Det där med bordsskick varierar ju för olika tider, olika kultur och olika klasser. Ibland är det svårt att hitta orsaken till vad som anses "rätt".

Tänk bara på om man får dela kött och potatis i bitar innan man äter el om man måste dela varje bit för sig vartefter man äter. Det sista är rätt, men jag gör enligt det första. Då kan jag äta med bara gaffeln sen, annars måste jag hålla i både kniv och gaffel hela måltiden. Jag brukar säga att jag äter amerikanskt.

Men det finns massa saker som inte är olagligt men olämpligt att göra. Man lär sig det dels genom att ens föräldrar säger åt en, dels genom att sedan se hur andra gör. Då fattar man även att olika regler gäller i olika grupper.

Alien skrev:Tänk bara på om man får dela kött och potatis i bitar innan man äter el om man måste dela varje bit för sig vartefter man äter. Det sista är rätt, men jag gör enligt det första. Då kan jag äta med bara gaffeln sen, annars måste jag hålla i både kniv och gaffel hela måltiden. Jag brukar säga att jag äter amerikanskt.

Såvida det inte är en dyr restaurant är det väl OK. Annars är jag uppfostrad att inte skära upp köttet eller potatisen. Alltid gaffeln i vänster hand. Var man barn och inte så stark kunde man få ha vänster pekfinger ovanpå kniven, annars hölls den som en kinapinne typ. Det som inte kunde spetsas skulle balanseras ovanpå gaffeln. Flat tallrik användes till allt utom soppa.

Att kladda och smeta ihop maten är riktigt dåligt bordsskick, något man bör ha slutat med någonstans kring barnpuréstadiet. Det är inte tänkt att maten ska se ut som en spya eller diarré.

Vidare bör undvika att fisa, rapa, bygga saker med maten, prata med mat i munnen, spotta omkring sig, äta med händerna osv.

Bordsskick handlar om att visa respekt, bristande bordsskick är en förolämpning mot måltiden, mot de andra gästerna och mot dig själv. Det kan också vara ett tecken på att du är så avvikande och socialt tondöv att du inte ens förstår vad som passar sig / vad som inte är ok vid matbordet.

Då kan man misstänka en diagnos.

Men då borde ju de personer som gör så fortfarande både yngre och äldre, ha diagnoser. Det finns garanterat de som fortfarande blandar ihop maten och då menar jag att man blandar ihop ris med lax och så har man någon sås, för mig är det rätt vanligt numera. Om en NT gör så, då kanske den har en diagnos för att den åt på "fel" sätt då? Ojoj, hon blandade maten som ändå ska till magen och blandas, eller att hon tog inte och delade fisken i bitar, eller varför inte hon hade inte senap eller ketchup på sin hamburgare, fy skäms!!

En enstaka sak leder inte till en diagnos. Jag hoppas att du inte tror det. Det är en sammanhängade uppsättning saker som ska till.

Jag drev ju bara med det jag skrev....

Jag drev att det var jättedåligt utav personen att den inte hade senap eller ketchup, för om man inte gör det så skulle man ha en diagnos, detta är bara ironiskt. För vilka har inte ketchup eller senap idag? Jag har det på det mesta. Jag tycker det är jätte gott. Sedan om någon annan inte tycker det så är det upp till den, men det är ju inget fel om man har det eller inte. Det finns ingen lag där det står att det är förbjudet.

Jag tror helt ärligt jag har växt ifrån min diagnos genom åren, för jag märker inte så stor skillnad på oss människor, jag hittar ju brister hos NT personer som ett exempel och listan kan bli lååång. Detta är ju saker de tyckte jag gjorde fel, de gör ju exakt samma sak? No dfference.

Jossie94 skrev:Ojoj, hon blandade maten som ändå ska till magen och blandas

Att maten blandar sig i magen stämmer, men det anses ändå äckligt att kräkas upp maten på tallriken och sedan slicka sig i blandningen. Trots att det är en blandning som kommer direkt från magen!

Och ja, bajs kommer ju också från magen. Men det innebär inte att vi tycker det är ok att du byter blöja vid matbordet. Hur maten blandar sig i magen är inte det som avgör vad som är gott bordsskick.

Av dina exempel är det uppenbart att du varken förstår nyansskillnader i socialt samspel eller vilken social funktion bordsskicket fyller.

Du verkar inte heller förstå under vilka förutsättningar man kan tumma på etiketten. Istället försöker du generalisera utan att förstå vilka detaljer som är direkt avgörande.

Det kan bero på att du är socialt tondöv, kanske pga en diagnos. Det kan också bero på att din mamma inte gav dig någon uppfostran. Kanske har du låg kognitiv förmåga. Förmodligen föreligger någon sorts kombination av faktorer.

Det viktiga här att ditt uppförande vid matbordet särskiljer dig.

Ämnet för tråden är på vilka sätt en diagnos kan märkas utan att synas vid första anblicken. Ditt bristande bordsskick och din oförmåga att förstå vad bordsskick är får tjäna som ett exempel på en markör som särskiljer dig. Givet dina inlägg i övrigt finns det säkert tusen till.

Jag äter normalt precis som alla andra äter. Punkt. Jag är inte annorlunda.

Du gör som alla andra då? Specifikt i din åldersgrupp.

Annars så behöver ju inte ett enda beteende betyda en diagnos. De man ser som gör konstiga saker är för att alla gör dem. De gör däremot färre av dem.

På programmet om hjärnan på SVTPlay åt läkaren på samma café varje morgon och drack samma kaffe och käkade samma macka. Det kändes lite aspigt. Men han kanske inte gör så många fler aspiga saker, dvs har har inte NPF.

Ja men klart man kan misstänka en diagnos om personer är där varje dag och tar samma måltid., det finns personer som jag vet alltid är på samma ställen och de är inte bara jag som märkt det. Men det kan ju vara så att de personerna är alkoholister eller så är de lite aspiga för de har ett sånt beteende men då har de väl drag av diagnosen om de inte har fler kriterier som uppfyller hela diagnosen. Jag har ju inte alla punkter heller, jag har bara drag av diagnoserna autism och Asperger så därför är jag mer åt det neurotypiska hållet känner jag dels för att min diagnos inte märks eller syns direkt på mig, jag ser ut som en normal tjej. Man ser på någon om deB har down syndrom. Det är skillnad på det. Folk som tex hade adhd eller Add såg ju ut som vilka barn som helst. Mer vissa syntes det lite mer på gällande vissa saker tex så var de en som såg lite nördig ut och han pratade på ett speciellt sätt och då hade ju personen ändå en diagnos. Man märkte att han va annorlunda men jag kan ju inte bara du har en diagnos när jag inte vet någonting om personen.

Jag har ju lite mer rätt att säga att folk här på forumet har diagnoser för det är ju rätt sammanhang men om man bara går fram till någon och säger att någon har en diagnos, ja då kommer folk tycka att man är konstig. Vilket inte är så konstigt eftersom personen man attackerar inte har gjort något mot en. Eller det vet man ju inte men det framgår inte som att de känner varandra eller har något otalt med varandra.

Jossie94 skrev:Sokrates, adolf, Albert, Pippi Långstrump, Frans Kafka listan kan bli lång. Om man säger såhär jag ser mönster. Kanske något med diagnosen men vi säger Sokrates och Jesus. De var annorlunda jämfört med de andra som gick efter normen.

Jossie94 skrev: Jag vet inte hur just du ser ut. Jag vet inte vilka de andra är heller eller va de heter eller något. Bara att man såg att de var annorlunda. Kanske kan vara vetskapen om att de har diagnoser och då kan de ju leda till att man ser fler typiska diagnos egenskaper. Man ser en helhet.

Jag undrar om du menar ungefär så här ... eller så menar du inte alls så. Men det här är min association kring det du skriver.

När jag känner igen en Karl Johanssvamp går jag inte igenom en lång lista på kännetecken som står i svampboken. Jag känner igen hur den ser ut. Om du frågar mig hur en Karl Johan ser ut kanske jag säger "öh, den har bullig hatt, ofta mörkbrun (fast vissa varianter kan vara ljusare). Det är en sopp, den har alltså rör inte skivor under hatten. Foten har vitt ådernät och ring (fast ringen kan ibland ha torkat in eller trillat bort) och foten är tjock nertill, särskilt när svampen är ung."

Sopp med vitt åldernät är det idiotsäkra kännetecknet, kan man lära sig på svampkurs eller i böcker. Men plockar jag svamp går jag inte runt och vänder på alla svampar med brun hatt. Jag känner igen en Karl Johan på ganska långt håll. Sen kanske jag checkar kännetecknen för att vara idiotsäker innan jag tar med den hem, men det är inte så jag från början känner igen den. De svampsorter jag kan känner jag igen på samma sätt som jag känner igen ett björklöv eller en vitsippa. Eg. har jag ganska svårt att beskriva exakt hur vitsippan ser ut, varför jag känner igen själva blomman utan att behöva titta på bladen osv. Det är nåt slags mönsterigenkänning. Många små små tecken som min hjärna lägger ihop i en process som inte är medveten.

Jag undrar om det är så du menar att du känner igen människor med NPF. Alltså med mönsterigenkänning. Du ser något som känns bekant, som du känner igen från andra människor som du vet var diagnosticerad med ADHD eller någon variant av autism, och som kanske inte är så lätt att sätta fingret på. I så fall är de saker som du nu nämnt så många gånger, som udda klädstil och att sitta och skaka med benen, bara är de exempel du kommer på att nämna. Ungefär som jag om en Karl Johan säger "den har brun och bullig hatt", fast det kan stämma in på rätt många svampar som inte är Karl Johan. De är bara inte bruna och bulliga på riktigt samma sätt som en Karl Johan är.

Kidzi skrev:Klarar man inte att tänka ut vilka som är tre viktiga drag för att man ska ha autism, så visst kan man vara smart på saker som kräver ett annat sorts tänkande, men systemtänkandet verkar ju väldigt svagt.

Lite så.

Jossie94 skrev:Annars ska man ha svårigheter med perception och mentalisering. Motoriken kan också vara avgörande för en diagnos.

Perception om mentalisering är rätt abstrakta begrepp som de flesta människor har väldigt dåliga begrepp om. Det handlar om hur man uppfattar verkligheten, och förmåga att förstå hur och vad andra känner.

Att rabbla upp massor istället för att välja ut tre saker, som Kidzi frågade om, är rätt gymnasiemässigt. Min första tolkning är att du inte förstått så mycket av det du läst (vilket folk med bra gymnasiebetyg inte alltid har gjort). Min andra tolkning är att du helt enkelt försöker impa på ett sätt som brukat gå hem i skolan, som säkert gör det i dagens gymnasieskola men inte just någon annanstans.

Jossie94 skrev:Man är ju inte diagnosen men man kan faktiskt se på vissa som har synliga diagnoser att de har diagnoser eller är annorlunda genom kläder, utseende, specialintressen, beteenden, ett annorlunda tänk, gillar inte konsistensen på mat utan vill ha samma mat, introverta, gillar att umgås med djur mer än människor, tycker det är svårt att borsta tänderna, personen leker ensam vid tidig ålder och har svårt för sociala koder och det sociala, hänger inte med pga sen i utvecklingen, tror på spöken och byter namn väldigt ofta, fantasier i huvudet mm.

Det här är ju då mera yttre tecken. Varför och hur en annorlunda perception och bristande mentalisering ska ge upphov till alla dessa olika saker har många av oss grubblat över. (Visst är det en tredje grej också, utöver perception och mentalisering? Fyll i, den som kan och minns. Var det detta med ”bristande central koherens” som jag fortfarande inte lyckats fatta rvad det innebär?)

Om du ska komma längre i de här funderingarna Jossie tror jag du behöver försöka skilja mellan de ytliga tecknen och det som ligger bakom. Kanske också fundera på om du faktiskt gått på dessa ytliga tecken när du sett på folk att de nog har nåt NPF, eller om din hjärna – och andras hjärnor - lägger ihop svårdefinierade småtecken utan att vi är medvetna om hur det går till.

I dina beskrivningar återkommer du ständigt till de ytligaste tecknen. För att lyckas lösa vad det nu är för gåta du brottas med tror jag att du behöver gräva dig in bortom dem.

Jossie94 skrev:Jag tror helt ärligt jag har växt ifrån min diagnos genom åren, för jag märker inte så stor skillnad på oss människor, jag hittar ju brister hos NT personer som ett exempel och listan kan bli lååång. Detta är ju saker de tyckte jag gjorde fel, de gör ju exakt samma sak? No dfference.

Eller så ser du faktiskt inte skillnaden.

Man lär sig alltmer genom livet, både av socialt samspel och annat. Det kan bli färre synliga tecken. Men det inre, bakomliggande, har man med sig. Den där centrala koherensen, perceptionen och mentaliseringen.

Kidzi skrev:Det där med att ha utslitna kläder, det hade jag ofta runt 27-34 för jag var så fattig att jag hade så få av varje tröja eller byxor att jag tvättade sönder dem, blir mycket tvätt när man inte har mycket att byta med. De skrev i min psykjournal att jag var ovårdad trots att jag var OK i håret och ren. Nästa gång gick jag i pyjamasbyxor och då skrev de att jag var mer vårdad. Det var stora blommor på dem. Men de var inte slitna.

Tycker eg. det är idiotiskt att man inte ska ha slitna kläder. Vadå, det är väl jättebra att använda saker tills de går sönder, typ. Att jag inte haft det de senaste 20 åren är nog mest för att jag hela tiden långsamt gått upp i vikt. Kläderna har inte hunnit bli utslitna, för jag har vuxit ur dem istället.

Nu inser jag att jag bör anpassa mig.

Kidzi skrev:

Marjatta skrev:Jag såg nåt originellt och skaffade det, utan att veta att det var nästa grej på väg. Färger som på allvar kom först nästa säsong, etc.

Det har hänt mig flera gånger! Bara att lida och vänta ut modet.

Vari ligger lidandet? Är det under tiden tills ens kläder blir moderna, eller sen när man råkar vara moderiktig fast man inte alls avsett det?

Kidzi skrev:

Marjatta skrev:Tyvärr retar sig folk mer på mig ju äldre jag blir. Originell och rimligt söt flicka är en sak. Knäpp gammal kärring en annan. Med sorg låter jag nu frisören bestämma hur jag ska bli klippt, och avstår från de flesta av mina smycken som är lite väl stora. "Inte passande för damens ålder" som det skulle ha hetat förr i tiden.

Men vi behöver folk som ser annorlunda ut trots ålder. Blir ledsen av att se makeover på TV där de tar en tjej som ser ut att vara hästtjej, boklus eller konstnär, och gör henne till tant och lägger på 20 år.....

Det beror nog lite på var man står i livet. Jag har odlat min särart en hel del. Men allt har sin tid. Jag behöver skaffa mig en ny framtid, de 15-25 år jag har kvar i arbetslivet (15 om de inte höjer pensionsåldern men det räknar jag kallt med kommer att ske). Slutföra utbildning. Söka och få arbete. Få det att funka, så jag kan behålla det jobbet och trivas rimligt bra.

Jag behöver jobba lite på att framstå som tillräckligt normal. Det är trist, men så är det.

Kidzi skrev:Jag kanske är för snokig men jag har en BFF som jag tror kan ha atypisk autism och ADD.

Vad är en BFF?

Best friends forever skulle jag säga bff stod för

Eller best friends for f....sake!

Ja det är så jag menar. Jag har lärt mig hur personer med diagnoser ser ut och därför kan jag känna igen en sådan person utifrån vad jag har lärt mig om diagnosen och det ytliga. Ser jag någon som skakar i benet tex så tänker jag att personen kan ha adhd. Typ så.

Marjatta skrev:Perception om mentalisering

Ska vara perception och mentalisering, så klart.
(Är jag den på det här forumet som gör flest slarvfel?)

Jossie94 skrev:Ja det är så jag menar. Jag har lärt mig hur personer med diagnoser ser ut och därför kan jag känna igen en sådan person utifrån vad jag har lärt mig om diagnosen och det ytliga. Ser jag någon som skakar i benet tex så tänker jag att personen kan ha adhd. Typ så.

Det är motsatsen till vad jag menade, och beskrev som mönsterigenkänning.

Jossie94 skrev:Jag äter normalt precis som alla andra äter. Punkt.

Och ändå är det någon som uppfattar ditt sätt att äta så störande och oaptitligt att de måste tillrättavisa dig?

Det hade kunnat vara ett sammanträffande. Någon som hade en dålig dag och tyckte att du smaskade för mycket.

Men när du utvecklar resonemanget framkommer en bisarr teori om att man får göra vad man vill med maten på tallriken eftersom den ändå ska blandas i magen. Det visar tydligt att du inte har förstått ett smack om vilka kriterier som är definierande. Sedan följer en osammanhängande harang som ger en känsla av att du tror att bordsskick handlar om en uppsättning regler, en sorts checklista.

Dvs typiskt aspigt. Och så inihelvete onormalt.

Jossie94 skrev:Jag är inte annorlunda.

Jo, det är du, annars skulle inte omgivningen reagera så negativt. Det är något som särskiljer dig.

Jossie94 skrev:Jag gör ju inga fel här. Jag försöker bara lära känna personen genom att småprata. Det är så man tar kontakt med personer idag

Många autister önskar att få vänner utan att riktigt veta vad vänskap innebär eller hur man gör för att få och behålla vänner.

Det kan t.ex. handla om uppenbara saker som att de inte anpassar sitt tal eller beteende till andra eller till situationen.

Det kan också handla om mer subtila saker.

Samtidigt är de oftast ointresserade av andras känslor och tankar.

Det innebär att autister i sin iver att skapa nya kontakter kan upplevas som påflugna och besvärliga.

Vissa kan till och med bli provocerande och aggressiva om de inte får den uppmärksamhet de kräver.

Jossie94 skrev:Jag har ju fått ett besked från personerna att jag har gjort fel. För att de har antingen visat det eller sagt det.

Bra, då förstår du att du har gjort fel. Men sen skriver du helt plötsligt

Jossie94 skrev:Även att jag har känt att jag gjort fel, för att det inte blev som tänkt och då gjorde jag ju ändå rätt.

Det är felaktig slutsats, utfallet avgör. Inte vad du tycker är "rätt".

Jossie94 skrev:Men det blir ju på den nivån de visar genom ord och handlingar att jag gör fel, för de reagerar ju negativt på normala vardags saker.

Det beror på att du gör fel. Och du förstår inte vad det är du gör fel.

Jossie94 skrev:Fast de jag syftar på som reagerat negativt på något jag gjort som är typiskt normalt

Problemet är att du inte förstår skillnaden mellan normalt och onormalt. Du kan alltså inte påstå att det du gjort är normalt. Din implikation är inte en ekvivalens.

Jossie94 skrev:3. Vad är det som gör att folk tror att jag ältar saker?

Förmodligen det faktum att du ältar saker.

Jossie94 skrev:2. Hur märker man diagnosen på mig? Utgår då från att ni bara har sett mitt skrivande här på forumet

Dina inlägg är fulla av begränsade frågeställningar och repetitiva exempel. Du formulerar dig stereotypt, förväxlar pronomen och det förekommer överförd ekolali. Du tar inte till dig de svar du får och du kan inte för ditt liv förstå hur någon kan dra andra slutsatser än du själv. Du sitter benhårt fast i en naiv och verklighetsfrånvänd föreställning om sakernas tillstånd.

RapeRegs skrev:överförd ekolali

Vad är det?

RapeRegs skrev:Och ändå är det någon som uppfattar ditt sätt att äta så störande och oaptitligt att de måste tillrättavisa dig?

Exemplet med att blanda mat var ju gammalt. Så detta med att blanda mat är ett exempel där Jossie har anpassat sig.

Sen tycker hon fortfarande att det är ologiskt att detta anses fel. Det är ungefär som jag tycker det är ologiskt att man inte ska ha slitna kläder, men är (numera) beredd att anpassa mig.

Så förstår iaf jag det exemplet.