Det perfekta landet Sverige på TV (Inga Lindström)
13 inlägg
• Sida 1 av 1
Det perfekta landet Sverige på TV (Inga Lindström)
Dvs för vissa tyskar är Sverige det perfekta landet. Som i serien "Inga Lindström" som utspelar sig i ett idylliskt Sverige - men alla talar förstås tyska.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 16:29:27, redigerad totalt 1 gång.
Re: Det perfekta landet = Sverige i TV nu
Alien skrev:Dvs för vissa tyskar är Sverige det perfekta landet. Som i serien "Inga Lindström" som utspelar sig i ett idylliskt Sverige - men alla talar förstås tyska.
Ja, det var två mycket romantiska långfilmer. Riktig gammaldags veckotidningsromantik. Första pallade jag inte med att se många minuter på, men andra var roligare. (Eller vad man ska säga - det var ju romantik utan minsta ironi/humor)
Det var fascinerande att se hur Sverige framställdes som ett sagoland. Allt var så genuint och vackert. Husen- den lilla byn- naturen- människorna-
Fick dock inte riktigt lust att flytta till det där exotiska landet Sverige. Människorna i Sverige var snygga, men verkade lite konstiga... Eller så var det kanske bara tyskarna som var underliga?
Senast redigerad av Sabina 2011-05-04 16:29:27, redigerad totalt 1 gång.
Ja, filmerna påminde om de följetonger jag läste som barn i mammas veckotidningar. Alltså säkert något som jag uppskattat som 12-åring men som dagens 12-åringar funnit alltför tamt.
Allt var verkligen så vackert, människorna så rika, kärleken så kysk och konflikterna så enkla att lösa. Och intrigerna med den hemliga utomäktenskapliga dottern resp flickan som tappade minnet var verkligen inte fräscha. Och den lille sonen var rent outhärdligt väluppfostrad och lillgammal.
Det kändes inte som Sverige av idag utan som Tyskland av igår. Bara ett uttryck som "en vanlig bagare" (hur kunde företagsledarens dotter förälska sig i en sån?). Bagaren var förresten också "borgmästare", något som också gav intryck av 1800-tal (nuförtiden motsvaras det väl av kommunalfullmäktigeordförande).
Men jag måste säga att tårtorna i andra filmen såg lockande ut. Men vilka är de 7 miljoner tyskar som älskar att se dessa filmer på söndagskvällarna, de måste vara pensionärer. Sen finns det väl yngre Sverigeentusiaster också, men de är nog mer intresserade av naturen och att slippa storstäderna i Tyskland.
Man fick en förklaring också: Dels var Astrid Lindgren mycket populär i Tyskland. Där finns det 200 Astrid Lindgren-skolor; i Sverige bara en. Dels kände många tyskar att om de sluppit två världskrig och Hitler, så hade deras "Heimat" också varit som i Astrid Lindgrens böcker. Das Bullerbü-Syndrom.
Allt var verkligen så vackert, människorna så rika, kärleken så kysk och konflikterna så enkla att lösa. Och intrigerna med den hemliga utomäktenskapliga dottern resp flickan som tappade minnet var verkligen inte fräscha. Och den lille sonen var rent outhärdligt väluppfostrad och lillgammal.
Det kändes inte som Sverige av idag utan som Tyskland av igår. Bara ett uttryck som "en vanlig bagare" (hur kunde företagsledarens dotter förälska sig i en sån?). Bagaren var förresten också "borgmästare", något som också gav intryck av 1800-tal (nuförtiden motsvaras det väl av kommunalfullmäktigeordförande).
Men jag måste säga att tårtorna i andra filmen såg lockande ut. Men vilka är de 7 miljoner tyskar som älskar att se dessa filmer på söndagskvällarna, de måste vara pensionärer. Sen finns det väl yngre Sverigeentusiaster också, men de är nog mer intresserade av naturen och att slippa storstäderna i Tyskland.
Man fick en förklaring också: Dels var Astrid Lindgren mycket populär i Tyskland. Där finns det 200 Astrid Lindgren-skolor; i Sverige bara en. Dels kände många tyskar att om de sluppit två världskrig och Hitler, så hade deras "Heimat" också varit som i Astrid Lindgrens böcker. Das Bullerbü-Syndrom.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 16:29:27, redigerad totalt 1 gång.
Jag trodde inte mina ögon när jag såg detta. Jag visste ju att tyskarna uppskattar vår natur och så men att de hade en sån löjligt naiv och romantiserad bild av Sverige hade jag inte en aning om.
Såpan var bara för komisk! Som en parodi på en såpa. Utan minsta spår av trovärdighet. Bara kläderna och frisyrerna! (Hur gammaldags tror de att vi är egentligen?) Och miljöerna... (Var det filmat på UD eller? Vem bor i lägenhet med väggmålningar?) Och bilarna... antingen Volvo Duett (!) eller sprillans ny Merca. Men allvarligt?
Stod inte ut att se hela. Antar att alla fick varandra till sist?
Såpan var bara för komisk! Som en parodi på en såpa. Utan minsta spår av trovärdighet. Bara kläderna och frisyrerna! (Hur gammaldags tror de att vi är egentligen?) Och miljöerna... (Var det filmat på UD eller? Vem bor i lägenhet med väggmålningar?) Och bilarna... antingen Volvo Duett (!) eller sprillans ny Merca. Men allvarligt?
Stod inte ut att se hela. Antar att alla fick varandra till sist?
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 16:29:27, redigerad totalt 1 gång.
Alien skrev:
Men jag måste säga att tårtorna i andra filmen såg lockande ut. Men vilka är de 7 miljoner tyskar som älskar att se dessa filmer på söndagskvällarna, de måste vara pensionärer. Sen finns det väl yngre Sverigeentusiaster också, men de är nog mer intresserade av naturen och att slippa storstäderna i Tyskland.
Man fick en förklaring också: Dels var Astrid Lindgren mycket populär i Tyskland. Där finns det 200 Astrid Lindgren-skolor; i Sverige bara en. Dels kände många tyskar att om de sluppit två världskrig och Hitler, så hade deras "Heimat" också varit som i Astrid Lindgrens böcker. Das Bullerbü-Syndrom.
Men Tyskland har ju en befolkning på ca 82 miljoner, så då lär det väl finnas ett helt annat underlag för "filmade veckotidningsromaner" än vad det finns i Sverige, med betydligt mindre befolkning
Himlen var så gott som alltid blå i filmen och visst åts det mycket läckra tårtor. *mums!*
Det blir ju rätt komiskt att se en film av det här slaget om landet man själv lever i. Visas något liknande om t ex England, så sitter man ju lätt bara och stönar över alla UTVALDA vackra miljöer och tror att detta är England....
(Italien däremot är ju nääääästn alltid vackert...)
Senast redigerad av Sabina 2011-05-04 16:29:27, redigerad totalt 1 gång.
Poängen är att de tyskar som vill se Inga Lindström-filmerna inte vill ha någon realistisk bild av Sverige. Det verkar också som det alltid är sommar och sol i Sverige. Utmärkt för att locka turister hit. .
Jag undrade i vilka småstäder serien spelats in. Tydligen i Nyköping, Trosa, Norrtälje och på Dalarö:
Jag undrade i vilka småstäder serien spelats in. Tydligen i Nyköping, Trosa, Norrtälje och på Dalarö:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_444433.svd– Historierna är ganska orealistiska, som sagor, men det handlar om att ge publiken en bild av kärleken i en värld där allt är enklare. Vi vill skildra den dröm tittarna bär på, säger regissören John Delbridge.
Långt borta är alltså norénska familjedramer och svensk socialrealism, i stället visas Barbara Cartland på tyska och en sörgårdsidyll som finns i Astrid Lindgrens böcker; sommargrönt, orört, vackert och oskyldigt. En svensk skulle troligen inte känna igen sig, och det är inte heller meningen. Huvudsaken är att den tyska publiken, nästan uteslutande medelålders kvinnor, gör det.
– Det handlar om nostalgi och längtan efter bättre tider. Filmerna inger en fiktiv känsla av att hela Sverige är så här, säger John Delbridge.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 16:29:27, redigerad totalt 1 gång.
Alien skrev:Poängen är att de tyskar som vill se Inga Lindström-filmerna inte vill ha någon realistisk bild av Sverige. Det verkar också som det alltid är sommar och sol i Sverige. Utmärkt för att locka turister hit. .
Ja, man går väl själv i gång på liknande skildringar av andra länder. Italien, Grekland... osv.
Även om jag antar att den här romantikgenren om Sverige verkar vara något extra för sig.
Varför hette de "Inga-Lindström-filmer"? Regissören, eller vad?
Senast redigerad av Sabina 2011-05-04 16:29:27, redigerad totalt 1 gång.
Sabina skrev:Alien skrev:Poängen är att de tyskar som vill se Inga Lindström-filmerna inte vill ha någon realistisk bild av Sverige. Det verkar också som det alltid är sommar och sol i Sverige. Utmärkt för att locka turister hit. .
Ja, man går väl själv i gång på liknande skildringar av andra länder. Italien, Grekland... osv.
Även om jag antar att den här romantikgenren om Sverige verkar vara något extra för sig.
Varför hette de "Inga-Lindström-filmer"? Regissören, eller vad?
Ja, ska det vara romantik och idyll, så måste det vara i utlandet, annars går man inte på det.
"Inga Lindström" är en pseudonym för filmernas författare.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 16:29:27, redigerad totalt 1 gång.
Namnet Inga tog hon från Bullerbyböckerna står det. Men flickorna i Bullerbyn heter ju Lisa (berättaren), Anna och Britta, och så småningom föddes lilla Kerstin. Men kanske någon biperson heter Inga.
"Inga from Sweden" är ju annars en känd stereotyp.
"Inga from Sweden" är ju annars en känd stereotyp.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 16:29:27, redigerad totalt 1 gång.
.....och grundar sig tror jag på sextio och sjuttiotalets gladporr som visade den frigjorda svenska kvinnan som sagt av Inger oftast spelades av tyska blonderade tjejer och kallades Inga.
Senast redigerad av Aspkvinna 2011-05-04 16:29:27, redigerad totalt 1 gång.