Jossie94 skrev:Även att jag har känt att jag gjort fel, för att det inte blev som tänkt och då gjorde jag ju ändå rätt.

Du är nog lite mera av en katt och de runt dig är snarare som hundar, så det blir feltolkningar, när vi nu är inne på liknelser...

Jag möter en människa. Diagnos är oväsentligt tills den nämns eller att det finns svårigheter som jag misstänker kan vara en diagnos. Även då... Nja, det gör inte mig så mycket om vi passar ihop utan att jag råkar lätt analysera ibland.

Du har mött idioter precis som vi alla har. Alla människor kan man inte förstå. Men vi kan inte säga att ditt beteende i dessa situationer var korrekt för vi var inte där och det är x antal saker som kan göras fel när man hälsar på en person. Konstigt tonläge, svårt att känna av den andra i konversationen, mimik, personligt utrymme etc. Den personen vars diagnos syns mer i mimiken kan ändå vara den som är betydligt mer fungerande än tex mig som absolut kan dölja rätt mycket. Även om jag kan analysera mig själv efteråt och HELVETEVADJAGBETEDDEMIGAUTISTISKT men om den andra partern i samtalet inte hade koll på autism så har den antagligen inte märkt något mer än att jag var stressad/blyg.


Att folk inte kan förstå att det är bara att söka jobb... nä då förstår de väl inte det? Kan de verkligen inte sätta sig in i situationen får man prata om annat och reflektera senare att de har en snäv världsbild. Eller något sånt.

Detta är ett exempel på hur jag skulle säga att det är.

Det är som ett test och det är vi säger 10 stycken som ska utföra dessa test. Alla fattar hur man ska göra och det går på automatik. Det är bara något som de fattar utan att någon har sagt hur man ska göra. Jag har inte fått någon info om hur jag ska göra heller men det känns ändå som att de andra har fått info om hur man ska göra. För att dem vet hur man ska göra medan jag är som ett frågetecken.

Min sambo skulle förklara hur man såg på en film att den var animerad/datagjord. För den var väldigt lik verkligheten. Men han kunde inte säga vad det var som gjorde att han fattade att det var animerat utan han bara såg det. Då blir det ju svårt för mig eftersom jag vill veta hur man märker sådant.

Jossie94 skrev:Detta är ett exempel på hur jag skulle säga att det är.

Det är som ett test och det är vi säger 10 stycken som ska utföra dessa test. Alla fattar hur man ska göra och det går på automatik. Det är bara något som de fattar utan att någon har sagt hur man ska göra. Jag har inte fått någon info om hur jag ska göra heller men det känns ändå som att de andra har fått info om hur man ska göra. För att dem vet hur man ska göra medan jag är som ett frågetecken.

En mycket bra beskrivning av vad det är att vara autistisk. Sett flera liknande, men denna var mycket träffsäker.

Så är det. De fattar av sig själva, nästan. Suger i sig det med syret. Vi måste kämpa för att lära oss allt detta.

Hur kommer det sig att ni fattade nu då? Eller jag antar att folk fattade det där men om ingen annan fattade det där så tycker jag att Marjatta kan ta det med dem.

Men min fråga är om nu folk oavsett diagnos eller inte, inte fattar allting, varför är det då tydligen något man ska fatta? Fast då har folk sagt att det finns ingenting att fatta, för det finns ingen standard, det finns ingen kod att knäcka men ändå så stör sig folk på att man gör likadant som alla andra?

Skulle jag ha skitit i att köpa den där jackan bara för att någon tycker att jag gör på fel sätt? Jag visste ju inte att det var fel att ha en jacka på sig. Nej men då är det ju hur man har på sig jackan, du ska ha den knäppt, det är det som är det normala, du ska inte ha den uppknäppt, för då gör du fel. Men då är det ju folk som har den uppknäppt men då är det ju ingen som säger ngt om det vad jag vet.

Om detta nu är riktiga sociala regler, så är det rätt sjuka, för det är så barnsliga regler. Herregud, spela roll om du har jackan si eller så, eller vilken jacka det än är, det är väl inte jackan man vill bli vän med? XD

Lite av varför man inte kan lära sig själv är att man inte kan generalisera. Antingen för lite eller inte alls. Värst är det om man ser liknande situationer som helt olika så man måste lära sig reglerna för alla dem separat. Jättejobbigt. Så gjorde min fd autistkompis. Lärde sig var situation separat och trodde att hon var dåligt uppfostrad för att lära sig allt det där så måste ens mamma instruerat en 12 timmar om dygnet. Hon trodde på detta. När hon försökte generalisera så var det alltid för grovt, t ex män gör så, eller folk i hennes kultur gör så.

Vad exakt man missat är svårt att sätta fingret på, men det handlar om att se likheter i lagom mängd och göra detta utan att anstränga sig, och sedan detta mystiska att man ska läsa andras tankar. 2 saker som kan te sig som mysterier för autister.

Som tur är har jag mest problem med det andra exemplet. Att vara systemtänkande har jag haft stora fördelar av. Jag tror dock inte det är så andra tillgodogör sig samma fakta.

Ps. Att se dessa sakerna tycker jag är mycket roligare än i DSM-stil iaktta beteende utan att tolka det, och alla tror iakttagelsen är svaret. Men jag vill ju veta varför det är så.

Jag är väl såhär att jag är mycket för vägledning, säger någon hur jag ska göra saker så lär jag mig det hyfsat snabbt. Men tex när jag praktiserade i en butik så hade jag lärt mig från en annan butik standard uppgifterna som alla butiker jobbar med, men på just denna butik gjorde jag precis som tidigare och då vart det skillnad. Då var de tex att man skulle sitta på ett speciellt sätt osv vilket jag inte hade fått info om innan. Så det är ju svårt för mig då att fatta saker om det inte framgått innan. Här lärde jag mig att det tydligen fanns skillnader på samma yrke och jag hade erfarenhet av en pda som är en prissättare men ser mer ut som en mobil. Man kan nog göra fler saker men jag skrev ut pris lappar som andra tog hand om sen. Men på denna butik hette samma apparat scanner. Så de visste inte om vad pda var fast de är likadan apparat och gör typ samma sak plus att om man jobbar med oavsett vad det är man jobbar med så borde ju man ha lite koll på sina konkurenters sortiment. För att dels kunna hänvisa saker om butiken inte har just det kunden frågar efter eller för att bara förbättra sig själv inom yrket genom att vara lite allmänbildad.

Nu tappade du tråden i slutet? De hade olika namn för samma sak (eller egentligen bara tagit olika delar av namnet, ingen hade fel). Vad hade det att göra med att de borde ha koll på konkurrenters sortiment? Det måste man inte även om många har då de själva får handla produkten där istället.

Att jobba i butik anses vara ett enkelt jobb. Kan inte föreställa mig något mer komplicerat. När jag var ung trodde jag inte heller att man fick fråga om man inte fattade, då de kopplade fort så trodde jag att alla visste allt och ingen frågade. Jag tror de frågade men att jag inte såg det. Så jag låtsades att jag kunde. Så jag var trvärtom mot fd kompis, hon trodde alla fått handledning genom hela livet, jag trodde att de inte fått hjälp med någonting.

Tror det är ganska autistiskt att behöva mycket handledning. Jag har sällan fått det men behövt det. Min fd kompis kan inte se på folk och göra lika. Det kan jag, ja, jag förstår principen men behöver övning. Hon kan inte lära genom att härma. De säger att autister lär sig genom att göra.

Sedan tror jag vissa, både NPF och NT överskattar sin vanlighet. Träffade en ganska NT på en kvartersträff. En på ungens skola hade frågat om mamman hade alkoholproblem. Det var väl lite väl framfusig fråga, och inte därför det inte funkade för ungen i skolan. Men mamman berättade och sa att Hur kan de tro att jag som är nykterist skulle vara alkoholist? Vilka idioter.

Grejen är att hon klär sig som en gammal farmor fastän hon är medelålders. Och ser ut som hon bara tagit första bästa plagg. Och hon pratar väldigt högt.

Alkoholist är väl inte det första jag tänkt på men hon ansåg sig vara mer än normal, men hon förstod tydligen inte hur hennes framfusiga sätt och extrema klädstil kunde ligga henne i fatet.

Nu menar jag inte att man ska klä sig modeenligt, men om man ser annorlunda ut kommer man behandlas efter det. Ibland kan det ju vara bra att anses annorlunda med. Men att inte ens förstå hur mycket man avviker. Konstigt tycker jag. Märker man inte att man får blickar? Man får väl kommentarer någon gång fast de flesta är artiga? Detta är alltså en NT-kvinna.

Jag menade bara att jag gjorde ju som jag hade lärt mig sedan tidigare och så jobbar ju alla butiker dvs fronta varor, prata med kunder, plocka ut varor i butiken/in på lagret osv. Sedan ingår ju det ju städning osv. Detta är standard uppgifter. Det är så man gör i en butik. Vad jag har lärt mig. Men det jag inte visste var att det fanns smådetaljer såsom att man ska sitta på ett visst sätt, när ingen har lärt mig det tidigare. Utan jag hade ju lärt mig grunduppgifterna och så ska man fatta att man ska sitta såhär. Det jag skulle göra var att plocka in varor men då satt jag ju tydligen på fel sätt. Hur man nu sitter på fel sätt eftersom jag bara gjorde mitt jobb.

Kunderna skulle komma förbi men det var sådana här smågrejer som jag inte hade fått lära mig innan och de trodde ju att jag klarade av det. Jag sa då att jag bara kunde göra det andra som jag redan kunde och nej det är inte svårt att plocka in varor som jag gjorde men det var mer själva grejen med att jag skulle sitta på ett speciellt sätt....Dessutom var det trånga utrymmen så man kunde inte sitta så jättebra heller.


Jag hade ju erfarenhet av butik innan så jag gjorde ju enbart det som jag hade lärt mig innan, så hur skulle jag ha kunnat göra saker som ingen har sagt till mig? Nu kanske personen bara gav mig tips men utgick ju från att jag bara kunde göra sådana saker och jag trodde inte sådana här små detaljer var viktiga eftersom då borde jag ju ha lärt mig det från tidigare praktikplatser tänker jag.

Lite sådär småmystisk är hela världen. Man kan ha varit i en situation och sedan hamnar i en liknande, men det som är annorlunda med den ska man bara veta utan att någon säger det.

Bara för att återknyta till ämnet... när man säger att en diagnos är osynlig menar man bara att kroppen ser vanlig ut och ansiktet och att man inte har t ex en rullstol eller vit käpp. De som har down har ett speciellt downutseende. Osynligt menas bara vid första anblicken. Och utesluter av någon anledning klädstil, fastän den syns tycker jag. Det som kanske kommer fram ganska direkt, räknas nog ändå som ett osynligt handikapp, t ex om man stammar. Iallafall räknas även gravare autism som dolt, trots att personen kanske uppför sig märkligt och kanske bara svarar med att säga samma sak som den andre sa. Det är lite konstigt att man anser att det anses dolt, men det beror nog på att den personen ser helt normal ut när hen kanske bara sitter och kollar mobilen eller något.

Fast även om folk som har läst på eller har diagnoser själva så var det fler som inte hade någon aning vad jag vet att jag hade en diagnos och därför känner jag då att jag inte kan säga att jag har en diagnos för det var det sista jag tänkte på. Det var ju inte jag som sa att jag hade en diagnos utan de va några andra elever som tydligen hade påstått det och gått till läraren gällande det. Sedan vet jag ju inte vad som är sant eller inte eftersom jag har hört en väldigt massa i efterhand. Sedan har jag väldigt lite info om detta generellt eftersom den lagen som finns nu, inte fanns just då och därför finns det inget bevis på detta förutom mina upplevelser. De andra minns ju inte någonting om det typ. Men tydligen var detta så stort vilket jag tycker är konstigt om folk inte minns någonting.

Jossie94 skrev:De andra minns ju inte någonting om det typ. Men tydligen var detta så stort vilket jag tycker är konstigt om folk inte minns någonting.

Man kan definitivt misstänka diagnos när det förekommer onormalt ältande. Autister blir tyvärr ofta besatta av fixa idéer och ältar saker in absurdum. Fixering deluxe.

Jag är själv känd för att älta orättvisor lite väl mycket, fråga moddarna här t.ex.

Men oss emellan Jossie. Jag tycker att du ska sluta älta två saker.

1. Din före detta klass och vem som skvallrade om vad. Skit i dem, vatten under broarna!
2. Tjejen som försökte ge dig en föreläsning om hur man tar kontakt. Fuck her! Move on!

Men det är ju inte bara att sluta älta, jag tror bara att det är så jag är. Att jag vill förstå varför vissa saker blir och så. Då kan du ju be Kidzi också sluta älta för han/hon vill ju också förstå saker än att bara göra som NT gör dvs utgår från iakttagelser. Jag vill förstå varför folk som själva hade diagnoser fick det att bli värsta grejen att jag hade en diagnos, låter väldigt konstigt. De är ju lika konstiga som jag då eftersom de också har diagnoser och att de hade bland annat adhd var mer tydligt och synligt. Jag bara var, jag skulle nog anses som typ introvert jämfört med dem för jag var mer neutral och gjorde inget väsen eller så. Så de märktes ju mer på dem.

Jag vill bara förstå saker hur det ligger till och så när man inte har fått ett facit och NT verkar kunna alla svaren men nyligen fick jag ju höra att oavsett om man har diagnos eller inte så gör båda parterna fel eller rätt. Det finns tydligen ingen standard då så egentligen stör vi oss på varandra utan anledning. Och för väldigt konstiga och onödiga saker. Jag skulle kunna nämna eller till och med hitta på olika fel personer gör bara för att visa att jag kan säga att en NT person har fel just för att den kan säga att jag gör fel. Varför skulle jag då inte kunna tillrättavisa den? Den gör ju likadant mot mig.

Men jag gör inte det för jag vet mycket bättre. Deras nivå är på dagisnivå.

Men jag håller med, hon va och är dum i huvudet, det är nog de flesta jag har trott varit normala men sedan visats sig inte vara de för 5 öre

Jossie94 skrev:Då kan du ju be Kidzi också sluta älta för han/hon vill ju också förstå saker än att bara göra som NT gör dvs utgår från iakttagelser.

Mänskligt beteende är intressant att studera och tänka över, när jag inte har något verkligt intressant för mig.

Sedan kommer jag hela tiden på saker som känns viktiga för mig. Någon annan kanske tycker det är oviktigt, men jag får inte betalt att tänka så därför tänker jag på det jag vill och får resultat av som ger insikter just till mig.

Och jag är lite för gammal att ens försöka härma NT.

Måste vara jobbigt att härma NT om man bara går på ytliga beteenden. Då får man minnas massor av ytliga beteenden. Snacka om jobbigt.

Jag studerar ju beteenden och så när jag har tråkigt. Jag går ju inte varje dag och undrar varför folk gör si eller så, men när jag själv är med i bilden så är det klart att det blir en helt annan sak. Då vill man ju få förklarat för sig vad som blev fel. Tänk er själva att ni skriver tex :

"Hej, Petra, du fyller år väl idag, grattis på födelsedagen!" Skulle ni då inte bli förvånade då om någon svarade då att men sådär kan du ju inte skriva?

Men då tänker ju ni, att ni bara grattade personen på dennes födelsedag, hur kan det vara fel?

Men då kanske det var fel för att ni skrev något grammatiskt fel och det skulle ni ju förstå. Jag syftar inte på självklara fel som att man skriver väldigt sent eller sådana där grejer, för det fattar man ju att det är fel. Nu menar jag ju väldigt konstiga fel, alltså mer att folk tycker att saker är fel än att det är fel som i riktiga fel.

Om ni inte förstår hur jag menar så är det bara att fråga hur jag menar.

Kan tillägga att jag blir osäker om folk förstår mig därav varför jag tror då att folk förstår om jag ger exempel men det kanske bara förvirrar?

Jossie94 skrev:"Hej, Petra, du fyller år väl idag, grattis på födelsedagen!" Skulle ni då inte bli förvånade då om någon svarade då att men sådär kan du ju inte skriva?

Det går aldrig att bedöma lösryckta saker. Man måste veta vad som händer runtomkring. Det är snarare de som gör att det blir rätt eller fel.

Om någon tycker man gör fel kan ju denna förklara varför, bara det inte är en elak människa eller att man frågar argt.

Fast de jag syftar på som reagerat negativt på något jag gjort som är typiskt normalt, dvs om jag grattade en person eller sa att jag skulle till tex grönan, då har de ju tyckt att det varit fel. Men då har de ju inte berättat varför det är fel heller.

Så då är det ju bara taskiga. Men jag har ju då jaha vad gjorde jag för fel nu? När jag bara gjorde någonting som anses vara normalt. Det kan vara småsaker som det jag nämnde. Ingen har ju sagt att om man har den där blåa jackan så är det förbjudet, jag visste inte att det fanns en sån regel isf. Konstig regel isf haha. Då är det egentligen bara deras åsikter, och om de nu tänker att jag gör fel, vem säger då att inte dem gör fel? Så om de tycker den där blåa jackan som jag har är fel, då kan jag ju säga till dem att hela dem är det fel på. Eller att deras kläder sitter fel eller vad som helst. Sålänge jag kan säga till dem att de gör fel, så gör jag ju exakt likadant som de gör mot mig och säkert andra.

För mig handlar det inte om att jag vill vara taskig, jag vill bara ha den makten att kunna säga att de har fel och att det verkligen tas på allvar för att de här personerna som oftast är neurotypiska, kommer undan med sina fel så lätt. För att deras fel är rätt medans vi med diagnoser är de dumma och fattar inte om vi gör fel trots att det kan vara samma saker som de neurotypiska gör/har gjort.

Båda gör ju likadana fel och därför borde både parterna då tas på lika allvar, inte att den ena har rätt och den andra har fel. För mig är det väldigt konstigt. För även om det alltid varit så, så borde ju reglerna komma från någon som kommit på att det ska gå till på det sättet, eller sker det bara automatiskt om man är med flera? Jag pratar om grupptryck, att då är det grupptrycket som är faktorn i det hela och då bestämmer vad som är rätt och fel?

Jossie94 skrev:"Hej, Petra, du fyller år väl idag, grattis på födelsedagen!" Skulle ni då inte bli förvånade då om någon svarade då att men sådär kan du ju inte skriva?

Men då tänker ju ni, att ni bara grattade personen på dennes födelsedag, hur kan det vara fel?

Men då kanske det var fel för att ni skrev något grammatiskt fel och det skulle ni ju förstå. Jag syftar inte på självklara fel som att man skriver väldigt sent eller sådana där grejer, för det fattar man ju att det är fel. Nu menar jag ju väldigt konstiga fel, alltså mer att folk tycker att saker är fel än att det är fel som i riktiga fel.

Om ni inte förstår hur jag menar så är det bara att fråga hur jag menar.

Jag tycker det verkar lite slarvigt att skriva "du fyller år väl idag", som om man inte vet el bryr sig om vilken dag Petra egentligen fyller år. Jag skulle skriva "du fyller ju år idag..." Men känner man varandra väl, så gör det inte så mycket hur man formulerar sig.

Det är alltså ett exempel där jag går in på formulering och ordval. Då är det kanske ett sidospår, det är just det som kan vara förvirrande med påhittade exempel.

Jag menade ju som du skrev, jag skrev bara lite fel just där.

Men oavsett hur man skriver så borde man väl ändå kunna se ungefär vad personen vill komma fram till?

Tex om jag ger ledtrådar till en film tex, så kanske jag säger båt som sjunker eller något sådant, då kanske många fattar att filmen jag menade , var Titanic. Då om ngn skriver lite fel hit eller dit, så tror jag folk ändå förstår poängen med det hela. Annars är det ju bara att fråga hur man menar. Man förlorar ju inte på att fråga, däremot kan det finnas personer som svarar på ett dumt sätt, det finns ju inga dumma frågor bara dumma svar..