BellaBelle skrev:Jag orkar inte heller med DV. Men om jag skulle orkat skulle jag valt det du väl då kallar intern DV (??) till skillnad från extern. Arbetsplatser har jag redan arbetat på. Så i mitt fall skulle det varit nåt jag kunde sy och pyssla på. Men jag klarar inte att passa regelbundna tider längre. Och jag har ju symaskiner och allting redan.

För sociala behov kan nog DV vara bra.

Jag skulle inte ha något emot intern DV om vi hade bra i stan. Men vi har bara att plocka sönder giftiga datadelar och sprita handikapputrustning. Dvs inget som är roligt.

Kidzi skrev:

BellaBelle skrev:Jag orkar inte heller med DV. Men om jag skulle orkat skulle jag valt det du väl då kallar intern DV (??) till skillnad från extern. Arbetsplatser har jag redan arbetat på. Så i mitt fall skulle det varit nåt jag kunde sy och pyssla på. Men jag klarar inte att passa regelbundna tider längre. Och jag har ju symaskiner och allting redan.

För sociala behov kan nog DV vara bra.

Jag skulle inte ha något emot intern DV om vi hade bra i stan. Men vi har bara att plocka sönder giftiga datadelar och sprita handikapputrustning. Dvs inget som är roligt.

Alla jag känner (till) som har gått på DV har dock slutat igen. Så gott som uteslutande pga personalen - alltså de som har det som ”riktigt arbete” att vara på DV.

Minns en person som sa att det var jobbigt höra personalen klaga på att de tjänade för lite pengar och arbetade för mycket när man själv var utslagen från den ordinarie arbetsmarknaden och inte hade råd med semesterresor och sånt.

Så kanske är jobbigt på en massa sätt som man inte tänker på först.

På ”vanliga arbeten” får man arbetskamrater. Kanske blir lite virrigt på ett DV med att personalen där är de som har arbetskamrater...

Jag har gått på arbetsterapi. Fanns det som DV skulle jag vilja göra det. Det var målning, pyssel och snickeri.

Men personalen såg ner på oss brukare och behandlade oss som barn. Trots att flera brukare var mycket mer intelligenta. De som jobbade där bara tog för sig. De gjorde nästan ingenting men ansåg att de var så duktiga och vi var så dumma.

De kunde inte ens alla saker som erbjöds. Bl a hade vi data och sy, men de kunde inte instruera i det så ingen fick göra det.

Kidzi skrev:Jag har gått på arbetsterapi. Fanns det som DV skulle jag volja göra det. Det var målning, pyssel och snickeri.

Man måste vara där klockan nio på morgonen. Jag låter väl helt patetisk, men har svårt fixa sånt numera. Jag som brukade stiga upp SENAST halvsex på vardagarna förut. Tror det är flera utbrändheter m m som orsakat min nuvarande situation.

Kidzi skrev:Jag har gått på arbetsterapi. Fanns det som DV skulle jag vilja göra det. Det var målning, pyssel och snickeri.

Men personalen såg ner på oss brukare och behandlade oss som barn. Trots att flera brukare var mycket mer intelligenta. De som jobbade där bara tog för sig. De gjorde nästan ingenting men ansåg att de var så duktiga och vi var så dumma.

De kunde inte ens alla saker som erbjöds. Bl a hade vi data och sy, men de kunde inte instruera i det så ingen fick göra det.

Jo, det där med att personal behandlar brukare illa har man ju hört om!!!

De hade ju adhd de som ville ha uppmärksamhet. De jag vet /känner till som har adhd är kända personer. Några har skrivit böcker om deras adhd och, en utav dem är/var programledare. De har också gjort musik.. Ni kanske kan lista ut vilka det är. De är rätt unga personer. Sedan fanns det en jag gick i samma klass med som var väldigt öppen om sin adhd och att personen var väldigt högljudd och hade åsikter om allt osv. Så personens adhd uppmärksammades ju.

Det är iaf inget jag kommer ihåg att jag har testats för. Jag har gjort tester men jag tror inte att de sa exakt vad de testade för typ av diagnos. Testerna var mest för att se om jag hade en diagnos eller inte.

Jossie94 skrev:De hade ju adhd de som ville ha uppmärksamhet. De jag vet /känner till som har adhd är kända personer. Några har skrivit böcker om deras adhd och, en utav dem är/var programledare. De har också gjort musik.. Ni kanske kan lista ut vilka det är. De är rätt unga personer. Sedan fanns det en jag gick i samma klass med som var väldigt öppen om sin adhd och att personen var väldigt högljudd och hade åsikter om allt osv. Så personens adhd uppmärksammades ju.

Alltså, det är ju fredagskväll. Är du berusad just nu? Det är ju fredagskväll så det må vara ursäktligt i så fall. Men du för ju det mest virriga resonemang! Att ”uppmärksammas” är väl för sjutton gubbar inte detsamma som att ha en så kallad uppmärksamhetsstörning. Att ha svårt med att rikta sin (egen) uppmärksamhet är inte samma sak som att vilja att andra riktar sin uppmärksamhet emot en.

Eller har du tråkigt och ”trollar”? Eller bara leker med språket?

Programledare är ett yrke, inte en funktionsnedsättning. Sedan finns det programledare som råkar ha adhd.

Jossie94 skrev:Det är iaf inget jag kommer ihåg att jag har testats för. Jag har gjort tester men jag tror inte att de sa exakt vad de testade för typ av diagnos. Testerna var mest för att se om jag hade en diagnos eller inte.

Läs din utredning igen, så ser du ju vad som har testats och inte. Det är bra ha lite koll på sånt själv.

TS är nog varken berusad eller trollar utan har svårt att göra sig förstådd. Det är väl hela meningen med just denna tråd och alla andra

I en utredning scannas det först av med mer övergripande test om de nu inte valt att gå på enbart en inriktning. Fick svara på en hel del frågor som inte var relevanta men sedan göra de som var för diagnoserna som jag fick.

ShakeItOut skrev:TS är nog varken berusad eller trollar utan har svårt att göra sig förstådd. Det är väl hela meningen med just denna tråd och alla andra

Ok. Tack för mjuk tillrättavisning. Jag råkar själv ha en adhd-diagnos och blev frustrerad över ihopblandningen av olika betydelser av ordet ”uppmärksamhet”. Varför blev jag inte programledare som den Attention-whore jag tydligen är...

(Men men men nu ska jag sluta ha adhd och problem med uppmärksamhet och bli en uppmärksammad programledare istället, jag koncentrerar mig på det i kombinerad form med lite sång som jag tack vare min vakenhet kan utöva på en av stadens nattsvartklubbar enär jag tröttnat på min adhd som bara gör mig trött )

Dr Rapey (its funny because its true) ger dig gärna en diagnos:

Snurra hjulet på DENNA LÄNK för att snabbt få en diagnos som:

• Du kan skylla på i alla lägen
• Förklarar allt som någonsin gått fel i ditt liv
• Fråntar dig allt eget ansvar
• Definierar dig fullständigt som människa

Rapportera din diagnos i tråden!

ShakeItOut skrev:I en utredning scannas det först av med mer övergripande test om de nu inte valt att gå på enbart en inriktning. Fick svara på en hel del frågor som inte var relevanta men sedan göra de som var för diagnoserna som jag fick.

Jo, jag trodde att om man inte har någon tidigare diagnos - dvs ett visst antal tester har redan tidigare gjorts - så borde det vara självklart med att göra en sondering av det slaget först.

Dock, med tanke på allt folk berättat - här på forumet och annorstädes - så verkar utredningar gå till lite hursomhelst ibland. En del verkar helgalet.

Jag har läst andra trådar och då var det någon som skrev att den inte ville vara vän med en person med en som hade en diagnos så tydligen är det ok men om jag säger att jag inte klickar med personer som har grova diagnoser jämfört med mig så verkar ju det vara icke okej...Hur kommer det sig?

Jag gjorde min utredning 2012 så eftersom ni är äldre än mig så kan ju den biten ha ändrats med tiden. Det stod ingenting om adhd i mina papper. Bara atypisk autism och misstankar på Aspergers. Men det kom fram till att jag bara har drag utav autism och Aspergers.

Jossie94 skrev:Jag har läst andra trådar och då var det någon som skrev att den inte ville vara vän med en person med en som hade en diagnos så tydligen är det ok men om jag säger att jag inte klickar med personer som har grova diagnoser jämfört med mig så verkar ju det vara icke okej...Hur kommer det sig?

Man passar inte med alla. Var det jag som inte ville vara kompis med min fd autistkompis?

Det berodde mest på konstant utnyttjande, manipulation och narcissism än något annat.

Jo men kändes som folk tyckte jag hade en dålig bild av folk med diagnoser när jag enbart menade att jag inte klickade med andra just för vi hade olika grader av diagnoser. De hade för mycket problem med sig själva och jag ville ut på praktik tex så jag hade inte behovet att bli vän med dem då. De hade så stora psykiska problem så att jag bara skulle må dåligt själv.

Det skulle ta en massa negativ energi från mig då jag gillar att umgås med personer som är roliga, sociala, gillar att hitta på saker osv. Man får må dåligt men just detta var på en sån nivå att jag helt ärligt kände det hela overkligt. Jag hade själv inga sådana svårigheter men eftersom de andra hade det så påverkades jag negativt utav det. Blev en chock att folk hade så djupa och avancerade svårigheter medan jag själv hade rätt milda svårigheter. Om de trodde på tex spöken bytte namn och så, så kunde jag ha svårigheter med tex ironi eller skämt. Jag tycker den jämförelsen säger mycket om hur stor diagnos de har och hur liten jag har. Det är lite som att jämföra en stor elefant med en liten myra, så det är väldigt stor skillnad på vad vi hade för svårigheter med diagnosen.

Jossie94 skrev:

Du kanske ibland fungerar som en NT. Men inte alltid, i så fall skulle ingen märka något avvikande med dig.

Ja det är ju det jag säger och har sagt helatiden. Jag har en diagnos och kommer alltid ha men jag är ändå NT samtidigt och inte bara för att jag fikar shoppar osv, utan jag säger bara att jag inte hamnat i den kategorin där folk har synliga diagnoser, jag hamnar med de som har adhd tex, för de diagnoserna syns inte på samma sätt som någon med down syndrom. De enda som har märkt är ju de som själva har diagnoser och för att jag själv har berättat om min diagnos för andra. Men ibland känns det som att de har okunskap om ämnet, för det får en bild av att jag antingen klarar av allting säkert för att min diagnos inte syns men även att jag inte klarar av någonting alls. Bara för att jag har sagt 1 gång att jag hade svårt med något, då utgår de att jag alltid har svårt med det.

Men du verkar tro att du är den enda här som både har autismdrag och NT-drag. Som om vi andra skulle vara en helt annan kategori, bara för att vi har AS-diagnos och inte atypisk autism-diagnos.

Jossie94 skrev:Både NT och en diagnos. Hur gör man då? Om man har en diagnos men ändå fungerar osv, men Nt fattar att man är annorlunda trots att man egentligen inte är så annorlunda, man är snarare precis som dem..

Vi aspergare kan också tycka att vi är rätt lika NT. Det är mer som är gemensamt än som skiljer. Men det är just det som är annorlunda som är viktigt för de flesta NT. Det är därför vi har problem med det sociala, med arbete etc.

Det beror ju på hur grav Aspergers man har också och jag jämför då väldigt grava diagnoser men väldigt milda diagnoser. Jag vet aspergare som klär och ser ut som NT så jag skulle ju inte vid första taget fatta att de har Aspergers pga det. Men har man väldigt grav Aspergers så det syns/märks så kommer den personen anses som annorlunda. Jag skulle inte säga att jag har sådana egenskaper att det syns så tydligt.

Jag menar att folk med diagnoser kan uttrycka sina personligheter i hur de klär sig. De vill visa att dem är annorlunda. Jag gjorde så förut men kände att jag inte behövde skylta med det så tydligt så jag blev mig själv och kunde bära mer neutrala kläder och lyssna på vanlig musik osv. Man kan både vara extrem med saker eller så kan man vara neutral.

Jag är fortfarande mig själv men jag ser ut som en NT person och inte en typisk diagnos person. Jag pratar om stereotypen diagnos personer och stereotypen tjejiga tjejer osv. Om personen med Aspergers har en udda stil då kommer ju folk tycka att den är udda. Den har ju inte kläder som alla andra har. Medan om en person med adhd har kläder som är mer populärt så kommer folk inte antyda att personen har någon form av diagnos. Den blir mer normal.

Jossie94 skrev:Jag menar att folk med diagnoser kan uttrycka sina personligheter i hur de klär sig. De vill visa att dem är annorlunda. Jag gjorde så förut men kände att jag inte behövde skylta med det så tydligt så jag blev mig själv och kunde bära mer neutrala kläder och lyssna på vanlig musik osv. Man kan både vara extrem med saker eller så kan man vara neutral.

Det där tycker jag är obegripligt. En sak är att man väljer att klä sig som de flesta andra.

Men musiken väljer man väl för att man gillar just den. Gillar jag något så lyssnar jag på det, oavsett om det är ovanligt el vanligt. Vem väljer att lyssna på musik bara för att andra gillar den? Vem låter bli att lyssna på musik man gillar för att inte så många andra gillar den?

Förresten, det finns ju så många olika slags musik och alla gillar inte samma. Vad menar du med "vanlig musik" resp "ovanlig musik"?

Det verkar lite sjukligt att inte ha någon musiksmak. Varför slutade du lyssna på sådant du tyckte om?

Och igen, även om det inte syns, så har man problem kan man inte smita från dem. Men jag har uppfattat att när man frågar dig om problem så har du inga. Men då förstår jag inte varför du inte jobbar.

Verkar också som du tror att vi på forumet är lika gravt störda som de på din DV.

En annan sak som jag inte förstår är att du många gånger sagt att de byter namn. Det är inte ett kriterium för någonting. Menar du att de byter sitt för- och efternam hela tiden flera gånger om året? Sådana jar jag aldrig mött. Jag har faktiskt bara mött en enda person som bytt namn.

Vad gör du på dagarna eftersom du inte verkar ha kompisar men verkar träffa folk hela tiden? Det förbryllar mig.Vilka är det som du träffar?