Årets Nobelpristagare i litteratur, Kazuo Ishiguro, är på plats i Sverige för att ta emot sitt pris. Men vad kan du om de författare, poeter och dramatiker som fått priset? Testa i quizet här.

Kulturnytt 3 januari 2007 skrev:Var Pearl Buck en värdig nobelpristagare?
---
Första kapitlet börjar med att bonden slår upp ögonen, det är hans bröllopsdag. Ynka trettio sidor senare har hans förste son fötts och jag har fått en snabbkurs i kinesisk bondepraktik från 20-talet, lärt mig om kvinnans, de äldres, släktingarnas och slavarnas plats i hierarkin, blivit introducerad för lokal religion, byggnadstradition, bröllops- samt festmatsförberedelser, begrundat vikten av regn och små kvinnofötter samt känt lukten av fet och fruktbar jord...

Ja, det är knappt hon andas, Pearl Buck. Hon korsar traditionellt vindlande sagoberättande med skolboksaktig faktakunskap och orden rinner över sidorna, meningarna är korta men mättade. Inte tillkrånglade, bara innehållsstinna.

Visst känns det att romanen har nästan 80 år på nacken, det hela är idealiserande med den fattige bonden som är så rättrådig; han vet att jorden är det som liv och välstånd kommer ur - allt annat kan man vara utan - men inte den goda jorden. Och den idé som jag också anar att Pearl Buck hade, att diskutera kvinnorollen i det tidiga 1900-talets Kina, blir mest en vackert skildrad bild av inre styrka; här har vi den fula och försagda hustrun O-lan som arbetar höggravid på åkrarna. Hon stannar upp, tar sig åt ryggslutet, går hem, stänger in sig och föder en son (ja, så småningom flera) utan knot och tårar, torkar upp blod och moderkaka, tvättar sig och börjar laga middag!
---
Visst, hon skrev de flesta av sitt livs över 100 romaner, barnböcker, essäer och pjäser efter 1938 och det menades allmänt att hennes stil changerade och att förkärleken till ett förlorat Kina slog över, hon saknade kunskap om utvecklingen efter revolutioner och krig och fastnade i upprepningar.

Men i talen till hennes ära vid utdelningen 1938, betonas det faktum att hon ökat västs kunskaper om Kina, om landet, om kulturen, historien och inte minst om befolkningen; hon ”har låtit individerna kliva fram ur massan..”. Det om något kan ju låta daterat, men gick helt i linje med tolkningen av skrivningen ”i idealistisk anda” som står i Alfreds Nobels testamente.

DN 2019-12-09 skrev:Det uteblivna Nobelpriset till Leo Tolstoj beskrivs ofta som Svenska Akademiens största fadäs. Akademien ville inte belöna den store romanförfattaren – men Tolstoj ville inte heller ha priset.
---
I februari år 1902 anlände ett brev med exotiska poststämplar till Svenska Dagbladets kulturchef Oscar Levertin. Det var ett tack från samtidens store romanförfattare Leo Tolstoj. Levertin och det radikala Svenska Dagbladet hade i flera år propagerat för att Tolstoj skulle tilldelas det första litterära Nobelpriset, som utdelades 1901.

Brevet inflöt alltså bara några veckor efter de första Nobelfestligheterna, och ett par månader efter att omvärlden låtit höra ett ljudligt missnöje över Sveriges skrala debut som den litterära smakens högsta instans. I stället för den solklare Tolstoj utkorades, efter en intensiv kampanj från den franska akademien, poeten Sully Prudhomme – en bortdömning av Tolstoj som Levertin i en SvD-ledare kallade ”en nationell förödmjukelse”. Tolstoj, menade Levertin, var ”den siste av de bibliska profeterna” och ”den störste av sanningens konstnärer”.

Svenska Dagbladet publicerade litet senare på hösten 1901 en hyllnings- och protestskrivelse i ärendet, signerad av landets ledande kulturella ljus, bland dem Selma Lagerlöf, Strindberg, Zorn, Carl Larsson och Hjalmar Söderberg.

Tolstoj vände sig till de svenskar som engagerat sig för hans kandidatur:

Kära och ärade kolleger,

Jag blev mycket belåten över att inte ha tilldelats Nobelpriset. För det första räddades jag därmed ur ett stort bryderi – [nämligen] vad jag skulle göra med dessa pengar, som liksom alla pengar i min mening endast för ont med sig, för det andra bringat mig äran och det stora nöjet att mottaga sympatiyttringar från högt värderade om än för mig personligen okända människor (…).

León Tolstoy

Han kastade iväg ett brev till sin lärjunge och översättare, den finlandssvenske domaren Arvid Järnefelt, och bönföll denne att ingripa: ”…det skulle vara mycket obehagligt för mig att avböja … därför ber jag dig omedelbart … göra allt du förmår för att man inte skall ge mig priset …”

Hans ord togs ad notam. Tolstoj avfördes definitivt från förslagslistorna.

Alien skrev:Problemet när man skriver många romaner efter sina "nobelprisvärdiga" verk så håller de inte samma höga klass utan ses mest som "kiosklitteratur".

Alien skrev:Vilken bok är det du har som du inte lyckas komma igenom?

Buck engagerade sig tidigt i medborgarrättsfrågan i USA och började skriva i tidskrifter som tillhörde organisationer för de utsatta grupperna, såsom NAACP och National Urban League.[16] Buck och Walsh grundade 1942 en förening för umgänge mellan asiater och västerlänningar, The East and West Association.[16] Under andra världskriget föreläste Buck och skrev om demokrati och USA:s syn på Asien.[9] På grund av Bucks aktiviteter höll FBI noga uppsikt över Buck.[9] Hon var också tidigt aktiv i feminismen och hjälpte till att sprida boken Den feminina mystiken (1963).

Alien skrev:Jag tycker hon är värd respekt både som människa och författare, i stället för hån. Hon var ingen nydanare när det gällde språk och stil, däremot när det gällde att introducera det kinesiska samhället för västvärlden. Det var faktiskt i enlighet med Alfred Nobels instruktioner för priset, "i idealistisk anda".