Föredrag om 50 minuter, från 2018. Innehållet är (förmodar jag) en förkortad version av hennes bok, med samma titel.

Lite jobbig att se, tycker jag. Känner igen mig i delar, även om hon haft en ganska annorlunda livsbana än jag.

Jag har lyssnat på nästan hela boken (borde lyssna klart ). Har också haft en annan livsbana men det är mycket som man ändå känner igen sig i. Helt klart läsvärd!

Tack för tipset! Kommer definitivt att lyssna.

Har läst boken. Kan inget annat än att rekommendera om man är en kvinna med autismspektrumtillstånd.

Jag har träffat henne och pratat lite med henne. En ödmjuk och känslig person.

Litteraturkritikern Martina Lowden sågade "Konsten att fejka arabiska" och sa något om att författaren vältrade sig i en offerroll för att boken skulle sälja till föräldrar och vårdpersonal, som ju gärna ser autister som hjälplösa objekt för deras insatser. Jag försökte läsa boken, men kom inte så långt - Martinas ord gjorde att allt kändes superklyschigt.

Lyssna på Youtubeklippet vid 45min 50 s: "Hon beskrev hur jag förut var lite som ett genomskinligt väsen, som alla var försiktiga med, rädda om, och ingen fick grepp om. Och hur jag sen blivit en levande person med konturer och färger."

Jag tror att detta är ganska typiskt för folk som säger att de "spelar normala". Ja, det går att besvara föräldrars, lärares eller vårdpersonals frågor med klyschor så de tror allt är bra. Men ute bland folk så framstår man bara som ännu konstigare om man håller på så.

Att barnpsykiatern som kände familjen försökte sälja in idén om autism till henne låter som hon känt på sig det ett bra tag men tänkt att hon var för skör för att lyssna.

elle skrev:Tack för tipset! Kommer definitivt att lyssna.

Har läst boken. Kan inget annat än att rekommendera om man är en kvinna med autismspektrumtillstånd.

Jag har träffat henne och pratat lite med henne. En ödmjuk och känslig person.

Som kille skulle jag vilja rekommendera boken även om man är en man med autismspektrumtillstånd. Jag känner igen mig själv i otroligt mycket av det hon skriver.

Det gick inte att läsa ut boken utan att vid flera tillfällen gråta eller skratta, ibland samtidigt.

Marjatta skrev:Lite jobbig att se, tycker jag.

Alltså, hon föreläser bra. Det är inte därför det är jobbigt. Hon rör vid nånting.

Jag känner inte alls igen mig i det där att fejka, att spela, som kvinnliga autister lär vara så bra på. Undrar hur vanligt det är?

Själv har jag inte alls hennes långa historia av kontakt med psyket. Jag hade lite kontakt med psyk som ung. Efter det har det liksom fungerat, mer eller mindre, men aldrig funkat bra. Livet har aldrig varit stabilt. Jag har alltid vetat att det finns en möjlighet att det kommer gå illa. Sen har det väl gått som halv-illa, halv-bra. Tror det är där nånstans som hon blir jobbig, för mig. Hon pekar på hur illa det faktiskt kan gå.

Vildsvin skrev:Litteraturkritikern Martina Lowden sågade "Konsten att fejka arabiska" och sa något om att författaren vältrade sig i en offerroll för att boken skulle sälja till föräldrar och vårdpersonal, som ju gärna ser autister som hjälplösa objekt för deras insatser.

Vältra sig i offerroll.

Om detta var innan Lowden själv berättade offentligt om sin aspergerdiagnos kan man tänka sig att det är en del projektion där. Att det var vad hon tyckte att varje offentlig berättelse om autism och asperger riskerade bli.

Alltså det är svårt att berätta om självupplevda svåra saker så att det blir "lagom".
Jag känner själv när jag ska berätta om svårigheter i mitt liv, exv. i utredningen, att det är så väldigt svårt att göra det utan att liksom presentera sig som ett offer eller vara rädd att bli uppfattad så. Tycker att LL:s föreläsning är mestadels sakligt neutralt hållen. Enda detaljen som känns melodramatisk är att en personal säger till en annan (vilket hon fick veta senare) att "om två år lever inte Lina". Alltså iom att den historien är sann (förmodar jag) är den inte effektsökeri, men där lyckades hon inte hitta en bra ton.

Marjatta skrev:Vältra sig i offerroll.

Om detta var innan Lowden själv berättade offentligt om sin aspergerdiagnos kan man tänka sig att det är en del projektion där. Att det var vad hon tyckte att varje offentlig berättelse om autism och asperger riskerade bli.

Nä, det var efteråt, men visst kan det vara en projektion, att bli placerad i ett fack verkar vara en känslig punkt. Dessutom har nog en person med Martina Lowdens bakgrund mycket lättare att få hjälp av psykvården än en med Lina Limans bakgrund.

På 00-talet var det lätt att bli utredd i Stockholms landsting, medan folk i andra landsting kunde gå hemma sjukskrivna i åratal eftersom bara de svåraste vuxna fallen utreddes. Man skulle heller inte ha varit för länge i psykvården för då sågs man som ett hopplöst fall och blev heller inte utredd. I Göteborg var åldersgränsen 35, alla över det sågs som körda och utreddes inte: https://www.gp.se/debatt/orimligt-l%C3% ... -1.1184723

Så på många håll var det viktigt att vara en "medveten" patient eller att ha "medvetna" anhöriga som låg på sjukvården så en utredning blev av.

Hade gärna läst mer om Martina Lowden..

https://www.dn.se/kultur-noje/mitt-skra ... m-radslan/

Vildsvin skrev:

Marjatta skrev:Vältra sig i offerroll.

Om detta var innan Lowden själv berättade offentligt om sin aspergerdiagnos kan man tänka sig att det är en del projektion där. Att det var vad hon tyckte att varje offentlig berättelse om autism och asperger riskerade bli.

Nä, det var efteråt, men visst kan det vara en projektion, att bli placerad i ett fack verkar vara en känslig punkt. Dessutom har nog en person med Martina Lowdens bakgrund mycket lättare att få hjälp av psykvården än en med Lina Limans bakgrund.

På 00-talet var det lätt att bli utredd i Stockholms landsting, medan folk i andra landsting kunde gå hemma sjukskrivna i åratal eftersom bara de svåraste vuxna fallen utreddes. Man skulle heller inte ha varit för länge i psykvården för då sågs man som ett hopplöst fall och blev heller inte utredd. I Göteborg var åldersgränsen 35, alla över det sågs som körda och utreddes inte: https://www.gp.se/debatt/orimligt-l%C3% ... -1.1184723

Så på många håll var det viktigt att vara en "medveten" patient eller att ha "medvetna" anhöriga som låg på sjukvården så en utredning blev av.

Intressant.

Jag minns nu inte om detta är från Tony Attwood eller nån annan, att bland det viktigaste för en tjej med autism är att hon inte kommer i klorna på psykvården för där kommer hon fara så illa. De som till slut kommer "rätt" efter den vandringen genom psykvården för att till slut landa i autismdiagnos, som Lina L, har förstås ärr kvar av den efteråt.

Undrar vilka de prioriterar i Stockholm nu. Jag har ju lyckats knö mig före i kön genom det lilla ordet "vårdgaranti" - medveten ska man vara, onekligen. Bäst att visa att man är det. På alla sätt. Det gör mig så illa berörd ... jag tycker inte om att knuffa mig före. Att de helst sluppe utreda mig för att lägga sina resurser på de som "har mycket större problem än du" märks, på alla upptänkliga sätt.

Jag gillade boken!
Finns att låna på Legimus som ljudbok. Bland filerna finns det också en text-fil med bokens hela text.
För den som är händig är det enkelt att med programmet Calibre både skapa ett PDF-dokument och en EPUB-bok, utan större ansträngning.

https://melawick.wordpress.com/2018/06/ ... ina-liman/

Gillade också TV4-inslaget där dom gjorde en kortare intervju med Lina.

Jag undrar om den video som nämns i första inlägget är denna:
https://urplay.se/program/209678-ur-sam ... a-arabiska?

Böcker som den jag läste när jag insåg det fanns fler som jag.

Jag trodde bokstavligt talat att den första jag läste handlade om mig. Eller rättare sagt att den var baserad på mig.

Läste på kvällen och dagen efter började paranoian släppa.

Både roligt och skrämmande att det finns andra som jag på jorden. "Från samma planet" menar jag, vi är inte mer lika än så.

Det var efter jag sett detta föredrag, som jag bestämde mig för att göra en utredning...