Vissa med autism kan ju ha en rätt så stirrande blick så kan ju vara bra att inte sirra så mycket.

Jag har vart med om skit. Vet inte vad ni har varit med om eller så. Jag lärde mig inte tänka såhär på en dag, utan det har kommit dem senaste åren. Igår kom jag fram till en viktig del, vilket var att jag vände mitt perspektiv på det hela, så det blev att jag tänkte att vissa saker och personer är rätt tragiska. Man måste lära sig att förstå, att det aldrig är ditt fel. Jag trodde det var jag som gjorde något socialt fel. Men felet ligger hos de andra. Jag kan mycket väl ha missförstått saker, men det gör ju inte det rätt för andra att bete sig som skit och sedan inte förstå konsekvenserna av det.

Du får själv bete dig som "skit" ibland också, risken är att andra drar nytta av en bara, jag tabbar mig säkert ofta men övar på att fräsa tillbaka.
Du kommer bli så tillplattad att du får gå på knä resten av ditt liv om du inte säger ifrån, försök inte att vara perfekt, hur få du än har att fika med eller vad du skrev så är självkänslan viktigare.
Man kan nog lätt framstå som lite oförarglig med autism, att hamna på platsen som reserv och att inte bli tagen på allvar ligger närmare till hands än för personer utan problem.
Det är bra att ha en sådan person när man behöver den, det var väl mest så när man var betydligt yngre i ålder.
Kan lätt bli så, inte för att man i grund och botten känner sig som en tönt, utan mer för att man inte är snabb nog att följa med i samspelet.
Tror man att man kommer undan som en person utan diagnos så ska man väl inte ha en tänker jag?
Då är inte diagnosen aktuella längre för man växt in i kostymen så att säga.

Därför svarar jag gärna i tråden för jag vill inte se eller höra om tjejer ffa med autism som blir utnyttjade och hamnar i dåliga situationer.
Det är beklämmande då få verkligen frågar hur det står till och vill veta.

Självklart är jag normal i min värld även om det finns saker jag skulle vilja ändra på som har med NPF att göra, som att bli utmattad lätt, att inte kunna sova normalt och ha svårt att komma igång med saker, har ingen uthållighet och har ingen ordning.

Men resten skulle jag inte sälja.

Som jag är är ju som jag tycker man borde vara, ja kanske inte exakt så, jag vill att folk ska vara annorlunda mot varandra. Men jag har väldigt svårt för NT-ytligheten. Och självklart tycker jag att jag har rätt och de har fel. T ex tycker jag inte att mobbning är OK. De flesta NT tycker att viss mobbning är OK så att en hackordning skapas.

Det är ju bara fråga om perspektiv. Men de är flertalet och vi lever i deras värld. Därför så får vi ta straff när vi bryter mot deras sociala regler. Deras regler är väldigt viktiga för dem, och i många fall används verbalt våld mot autister till den grad att de begår självmord.

Därför måste man inse att även om man anser sig normal, gör inte andra det. Många skulle vilja att vi inte ens fanns.

Så man måste vara försiktig med sina känslor och vilka situationer man försätter sig i. Man orkar vara kaxig tills man blir 30, jag var också en kaxig aspergare som alltid stod på min sida och jag trodde att inget kunde knäcka mig. Nu är jag halvt ihjälslagen mentalt. Jag har massor av trauma pga att jag var mig själv med NT-folket. Jag har haft svåra självmordstankar pga detta innan.

Så för inte krig mot NT. De är alldeles för många. Du måste utveckla en strategi för att skydda dig. Det här är allvar.

Och det där med att du har blivit en NT kan du glömma. Du är så autistisk man kan bli. Jag tror du egentligen menar att alla har existensberättigande och rätt att göra samma saker. Och det är sant.

Men du måste ju för fan lära känna dig själv och vad du tycker om. Att härma andra och låtsas vara normal gör dig inte glad. Du kommer ju inte ens veta vem du är. Ditt livsmål verkar vara att spela NT, det är fruktansvärt tragiskt. Du mördar din egen personlighet.

Nu är det ju så att alla vi med aspergers måste skådespela ibland, men då säger jag ibland. Vi måste också hitta ställen där vi får vara dem vi är. Annars blir man en yta och inget innehåll.

Du är en autistisk tjej som gillar att fika och shoppa. Skitsamma vad man sätter för etikett på dig, men du kommer aldrig bli normal. Det är upp till dig om du vill jobba med dig själv och bli ditt bästa jag, eller om du vill bli en kopia utan själ.

Kan du säga en favoritlåt du har just nu?

Jag har självfallet en diagnos och kommer alltid ha en. Men jag menar bara att man inte behöver skylta med den så att man blir utnyttjad. Jag har inge problem med att säga att jag har en diagnos men jag vill inte vara den där som bara Hej jag har en diagnos!. Ibland kan jag ha kanske sagt det i tro att folk ska få en förståelse /acceptera mig, men egentligen har jag inte en skyldighet att berätta det. Jag har väl lärt mig mer om hur NT tänker och handlar i situationer och jag vill inte bli en NT 100 procent, men däremot vill jag lära mig socialt samspel så att jag kan passa in i vissa situationer. Jag har inte mått bra innan av att vara utanför så jag tycker inte det är jobbigt att lära mig sådana här saker. Jag mår snarare bra utav det. Jag hatar nämligen att känna mig utanför och att jag inte fattar saker även om det är Ok.

Dessutom så har jag växt ifrån min diagnos och då menar jag inte att den är borta, utan mer att jag har mindre svårigheter med min diagnos. Man kan öva på olika saker som man har svårigheter med pga sin diagnos och bli bättre på dem. Jag har tex svårt med ironi och skämt osv så jag vill bli bättre på sådant. Vem har sagt att jag inte kan lära mig sådant bara för jag har en diagnos? Man kan lära sig det mesta pga viljan. Men sedan kanske det finns personer som kanske inte har förmågan eller vad man säger att lära sig saker som andra kan. Det kan ju inte jag rå för eller ändra på, men jag kan iallafall lära mig saker som är rimliga för min situation.

Jag syftar på att en person kanske inte kan lära sig vissa saker såsom andra kan om den har ett funktionshinder som att den inte har några armar eller ben. Visst kan man få hjälp med sådant, men vissa kanske inte kan lära sig göra något helt 100 pga det. Nu menar jag inte ngt illa för jag har sett personer som sitter i rullstol för resten av sitt liv pga olika anledningar och de kan jobba osv. Men de kan inte kanske jobba så som en stående person. Såvida det inte sker något mirakel. Tex det finns sådana historier där folk faktiskt har kunnat gå men alla kanske inte kan göra det.

Skylta med diagnosen gör man automatiskt, att veta om att man bryter sociala koder bara för att är det nog få som gör, de flesta upplever nog att man trampar på en mina då och istället med olika styrka i explosionen.
Jag tror inte på att det går att träna bort, och kanske lär man sig aldrig allt.
Det man däremot kan förbättra är väl att stärka motståndskraften och försöka sortera vad som är bra att "spara".
Rikta uppmärksamheten på sig själv, vad man behöver för att må bra så gott det går.
Att ta promenader, plantera, lära sig mer om något favoritämne, kläder, mode ja allt.
Vissa saker behöver man inte tycka om heller. Personligen tycker jag musik kan vara störande jag vill ha det ganska tyst och lugnt.

Man kan också försöka anpassa livet så gott det går, försöker för fullt.
Anklagar ingen för att försöka bli som andra, det är lättare och fördelaktigt att inte vara annorlunda.
Förstår även att man inte vill ha sin diagnos.

Om man säger såhär, så får jag mindre och mindre svårigheter med min diagnos. Varför vet jag inte men jag förstår mer skämt och ironi/vitsar och jag har kommit in i rutiner mer naturligt, så jag märker att jag kan lära mig dessa saker som jag har svårt med och jag kan inte bli en NT 100 procent, men jag kan nog lära mig dessa saker som för mig är viktigt gällande den sociala biten. Jag har tex bara svårigheter med skämt ironi och rutiner gällande min diagnos. Och då har jag blivit mycket bättre på dessa områden. Så när saker väl sitter, så kanske man kan ta bort sin diagnos om man känner att den inte behövs? Jag har läst här (tror jag det var) att någon ville ta bort sin diagnos. Antar den menar på pappret.

https://sverigesradio.se/artikel/6503170

Jag menar såhär, att man då kanske blir mer normalt fungerande. Man blir en NT fast kanske inte riktigt helt, utan man lär sig hantera sina svårigheter och döljer dem. Jag skulle tro att det är något i den stilen. Jag har bara hört att en tjej jag kände/visste, sa att hon hade växt ifrån sin diagnos, men jag vet inte om hon syftade på att hon kunde hantera sin diagnos eller om vad växte ur/ifrån handlade om. Man verkar inte få en diagnos i alla fall, så då är man väl en NT eller så har man kanske bara som jag, drag av diagnosen. Jag vet faktiskt inte hur det funkar.

Jossie94 skrev:https://sverigesradio.se/artikel/6503170

Jag menar såhär, att man då kanske blir mer normalt fungerande. Man blir en NT fast kanske inte riktigt helt, utan man lär sig hantera sina svårigheter och döljer dem. Jag skulle tro att det är något i den stilen. Jag har bara hört att en tjej jag kände/visste, sa att hon hade växt ifrån sin diagnos, men jag vet inte om hon syftade på att hon kunde hantera sin diagnos eller om vad växte ur/ifrån handlade om. Man verkar inte få en diagnos i alla fall, så då är man väl en NT eller så har man kanske bara som jag, drag av diagnosen. Jag vet faktiskt inte hur det funkar.

Har hört forskare inom psykiatrin som säger att Aspergers är synligt utifrån hjärn-skanningar. Men, hjärnan är också plastisk så att säga transformativ. Som dem säger i reportaget i länken har 20% lärt sig att leva med aspiga förutsättningar... Med tanke på av ca 1/100 diagnostiseras med detta, kan man inte då göra en enkel utredning av dessa 20% och komma fram till vad som faktiskt hjälper? (ser säkerligen liknande ut internationellt). Rolig julklapp att få; Det finns en lösning bara att det är ett mysterium för vi tänker inte lägga resurser på att utreda det och istället fortsätta med att skriva ut tonvis psykofarma..

Det verkar som att TS ältar saker mycket och då kan det ju framstå som att TS är osäker och har dåligt självförtroende och det märks ju och syns ju rätt så tydligt.

Jag ältar fortfarande inte och ja det kan få folk att tro att jag är osäker men jag är varken osäker eller ältar. Jag bara förklarar saker. Se det som att jag bara säger hur saker och ting funkar enligt mig och jag då har trott att världen ser ut så, för det är saker jag har sett och upplevt med egna ögon. Jag hittar ju inte på. Jag har sett folk handla som de exempel jag nämnt och då har jag utgått från att det dem gör är rätt sätt att handla på. Jag har ju bara imiterat/härmat deras sätt.

Om någon köper en blå everest jacka från stadium, ja då får man räkna med att andra har en sån jacka. Vill man vara helt egen får man nog sy sina egna kläder, då kanske det inte finns någon risk att andra har just den jackan. Kan man göra låtar som är lika andra låtar också, så kan man härma många med det mesta. Så egentligen är vi alla lika dåliga. För om folk här på forumet har många likadana kläder som är populära, vadå, ska ni då gå och säga åt alla som har en likadan tröja? Så gör man ju inte. Även om man hade velat det, så har man ju en spärr. Normala människor med vett innanför pannan har spärrar, andra som oftast är psykopater och liknande har inte det därför det kallas just för det.

Så är man en normal människa alltså man kan ha en diagnos också men ni fattar, så är man inte den där Pk människan som är så himla petig med allt. Folk går över röd gubbe om det inte finns bilar, folk är korkade och ja det finns folk till allt. Man måste inte alltid säga åt allt och alla. För allting. Just let it be..


Skit i andra och sköt dig själv!

sussi83 skrev:Vad jag känner till brukar personer bli ganska utmattade av att försöka koppla om sina tankar hela tiden.
De flesta tror jag föredrar att kunna spara lite av energin för att kunna orka med allt som ska rymmas under ett dygn.

Jag skulle säga ja tack med en gång till hemtjänst som städar för att det underlättar och spar ork.
Skulle jag ha stålar är det inte fel med hemstädning ibland.
Dygnet har för få timmar för att jag ska känna mig utvilad när jag vaknar nästa morgon!

Alltså man orkar väl mer som yngre ( och du kanske går skonad genom livet) men med 10 utmattningsdepression och trauman och allt senare så känns kroppen ganska matt.

Hemtjänst fungerar om man har fysiska problem som gör att man inte orkar sköta hemmet.

Det fungerar dåligt om man av psykiska skäl inte orkar med det, tex pga tvång eller hoarding och bara blir stressad av att någon försöker hjälpa till.

Även detta blir värre med åldern, man kanske har en viss rutin att städa och när man inte orkar med det längre fysiskt så gör man det hellre bara halvgjort än att någon hjälper till. Om föräldrarna hoardat så är det också lätt att det mest npfige barnet tar över "viktiga" saker när de dör, medan NT syskon inte vill se "soporna".

Vildsvin skrev:

sussi83 skrev:Vad jag känner till brukar personer bli ganska utmattade av att försöka koppla om sina tankar hela tiden.
De flesta tror jag föredrar att kunna spara lite av energin för att kunna orka med allt som ska rymmas under ett dygn.

Jag skulle säga ja tack med en gång till hemtjänst som städar för att det underlättar och spar ork.
Skulle jag ha stålar är det inte fel med hemstädning ibland.
Dygnet har för få timmar för att jag ska känna mig utvilad när jag vaknar nästa morgon!

Alltså man orkar väl mer som yngre ( och du kanske går skonad genom livet) men med 10 utmattningsdepression och trauman och allt senare så känns kroppen ganska matt.

Hemtjänst fungerar om man har fysiska problem som gör att man inte orkar sköta hemmet.

Det fungerar dåligt om man av psykiska skäl inte orkar med det, tex pga tvång eller hoarding och bara blir stressad av att någon försöker hjälpa till.

Även detta blir värre med åldern, man kanske har en viss rutin att städa och när man inte orkar med det längre fysiskt så gör man det hellre bara halvgjort än att någon hjälper till. Om föräldrarna hoardat så är det också lätt att det mest npfige barnet tar över "viktiga" saker när de dör, medan NT syskon inte vill se "soporna".

Nej jag har inte köpt något på flera år så det behöver ingen någonsin oroa sig över.
Köper mest billigt när jag väl gör det, senaste mobilen 560kr och det var en android, bara att slänga om det är så.
Finns ingen anledning att köpa dyrt om man lever fattigt, känns mest idiotiskt faktiskt, varför vara prylgalen?
Kunde tagit en vanlig knapptelefon om det vore så men man behöver vissa saker nuförtiden.
Har inget av något större värde faktiskt.

Nej, städning är isf för att jag ska orka jobba annars kan jag bli tvungen att dra ner min arbetstid ännu mer, det är det jag vill undvika.
Om jag bor själv är det väl skit samma.

Jossie94 skrev:Jag ältar fortfarande inte och ja det kan få folk att tro att jag är osäker men jag är varken osäker eller ältar. Jag bara förklarar saker. Se det som att jag bara säger hur saker och ting funkar enligt mig och jag då har trott att världen ser ut så, för det är saker jag har sett och upplevt med egna ögon. Jag hittar ju inte på. Jag har sett folk handla som de exempel jag nämnt och då har jag utgått från att det dem gör är rätt sätt att handla på. Jag har ju bara imiterat/härmat deras sätt.

Om någon köper en blå everest jacka från stadium, ja då får man räkna med att andra har en sån jacka. Vill man vara helt egen får man nog sy sina egna kläder, då kanske det inte finns någon risk att andra har just den jackan. Kan man göra låtar som är lika andra låtar också, så kan man härma många med det mesta. Så egentligen är vi alla lika dåliga. För om folk här på forumet har många likadana kläder som är populära, vadå, ska ni då gå och säga åt alla som har en likadan tröja? Så gör man ju inte. Även om man hade velat det, så har man ju en spärr. Normala människor med vett innanför pannan har spärrar, andra som oftast är psykopater och liknande har inte det därför det kallas just för det.

Så är man en normal människa alltså man kan ha en diagnos också men ni fattar, så är man inte den där Pk människan som är så himla petig med allt. Folk går över röd gubbe om det inte finns bilar, folk är korkade och ja det finns folk till allt. Man måste inte alltid säga åt allt och alla. För allting. Just let it be..


Skit i andra och sköt dig själv!

Det är jättekul att bränna pengar på det man gillar så förstår ej ens varför du hänger här och ställer alla frågor?
Eller jag förstår på sätt och vis men har du pengar så gör vad som betyder något för dig, hade gjort samma sak.
Ut och njut av livet, åk på weekend och shoppa.
Unna dig saker som gör att livet känns lite lättare, folk kan tycka att argument som inte passar deras egna livsstil är ytliga.
Bäst är det att hitta en grupp människor som inte är lika ämliga som majoriteten, oavsett diagnos eller inte så har de flesta hittat sin plats.

slackern skrev:Vissa med autism kan ju ha en rätt så stirrande blick så kan ju vara bra att inte sirra så mycket.

Ja man kan verkligen vara livrädd när man aldrig vet vad man möter.

Älta tycker jag är när man plågar sig med dåliga minnen så att man gör sig själv ledsen, deppig eller arg. Försöker man reda ut något även om man inte fattar att man ska byta metod, tycker jag inte det är att älta. Det är att konstant köra huvet i väggen.

Kidzi skrev:Älta tycker jag är när man plågar sig med dåliga minnen så att man gör sig själv ledsen, deppig eller arg. Försöker man reda ut något även om man inte fattar att man ska byta metod, tycker jag inte det är att älta. Det är att konstant köra huvet i väggen.

Jag är en ältare helt klart..jag förstår bara så mycket om saker att de ger mig fördelar eller inte, historiskt.
En fet kärring ja det är inte en fördel vad man än gör eller säger.
Förstår inte ett skvatt om vad tex musik eller filmer skulle göra för att ändra det? Mysterium.
Reglerna är gjorda av och för män, fattar man inte det så har man missat vad man faktiskt Kan påverka.

Menar du kidzi att det är det jag gör? På sätt och vis, men då är det ju frågan om vilken metod som är bättre? För jag kan känna att jag har försökt och jag vill tänka att det finns mer att hämta men man måste nog acceptera att folk är lite speciella när det gäller sådana här saker..Det är ju lättare att säga att man har glömt bort något än att erkänna att man gjort bort sig. Men här har de ju gjort bort sig ännu mer eftersom hur ska jag kunna göra något med för lite bevis?

Rätt sjukt ändå att sitta i den sitsen. Då tänker man ändå på det som varit med om ännu värre saker men då kan det systemet bara nej men vi har för lite bevis, trots att det finns en hel del..Man har ju hört/läst om en del sjuka historier...

Och sedan kan jag tycka att om man försöker göra narr av att jag tycker att jag tex kan se på personer om de har diagnoser eller inte eller att jag sa att jag tyckte att jag var mer neutral/NT än att se ut som en person med diagnos..

Då vill ni ju uppenbarligen inte förstå vad jag menar om ni ska gå all in på minsta lilla. Vi tycker olika, fine, då får det vara så. Jag har inte tvingat någon att tycka som mig, jag bara sa att jag kände och tyckte så. Men att just det skulle få så mycket uppmärksamhet, det känns lite som dagisnivå. För ni gör ju exakt likadant då som dem jag pratar om.

För om jag bara påpekar något/säger något roligt, som inte sårar någon annan , HUR kan man då reagera negativt ? För vem tar det negativt om man tex gratulerar någon som fyller år? Vad ska man annars säga? Fy fan vad dåligt att du fyller år, tycker synd om dig som fyller år istället för att bara säga grattis?

NI skulle lika gärna kunna ha sagt att ni tycker si eller så, folk skulle fortfarande inte ha gett det så mycket uppmärksamhet eftersom de förstår att man bara vill säga något för att vara rolig eller bara påpeka något.

Om min kompis skulle säga jag åt en sådan himla god tårta idag...Inte säger man då, Gud vad tråkigt att du käkade tårta.. You get the point. Jag trodde inte att det jag sa här skulle väcka så mycket uppmärksamhet och inte det jag gjorde då heller. Men jag antar att folk inte har den där moralen som jag har och trodde att andra hade.

Jag menar inte att man inte får fråga om saker, men om ni har en jargong här mot varandra, så är jag inte medvetande om den. Jag trodde bara att eftersom folk här har diagnoser så trodde jag att då kommer de att förstå. Sen om ni nu har förstått eller inte har gjort det, Man kan ju faktiskt fråga om saker också. Jag fattar inte allting, jag är ingen tanke läsare. Det är väl ingen. Plus ni borde veta att har man en diagnos så blir man osäker på om folk har förstått. Man är missförstådd.

Komiskt bara att jag skulle bli missförstådd när det är folk som är i samma sits som jag. Jag menar, come on, vi är ju the same here? Här ska det ju inte ske någon typ av mobbning (någon sa att det förekom det här) Jag bara whaaat? Här har vi sociala svårigheter, vi har diagnoser oavsett om det är add, adhd, atypisk autism eller liknande. Och det enda jag sa var egentligen att jag hade en väldigt mild diagnos.

Ber om ursäkt om jag triggande någon med det...

Jag tror vi förstod men du förstod inte att vi förstod eller så förstod vi inte det att du faktist förstod eller så förstod vi inte, eller vi förstod kanske inte det.

Eller jag vet egentligen hur det är men vad ska man göra när det är som det är.

Hur ska du ha det?

Jag tänker att när...