat offer. När självinsikten är 0 och ingenting.

Anna i Idol sjöng väl ungefärliga dåligt ’som Svensson gör’ och många popstjärnor som försörjer sig på sin sång låter nog lika illa.

Det stämmer verkligen inte. Hon var ett extremfall.

Nu tänkte jag mer på hennes attityd - inte sången i sig.

TheWonderer92 skrev:Det stämmer verkligen inte. Hon var ett extremfall.

Nu tänkte jag mer på hennes attityd - inte sången i sig.

Jo jag förstår, men jag tycker fortfarande många sjunger dåligt. Och många verkar ha en åsikt om hennes sång,

LordNelson skrev:Jo jag förstår, men jag tycker fortfarande många sjunger dåligt. Och många verkar ha en åsikt om hennes sång,

Hennes sångklang är bland det märkligaste jag hört. Inte genomfalsk, men extremt gäll och nasal. Aja, nu är det OffTopic.

Men hon sjöng ju pipigt. Sedan testa att stå för själv.

Där

Jag kan sjunga och har dessutom inga attitydsproblem som Anna har så jag skulle förmodligen klara det bättre än henne

Jag missförstår ja och jag är dålig på att formulera mig. Det är en grej att jag blir osäker om folk förstår. Det ingår i diagnosen. Men folk kanske tror jag är dum eller korkad. Jag frågar inte för att det är kul eller för att jag är osäker. Jag har koll på läget. Men jag söker åsikter tips råd. Inte några dumförklaringar.

Jag tycker inte illa om eller att jag är bättre än någon om ni nu tror det. Jag försöker bara säga att det finns skillnader och det är inte att jag menar att någon är bättre eller sämre. Det är som att jag skulle säga varför jag tycker blått är fint och ni tycker inte det. Då säger jag bara skillnaden på varför jag tycker blått är fint och varför jag vet att andra inte gör det. Vi pratar bara om olika åsikter här och ingenting annat. Min avsikt var inte att säga att om man har diagnoser så är man dålig. Jag menade bara att jag själv tycker att min diagnos inte syns visuellt och jämförde bara då med diagnoser som var väldigt tydliga och som verkligen syntes.

Ni får tycka vad ni vill eller tro vad ni vill om det. Om ni tror tex på spöken eller något annat så gör det. Jag har inte tvingat er att inte tro på det men det betyder inte att jag tror på samma sak som ni eller att andra gör det.

Jossie94 skrev:Jag missförstår ja och jag är dålig på att formulera mig. Det är en grej att jag blir osäker om folk förstår. Det ingår i diagnosen. Men folk kanske tror jag är dum eller korkad.

man dumförklaras...min mamma e tx övertygat ja e utveckling störd

förstår ju hur hon tänker.. ja har grav dyspraxi.. behöver hjälp allra mesta. Inte har förmåga kommunisera med ord bra. Brukar texta mamma pappa för dom förstå. Har en mic-key på magen ifall behövs matas. E en blöja i min trosa. Har intresser som adekvata till barn ålder. Kollar bara barn program tv. Ja e 41. Förstår hur uppfattas. Att ja dum eller nått. Fast inte kan göra nått åt. Min bästis å en annan kompis enda två förstår hur ja verkligen e. At inte en uteckling störd mupp.Å om även mamma tänker ja e utveckling störd...hur e andra tänker då? inte vet. Men tror blivit lessen.

antonius skrev:

Marjatta skrev:

LordNelson skrev:Hallå, vet vi hur det går till?

Hallå, vad vill LordNelson med denna typ av inlägg i ca en halv miljon gamla trådar?

Bored...?

Och/eller försöker belysa att TS skapat ett tiotal trådar med ungefär samma innehåll och oklart diskussionsvärde.

nallen skrev:

antonius skrev:

Marjatta skrev:
Hallå, vad vill LordNelson med denna typ av inlägg i ca en halv miljon gamla trådar?

Bored...?

Och/eller försöker belysa att TS skapat ett tiotal trådar med ungefär samma innehåll och oklart diskussionsvärde.

"Amiralen" kanske tycker forumet har strandat...

Jag har försökt hitta rätt sätt att formulera mig på och det bästa jag har kommit fram till och så har jag också blandat ihop saker och eftersom andra missuppfattat och även jag så har det ju spårat lite. Men min fråga är kortfattat hur man bara vet när saker går rätt till i sociala sammanhang? Syftar inte på sådant som är tydliga fel som alla tycker är fel eller ja dvs att alla vet att mobbing är fel osv. Utan syftar på ”fel” och ”rätt” som inte är så självklara utan man ska bara förstå att det är fel eller rätt.

Hur vet jag att om jag tar en blå jacka att den är fel eller rätt när jag inte ens vet om att det finns ett rätt eller felaktigt sätt med jackan? Skulle jag ha vetat att jag skulle köpa jackan på något speciellt sätt ? (Alltså att jag skulle köpa tex den blå och inte den bruna eller tvärtom) eller skulle jag vetat att om jag tog den blå jackan så skulle jag blivit retad för att det var så självklart för andra att man skulle ha den bruna jackan?

Är detta något man måste ha en förmåga att kunna känna det instinktivt? Eller hur lär man sig veta hur man ska göra saker och så i sociala koder när man inte varit med om situationerna innan men ändå ska fatta hur det funkar?
Det kan handla om princip vad som helst. Typ att du ska fatta hur du spelar fotboll bara sådär utan att ens ha rört en boll och är du dålig så är det kört för du ska ju bara veta och kunna spela fotboll. Eller om du röker så ska du veta att det är hals bloss som gäller utan att du ens har rört en cigarrett. Du ska bara veta att det är hals bloss alla gör. För mig blir det lite svårt och konstigt att folk ska veta saker de inte lärt sig hur det fungerar.

Jag menar man måste ju kunna lära sig detta så att man inte blir den där som blir utanför eller så är det bara så enkelt att men har en nedsatt förmåga till just detta och alla andra har den där förmågan och bara vet saker. Instinktivt. Medan jag kanske måste lära mig det där mystiska sättet.

Handlar inte den här tråden om i princip samma sak/ämne som den förra du startade? Eller vad är ämnet här - eftersom du startade en ny? Hur skiljer sig trådarna åt, jag förstår inte riktigt...

Jossie94 skrev:Jag har försökt hitta rätt sätt att formulera mig på och det bästa jag har kommit fram till och så har jag också blandat ihop saker och eftersom andra missuppfattat och även jag så har det ju spårat lite. Men min fråga är kortfattat hur man bara vet när saker går rätt till i sociala sammanhang? Syftar inte på sådant som är tydliga fel som alla tycker är fel eller ja dvs att alla vet att mobbing är fel osv. Utan syftar på ”fel” och ”rätt” som inte är så självklara utan man ska bara förstå att det är fel eller rätt.

Hur vet jag att om jag tar en blå jacka att den är fel eller rätt när jag inte ens vet om att det finns ett rätt eller felaktigt sätt med jackan? Skulle jag ha vetat att jag skulle köpa jackan på något speciellt sätt ? (Alltså att jag skulle köpa tex den blå och inte den bruna eller tvärtom) eller skulle jag vetat att om jag tog den blå jackan så skulle jag blivit retad för att det var så självklart för andra att man skulle ha den bruna jackan?

Är detta något man måste ha en förmåga att kunna känna det instinktivt? Eller hur lär man sig veta hur man ska göra saker och så i sociala koder när man inte varit med om situationerna innan men ändå ska fatta hur det funkar?
Det kan handla om princip vad som helst. Typ att du ska fatta hur du spelar fotboll bara sådär utan att ens ha rört en boll och är du dålig så är det kört för du ska ju bara veta och kunna spela fotboll. Eller om du röker så ska du veta att det är hals bloss som gäller utan att du ens har rört en cigarrett. Du ska bara veta att det är hals bloss alla gör. För mig blir det lite svårt och konstigt att folk ska veta saker de inte lärt sig hur det fungerar.

Jag menar man måste ju kunna lära sig detta så att man inte blir den där som blir utanför eller så är det bara så enkelt att men har en nedsatt förmåga till just detta och alla andra har den där förmågan och bara vet saker. Instinktivt. Medan jag kanske måste lära mig det där mystiska sättet.

Men det var ju det t ex jag svarade på i det här inlägget: post1620919.html#p1620919

Det finns inget rätt el fel när det gäller jackor. Petra ska strunta i vad de andra köper för jackor. Om Petra går i mellan/högstadiet så kommer det att bli "fel" hur hon än gör för att Petra är längst ned i rangordningen.
Det är väl ingen mening att fråga vad Petra borde ha gjort i mellan/högstadiet. Det gäller här och nu och om folk retar dig för vilken jacka du köper, sluta att umgås med sådana idioter.

Om nu jackan bara är ett exempel, så får du skriva rent ut vad som är problemet. Vad är det folk förväntar sig att du ska förstå automatiskt som du inte gör?

Varför kan du inte bara säga typ "jag vet inte hur man spelar fotboll för jag har aldrig gjort det"? Alla vettiga människor accepterar det.

Problemet är ju att de var konstigare än mig. Jag fattade hur man skulle göra för att passa in och jackan är fortfarande bara ett exempel på vad som kan vara fel gällande sociala koder. Typ att jag skulle ha förstått att man skulle ha den där jackan utan att ha sett den. Jag förstod att man skulle ha den för att alla andra hade en sån jacka men hur skulle jag veta dels att man skulle ha den jackan men då kanske inte felet var att jag hade jackan utan så kanske de var att man skulle ha jackan uppknäppt istället för stängd och då kanske de var det som var avgörande ?? Jag vet inte hur de tänkte när de menade att jag var annorlunda jag har bara försökt gissa mig fram för de har inte sagt så mycket utan bara att de trodde jag hade en diagnos när jag själv inte visste om det eller tex så sa jag en rolig grej till mina sk kompisar (som inte var några kompisar) och då blev de i princip skit jobbiga och väldigt mammiga och jag kände wtf??

För om någon utav de hade träffat någon eller åkt till grönan eller vad som helst så hade alla bara typ vad kul och sen ingenting mer. Nu var det som att oavsett vad det var jag skulle göra eller sa, även om det var något jätte poppis som alla gjorde så var det just i mitt fall jätte konstigt vilket det inte ens var.

Det som var konstigt var ju deras antagande om att jag dels skulle ha en diagnos för det går man inte bara och påstår om folk till läraren och ber läraren elevens föräldrar att göra en utredning. Och det är konstigt att just den där saken jag berättade som en rolig händelse blev för dem väldigt konstig och att de var tvungna att bli mammiga för det.


Trådarna kanske handlar om samma sak ja men fortfarande så formulerade jag det som jag skrev senast i denna tråden det som jag faktiskt ville ha sagt från första början. Jag har ju försökt själv att förstå saker medan jag har skrivit. Det vag en som förstod mig på den fronten här på forumet. Den personen skrev något med att jag tänker medans jag pratar /skriver och det är precis det jag skrev nu. Det är ju en process för mig detta för det var inte självklart då eller nu utan jag gissar ju bara vad det var som hände för det fanns så himla lite info och folk kommer inte ihåg att de gick i skolan. Så det blir ju svårt om en person varit mobbad eller liknande men det är bara den som vet om det för resten kommer inte ihåg det. Eller förnekar det.

Enligt mig borde man efter några år kunna prata om det som vuxna och be om ursäkt för det är en normal reaktion. Det är inte normalt att fortfarande leva som att det var aktuellt fortfarande för det är fortfarande infekterat av någon anledning. Jag har ju bara frågat vad det var som hände men de minns inte och hur mycket de säger att de inte minns så är det bullshit. De har bara inte växt upp än och det är det som det handlar om. Jag som trodde man växt upp om man tex har barn och så. Men nej. Så de är dem som är konstiga och inte jag. Jag har aldrig varit konstig. Jag har bara försökt passa in och vem för inte det ?

Jag tror man gör det även om man är 40 år. För det sker mobbning på jobbet också och inte bara i skolan. Det sker mobbning överallt. Jag har inte så mycket diagnos egentligen som jag sagt flera gånger och det är för att jag har väldigt lite svårigheter och är mer som en NT just pga att min diagnos är som tex adhd som inte syns så mycket jämfört med de som har downs. Ingen bryr sig om personen har adhd tex men har man downs så blir man väldigt främmande för andra som inte kan förstå eller acceptera det.

Jag har ingenting emot folk med diagnoser de får va som de vill men jag klickar inte bara med de som har för grava diagnoser pga att de drar ner mig i deras problem. Jag mår inte dåligt på samma sätt som dem och har inte samma svårigheter heller. Jag och dem med väldigt grava diagnoser är olika för vi har olika diagnoser men också olika grader. Är de på 0 som är väldigt grava så är jag på typ 3-4 om 5 är att man är neurotypisk. Så jag är mer Nt då jag har inte sagt jag är Nt 100 procent eftersom jag har ju ej diagnos men den diagnosen kommer inte hamna i samma kategori som de med downs. Min diagnos är som de som har väldigt liten adhd eller Asperger.

Kortfattat så ska man typ förstå allting utan att ens ha hört eller varit med om något utan man ska bara veta det och jag frågade ju hur man lär sig veta sådant då? Är det en förmåga man måste ha eller går det att lära sig det på ngt sätt? Som jag skrev att du ska veta hur man spelar fotboll utan att ha rört en boll för de är det som folk förväntar sig.jag har inte problem med att säga att jag inte förstår eller så men gör jag det så kommer folk tycka att jag är annorlunda och det som är, är ju att de låtsas förstå saker ibland för att passa in.

Jag berättar bara hur folk har agerat i sociala sammanhang i mitt fall och då är detta ändå standard reaktioner men jag trodde inte att det skulle vara så stort bara. Jag menar att det inte var så att jag hade en väldigt grön tröja som alla skulle märka om man gick förbi folk eller så, utan jag såg ut som vilken tjej som helst. Jag såg ut som en tjejig tjej och det gör ju de flesta tjejer idag. Sedan kan ju dessa tjejer också gilla tex killiga saker såsom hockey fotboll osv. Vissa snusar eller gillar bilar och sådant.

Jag är också lite så jag gillar tjejiga saker eftesom jag är en tjej men jag gillar också fotboll även fast jag också gillar smink fika shoppa som många tjejer gillar. Jag pratar här om stereotyper. Jag va stereotypen tjejigt tjej precis som de andra tjejerna. Så jag var inte så annorlunda som de fick för sig att jag var. Och eftersom de hade adhd så hade vi ännu mer gemensamt för de hade ju också diagnoser så vi satt ju i samma båt. Men hur skulle jag veta att just adhd diagnosen inte hade sociala svårigheter? Det är ju fortfarande en diagnos precis som Asperger Add och atypisk autism. Ansökt kan det vara skillnad på diagnoserna och gradmässigt men diagnoser är ju fortfarande diagnoser.