Jag är ny här så jag vet inte ens om det här är lämplig tråd, ta bara ner den i sådant fall. Det kanske redan finns en tråd om tips/erfarenheter om bra kommun att bo i? Där man som familj fått hjälp, stöd, skola osv och faktiskt är (relativt nöjda). Vi är en familj med två tonåringar med npf och efter senaste mötet på habiliteringen kände att det enda de vill hjälpa med, är en kurs där man kan få "diagnosinsikt". Är det verkligen så? Är det allt habiliteringen ska göra? Förutom kedjetäcken då..De skrev inte ens intyg så sonen skulle få färdtjänst när han inte klarar kommunala lokaltrafiken. Har jag missat något? Jag är INTE ute efter hur dåligt de olika kommunerna har det, utan på riktigt, kan man flytta till en bättre plats. Är det någon här som valt att flytta för bättre stöd? Tack på förhand!

Jag bor i en kommun utanför Stockhom och enligt mig så är det en riktigt bra kommun

Bott i kommunen lika länge som landet och trivs bra här.

Fått väldigt mycket hjälp och fått alla möjliga LSS-insatser

Misstänker att det beror inte bara på kommun utan i de större också på stadsdel. Mer välmående stadsdel, mindre konkurrens om resurserna...

Av vad jag förstått så är den där kursen i diagnosinsikt en förutsättning för att sen få vidare hjälp. Kanske har personalen misslyckats avsiktligt eller oavsiktligt med att ge er information.

Jag skulle ha börjat en sån kurs nu i november men den ställdes in pga corona. Men med min 'track record' så har väl inte hjälpen sen min diagnos 2007 varit nåt att berömma.

Vi på forumet arrangerade t.o.m. ett tillfälle att prata med en autismspecialist som hade sen även specialiserat sig på flickor och kvinnor med autism. Till min förvåning så hade hennes tid som autismspecialist riktat sig till att diagnosticera, vad som hände sen med de som diagnosticerats visste hon inte. Det verkar som all krut läggs på att hitta de hjälpbehövande, men hjälpen sen, då är det bortkommet. Men jag tror att det går sakta framåt.

Hallådär skrev:De skrev inte ens intyg så sonen skulle få färdtjänst när han inte klarar kommunala lokaltrafiken.

Skriver hab såna intyg? Var gränsen mellan hab och psykiatrin går, är mig ett litet mysterium. Spontant hade jag gissat att den typen av intyg är psykiatrins bord - men jag kan mycket väl ha fel, upplys mig gärna!

mondo beyondo skrev:Av vad jag förstått så är den där kursen i diagnosinsikt en förutsättning för att sen få vidare hjälp.

Aha. Kanske det är så? Oavsett så tycker jag att jag hört ganska många som fått väldigt dåligt intryck av hab från början. De kommer dit med en tydlig uppfattning om vad de behöver, och blir besvikna på att hab liksom slussar dem igenom ett "standardpaket" varav mycket kan vara för mycket grövre funktionshinder än deras. Kanske det gäller att bita ihop och låta hab långsamt fatta vad det är för person(er) de har att göra med?

Tack för era svar! Varken sonen eller jag fick information att den kursen är förutsättningen för vidare hjälp. De talade bara om att det var det enda de hade att erbjuda, betyder det att de anser att han tackat nej till vård? För det kan ju bli jobbiga konsekvenser av det..Hab var bra sen vet vi inte vad som hände riktigt

Själv tycker jag sån kurs verkar jättebra.