Alltså jag kan nog läsa mellan raderna litegrann, men just när det gäller väldigt avancerade saker inom det sociala så kan jag tycka att det är svårt. Då menar jag hur man tex visar väldigt avancerade uttryck såsom man läser i böcker. Nu kommer jag inte på något bra exempel men det kan vara att personen ska visa någon känsla och då kan man ju visa det genom uttryck eller så tar man opera eller balett, då är det ju att de ska visa olika känslor i dansen och musiken och då kan jag tycka det är svårt att tolka det. Typ om dansaren är aggressiv i dansen då ska man tolka det som att den är arg på någonting, typ så fast mer avancerade saker. Just arg ledsen glad och sådana uttryck är ju väldigt basic/standard.

Jossie94 skrev:Alltså jag kan nog läsa mellan raderna litegrann, men just när det gäller väldigt avancerade saker inom det sociala så kan jag tycka att det är svårt. Då menar jag hur man tex visar väldigt avancerade uttryck såsom man läser i böcker. Nu kommer jag inte på något bra exempel men det kan vara att personen ska visa någon känsla och då kan man ju visa det genom uttryck eller så tar man opera eller balett, då är det ju att de ska visa olika känslor i dansen och musiken och då kan jag tycka det är svårt att tolka det. Typ om dansaren är aggressiv i dansen då ska man tolka det som att den är arg på någonting, typ så fast mer avancerade saker. Just arg ledsen glad och sådana uttryck är ju väldigt basic/standard.

När jag läste ditt första inlägg i tråden tänkte jag "du har tydligen råkat komma i kontakt med både "besserwisser"-typer, "viktigpettrar" och människor som använder sig av olika "härskartekniker"".

Tror nog det var så också. Personerna kunde ju som sagt kommentera saker tex gör inte sådär, vad gör du? Skratta inte, jag går en beteende vetenskaplig linje och vi är bekanta för att jag frågade om vi skulle ses. Dessa personer måste ha varit osäkra och det kändes som att en utav dem skämdes över mig.

Jag kommer också ihåg att jag blev anklagad för att ha skrattat i en allvarlig situation men det var ingenting jag tänkte på at the moment, och om det var så , så var de ju för att jag var nervös och inte kunde hantera situationen, det är en reaktion bara. Alla gråter inte utan de finns de som skrattar/nervösa, frusna till is reaktion mm.

Jag förstår lite vad du menar, jag ska försöka förklara min bild av det du beskriver.

Jag känner att jag har ett eget icke-verbalt språk i huvudet, för att "översätta" det till något som andra ska kunna förstå så måste jag ha med alla de referenser som min tankegång innehåller. Detta blir ju då väldigt mycket information som skulle kunna förkortas och förenklas en hel del. Problemet är bara att det blir ju då lätt att förenkla för mycket så att det jag försöker förklara blir obegripligt...

Precis, jag tänker i mitt huvud samtidigt som jag pratar och då ska jag formulera så att folk förstår men för mig så är jag väldigt tydlig men är jag för tydlig så tycker folk att jag är otydlig med saker. Då kan jag ha sagt olika exempel pondet jag menar eller sagt något i stil med kolla det där huset om vi har pratat om hus. Men då kan folk på riktigt tro att jag inte fattar vad ett hus är. Så skulle jag säga att det är. Så det kan ju vara att jag säger för mycket eller för litet. Det kanske kan vara lite förvirrande för folk.

Självklart pga detta blir jag ju själv osäker och förvirrad /blandar ihop saker på vad jag menar för då har ju jag fått förklara en hel del. Min hjärna är lite kaos för den går ju i 180 hela tiden känns det som.

Hállå, fattar vi varför det blir fel?

LordNelson skrev:Hállå, fattar vi varför det blir fel?

Är det inte det som är grejen, att man inte gör just det...

Tycker man kommit långt då man (som aspergare) vill förbättra sin sociala förmåga. Autism sätter ju sina begränsningar, men det är nog inte omöjligt att bli bättre. En bra kombination mellan acceptans och "förbättring" är nog det bästa.

@Quagmire

Jag lever oxå ett bra liv med min Aspergerdiagnos. Blir rätt fort trött i större sociala sammanhang ( Nu innan smittan alltså, är inte i såna annars ).

Gällande mitt boende ( serviceboende ) , så är jag myycket nöjd att ha personal i huset, en trygghet. Har bott här i snart 6 år ( om jag minns rätt ). En tvåa på 51.5 kvm .

Quagmire skrev:En bra kombination mellan acceptans och "förbättring" är nog det bästa.

Så tror jag också.

Chrilleb skrev:@Quagmire


Jag lever oxå ett bra liv med min Aspergerdiagnos. Blir rätt fort trött i större sociala sammanhang ( Nu innan smittan alltså, är inte i såna annars ).

Gällande mitt boende ( serviceboende ) , så är jag myycket nöjd att ha personal i huset, en trygghet. Har bott här i snart 6 år ( om jag minns rätt ). En tvåa på 51.5 kvm .

Låter jättebra