Nej jag trollar inte nu, detta är en helt seriös tanke jag har fått och tänkt på!

Gjorde en video om vikten av att göra ingenting ibland men den ska nog bara ses som ett alternativ om man upplever alldeles för mycket stress i nuet!
Länk till videon:
https://www.youtube.com/watch?v=0N2Ry5ZiGGM&t=72s

När jag läste de orden från boken "Mindfulness, bliss and beyond" av ajahn brahm så fick jag mig en rejäl tankeställare!

Detta kanske dock ledde till att jag blev onödigt rädd för stress, det viktiga är nog hur man hanterar sin stress och då framförallt den mentala stressen och där är löpning och meditation oerhört bra!

Jag tror också att människan är skapt för att tåla extremt mycket stress men det är bara vad jag tänker.

Nu vill jag höra era åsikter om stress!

Så vad tycker ni?

Är stress farligt eller inte?

Finns olika typer, negativ stress, som man kan få av t ex en idiot till arbetsledare, är bara nedbrytande och allt annat än prestationshöjande och kan nog leda till alla möjliga problem med hälsan över tid, medan positiv stress som man använder för att exempelvis peppa en idrottsman till bra resultat, är uppbyggande och manar till en känsla av välbefinnande och är knappast farligt...

Destruktiv stress (levt med i åratal) är väldigt dåligt.
Du blir nerbruten.
Ingen står emot det under en längre tid.

Positiv stress kan vara kreativ om du vågar ta på dig utmaningen och klarar den växer du som person. Negativ stress leder till ångest och ofrihet. Leder till en massa negativa saker, viktuppgång, självmordstankar e t c. Jag har levt med det så länge jag kan minnas och har förlorat min initiativförmåga.

Tulson74 skrev:Positiv stress kan vara kreativ om du vågar ta på dig utmaningen och klarar den växer du som person. Negativ stress leder till ångest och ofrihet. Leder till en massa negativa saker, viktuppgång, självmordstankar e t c. Jag har levt med det så länge jag kan minnas och har förlorat min initiativförmåga.

Ledsen att höra att du också gjort det.
Ingen som inte varit med om det kan riktigt sätta sig in i hur det är och påverkar en.
Alla har varit med om tuffa situationer och någon negativ stress.
Men att leva i det dagligen dygnet runt i många år utan att kunna komma ifrån det är fruktansvärt.
Tyvärr lever många människor på vår jord i ett sånt helvete.

Förmodligen menar folk en massa olika saker när de säger stress (som Kidzi redan sagt på annat håll, förbaskat vilken Kidzi-upprepare jag är ibland).

Här är KI:s stresstest. Över 18 poäng bedöms medföra hälsorisk. Det är förstås ingen superexakt mätning in på minsta poäng men redskapet är kliniskt utvärderat, inget veckotidningstest.

Som värst låg jag omkring 30. Nu ca 10. Jag märker skillnaden f.a. på att jag inte längre har så svårt att sova samt att jag då väldigt lätt blev arg. Nu är mitt humör rimligare.

https://www.surveygizmo.co.uk/s3/2169014/KEDS

Alyana skrev:

Tulson74 skrev:Positiv stress kan vara kreativ om du vågar ta på dig utmaningen och klarar den växer du som person. Negativ stress leder till ångest och ofrihet. Leder till en massa negativa saker, viktuppgång, självmordstankar e t c. Jag har levt med det så länge jag kan minnas och har förlorat min initiativförmåga.

Ledsen att höra att du också gjort det.
Ingen som inte varit med om det kan riktigt sätta sig in i hur det är och påverkar en.
Alla har varit med om tuffa situationer och någon negativ stress.
Men att leva i det dagligen dygnet runt i många år utan att kunna komma ifrån det är fruktansvärt.
Tyvärr lever många människor på vår jord i ett sånt helvete.

Får man negativ kritik och inte klarar att säga ifrån eftersom man tidigt fått lära sig att det inte lönar sig att säga ifrån, man får aldrig som själv vill då består livet till slut bara av negativ stress och man ger upp.

Tulson74 skrev:

Alyana skrev:

Tulson74 skrev:Positiv stress kan vara kreativ om du vågar ta på dig utmaningen och klarar den växer du som person. Negativ stress leder till ångest och ofrihet. Leder till en massa negativa saker, viktuppgång, självmordstankar e t c. Jag har levt med det så länge jag kan minnas och har förlorat min initiativförmåga.

Ledsen att höra att du också gjort det.
Ingen som inte varit med om det kan riktigt sätta sig in i hur det är och påverkar en.
Alla har varit med om tuffa situationer och någon negativ stress.
Men att leva i det dagligen dygnet runt i många år utan att kunna komma ifrån det är fruktansvärt.
Tyvärr lever många människor på vår jord i ett sånt helvete.

Får man negativ kritik och inte klarar att säga ifrån eftersom man tidigt fått lära sig att det inte lönar sig att säga ifrån, man får aldrig som själv vill då består livet till slut bara av negativ stress och man ger upp.

Ja så är det.
Det går inte att föreställa sig innan, hur det känns när ingenting man känner, upplever, säger - spelar någon roll.
Man kan inte, får inte, har inte möjlighet - att påverka någonting.
Det är en sådan enorm stress.
Efter ett tag med en sådan situation, som man inte kan ta sig ur på ett bra sätt, så ger man "upp".
För det tar iallafall lite mindre energi.

Det handlar inte om att "säga ifrån", det kan de flesta.
Det handlar om att när du märkt efter några gånger att det bara blir värre, vad gör du då?
Går?
Ja om det vore så enkelt...
Det är inga okomplicerade förhållanden det handlar om liksom.
Det är inte bara du själv det rör.
Folk fattar inte att om du gör så, då händer det här - men om du gör si, då händer istället det här...
Två dåliga utfall vilket som.
Vilket väljer du?
Ja, har man barn så är det ibland frågan om att välja mellan att själv lida eller att låta barnen lida mer.
Då är valet ganska lätt trots det svåra, man lider själv extra för att förhoppningsvis göra det lite mer uthärdligt för ens barn.

Detta handlar inte om fysisk misshandel, utan om psykisk.
Det som inte syns.

Alyana skrev:

Tulson74 skrev:

Alyana skrev:Ledsen att höra att du också gjort det.
Ingen som inte varit med om det kan riktigt sätta sig in i hur det är och påverkar en.
Alla har varit med om tuffa situationer och någon negativ stress.
Men att leva i det dagligen dygnet runt i många år utan att kunna komma ifrån det är fruktansvärt.
Tyvärr lever många människor på vår jord i ett sånt helvete.

Får man negativ kritik och inte klarar att säga ifrån eftersom man tidigt fått lära sig att det inte lönar sig att säga ifrån, man får aldrig som själv vill då består livet till slut bara av negativ stress och man ger upp.

Ja så är det.
Det går inte att föreställa sig innan, hur det känns när ingenting man känner, upplever, säger - spelar någon roll.
Man kan inte, får inte, har inte möjlighet - att påverka någonting.
Det är en sådan enorm stress.
Efter ett tag med en sådan situation, som man inte kan ta sig ur på ett bra sätt, så ger man "upp".
För det tar iallafall lite mindre energi.

Det handlar inte om att "säga ifrån", det kan de flesta.
Det handlar om att när du märkt efter några gånger att det bara blir värre, vad gör du då?
Går?
Ja om det vore så enkelt...
Det är inga okomplicerade förhållanden det handlar om liksom.
Det är inte bara du själv det rör.
Folk fattar inte att om du gör så, då händer det här - men om du gör si, då händer istället det här...
Två dåliga utfall vilket som.
Vilket väljer du?
Ja, har man barn så är det ibland frågan om att välja mellan att själv lida eller att låta barnen lida mer.
Då är valet ganska lätt trots det svåra, man lider själv extra för att förhoppningsvis göra det lite mer uthärdligt för ens barn.

Detta handlar inte om fysisk misshandel, utan om psykisk.
Det som inte syns.

Du förstår precis mitt dilemma. Jag har blivit nedbruten och övervärderad hela mitt liv. Först av min mor som uppmuntrar mig med ena handen och sedan nedtryckt och stoppad med andra Detta har skapat en otrygg man som vill vara alla till lags för att aldrig skapa konflikter och som inte vävda sig. Hade jag inte blivit nedbruten genom min uppväxt hade jag velat vara som min far: En stark, klok vänlig man som stöttar de sköra underbara kvinnor jag älskar.

Tulson74 skrev:Positiv stress kan vara kreativ om du vågar ta på dig utmaningen och klarar den växer du som person. Negativ stress leder till ångest och ofrihet. Leder till en massa negativa saker, viktuppgång, självmordstankar e t c. Jag har levt med det så länge jag kan minnas och har förlorat min initiativförmåga.

Jag håller med.

Den medicin jag tar för min ADHD-diagnos gör att jag mycket lättare klarar av stressen som i mitt fall alltid följer av oron/rastlöheten. Om utredningen som gjordes dragit slutsatsen att bara var diagnoskriterierna för Autism1/Asperger som var uppfyllda hade jag inte fått tillgång till denna medicin.

Det är långvarig stress som är farlig, eller kanske snarare bristen på återhämtning.

Marjatta skrev:Förmodligen menar folk en massa olika saker när de säger stress (som Kidzi redan sagt på annat håll, förbaskat vilken Kidzi-upprepare jag är ibland).

Här är KI:s stresstest. Över 18 poäng bedöms medföra hälsorisk. Det är förstås ingen superexakt mätning in på minsta poäng men redskapet är kliniskt utvärderat, inget veckotidningstest.

Som värst låg jag omkring 30. Nu ca 10. Jag märker skillnaden f.a. på att jag inte längre har så svårt att sova samt att jag då väldigt lätt blev arg. Nu är mitt humör rimligare.

https://www.surveygizmo.co.uk/s3/2169014/KEDS

Jag fick 31 poäng. Och jag som trodde att jag var på väg ut ur utmattningen.

Jag fick 26 poäng.

37 poäng. Känner mig inte stressad bara orkeslös.

34, wtf, inte konstigt man är så labil...

Fick 18 poäng.

Så lite stressad är även jag trots allt.

Stress är jättebra om det kommer en tsunami våg.

Det är ju av en anledning man får stress.
Men att få det väldigt ofta i alla möjliga situationer är inte skönt och blir skadligt till slut.
Man klarar dock mer än man tror.

Intressant Ted Talk om stress..

Zia: Har sett det där föredraget, tycker det är bra!

Det är skillnad på stress och stress också. Att ha mycket att göra eller ett tätpackat schema behöver inte vara så illa, det är när man har omöjliga förutsättningar det blir dåligt på riktigt, att man från början vet att det inte kommer att gå.

Stress kan leda till hjärt å kärlsjukdomar.

Toxisk stress är ett begrepp..