Tulson74 skrev:

sussi83 skrev:

Jossie94 skrev:Jag menade såklart att jag märker att de tillrättavisar mig och inte andra.

Utstrålar man att man är osäker på sin sak så kan det tolkas som att man inte vet.
De saker som för de flesta är självklart sätter ibland nivån på resten.

Mycket klokt skrivet

Jag vet att ojämn begåvning kan strula.
Det kan bli märkligt både för en själv och för andra.

Men om man inte utstrålar någon osäkerhet då? Alltså det är ju inte så att jag är medveten om det, utan jag har oftast koll på läget och då kan folk tro att jag är osäker, men har ingen aning om hur det kan tro det. Hade jag vetat om detta själv så hade jag absolut förstått detta, men nu är det som att folk tror att jag är osäker varje dag. Det är också lite därför jag tar illa upp om folk frågar konstiga saker som Vet du vad dagg är eller liknande, för då känns det som att de tror jag är typ 5 år och inte fattar någonting pga min diagnos.

Jag har inte downs eller någon grav diagnos utan min diagnos är lite i mitten och har båda delarna utav NT och Asperger och Autism. Menar inte heller att man inte fattar saker bara för man har en grav diagnos men för vissa som har en väldigt grav diagnos så kan det vara så att de inte har en förmåga till att förstå saker såsom de med mildare diagnoser gör.

Jag vill ju inte bli behandlad som en person med en diagnos, jag vill bli behandlad som en en vanlig tjej för det är så jag är/känner. Jag är en helt vanlig tjej. Som har svårigheter men vem har inte det? Man är ju inte sin diagnos. Men folk verkar ju tro det annars skulle de ju inte fråga vad tex dagg eller liknande är för något, för då känns det mer som att antingen är de osäkra på det själva eller så tror de på riktigt att man inte vet vad det är. Det är så mina teorier är kring den saken.

Tror du inte folk med gravare problem också vill bli respekterade? Finns många med utvecklingsstörning som hatar att bli behandlade som barn hela tiden.

Det sa jag inte, bara att det kan vara så att förmågan inte kanske finns där medan förmågan kanske finns hos de med mildare diagnoser. Jag har inte sagt någonting om att de med ännu grövre diagnoser inte ska bli respekterade. Alla vill nog bli det oavsett diagnos eller inte. Jag pratade bara om skillnaden gällande förmågan hur det kunde vara om man hade olika diagnoser gradmässigt..

En person som har en diagnos som är väldigt grav kanske inte förstår vad vardagliga saker är medan en person med mild diagnos kanske förstår sådana saker bättre. Det är ju därför man har olika diagnoser? Alla med Asperger eller adhd är ju inte likadana även om svårigheterna kan vara gemensamma.

Något jag inte visste var att personer med adhd inte hade svårigheter med det sociala vilket jag trodde var gemensamt för alla diagnoser. Adhd är fortfarande en diagnos, man får ju inte glömma bort den bara för att man inte har sociala svårigheter pga den. Man kommer fortfarande ha en diagnos trots det och då hamnar man ju i samma fack som de med asperger add atypisk autism mm. Däremot kan man ha olika grader av diagnoserna och det är det jag syftar på med min diagnos. Att den inte är lika grav som de grava diagnosens utav är mer åt det NT hållet fast inte helt 100 procent.

Finns ju jäkligt klumpiga personer utan diagnos med, märker man att bemötandet uppfattas som kränkande så får man lov att ändra bemötande.
Vad händer om du ställer samma typ av frågor tillbaka?
Det får den andra att fundera iaf, sen är inte alla snälla och vill respektera andra.

Man kan inte tvinga någon att gilla en men vissa saker tycker jag man kan vara hård på.

Sedan har jag aldrig fattat varför folk ska vara och pilla i saker en person redan kan.
Vad är poängen med det?
Klarar en person att måla en vägg så tycker jag att personen ska få behålla sin kompetens.

Jag är grymt dålig på att uttrycka mig verbalt! Känns lite tragiskt faktiskt.

Jossie94 skrev:Det sa jag inte, bara att det kan vara så att förmågan inte kanske finns där medan förmågan kanske finns hos de med mildare diagnoser. Jag har inte sagt någonting om att de med ännu grövre diagnoser inte ska bli respekterade.

Fast du snackar rätt mycket om att fika och det kan ofta även gravare diagnoser. De har också rätt att äta sin bulle medan andra konstaterar att där sitter en helt vanlig tjej.

Och du säger ju hela tiden att de med downs är som barn. Vilket inte är sant.

Det var en lärare som sa att de tänkte som barn

Jossie94 skrev:Det var en lärare som sa att de tänkte som barn

Kolla på I en annan del av Köping och avgör sedan om alla är som barn. Tror de flesta har utvecklingsstörning och en har downs.

Jag har inte sagt det utan det var en lärare som sa det och det var så jag fick lära mig att de tänkte som barn men också var väldigt goa ärliga och härliga personer som man blir glad utav.

Jossie94 skrev:Jag ska testa det, tack för tipset!
Väldigt bra tips ni andra hade också.

Det jag menade med det jag skrev, var att om de frågar tex mig om saker så känns det som att de frågar just för att de vill kolla om jag kan (det känns som ett förhör eller som de studerar mig). Om någon tex frågar mig som en släkting gjorde, "Vet du vad dagg är?" då blir man ju lite, ehm, jag är 25, skulle jag inte veta det? Det är en jätte konstig fråga och min mamma fick säga till släktingen för även hon tyckte de va en konstig fråga. Det är då jag menar att de känns som de enbart säger saker för att de är osäkra på vad jag kan eller inte.

I vilket sammanhang ställde släktingen frågan om dagg? Gick ni på gräsmattan en tidig morgon eller var släktingen riktigt arg på dig, t ex?

https://www.synonymer.se/sv-syn/dagg

Släktingen kan ju ha velat testa dig för att se om du kunde berätta mer om hur vattendropparna uppstår, kanske? Att ställa en sån fråga kan vissa göra när de vill ha mer kontakt också: man letar efter ett ämne att prata om som båda kan relatera till..

Hej Jossie!

Jag har faktiskt inte läst hela tråden så jag kanske upprepar vad någon redan skrivit. Men ett tips är att formulera dig kronologiskt. När jag läser dina inlägg hoppar de fram och tillbaka, det känns som att meningarna följer varandra som dina tankar gör. En utomstående har svårt att hänga med på det.

Kronologiskt
”Imorse när jag vaknade kände jag mig hungrig. När jag öppnade kylskåpet för att äta frukost fanns ingen ost. Jag gick till ICA och handlade. Nu har jag köpt en jättegod prästost.”

Association / tankar
”När jag öppnade kylskåpet för att äta frukost fanns ingen ost. Imorse när jag vaknade kände jag mig hungrig. Nu har jag köpt en jättegod prästost. Jag gick till ICA och handlade.”

Ett annat tips som säkert har mer betydelse för ditt skrivande är att uppdatera dina kunskaper i grammatik. Främst meningsuppbyggnad (huvudsats/bisats) och interpunktion.

Vi var ute och så bara frågade personen det och jag blev lite wtf? Det är ju inte så att jag är helt handikappad alltså så gravt att jag inte kan tänka prata eller förstå saker. Jag har ingen grav diagnos helt enkelt utan en mild. Med mild menar jag såklart att diagnosen är lätt jämfört med de som har svårare eller gravare diagnoser. Tänk er en maträtt som är stark den har grov adhd eller grov Asperger så det skriker om det. Men så får man en rätt som inte är så stark dvs mild, den är då lättare att äta än den starka. Just för att den inte är stark. You get the point?

Jossie, alla vet vad mild och grav, svag och stark är. Det är lågstadienivå.

Du blir förolämpad av att någon tror du kanske inte vet vad dagg är. Vad ska vi bli av att du ständigt "undervisar" oss om fenomenet skillnader i grad, tycker du?

Fast jag förklarar ju bara hur det var. Ni frågar ju hur jag menar med mild och då svarar jag ju bara på det.

Jag kanske är dålig på att uttrycka mig/formulera mig och det är ju det jag försöker bli bättre på. Jag menar, eftersom folk har svårt att förstå mig känner jag att jag måste vara extremt tydlig men det blir ju konstigt om folk inte förstår väldigt enkla saker. Hur ska man göra då? Jag har ju försökt förklara på alla möjliga sätt och vet inte vilka sätt som finns kvar, då är det ju lite omöjligt att veta på vilket sätt folk förstår och vad som är orsaken till varför folk inte förstår.

Jag förstår om jag kan missuppfatta saker men om ni missförstår mig så har jag ingen aning vad det beror på förutom att ni har diagnoser och det ingår i själva diagnosen att man har svårigheter med sådant. Maybe vi är för olika gällande diagnoserna eller så är vi för lika, i dont know.

Så mitt beteende är fel för att jag enbart har förklarat hur jag menar när ni har velat veta saker och hur jag har menat?

Om ni frågar mig hur jag menar med att jag har sagt att jag är mer NT än att ha en diagnos för jag och andra har inte haft någon aning om vad det hela har berott på och vad jag vet så har ingen tänkt på att det kan bero på en diagnos. Ska jag inte få förklara då hur jag menade då tycker ni?

Kortfattat så har jag bara sagt såhär är det och då har ni velat veta mer om hur jag tänker och då har jag bara svarat på era frågor eller det ni har sagt. Så vi har bara diskuterat ämnet. Jag vill inte tjafsa eller så, jag ville ha lite tips och råd och förväntade mig det inte att ni diskuterar och ifrågasätter om min diagnos på det sättet ni har gjort. Det spelar ingen roll egentligen för jag accepterar om ni säger ni har vad fasiken som helst, inga problem men ni kan uppenbarligen inte acceptera att jag är mer åt NT hållet. Varför skulle jag hitta på det? Jag har varit väldigt ärlig och känner mig lite utsatt här för jag trodde att ALLA med diagnoser accepterade varandra. Jag har inte sagt att någon är dålig. Jag har bara sagt att det finns skillnader gällande gradnivån på diagnoser om man har mild adhd eller grav adhd osv.

Jossie94 skrev:Fast jag förklarar ju bara hur det var. Ni frågar ju hur jag menar med mild och då svarar jag ju bara på det.

Sista dygnet har iofs ingen frågat dig vad du menar med att du har en mild diagnos, iaf inte i den här tråden (har inte kollat övriga).

Här finns någon typ av misskommunikation, det är vi nog eniga om? Du antar att problemet är att vi inte förstår ett enkelt begrepp, och försöker åtgärda problemet genom att berätta för oss skillnaden mellan mild och grav. Men eftersom det inte är problemet leder din lösning inte framåt.

Ang. din omgivning som reagerar konstigt på dig fast du har en "mild diagnos" som du säger. Jag skriver "lätt funktionshinder" istället, för det är ett mer exakt sätt att uttrycka sig vilket hjälper tanken. Att det finns andra som har värre funktionshinder än du har är irrelevant. Människor i din omgivning jämför inte dig med folk med Downs. De jämför dig med s.k. normala människor, och märker att något inte riktigt stämmer.

Aspergerspektrumtillstånd och dess olika varianter är inte en enkel skala från svart till vitt. Det är mångfacetterat. Indelningen lätt och grav är för enkel. Du är förmodligen mycket bättre på att hålla ordning hemma än vad jag är. Däremot har du rejäla problem med ditt språk, vilket exv. jag inte har.

Ditt sätt att skriva och diskutera går bara att tolka på två sätt. Antingen är du direkt korkad, vilket du själv hävdar att du inte är. Andra alternativet är då att du har nåt slags problem med språket, eller som proffsen säger "språkstörning". Det är f.ö. en av de få upplysningar man får om man googlar på atypisk autism, att språkstörningar är vanligt vid diagnosen atypisk autism. Om ditt sätt att prata påminner om hur du skriver, kan det lätt tolkas som att du är rejält dum och ovetande.

Så titeln på den här tråden är ovanligt välvald. Jag har det språk du saknar, men jag kan inte hjälpa dig. Språkstörningar är nåt för proffs. Det är habiliteringen som kan hjälpa dig utveckla ditt språk. Knappast över en natt bara som att svinga en trollstav, men genom hård träning ledd av människor som förstår problemet och låter dig träna på rätt saker.

Du har fått tipset att vända dig till habiliteringen rätt många gånger nu. Jag har iofs inte läst allt du skrivit, men har hittills inte sett att du skulle vara intresserad av det. Om du föredrar att fortsätta tjata om Downs, och fortsätter försöka förklara begreppen stark och svag för oss, kommer jag dra slutsatsen att du förmodligen har så grav - ja, just grav - språkstörning, att du inte förstår vad jag skrivit.

Folk på nätet har så mycket åsikter kring allt. Jag har redan varit på habiliteringen. Men jag trodde det var lättare att få tips och råd här med tanke på situationen och för att det är en väldans vänte tid på habiliteringen. En gång tog det typ 1-2 år innan jag fick tid där. Så mycket smidigare då att få tips på ett forum.

Jossie94 skrev:uppenbarligen inte acceptera att jag är mer åt NT hållet. Varför skulle jag hitta på det?

Nu hoppar jag in här från ingenstans verkar det som, men jag läser och följer med i trådarna här med jämna mellanrum.

Varför tror du att du är bäst på att avgöra om du är mer åt nt-hållet? Har du verkligen tillräckligt med kunskap om autism för att säkert kunna avgöra det? Jag tror inte du har det alls. Ett tecken på intelligens är insikten om att det ofta finns mer att lära inom ett visst område. Ett sunt mått av tvivel kan vara behjälpligt. Anser du dig vara intelligent? Då kanske du alltså ska ta i beaktning att dina tvärsäkra slutsatser om var på AS-skalan du befinner dig tål att kritiseras då en majoritet som svarat dig på det här forumet glasklart ser att du har autistiska brister i en utsträckning du inte anser dig ha. Det framkommer tydligt att de som tålmodigt gång på gång gett dig utförliga svar är väldigt pålästa och införstådda med AS och den komplexitet diagnosen kan innebära. Betydligt mer kunskap än vad du verkar ha, Jossie.

Du kanske har milda as-drag på vissa sätt men på andra sätt verkar du ha stora svårigheter. Dvs ojämn begåvningsprofil vilket är typiskt för AS. Öppna upp för möjligheten att även om du i viss mån känner dig själv bäst, så räcker den självinsikten inte alltid till. Utgå inte hela tiden ifrån att du ständigt blir missförstådd av andra. Ibland behöver man ödmjukt acceptera att man inte alltid sitter på hela sanningen om sig själv. Att vi människor speglar oss själva och våra beteenden genom varandra är värdefullt för förmågan att se sig själv utifrån. Inte minst i det här fallet - där den enda som påstår att du enkom har milda as-drag är du själv.

Ja det är väntetid på HAB och man måste träffa någon som förstår vad man behöver.
Jag har mött psykologer av varierande slag, de har varit bra på olika sätt, men den senaste tycker jag ändå gav mest värdefulla tips.
Tyvärr är jag ingen mästare på att formulera mig så dessa tips är värdefulla för mig, folk kan bli förnärmade eller tro att jag vill förolämpa när detta inte var meningen och det är inte så bra.
Det missas lite här och där att se den andras perspektiv.

Ingen med autism är helt skonad från att det blir såhär, det som hände när man var barn och ung vuxen kan man nu skratta åt ibland.
Men det kommer ständigt finnas situationer att jobba med, än är inte sista pusselbiten lagd, det är först när man själv förstår vad man personligen behöver för hjälp som den användbara läroprocessen börjar.
Du Jossie fick din diagnos tidigare än många och kan däremot snabbare få rätt hjälp, vissa kanske når sitt potential precis innan det är dags för sista refrängen.

Jossie94 skrev:uppenbarligen inte acceptera att jag är mer åt NT hållet. Varför skulle jag hitta på det?

Jag accepterar utan problem att du är mer åt NT-hållet än en del autister. Jag hävdar å andra sidan att du är mindre åt NT-hållet än en del andra på spektrumet. Dessutom finns det olika ingredienser i det berömda spektrumet. Du kan vara "lätt" ur en aspekt och "tung" ur en annan.

Vad jag vet har ingen sagt att du hittat på. Uppenbarligen tror du att det är som du beskriver. Tydligen har du tolkat något som någon sagt åt dig så. Sen jämför du dig med personer med relativt kraftigt funktionshinder, på ditt gymnasium och på daglig verksamhet, och tycker att du är mer som NT jämfört med dem ... men de flesta aspergare går inte på daglig verksamhet. Jättemånga (kanske de flesta?) har fått diagnosen i vuxen ålder, har gått i helt vanliga skolor, har helt vanliga jobb, som de sökt och fått på helt vanligt sätt, har inte boendestöd eller någon annan insats. Som sagt finns det aspergare som är läkare och ingenjörer. Är du mer lik NT än de? Kanske ur någon aspekt, men uppenbarligen inte ur alla.

Jag menar inte alls att du ljuger. Bara att du har fel, för du har fått fel info eller (troligare) misstolkat något och sedan dragit slutsatser på skevt underlag.

Antingen har typ alla på det här forumet fel, eller så har du fel.

Du får, förstås, tro vad du vill. Bristande självinsikt är inte brottsligt. Jag begär inte att du ska bli glad av att jag säger så här ... men den som ihärdigt hävdar något som alla andra på forumet ser är fel, får tåla att andra säger emot.