alfapetsmamma skrev:

En massa MsTibbs-svar på Tetras frågor.

Ju oftare jag läser längre inlägg av dig desto oftare tänker jag att vi är grymt lika i mycket. Shit vad trevlig du verkar, alltså!

Haha!!! *studsa upp brett leende och klappar i händerna*
Vad massa glad jag blir! och tack detsamma!

Jag tyckte också Tibbs inlägg var så bra att jag inte har något mer att tillägga. Perfekt sammanfattning av AS, som säkert fler än jag och A-mamman känner igen oss i.

Hej!

1. Vad upplever ni är det största "problemet" med att ha Aspergers syndrom?
Det är inte så stora problem.

2. Är det så att ni har ett specialintresse? Vilket? (Har hört att folk som har diagnosticerats med AS ofta har en hobby som de är extra bra på...)
Jag gillar att sticka, och handarbeta över huvud taget. Sen hamnar jag ofta framför datorn. Men ett specialintresse ... tja, det ska väl vara detta med att jag gillar att sticka och inte kan sluta. Stickar mycket framför TV:n, när jag åker buss etc.
Annars rider jag på en ridskola, tränar fotboll en gång i veckan och försöker träna så mycket som möjligt för att gå ner i vikt.

3. Blir ni ofta missförstådda? Kan ni känna att ni tycker att det är jobbigt att umgås med människor, eftersom att det kanske känns som att man inte alltid förstår varandra?
Jag är väldigt social och har inga större problem med den biten. Men det är klart, jag har så många fritidsintressen att det ibland kan vara svårt att hinna umgås med kompisar.

4. Kan man "träna sig" så att syndromet blir "mindre märkbart"?'
Ja, det tror jag absolut. Som barn var jag en typisk AS-personlighet, nu har jag lärt mig att kompensera för mycket.

5. Upplever ni ofta att människor behandlar er annorlunda ifall de vet om att ni har Asperger? I sådana fall, tycker ni om att bli "särbehandlade"?
Ja. När diagnisen blir klar, vill kommunen vill gärna informera om alla rättigheter i LSS. En tant sitter där och förklarar långsamt och övertydligt. Sen får man en broschyr och så ska man fundera på om man behöver hjälp enligt LSS och vilken hjälp i så fall. Suck. Långtifrån alla med AS behöver LSS-hjälp.

6. Har ni ofta upplevt att ni blivit retade/mobbade/hånade pga. av er diagnos?
Nej, inte på grund av att jag har AS. Men på grund av att mitt beteende avviker. Jag fick inte åka skridskor som barn mer än en gång (ramlade och bröt armen). Av olika orsaker började jag inte åka skridskor förrän jag var 27 år. Då var jag rädd att ramla och bryta något. Barnen såg min rädsla och tyckte att jag var konstig. Jag fick höra "Törs du inte åka?" och liknande. Därför kändes det inget kul att gå till ishallen. Men nu har jag skaffat en träningskompis genom Habiliteringen, och tror att det kan bli en vändning.


Lilla Gumman

Tar man fram alla positiva och starka sidor hos As så är det ju saker som Nt ofta inte klarar av att leva upp till och som är målet för många som tex. det som krigarenssjäl tar upp. Läste förut om ett företag som enbart anställde just personer med AS för att de hade de bitar som Nt ofta saknar! Fokus, ärlighet, lojalitet, öga för detaljer, logiskttänkade, driftiga etc. etc.

Skulle man göra en diagnos om Nt, undrar hur den skulle se ut...
Ostrukturerad
Lätt för att ljuga
Ofokuserade
Oftast bara grunda kunskaper om flera spridda saker
Fungerar bäst i grupp
Måste ha alkohol för att våga vara sej själv
Hoppar från en hobby till en annan i rask takt
Utseendefierade
Rädd för de som sticker av
Opålitliga
Håller hårt på regler för andra men följer dom inte själv

Kan ni fylla på med mer?

En lite kul film om Nt som diagnos

http://www.youtube.com/watch?v=RjAkoF6aITc

Skojig film!
Det fanns fler intressanta filmsnuttar där. Tack för länken, Emma!

HellviHumle (och andra) om man skriver autism i sökrutan på YouTube så finns det massor om autism, AS m.m.. Flera personer med AS som berättar om sitt liv etc. Man hittar också flera autism föreningar som jobbar hårt för att väcka opinion och för att öka på medvetandet om autism.

I USa drabbas 1 av 150 barn av autism! I Sverige hävdas att det är 1 på 1000 men jag tror mörkertalet i Sverige är stort och att vi är närmare deras siffra men att vi haltar här pga. de i Sverige är sämre på att diagnostisera och att vi har färre specialister på området och då spec. på flickor. I USA är det inte ovanligt med säker diagnos redan vid 1års ålder, i Sverige är det kring 5 och mycket senare trots att tidiga insatser är a och o... Flickor kan upptäckta så sent som 16-17 eller ännu senare och ibland dröjer det ända till vuxen ålder om de överhuvudtaget uppmärksammas inom det här området... de får allt för ofta andra och felaktiga diagnoser...

1 barn på 150 är alarmerande siffror iom att det bara för 15 år sedan var 1 på 10.000. De ställer sej frågan, vad har skapat ökningen, är det bara bättre upptäckt eller är det någonting annat?
Debatten där har varit hård om matens inverkan (tillsatser etc.) och om vaccination (tror det var för mässling) är bovar i det hela. De snackas också mycket om mjölk, gluten och sojafri diet som ska vara bra att skippa så att skallen ska jobba bättre (är ej insatt i den dieten men den har via många studier visat sej ge förbättringar)

Har nu avslöjat ett av mina specialintressen, flickor (barn) och autism och autism överhuvudtaget och speciellt de som forskas fram i USA iom att de är långt före Sverige De har tex. metoder att få de med så svårt autism så de inte har kontakt alls utanför sej själv, att börja ta kontakt och tom. börja prata. De pratar om "recovery from autism" medans Sverige bara konstatera problemen och sedan inte gör så värst mycket mer än försök att mildra effekterna som problemen skapar.