Nu efter att ni velat fram och tillbaka här över vem som gör vad eller inte vad så känner jag mig tvingad att slänga in min hatt i ringen.
Ingen större fantast av att länka till kommentarer X Y eller Z så följ med mig här.

Till TS
Att inte matcha personligt med de personer du träffat med diagnos är helt ok, men utifrån vad du nämnt så gäller det oftast personer med väldigt grava diagnoser, rädslan för spöken/byta namn/inte klara sig själv etc. Dock är dessa individer mycket olika mot dig eller hur? Ni delar väldigt få egenskaper och intressen.

Det är svårt för NT personer att skapa vänskapliga intressen med individer de inte kan relatera till. Därav utvecklas grupper runt de saker man gillar i t.ex skolan eller i föreningslivet. Personer som spelar fotboll brukar ju gå med i en klubb som spelar fotboll av den anledningen att det finns fler som spelar fotboll där och tycker det är kul/intressant. Men du kan ju inte se att någon gillar fotboll på dem men de gillar ju fotboll även om det inte syns. Utan att fråga specifikt kanske man kan lista ut när man pratar med någon att de gillar fotboll för de kanske nämner något om "matchen" på tv:n häromdagen eller att den ska träna ikväll etc. Det är en något skev liknelse men vissa delar stämmer överens med din situation. Men andemeningen i det hela är att om man är autistisk även om man inte är gravt autistisk så kan det märkas att man "spelar fotboll" även om det inte synts eller nämnts direkt.

Atypisk autism skulle beskrivas som autism i nuläget och är en av många variationer av autism. Det är inte en lika nischad diagnos som asperger som har fler "krav" för att den skulle diagnosticerad innan den togs bort. Jag själv har inte "ren" autism i psykologisk mening men funktionellt så uttrycks det problematiskt som det. Jag har t.ex inget specialintresse och är förhållandevis flexibel i min vardagliga gång. Det tar mig ett tag att ställa om till nya saker men inte så att det är omöjligt att ändra sina planer om något händer. Så att säga "jag har inte en asperger diagnos" är rätt men att säga att du inte har en diagnos för autism är tvetydigt. Du kan mycket väl behöva samma stöd och liknande men sakna den sista punkten för att få en "full" diagnos. Har man svårigheter har man svårigheter och i verkligheten är det inte dåligt att vara autistisk på pappret för du är fortfarande du oavsett diagnosen någon gett.
Bara för att understryka punkten kan vi titta på benämningen där atypisk innebär att diagnosen inte är den "vanliga" diagnosen men det är fortfarande autism, mer kuriosa än något som hjälper men värt att känna till.

Så för att komma till din senaste punkt, varför klickar inte du med någon?
Jag kan ju klart inte berätta varför det inte fungerar för just dig men jag kan ta min erfarenhet av dig och ge dig artificiell erfarenhet.

Jag är en kille, 23år som studerar civil ingenjör i kemiteknik för tillfället aspirerar på att forska efteråt. Det går sisådär, inte för att materialet är svårt utan för att det är svårt att studera för mig när jag inte har några "vänner", studiekamrater som jag är särskilt nära till att studera med. (det är här ni andra har chansen att klanka ner på mig för att jag är "bra" men inte klarar skolan etc). Det är bakgrunden generellt, men mitt stora problem är ju då att jag inte klarar mig särskilt bra socialt.(och du nu får se att folk med autism kan klara sig hyffsat IRL) Det jag kan säga rent konkret är att jag är dålig på ögonkontakt och ofta tittar på andra saker när vi pratar en mot en, det är en stor del av att känna sig uppskattad tydligen. Jag har ett väldigt blankt ansiktsuttryck och kommunicerar nästan bara verbalt med andra, också något som gör det krångligt. Detta är ju dock endast saker som du "inte" gör enligt den information vi har men det är småsaker.

Sedan när jag väl interagerar med andra så förstår jag ironi eller liknande väldigt bra men när jag använder det blir den oftast svårförstådd för andra, mest för att de flesta förväntar sig A implicerar B ironi medans jag ofta gör A implicerar D ironi. En intellektuell missmatchning men något jag märkt. Annat är att jag ofta ser samband andra inte gör som jag kan tycka är komiska men de endast ser som frustrerande eller liknande. Ibland använder jag ord där jag förstått deras direkta konkreta mening men missat deras känslomässiga implikation, svårbeskrivligt men någon kanske förstår vad jag menar här.

Det finns mängdvis med små saker jag gör socialt som inte matchar med NTs blick på vad social innebär eller vad som fungerar för dem. Jag har inget problem att göra mig förstådd i sammanhang eller professionellt men för att få vänner har jag stora problem, det fungerar liksom inte för det mesta. En fördel jag har här är att jag spelar en del datorspel på min fritid, där har jag inget problem att skapa vänner för att den större problematiken försvinner. På datorn behöver jag inte se dem i ögonen, vi kan fokusera på spelar eller dylikt och vi delar ett intresse så vi har något vi kan bygga en relation omkring.

Kontentan här är att det finns mycket som "syns" i diagnosen även om det inte är som downs som tydligt syns på håll men jag skulle säga att efter en timme av pratande skulle de flesta säga att jag är annorlunda eller någon de kan tänka sig att ha på jobbet men inte gå och fika med eller ha som personlig vän.

Till de som kommenterar.
Jag förstår er frustration över hur TS ibland inte är konsekvent med det som TS skrivit eller förhåller sig till den hjälp som erbjudits. Era synvinklar är kanske inte direkt till hjälp för TS men liksom alla andra forum så kanske någon annan läser som kan ta del av det man säger eller den vinkel vi tar på ett argument. Så möjligtvis kanske vi inte ska såga så mycket som vi gör men jag blir också frustrerad när jag läser igenom konversationen och ni skriver ett svar A till X och ni får samma svar X tillbaka, ni ger en lösning B och ni får svar X tillbaka. Jag förväntar mig inte att ni ska lyssna på lilla mig men förhoppningsvis kanske vi kan ha en diskussion lite mer åt trådens mål än att reagera på ilskan över att det man gjort inte bar frukt.

Jag kan även säga ifrån observation att ni säger lösningar utan att titta på problemen rätt ofta, TS vred på mycket ifrån sin barndom tidigare vilket ni varvade upp mycket innan ni kom till slutsatsen att det kanske var tidigare i livet för TS.(observera bordsskick etc) Men det är ju dock väldigt aspigt att titta på detaljer och ibland missa helheten eller tvärt om.

Övrigt, jag hoppas att detta leder till en något sundare och givande konversation. Jag hoppas även att jag inte stött någon med det jag skrivit.

Moderator: Delade in texten i flera stycken.

Jossie94 skrev:Visst kan man babbla på om saker men det är ju något som de flesta gör. Jag menar folk pratar mestadels skit och allting är oftast saker man bara säger så man får ta saker med en nypa salt.

Var det min fråga ”Om du är i ett samtal med någon IRL då?” som du svarade på här?

ShakeItOut skrev:

Jossie94 skrev:Ja så vad är felet med att jag inte klickar med någon? Jag har bara sagt att jag inte gör det och nämt varför. Då ville jag ju förstå men ingående om det för jag anser ju mig själv inte ligga i den kategorin att ha en grav diagnos som syns. Min diagnos kommer aldrig att kunna synas på det sättet man ser på någon med downs. Kan vi få det klar fattat?

För du ställer att du inte klickade i relation till diagnoser istället för det att ni bara inte passade ihop. Att du stenvägrar att diagnosen faktiskt kan synas även i vardagliga sammanhang säger att du inte ens förstår vad svårigheterna i en diagnos kan bestå av. Vi jämför dig inte med någon med downs för vad skulle det ge någon? Vi jämför dig med andra i din ålder och där passar du inte in helt pga dina svårigheter. Jag hoppas att du inte säger det högt annat än här för dina resonemang kring downs och andra funktionsnedsättningar låter ibland väldigt funkofobiskt.

Ja, detta att inte fungera ”åldersadekvat” är vi många som känner igen oss i. Möjligen att TS fortfarande är så pass ung att hon kan låtsas som att det inte är som det är. När människor är i tjugofemårsåldern så är det fortfarande så att många inte har ”etablerat sig” helt på arbetsmarknaden m m. Men med åren kan man ”halka efter” mer och mer.

Men de flesta i 25-årsåldern går inte på Daglig Verksamhet, så där skiljer TS ut sig.

OBS att jag därmed inte menar att det är något fel med att gå på Daglig Verksamhet. Bara att det inte är den vanligaste sysselsättningen för 25-åringar. De flesta yrkesarbetar eller studerar i den åldern.

Jag tror nog faktiskt diagnosen syns på dig fast du har vanliga kläder. Om du talar som du gör här fast IRL skulle nog andra bli arga eller sucka och gå därifrån.

Så du ser normal ut. Det är ditt NT-drag.

Du kan även sköta om dig själv, t ex gå på toa och äta. Här sätter du ribban lågt? Varför tror du att aspergers betyder att man inte kan dessa saker. T o m asperger 2 kan detta. Och flesta här är aspergers 1.

Vet inte hur du tänkte när du fattade att du funkade så bra i livet, men inte jämförde vettigt.

En vettig jämförelse är istället, kan städa och hålla ordning (det kan vissa här och vissa inte), laga mat från grunden (många kan), handla mat (tror alla kan om de inte har fobi), budgetera och hantera räkningar (flesta kan men vissa slösar), tvätta (flesta kan), hygien (flesta kan men alla orkar inte), ansvara för barn och eller djur (hälften kanske har dem), och som sagt flera jobbar på ett vanligt jobb och kör bil.

Jag vill inte att du ska se på oss som att vi inte kan gå på toa eller äta.

Det finns några till på forumet som jag får anstränga mig i kommunikationen med, men de flesta går bra fast ibland blir det missförstånd som man reder ut. Du kommunicerar alltså bland de sämsta här.

Du har säkert ojämn begåvningsprofil så att du klarar att lära dig vad du ska göra på praktiken och hur du ska låtsas se ut som en NT. Men du har den andra biten med med kommunikationen. Även om du anser dig ha en mildare åkomma än oss har du just i detta fack av olika sorts funktioner, sämre än oss.

Nu säger jag inte att alla vi har samma problem och ganska bra kommunikationsförmåga. Vi skiljer oss i hur bra vi funkar i de andra facken. T ex en del är rigida, en del är mer flexibla, en del sitter och gör samma sak hela dagen, en del gör blandade saker.

Filantropist skrev:
Till de som kommenterar.
Jag förstår er frustration över hur TS ibland inte är konsekvent med det som TS skrivit eller förhåller sig till den hjälp som erbjudits. Era synvinklar är kanske inte direkt till hjälp för TS men liksom alla andra forum så kanske någon annan läser som kan ta del av det man säger eller den vinkel vi tar på ett argument. Så möjligtvis kanske vi inte ska såga så mycket som vi gör men jag blir också frustrerad när jag läser igenom konversationen och ni skriver ett svar A till X och ni får samma svar X tillbaka, ni ger en lösning B och ni får svar X tillbaka. Jag förväntar mig inte att ni ska lyssna på lilla mig men förhoppningsvis kanske vi kan ha en diskussion lite mer åt trådens mål än att reagera på ilskan över att det man gjort inte bar frukt.

Jag kan även säga ifrån observation att ni säger lösningar utan att titta på problemen rätt ofta, TS vred på mycket ifrån sin barndom tidigare vilket ni varvade upp mycket innan ni kom till slutsatsen att det kanske var tidigare i livet för TS.(observera bordsskick etc) Men det är ju dock väldigt aspigt att titta på detaljer och ibland missa helheten eller tvärt om.

Övrigt, jag hoppas att detta leder till en något sundare och givande konversation. Jag hoppas även att jag inte stött någon med det jag skrivit.

Snabbt svar: Tycker att det varit mycket med helhetsperspektiv? Men så blandas allt ihop när TS mest upprepar sig i alla trådar så folk har utgått från mer än just denna tråd. Får man ingen respons att gå vidare på eller ens ett citat så man vet vem som TS svarar (för det är långt ifrån tydligt för svaret är om något helt annat än inläggena innan) är det omöjligt. Jag tycker att vissa sidodiskussioner här varit väldigt givande och vissa inte så himla meningsfulla. Men så har i princip alla exempel som tagit upp redan diskuterats x femtielva med TS så folk är numera rätt trötta på att förklara men att aldrig få något tillbaka. Så ja det är mycket frustration. Struntar man i att svara så blir det påhopp från "andra sidan" för vi fattar inte hur ett forum fungerar...

ahhh bäst att äta lite nu för mig men förstår nog din poäng men att vända detta går inte

Ja men det är ju för att jag fick en diagnos. Jag försöker anpassa mig till diagnos världen men känner mer och mer att jag inte passar in i den eller i NT världen.

Det där med att jag ser något fobiskt mot diagnoser kan du glömma. Jag har dåliga erfarenheter av folk med diagnoser om man utrycker det så. Då nämnde jag fortfarande bara några saker som jag inte kunde relatera till vilket ledde till att jag kände inte mig som en person som hade en diagnos. Min diagnos stämde inte med deras diagnoser/ vi klickade inte för vi hade olika grader av diagnoser.

Jag svarade på din fråga om samtal. Jag är väldigt social och så men tydligen så kan det vara negativt för då kan folk tycka att man är för på men man vill ju inte vara den tråkiga och sitta och bara glo och va tyst när man är på där middagen eller festen osv. Jag gillar ju att vara trevlig social och det har jag lärt mig man ska vara i sociala sammanhang där man äter middag eller är på en fest osv.

Jag kan säga såhär till dig som är kille och 23, säger jag call of duty då fattar du nog vad det är för det är en grej man ska förstå För det är bland annat ett spel som killar (få tjejer) spelar. Skulle jag då prata om call of duty (cod) eller något annat som är populärt i dagens samhälle så skulle de flesta fatta vad det är. Men om de garanterat vet vad det är men ändå inte visa att de fattade vad man menade då blir det ju konstigt. För dessa NT som jag har pratat med som jag har velat bli vän med vet garanterat vad smink fester och sådant är för något. De är ju dumma om det inte vet vad det är då pass normalt idag. De leker ju bara då eller driver med mig isf. För jag lovar att NT inte har levt i en grotta...

Jag säger ju inte att jag går på DV, jag säger ju självklart att jag praktiserar.

Jossie94 skrev:Jag säger ju inte att jag går på DV, jag säger ju självklart att jag praktiserar.

Skäms du över att gå på DV?

Filantropist skrev:Nu efter att ni velat fram och tillbaka här över vem som gör vad eller inte vad så känner jag mig tvingad att slänga in min hatt i ringen.
Ingen större fantast av att länka till kommentarer X Y eller Z så följ med mig här.

Till TS
Att inte matcha personligt med de personer du träffat med diagnos är helt ok, men utifrån vad du nämnt så gäller det oftast personer med väldigt grava diagnoser, rädslan för spöken/byta namn/inte klara sig själv etc. Dock är dessa individer mycket olika mot dig eller hur? Ni delar väldigt få egenskaper och intressen.

Det är svårt för NT personer att skapa vänskapliga intressen med individer de inte kan relatera till. Därav utvecklas grupper runt de saker man gillar i t.ex skolan eller i föreningslivet. Personer som spelar fotboll brukar ju gå med i en klubb som spelar fotboll av den anledningen att det finns fler som spelar fotboll där och tycker det är kul/intressant. Men du kan ju inte se att någon gillar fotboll på dem men de gillar ju fotboll även om det inte syns. Utan att fråga specifikt kanske man kan lista ut när man pratar med någon att de gillar fotboll för de kanske nämner något om "matchen" på tv:n häromdagen eller att den ska träna ikväll etc. Det är en något skev liknelse men vissa delar stämmer överens med din situation. Men andemeningen i det hela är att om man är autistisk även om man inte är gravt autistisk så kan det märkas att man "spelar fotboll" även om det inte synts eller nämnts direkt.

Atypisk autism skulle beskrivas som autism i nuläget och är en av många variationer av autism. Det är inte en lika nischad diagnos som asperger som har fler "krav" för att den skulle diagnosticerad innan den togs bort. Jag själv har inte "ren" autism i psykologisk mening men funktionellt så uttrycks det problematiskt som det. Jag har t.ex inget specialintresse och är förhållandevis flexibel i min vardagliga gång. Det tar mig ett tag att ställa om till nya saker men inte så att det är omöjligt att ändra sina planer om något händer. Så att säga "jag har inte en asperger diagnos" är rätt men att säga att du inte har en diagnos för autism är tvetydigt. Du kan mycket väl behöva samma stöd och liknande men sakna den sista punkten för att få en "full" diagnos. Har man svårigheter har man svårigheter och i verkligheten är det inte dåligt att vara autistisk på pappret för du är fortfarande du oavsett diagnosen någon gett.
Bara för att understryka punkten kan vi titta på benämningen där atypisk innebär att diagnosen inte är den "vanliga" diagnosen men det är fortfarande autism, mer kuriosa än något som hjälper men värt att känna till.

Så för att komma till din senaste punkt, varför klickar inte du med någon?
Jag kan ju klart inte berätta varför det inte fungerar för just dig men jag kan ta min erfarenhet av dig och ge dig artificiell erfarenhet.

Jag är en kille, 23år som studerar civil ingenjör i kemiteknik för tillfället aspirerar på att forska efteråt. Det går sisådär, inte för att materialet är svårt utan för att det är svårt att studera för mig när jag inte har några "vänner", studiekamrater som jag är särskilt nära till att studera med. (det är här ni andra har chansen att klanka ner på mig för att jag är "bra" men inte klarar skolan etc). Det är bakgrunden generellt, men mitt stora problem är ju då att jag inte klarar mig särskilt bra socialt.(och du nu får se att folk med autism kan klara sig hyffsat IRL) Det jag kan säga rent konkret är att jag är dålig på ögonkontakt och ofta tittar på andra saker när vi pratar en mot en, det är en stor del av att känna sig uppskattad tydligen. Jag har ett väldigt blankt ansiktsuttryck och kommunicerar nästan bara verbalt med andra, också något som gör det krångligt. Detta är ju dock endast saker som du "inte" gör enligt den information vi har men det är småsaker.

Sedan när jag väl interagerar med andra så förstår jag ironi eller liknande väldigt bra men när jag använder det blir den oftast svårförstådd för andra, mest för att de flesta förväntar sig A implicerar B ironi medans jag ofta gör A implicerar D ironi. En intellektuell missmatchning men något jag märkt. Annat är att jag ofta ser samband andra inte gör som jag kan tycka är komiska men de endast ser som frustrerande eller liknande. Ibland använder jag ord där jag förstått deras direkta konkreta mening men missat deras känslomässiga implikation, svårbeskrivligt men någon kanske förstår vad jag menar här. Det finns mängdvis med små saker jag gör socialt som inte matchar med NTs blick på vad social innebär eller vad som fungerar för dem. Jag har inget problem att göra mig förstådd i sammanhang eller professionellt men för att få vänner har jag stora problem, det fungerar liksom inte för det mesta. En fördel jag har här är att jag spelar en del datorspel på min fritid, där har jag inget problem att skapa vänner för att den större problematiken försvinner. På datorn behöver jag inte se dem i ögonen, vi kan fokusera på spelar eller dylikt och vi delar ett intresse så vi har något vi kan bygga en relation omkring.

Kontentan här är att det finns mycket som "syns" i diagnosen även om det inte är som downs som tydligt syns på håll men jag skulle säga att efter en timme av pratande skulle de flesta säga att jag är annorlunda eller någon de kan tänka sig att ha på jobbet men inte gå och fika med eller ha som personlig vän.

Till de som kommenterar.
Jag förstår er frustration över hur TS ibland inte är konsekvent med det som TS skrivit eller förhåller sig till den hjälp som erbjudits. Era synvinklar är kanske inte direkt till hjälp för TS men liksom alla andra forum så kanske någon annan läser som kan ta del av det man säger eller den vinkel vi tar på ett argument. Så möjligtvis kanske vi inte ska såga så mycket som vi gör men jag blir också frustrerad när jag läser igenom konversationen och ni skriver ett svar A till X och ni får samma svar X tillbaka, ni ger en lösning B och ni får svar X tillbaka. Jag förväntar mig inte att ni ska lyssna på lilla mig men förhoppningsvis kanske vi kan ha en diskussion lite mer åt trådens mål än att reagera på ilskan över att det man gjort inte bar frukt.

Jag kan även säga ifrån observation att ni säger lösningar utan att titta på problemen rätt ofta, TS vred på mycket ifrån sin barndom tidigare vilket ni varvade upp mycket innan ni kom till slutsatsen att det kanske var tidigare i livet för TS.(observera bordsskick etc) Men det är ju dock väldigt aspigt att titta på detaljer och ibland missa helheten eller tvärt om.

Övrigt, jag hoppas att detta leder till en något sundare och givande konversation. Jag hoppas även att jag inte stött någon med det jag skrivit.

Ditt första inlägg här. Mansplaining i form av WoT.

Snacka om att smyga igång...

Citerar TS: ”Jag svarade på din fråga om samtal.”

Jaha, det var alltså riktat till mig.

Citerar TS igen: ”Jag är väldigt social och så men tydligen så kan det vara negativt för då kan folk tycka att man är för på men man vill ju inte vara den tråkiga och sitta och bara glo och va tyst när man är på där middagen eller festen osv. Jag gillar ju att vara trevlig social och det har jag lärt mig man ska vara i sociala sammanhang där man äter middag eller är på en fest osv. ”

Troligen har du svårt att se det som sägs på annat sätt än med ord. Och OM du verbalt uttrycker dig på samma röriga sätt IRL som du gör här på forumet så ligger det dig också i fatet när du försöker få nya vänner.

Jag tyckte det var en väldigt tydlig och bra förklaring på hur saker ligger till. Det fattade jag direkt det andra har jag inte riktigt förstått för då har ni ifrågasatt saker och försökt hitta fel i allt. Detta var precis så som jag ville ha ett konkret svar. Inte varför gör du si eller så? Klarar du av det eller det? Det är däremot kränkande. Jag kränker inte de med grava diagnoser för jag fattar ändå varför de har svårigheter och jag har ju en diagnos själv men inte på samma nivå/grad som dem.

Jossie94 skrev:Jag tyckte det var en väldigt tydlig och bra förklaring på hur saker ligger till. Det fattade jag direkt det andra har jag inte riktigt förstått för då har ni ifrågasatt saker och försökt hitta fel i allt. Detta var precis så som jag ville ha ett konkret svar. Inte varför gör du si eller så? Klarar du av det eller det? Det är däremot kränkande. Jag kränker inte de med grava diagnoser för jag fattar ändå varför de har svårigheter och jag har ju en diagnos själv men inte på samma nivå/grad som dem.

Bra, då kan du och Filantropisten fortsätta er diskussion internt. För ”ni” är alla andra på forumet, antar jag.

Vi har en diskussion här. Det betyder att jag säger att problemet kan bero på detta, men jag vet ju inte riktigt. Då ställer jag en fråga för att reda ut det. Får inget svar.

Och det kallar du att kritisera?

Vad är det du vill? Att vi ska ändra världen så alla AS och NT älskar dig och är mer lika dig?

Eller att du ska skratta åt oss för att vi inte kan gå på toa eller äta.

Om jag till slut säger till efter att spenderat timtal med att försöka förstå dig och behandla dig väl, så får du acceptera det. Om du anser att det är så hemskt att jag tror att du har en svår kommunikationsstörning så får du tycka det. Vill du hellre att jag ljuger för dig och säger att det gör inget att alla flyr från dig för du kan iallafalla fika och vara tjejig som man ska, men vi inte fattat det.

Jag utgår ju att personerna jag har försökt bli vän med har förstått vad vissa saker är inomhus med hur de ser ut och beter sig. Syftar på att om en tjej ser ut som en som gillar smink och vi har det gemensamt så har jag ju det som en startpunkt till ett samtal. Tex på student firandet/middagen så frågade jag de i min ålder hur de kände varandra dels för att vissa utav dem var helt främmande för mig och för att det var mitt sätt att inleda en konversation/samtal. För vad jag har förstått det, så är det så man lär känna folk. Det är så jag har sett andra göra, att de börjar prata med någon de tror har något gemensamt med. Tex som han sa det där med fotbollen, att jag tänker lite på det sättet. Men jag hann ju som sagt inte ens komma till att jag också gillade smink osv för att hon vara direkt var avvisande och jag hade knappt sagt hej.

Jag sa bara att det känns som ni ifrågasätter istället för att faktiskt förstå det jag skriver. Självklart får ni fråga men det blir så överdrivet och tydligt att ni försöker hitta fel än att faktiskt förstå. Jag säger bara egentligen att jag inte har passat in med varken NT eller de med grava diagnoser.

Händer det hela tiden så är det ju något du gör. Jag har inte blivit insläppt i alla gemenskaper men ibland märker man att det funkar. Och då är det ju kanske olika orsaker till varför det inte funkar.

De senaste åren har jag surnat ihop lite och folk är mer försiktig. Innan var jag en person som väldigt många IRL tyckte om. Fast de tyckte jag var lite konstig. Men positiv och rolig. Fast då provade jag inte med vilt främmande människor för jag har svårt att börja, jag låter dem börja, eller så är det DV, språkcaféet eller kurs där man bara råkar vara på samma plats.

Jossie94 skrev:Jag säger ju inte att jag går på DV, jag säger ju självklart att jag praktiserar.

Vet inte vad detta var ett svar på, eller till vem. Men du är i 25-års-åldern och har ”praktik” via Daglig Verksamhet vare sig du berättar detta för omgivningen eller inte.

Jossie94 skrev:Jag sa bara att det känns som ni ifrågasätter istället för att faktiskt förstå det jag skriver.

Men vad är det vi ska förstå förutom att du är NT och att det är fel på folk som inte vill umgås med dig?

Man kan ha praktik icke genom LSS också. Det är bättre om man vill jobba.

Hur har ni inlett en konversation med andra då om man får fråga? Då har ju jag ändå gjort på rätt sätt innan men de har inte funkat tydligen.. för de kan ju omöjligt veta att vi inte har ngt gemensamt om det inte ger någon chansen att lära känna dem. Hur ska jag veta att de tycker det är konstigt att jag hälsar på dem om det är så jag har lärt mig att det är så man gör och att jag vet de gör likadant?

Jag säger att jag praktiserar men inte via DV för det behöver de inte veta men folk som vet om det och behöver veta vet ju det. Om jag säger att jag praktiserar så kommer det inte undra så mycket om det för att folk praktiserar ju. Om det är intresserade kan jag ju prata mer ingående om det.

Jossie94 skrev:Jag sa bara att det känns som ni ifrågasätter istället för att faktiskt förstå det jag skriver. Självklart får ni fråga men det blir så överdrivet och tydligt att ni försöker hitta fel än att faktiskt förstå. Jag säger bara egentligen att jag inte har passat in med varken NT eller de med grava diagnoser.

Eller så är det du som är väldigt känslig och väldigt lättkränkt? När folk försöker hjälpa dig med tips etc så reflekterar du inte över svaren.

Men jag känner att era svar inte gör någon nytta för mig när ni bara ifrågasätter saker istället för att bara skriva mer konkreta svar.

Jag vill ha ordagranna svar/konkreta svar på mina trådar för då kommer jag att förstå. Jag förstår inte om ni bara vill jag ska säga att jag har en diagnos och den syns för det kommer jag inte säga hur mycket ni vill. Jag tycker inte den syns och inte andra heller, bara de som har diagnoser och de som är insatta i ämnet. De andra vet ju ingenting om mig eller hur en diagnos funkar om det inte är adhd eller Aspergers för då fattar alla jaha du har en sån.

Jossie94 skrev:Men jag känner att era svar inte gör någon nytta för mig när ni bara ifrågasätter saker istället för att bara skriva mer konkreta svar.

Kanske det mest aspiga jag läst på länge.
Grattis! Du är definitivt en av oss. Definitivt.