Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
73 inlägg
• Sida 3 av 4 • 1, 2, 3, 4
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
sussi83 skrev:Marjatta skrev:antonius skrev:
Ja precis, leftovers...
De människor som betraktar en så.
Dem vill man inte ha.
Nej, det var mest ett dåligt skämt.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Marjatta skrev:sussi83 skrev:2. Man ska vara tillräckligt känslomässigt självständig för att kunna ha en relation, kunna skilja på mina och dina åsikter, veta vad man själv vill kort och gott och veta när det är dax för en kompromiss.
Framförallt att man inte skaffar en relation som ska läka en eller fylla ett tomrum då kan man inte ha någon känslomässig självständighet eftersom livet står och faller med den andra personen.
Det är ju bättre om man är så trygg i sig själv, helt klart. Men om man inte är det då? Är det helt självklart bättre att förbli solo? Förhållandet får sämre förutsättningar, javisst.
Ja, och jag har varit med om så extremt tråkiga saker, som kommer påverka en hela livet, och detta kommer göra att man är mindre benägen att bara kasta sig ut.
Jag har inte hämtat min text från en uppslagsbok utan självfallet färgas det man skriver iaf till viss del av egna erfarenheter.
När man levt under det man uppfattat som det värsta man kan tänka sig så kommer ens syn och prioriteringar påverkas av det, man har ingen ork för att ta itu med andra trasiga människor och man vill inte vara så trasig att man åker på däng igen.
Det är självbevarelsedrift inget romantiskt lull lull.
Jag ska erkänna att min vrickade bild på relationer inte är helt återställd till något hälsosamt än och det oroar mig då jag inte vet vart jag ska vända mig för att kunna reda ut det och få hjälp.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Marjatta skrev:sussi83 skrev:Marjatta skrev:
De människor som betraktar en så.
Dem vill man inte ha.
Nej, det var mest ett dåligt skämt.
Jag är mest fundersam för att behöva vara med en person som ingen vill ha och som jag inte ens själv kan tänka mig att älska under några omständigheter, det du.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
nallen skrev:sussi83 skrev:nallen skrev:Men... varför skulle man krångla med att ha ett förhållande om man klarade sig lika bra utan?
Det betyder att man förstår att man är två olika individer som trivs i både sitt eget och partnerns sällskap, inte att man huggit i sten att man ska vara singel hela livet utan man vill fortfarande dela det med någon annan.
Jag har ingen aning om vad du tror att du svarar på.
Som jag läser detta var det du som råkade byta ämne, från att ha ett liv som är okej solo, vilket jag tror att sussi syftade på, till ett liv som är lika bra utan kärleksrelation som med. Sussi hängde inte med på ditt ämnesbyte utan var kvar i sitt, varpå du tillrättavisar henne för detta.
Med reservation för att jag kan ha missförstått, osv.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Marjatta skrev:nallen skrev:sussi83 skrev:Det betyder att man förstår att man är två olika individer som trivs i både sitt eget och partnerns sällskap, inte att man huggit i sten att man ska vara singel hela livet utan man vill fortfarande dela det med någon annan.
Jag har ingen aning om vad du tror att du svarar på.
Som jag läser detta var det du som råkade byta ämne, från att ha ett liv som är okej solo, vilket jag tror att sussi syftade på, till ett liv som är lika bra utan kärleksrelation som med. Sussi hängde inte med på ditt ämnesbyte utan var kvar i sitt, varpå du tillrättavisar henne för detta.
Med reservation för att jag kan ha missförstått, osv.
Jag tror vi förstod det själva och löste det.
Mitt budskap från mig till er är att inte vara en närhetsknarkare utan vara klarsynta och vakna på det ni upplever, annars kan det gå illa och då sjunger ni samma verser som mig. Och tro mig det vill INGEN.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
sussi83 skrev:Marjatta skrev:
Jag är mest fundersam för att behöva vara med en person som ingen vill ha och som jag inte ens själv kan tänka mig att älska under några omständigheter, det du.
Tjejen i låten borde nog inte vara ihop med den snubben heller ... här på aspergerforum borde jag kanske eg. lägga till en liten not att texten nog inte är menad att tolkas bokstavligt.
sussi83 skrev:Mitt budskap från mig till er är att inte vara en närhetsknarkare utan vara klarsynta och vakna på det ni upplever, annars kan det gå illa och då sjunger ni samma verser som mig. Och tro mig det vill INGEN.
Jag förstår att den varningen är helhjärtad och gjord i det bästa syfte. Tack för den omtanken! Väldigt många aspiga tjejer och kvinnor har råkat illa ut med män. Jag får väl vara glad att jag klarat mig relativt lindrigt undan.
Förstår också nu, att det inte riktigt var läge för en "humoristiskt med grimas"-grej, som jag försökte när jag postade Barbro Hörberg-låten. Det blev visst knasigt. Jag ber om ursäkt.
Själv har jag f.n. det bästa förhållande jag någonsin haft, det första jag verkligen gått helhjärtat in i, med en jättebra människa (som också har NPF, förmodligen av ungefär samma slag som jag, vilket underlättar väldigt). Att detta dröjt till nu har förmodligen delvis att göra med att jag numera är tryggare i mig själv, och vet vad jag vill och inte. Men betyder det att jag tycker jag borde ha avstått från förhållanden helt fram till idag? Nä. Att jag försvarar även "trasiga"* människors möjligheter till relationer är dock inte i första hand ett försvar av mig själv. Jag tänker mer allmänt. Säger inte att det är riskfritt, men inget är riskfritt. Framför allt inte livet.
* gillar eg inte det ordet, men hittar inget bättre
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Marjatta skrev:sussi83 skrev:Marjatta skrev:
Jag är mest fundersam för att behöva vara med en person som ingen vill ha och som jag inte ens själv kan tänka mig att älska under några omständigheter, det du.
Tjejen i låten borde nog inte vara ihop med den snubben heller ... här på aspergerforum borde jag kanske eg. lägga till en liten not att texten nog inte är menad att tolkas bokstavligt.sussi83 skrev:Mitt budskap från mig till er är att inte vara en närhetsknarkare utan vara klarsynta och vakna på det ni upplever, annars kan det gå illa och då sjunger ni samma verser som mig. Och tro mig det vill INGEN.
Jag förstår att den varningen är helhjärtad och gjord i det bästa syfte. Tack för den omtanken! Väldigt många aspiga tjejer och kvinnor har råkat illa ut med män. Jag får väl vara glad att jag klarat mig relativt lindrigt undan.
Förstår också nu, att det inte riktigt var läge för en "humoristiskt med grimas"-grej, som jag försökte när jag postade Barbro Hörgerg-låten. Det blev visst knasigt. Jag ber om ursäkt.
Själv har jag f.n. det bästa förhållande jag någonsin haft, det första jag verkligen gått helhjärtat in i, med en jättebra människa (som också har NPF, förmodligen av ungefär samma slag som jag, vilket underlättar väldigt). Att detta dröjt till nu har förmodligen delvis att göra med att jag numera är tryggare i mig själv, och vet vad jag vill och inte. Men betyder det att jag tycker jag borde ha avstått från förhållanden helt fram till idag? Nä. Att jag försvarar även "trasiga"* människors möjligheter till relationer är dock inte i första hand ett försvar av mig själv. Jag tänker mer allmänt. Säger inte att det är riskfritt, men inget är riskfritt. Framför allt inte livet.
* gillar eg inte det ordet, men hittar inget bättre
Jag är inte lättstött och jag lyssnade inte ens på låten om jag ska vara ärlig, no harm done.
Men jag tycker att det kan vara värt att helt avstå om man inte lärt sig tillräckligt för att kunna hantera relationer, och den mognaden har inte jag haft och därför har det gjort mer skada än nytta.
Jag menar inte att alla försökt skada mig utan att även jag haft ett skadligt förhållningssätt till mig själv, men i förlängningen har det då resulterat i att även andra kunnat göra mig hemskt illa.
Det handlar inte om att bli lite sårad eller så om det var det du syftade på när du sa riskfritt, för hur stora risker ska man då ta innan det blir dumhet?
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
sussi83 skrev:Vad är det riktigt viktiga som ingen får tumma på?
Vet inte om det är en fråga men respekt känns viktigt. Utan det är nog förhållandet snett.
- LordNelson
- Förhandsgranskad
- Inlägg: 4790
- Anslöt: 2010-06-25
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Man ser ju många träskpaddor där ute med partner så nog bör det allt finnas någon för alla där ute.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Marjatta skrev:MatthiasM skrev:Asså, "punkt fyra" går att nyansera. I vissa saker är det “mer synd om män än kvinnor.” I andra saker är det “mer synd om kvinnor än män”. Det där var väl mest uttryck för min trötthet över ett bittert inlägg. Jag är inte intresserad av den tonen. Jag är intresserad av lösningar och de finns inom en själv. Men jag vill nog hursomhelst ändå hävda att ofrivillig ensamhet är jobbigt oavsett kön
Det är något av min käpphäst, att det är lika synd om manliga som kvinnliga ofrivilliga singlar. Och jag förstår dig helt ang. ton. Rätt stora delar av tråden handlar nu plötsligt om mäns tillgång till sex. Inte helt otippat.
Ja, jag såg några sådana inlägg. Det är tröttsamt att det hamnar där när man snackar om män och ofrivillig ensamhet.
Marjatta skrev:MatthiasM skrev:Jo, jag har intressen och är engagerad inom föreningslivet. Det är klart jag kan gå in i fler saker, men det finns ju en gränsdragningsproblematik där. Man ska inte ta på sig för mycket. Sen är ju frågan vad jag gör sen. Jag tycker det även där finns en massa konstgjorda regler. Visst jag kan fråga någon tjej om vi ska hänga, men hur intresserad behöver jag vara av personen ifråga? Vilka signaler sänder jag om jag gör så? Ska jag försöka bli kompis först? Osv…Marjatta skrev:Aha. Du har redan de kontaktytorna. Då var det förslaget en smula irrelevant. Ja, det är knepigare när man inte är bra på reglerna. Man kan bli missförstådd som ointresserad fast man är allt annat, osv. Är själv inte bra på det alls, så vet inte om jag har något tips. Möjligen om det kan gå att snacka med någon tjej som du bara är kompis med, men känner att du kan lita på, och be om tips om du kan "ha en chans" hos någon. Det är långt ifrån alltid som tjejer snackar om sånt sinsemellan, men det händer, och ibland kan folk ha en aning ändå. Ja, det skulle jag faktiskt föreslå. Se om du kan få någon tjej - som du inte är intresserad av, och hon inte i dig! - i någon av dina föreningar till förtrogen och litegrann ... har du tur tycker hon det är kul att agera matchmaker. (Jag har full förståelse om du inte känner att det finns nån sån öppning, men ifall att.)
Hmm. Det var ett intressant tips. Det skulle jag faktiskt kunna tänka mig att göra.
MatthiasM skrev:sussi83 skrev: Har du testat nätet som utgångspunkt?
Jag har testat dejtingappar: Tinder, Badoo och Bumble. Får kolla in detjingsidor också.
Marjatta skrev:Själv tycker jag ju att sånt suger. Tycker att de sociala spelen blir ännu värre där. Reglerna hårdare. Dessutom förstörs såna ställen oftast av killar som massmejlar runt, varför kvinnorna blir less och det krävs väldigt mycket för att de ska idas svara. Betalsajter kan isåf vara bättre men som sagt: inte för mig. Men testa du. Alltid lär du dig nånting.
Jag har lärt känna folk och även pojkvänner inkl. den nuvarande via nätet men aldrig via formell dejting utan på sajter där man hängt ändå, kring något intresse eller så. Börja hänga på div. ställen på nätet i syftet att leta partner är väl knappast nån vinnarstrategi, men om man redan hänger där. Det är samma logik som i föreningar.
Nåt jag eg. inte kan rekommendera - men vem vet, du kanske har tur! och om inte kanske du lär dig nåt - är speeddejting. När jag anmälde mig tänkte jag ett experiment: nu ska jag anpassa mig för att vara så "normal" jag kan och se hur det går. Sen sket jag i det och tyckte äh, jag är jag och jag avskyr kallsnack och konversation som mest går ut på att kolla den andres sociala och ekonomiska status i samhället (vad har du för jobb, vad har du för hobbies, gillar du att resa ...) så jag försökte göra nåt annat av det. Resultat: ingen av de snubbar jag tyckte kunde få en andra chans - och jag var rätt liberal där - ville träffa mig igen. Nu skulle jag eg. gärna göra om det, men på det sätt jag först tänkte bara som experiment ... men det vore osjysst både mot min käraste och mot snubbarna, så jag avstår. (Rätt dyrt dock, om man ska ta det som regelbundet "nöje". Tror iofs att killar som blir "stammisar" brukar kunna få gå billigare. Eftersom det är fler kvinnor som söker sig dit behöver de aktivt rekrytera killar till träffarna.)
Ja,i och för sig. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag ändrat profilbild och presentationstext. Sen ska man komma på något att intressant säga och hålla igång en konversation med en människa som man inte vet någonting om. Sen säger du att män massmejlar… Ja, det finns ju en obalans i att män inte är särskilt selektiva på dejtingappar (förmodligen samma sak på dejtingsidor) och jag förstår att det är störigt. Det ställer ju till det ytterligare. Jag vill inte vara den mannen, men med få matchningar känns det nästan ofrånkomligt…
Speeddejting kanske vore nåt dock.
Moderator: Ändrade till rätt författarnamn i den nedersta citatrutan.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
sussi83 skrev:I ditt fall känner du dig avvisad fast du försöker, förstår det naggar självkänslan lite speciellt när det är mannen som förväntas ta initiativ?
Förra våren fläkte jag ut mig själv i en tråd och det kändes inte bra. Men jag är van att bli avvisad så det hanterar jag oftast bra. Som aspergare är det väl snarare att man har svårt att förstå när den andra är intresserad och av vad, förstå att personen i fråga förstår man är intresserad, förstå att omgivningen faktist ser och förstår man är intresserad.
Egentligen är det väl ganska enkelt. Det finns någon man gillar och tycker ser bra ut, man tar kontakt, säger eller ger blickar som är utöver det man vanligen gör. Är personen intresserad är den trevlig tillbaka.
I mitt fall fortsätter det här sen i dagar, veckor, månader.... (men för andra måste det kunna gå snabbare eftersom krogragg faktist existerar). Det är väl sen det blir krångligt. Omgivningen brukar se före att hon är intresserad, eller dom säger hon är det iallafall, medans jag är avvaktande.
Ingen med autism är helt lika den andra så mina problem är säkert inte ett problem för någon annan, förutom det att vi har svårt att förstå signaler och vi har svårare än andra att ta oss ur bubblan.
Det räcker ju faktist med en blick till eller från någon man aldrig sett förut för man ska förstå det finns intresse. Svårare är det inte.
Jag diskuterade med en forummedlem om det svåra i att hitta någon och hon tog upp det här när NTs lämnar ett förhållande och bara går på krogen eller nåt och tar hem nån över natten, och någon månad senare är dom i ett nytt förhållande.
Vi tyckte båda det var obegripligt. Hur gör dom.
- LordNelson
- Förhandsgranskad
- Inlägg: 4790
- Anslöt: 2010-06-25
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
MatthiasM skrev:sussi83 skrev:Själv tycker jag ju att sånt suger
Psst Matthias. Jag skrev att nätdejting suger. Inte sussi. Citatfunktionen här är lite lurig... jag har också råkat göra det där. Vet inte hur det går till, dock.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
LordNelson skrev:...förstå...
Läste igen mitt inlägg och ser att ledordet är förstå. Man fattar helt enkelt inte, eller jag har svårt att göra det iallafall.
- LordNelson
- Förhandsgranskad
- Inlägg: 4790
- Anslöt: 2010-06-25
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
MatthiasM skrev:Speeddejting kanske vore nåt dock.
Den stora fördelen för killar borde vara att det där, till skillnad från på nätet, är jämn könsbalans - eller egentligen fler kvinnor, men de fixar ju till det så det blir någorlunda jämnt. Misstänker dock att den typen är tillställningar är svåra för de flesta aspiga människor. Framstår man som lite udda torde de flesta sortera bort en direkt. Kräver förmodligen att man kan "spela NT". Jag vet inte om jag kan - skulle som sagt gärna testa.
Singelklubbar har f.ö. också alltid fler kvinnor på alla evenemang. Club Nova är den jag känner till. Lära känna folk på fester är ofta inte lätt för aspiga människor, dock.
Kontakter via människor man redan känner är oftast mer förlåtande. Man blir inte lika hårt granskad när andra sas intygar att man är okej.
Re: Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Kan säga såhär utifrån min erfarenhet att kvinnor är oberäkneliga.
Det gör ju inte saken bättre heller med autism.
Det gör ju inte saken bättre heller med autism.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Marjatta skrev:MatthiasM skrev:sussi83 skrev:Själv tycker jag ju att sånt suger
Psst Matthias. Jag skrev att nätdejting suger. Inte sussi. Citatfunktionen här är lite lurig... jag har också råkat göra det där. Vet inte hur det går till, dock.
Oj! Ja, jag förstår mig inte riktigt på citatfunktionen på det här forumet. Förstår mig inte på mycket alls! Försökte ändra inlägget, men gjorde istället ett nytt. Och nu kan jag inte ta bort det! Haha!
Marjatta skrev:MatthiasM skrev:Speeddejting kanske vore nåt dock.
Den stora fördelen för killar borde vara att det där, till skillnad från på nätet, är jämn könsbalans - eller egentligen fler kvinnor, men de fixar ju till det så det blir någorlunda jämnt. Misstänker dock att den typen är tillställningar är svåra för de flesta aspiga människor. Framstår man som lite udda torde de flesta sortera bort en direkt. Kräver förmodligen att man kan "spela NT". Jag vet inte om jag kan - skulle som sagt gärna testa.
Singelklubbar har f.ö. också alltid fler kvinnor på alla evenemang. Club Nova är den jag känner till. Lära känna folk på fester är ofta inte lätt för aspiga människor, dock.
Kontakter via människor man redan känner är oftast mer förlåtande. Man blir inte lika hårt granskad när andra sas intygar att man är okej.
Egentligen vore det ganska svårt, ja. Men jag kan tänka mig att det är lättare än andra sociala sammanhang eftersom det är mer strukturerat. Jag gör intervjuer i mitt jobb och har inga som helst problem med dem av den anledningen. (Det är väl egentligen ytterligheten av ett strukturerat "socialt" sammanhang. Intervjuer är inte ens samtal.)
Har egentligen släppt tanken på att mingla på festen. Jag försökte göra sånt förr, tog till alkoholen och det slutade inte bra, som man nog kan räkna ut av vad jag tidigare sagt. Någonstans måste man dra en gräns och landa i vem man är som individ. Jag kan gå på fester om jag blir bjuden, men det är inget jag aktivt söker upp och jag känner mig egentligen bekväm med det beslutet. Fast jag vet inte. Just singelklubbar kanske jag skulle prova. Fast det skulle nog kännas tryggare att ha någon att gå med isf.
Jag ska tänka på vad jag kan göra via människor jag redan känner.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Detta är väl enda anledningen till att vissa kvinnor med as tycker det är skönt att inte vara man.
Jag är en av dom, för det skulle bli ett för högt krav, som kvinna har man dock andra krav att uppfylla för att få sin fördel.
Jag är en av dom, för det skulle bli ett för högt krav, som kvinna har man dock andra krav att uppfylla för att få sin fördel.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Jag har haft relationer men aldrig känt mig så här udda någonsin.
MatthiasM var glad för att du förmodligen har många insikter och erfarenheter som kommer vara till hjälp.
MatthiasM var glad för att du förmodligen har många insikter och erfarenheter som kommer vara till hjälp.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
sussi83 skrev:Detta är väl enda anledningen till att vissa kvinnor med as tycker det är skönt att inte vara man.
Jag är en av dom, för det skulle bli ett för högt krav, som kvinna har man dock andra krav att uppfylla för att få sin fördel.
Syftar du på den här förväntan män har på sig att vara initiativtagarna till förhållanden?
sussi83 skrev:Jag har haft relationer men aldrig känt mig så här udda någonsin.
MatthiasM var glad för att du förmodligen har många insikter och erfarenheter som kommer vara till hjälp.
Tack. Ja, nu när du säger det. Det känns skönt för mig att höra att jag inte är ensam, så jag hoppas andra också kan känna så nu när jag tar upp det.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Tricket är att inte tänka på det så mycket, hela tiden. Man släpper sådant när man lärt sig se sig om och uppskatta det man har, även om det inte jämt känns nog - förmodligen långt ifrån.
Mycket man faktiskt hade förr som man nu saknar.
Men, nu är det lite planterat och det ska bli spännande att se till våren, hopp om livet liksom.
Har också dammat av en gammal kikare som jag ofta hade som barn, satt långa stunder och kollade på fåglar hos mina föräldrar, kunde vara helt okej. Kanske inte konstigt att man nu är stolle i Naturskyddsföreningen och planterar ängsblommor och sådant.
Mycket man faktiskt hade förr som man nu saknar.
Men, nu är det lite planterat och det ska bli spännande att se till våren, hopp om livet liksom.
Har också dammat av en gammal kikare som jag ofta hade som barn, satt långa stunder och kollade på fåglar hos mina föräldrar, kunde vara helt okej. Kanske inte konstigt att man nu är stolle i Naturskyddsföreningen och planterar ängsblommor och sådant.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Det är OK att vara udda. Just nu finns väldigt dömande mot män som inte är i relation vilket är helt bisarrt. Kan förstå om det är något man verkligen saknar, men folk blandar i detta ämne ofta in vad andra tycker. Egentligen bäst att inte bry sig om vad folk tycker, sådana saker ändrar sig hela tiden. Just nu ska man vara seriepolygam, det anses normalt. Suck.
Med förhållanden är det väl lite samma som allt annat i livet. Man får vissa saker, och inte andra. Alla får inte allt de vill ha.
Och det är inte en själv det är fel på om kvinnan inte vill ha en för att man inte legat runt. Det är ett konstigt sätt att döma folk på. Sedan om folk verkligen är så dömande är en sak. Ibland uttrycker sig högljudda på sociala medier medan folk faktiskt inte håller med, men folk tror att något är norm som inte är det.
Med förhållanden är det väl lite samma som allt annat i livet. Man får vissa saker, och inte andra. Alla får inte allt de vill ha.
Och det är inte en själv det är fel på om kvinnan inte vill ha en för att man inte legat runt. Det är ett konstigt sätt att döma folk på. Sedan om folk verkligen är så dömande är en sak. Ibland uttrycker sig högljudda på sociala medier medan folk faktiskt inte håller med, men folk tror att något är norm som inte är det.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Jag värdesätter inte sexuella preferenser alls, men lever kanske i min egen värld. En partner ska man väl kunna tända på såklart, men det ska ju även vara en vän, en kompanjon i upp och nedgång.
Sexuella erfarenheter kan inte ge det, "små delar" gör inte någon skillnad heller.
En lugn nörd ska det vara.
Sexuella erfarenheter kan inte ge det, "små delar" gör inte någon skillnad heller.
En lugn nörd ska det vara.
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Den längsta tiden jag har varit singel var när jag umgicks med för många såna där typiska aspergerare dagligdags tror att kanske lukten av oanvänt könsorgan och desperation och totalt ointresse kanske sätter sig i kläderna vilket gör att det motsatta könet skyr en som pesten.
atoms -
Inlägget ingår i en varning, se - post1610939.html#p1610939
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
Inlägget ingår i en varning, se - post1610939.html#p1610939
------------
Nyttig läsning: Forumregler | Netikett
Aldrig haft en relation. Känner mig udda. Vad göra?
Kidzi skrev:Det är OK att vara udda. Just nu finns väldigt dömande mot män som inte är i relation vilket är helt bisarrt. Kan förstå om det är något man verkligen saknar, men folk blandar i detta ämne ofta in vad andra tycker. Egentligen bäst att inte bry sig om vad folk tycker, sådana saker ändrar sig hela tiden. Just nu ska man vara seriepolygam, det anses normalt. Suck.
Med förhållanden är det väl lite samma som allt annat i livet. Man får vissa saker, och inte andra. Alla får inte allt de vill ha.
Och det är inte en själv det är fel på om kvinnan inte vill ha en för att man inte legat runt. Det är ett konstigt sätt att döma folk på. Sedan om folk verkligen är så dömande är en sak. Ibland uttrycker sig högljudda på sociala medier medan folk faktiskt inte håller med, men folk tror att något är norm som inte är det.
Det finns många raljanta kommentarer om vuxna män som bor i mammas källare, ja. Men överlag är ju samhället paradoxalt sett anpassat efter parrelationer, samtidigt som singelhushållen är väldigt många. Jag tror många känner sig udda, fastän de inte är det.
Jag blev glad av att Stefan Löfven i sitt tal sa att ensamstående kan ta sig friheten att åtminstone träffa en eller högst två vänner, för jag har upplevt att man ytterst sällan tagit med det perspektivet i diskussionerna kring pandemin.
Hursomhelst ska man väl vara försiktigt med att döma folk generellt, även "seriepolygama."
Odal_ skrev:Den längsta tiden jag har varit singel var när jag umgicks med för många såna där typiska aspergerare dagligdags tror att kanske lukten av oanvänt könsorgan och desperation och totalt ointresse kanske sätter sig i kläderna vilket gör att det motsatta könet skyr en som pesten.
atoms -
Inlägget ingår i en varning, se - post1610939.html#p1610939
Om det här var ett tips blev jag inte särskilt hjälpt av det. Jag umgås med gamla kåkfarare och före detta missbrukare hela dagarna.
Återgå till Att leva som Aspergare