Motsatta könet*

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: Alien, atoms

Inläggav Inger » 2008-10-27 4:12:06

Fint skrivet, Pemer.
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
Inger
Inaktiv
 
Inlägg: 17333
Anslöt: 2006-06-30

Inläggav nano » 2008-10-27 8:11:44

Såg just något intressant på webben, något som kördes i kunskapskanalen tror jag, iaf en av svt:s program.
Det hadlade om testosteron, något vetenskapsaktigt, de undersökte olika djur och människor.
De kom inte fram till så mycket om tjejerna, verkade mer som om de redan hade färdiga uppgifter för hur tjejer fungerar.

Det de hade kommit fram till var att det verkar som om testosteron gör en mer av en risktagare och nästan lite förprogrammerad att ha korta förhållanden.
Kille med lite testosteron gick tydligen bättre hem hos tjejer som gillar långvariga förhållanden men att tjejer har en peak som gör dem mer mottagliga under ägglossning för killar med mer testosteron.
Hmm, jag känner en tjej som gärna vill komma träffas ungefär en gång i månaden, hon byter ofta kille men är mycket trevlig.
Fast jag vill inte ha något kortsiktigt förhållande och jag har mitt sikte inställt på någon annan så det blir inget.
Blir iofs fika och långa diskussioner och det är ju trevligt.
Undrar vilken nivå man själv har, jag gissar på låg nivå för att vara kille.

Killar med hög nivå testosteron gick hem hos en annan grupp tjejer.
Senast redigerad av nano 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
nano
 
Inlägg: 6161
Anslöt: 2008-06-20
Ort: /home/Jorden/Stockholm

Inläggav jonsch » 2008-10-27 12:53:52

Det där med hormonerna, nano, tycker jag är riktigt roligt, på ett till minst hälften svartfärgat sätt. Vi är alla litet grand våra hormoners fångar. Jag kan bli djupt filosofisk här men det tar vi i andra trådar, här räcker det kanske med det du just skrev ungefär, att kärlek nog är litet olika saker för olika personer, beroende bl.a. på hur deras hormoner är balanserade.

En tanke i sammanhanget: Till viss del måste man gå emot sina hormoner (i den mån det är logiskt/filosofiskt möjligt) och i viss mån följa dem, för att visa sig kärlekfull mot någon.

Inom parantes:
(Jag gillar att det här är ett ämne som inte ens matematiken kan ge sig på utan att utgå från subjektiva känslor som grundläggande storheter. Lika litet som matematiken kan beskriva fysiken utan att utgå från både materia och energi, även om de råkar vara sidor av samma mynt.)

En annan grej: Nån som hakar på om jag tar upp en vinkling av Pemers inlägg i Privata Avdelningen?
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
jonsch
 
Inlägg: 4895
Anslöt: 2006-10-12
Ort: Hilbertrummet

Inläggav Inger » 2008-10-27 13:04:40

Visst. Shoot.
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
Inger
Inaktiv
 
Inlägg: 17333
Anslöt: 2006-06-30

Inläggav alfapetsmamma » 2008-10-27 14:04:11

Pemer skrev:
apkonstapel skrev:Den första fasen, förälskelsen, har jag länge betraktat som något liknande en tvångsneuros. Man blir besatt av människan. Det kan komma mycket långsamt eller på en halvminut. För det mesta går det över och lämnar efter sig något helt annat, som jag kallar kärlek.

Helt rätt. Modern forskning har klarlagt att förälskelse är en form av psykos, att kärlek däremot är en förnuftsbaserad känsla, och att de båda sorternas känslor uppstår i helt skilda delar av hjärnan Samt att den verkligt varaktiga kärleken minst lika ofta, om inte oftast, växer fram utan föregående förälskelse. Illustrerad Vetenskap nr 3 2005.

Kärlek är om något en djupare och innerligare variant av vänskap. "Kärlek är vänskap som tagit eld" finns ett talesätt som säger, och den som myntade det hade ganska bra koll på saker!

Och det är ju detta man ser så skrämmande tydligt i vår tid... Förälskelse och attraktion vägleder de allra flesta - och i de allra flesta relationer kommer uppenbart ingen kärlek efter förälskelsen, och/eller saknas insikten och förmågan att finna och vårda en efterföljande kärlek efter den inledande förälskelsen. För kärleken var väl det kontrahenterna hade funnit från första början??? Det trodde de... i ack så många fall...

Ja, hur många som helst tror att förälskelse och kärlek är samma sak, och när förälskelsen klingar av som förälskelse de facto alltid gör förr eller senare tror de att det är kärleken som är över, och bryter upp.

Dessutom avlas det barn, och vi får skilsmässobarn, ensamma föräldrar och så...

Sammanhangen borde vara svåra att missa, men de flesta skulle ändå hävda att jag bara är ute och cyklar här. Eller i varje fall överdriver väldigt. Och okej, överdriver något kanske jag gör.


Om du inte har läst honom redan skulle jag rekommendera Alberoni. Mycket intressant vill jag minnas att jag tyckte han böcker om Vänskap, Kärlek och Erotik var. (Olika böcker alltså). Hans prat snuddar vid det du nämner här.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma
 
Inlägg: 7383
Anslöt: 2008-05-03

Inläggav apkonstapel » 2008-10-27 14:26:27

alfapetsmamma skrev:Om du inte har läst honom redan skulle jag rekommendera Alberoni. Mycket intressant vill jag minnas att jag tyckte han böcker om Vänskap, Kärlek och Erotik var. (Olika böcker alltså). Hans prat snuddar vid det du nämner här.

Jag för min del tål inte Alberoni. Började läsa Jag älskar dig, där han för samman teorierna ur böckerna du nämner, för några år sedan. Han skriver alldeles för träffande, så jag orkade inte mer efter andra kapitlet. Total overload. Bokmärket sitter fortfarande kvar på sidan 47. Alltså instämmer jag i rekommendationen ,)
Senast redigerad av apkonstapel 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
apkonstapel
 
Inlägg: 274
Anslöt: 2008-10-21

Inläggav alfapetsmamma » 2008-10-27 15:28:29

apkonstapel skrev:
alfapetsmamma skrev:Om du inte har läst honom redan skulle jag rekommendera Alberoni. Mycket intressant vill jag minnas att jag tyckte han böcker om Vänskap, Kärlek och Erotik var. (Olika böcker alltså). Hans prat snuddar vid det du nämner här.

Jag för min del tål inte Alberoni. Började läsa Jag älskar dig, där han för samman teorierna ur böckerna du nämner, för några år sedan. Han skriver alldeles för träffande, så jag orkade inte mer efter andra kapitlet. Total overload. Bokmärket sitter fortfarande kvar på sidan 47. Alltså instämmer jag i rekommendationen ,)


Aha, intressant, du tål honom inte för att det stämmer för bra. Klarsynt och moget att våga tillstå det iaf. Jag har inte läst honom på måååånga år, men jag minns att jag gillade tankarna/teorierna om att man blir kär när man behöver det, som trampolin in i nåt nytt. Omedvetet alltså.

Inte alls så obetvingligt och ödesbestämt som många vill ha det till. Eller viljestyrt, eller omöjligt att styra med viljan. En annan förklaringsmodell helt enkelt. ANDRA förklaringsmodeller gillar jag som default förövrigt.

Läste dem för sisådär femton tjugo år sen som jag plöjde DO-hyllan (psykologi)... Ett av mina många specialintressen... ;)
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma
 
Inlägg: 7383
Anslöt: 2008-05-03

Inläggav Pemer » 2008-10-27 16:22:01

Det där låter jätteintressant, de där böckerna måste jag läsa... :)
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
Pemer
 
Inlägg: 13590
Anslöt: 2007-02-08
Ort: Grödinge

Inläggav Ganesh » 2008-10-27 16:39:56

alfapetsmamma skrev:
Om du inte har läst honom redan skulle jag rekommendera Alberoni. Mycket intressant vill jag minnas att jag tyckte han böcker om Vänskap, Kärlek och Erotik var. (Olika böcker alltså). Hans prat snuddar vid det du nämner här.



Instämmer med rekommendationen. Läste för ett halvår sen om boken om Kärlek. Håller fortfarande. Rekommenderas varmt.
Senast redigerad av Ganesh 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
Ganesh
 
Inlägg: 3688
Anslöt: 2007-11-16
Ort: Varberg

Inläggav Ganesh » 2008-10-27 20:23:22

http://www.bokforlagetkorpen.se/Alberon ... lskar.html



"Francesco Alberoni
JAG ÄLSKAR DIG

Francesco Alberoni är känd världen över för sina böcker om kärleken: Förälskelse och kärlek, Vänskap, Erotik och
Drömmar om kärlek. Hans böcker har översatts till tjugo språk.
Jag älskar dig utgör krönet på trettio års forskning kring den mest ogripbara av känslor. Här presenterar Alberoni en heltäckande teori om kärleken och dess olika former: moderskärleken, syskonkärleken, vänskapen, passionen, men främst den erotiska kärleken, den kärlek som får oss att säga "Jag älskar dig".
Kärleken kan födas långsamt ur vänskap eller plötsligt dyka upp som ett blixtnedslag. Den kan vara en övergående besatthet som bara varar några dagar eller månader.
Eller i många år, hela livet. Den kan bestå i ångande sexualitet eller ljuv ömhet. Den kan förbli en otillfredsställd passion eller blomma ut i ett äktenskap. Den kan skapa en idyll eller en konflikt. Den kan slockna i monotoni eller bevara sin ursprungliga intensitet och fräschör. Alberoni utforskar dessa fenomen, beskriver dem och förklarar dem.
Den som älskar, den som vill bli älskad tillbaka,
ställer sig oräkneliga frågor, eftersom vi vet att passionen, svartsjukan, drömmarna, erotiken och kärleken kan göra livet underbart eller förvandla det till ett helvete.
Alberoni hjälper oss att besvara alla dessa frågor.
Han bringar ordning i våra kärlekserfarenheters komplexa och oordnade system och visar i vilka processer de har sitt ursprung, vilka mekanismer som är i verksamhet,
vilken utgång de kan få. Han ger en karta, en förklaring,
en vägvisare.
Jag älskar dig är en lättläst och spännande bok, en bok för oss alla, ty den som redan älskat kommer att älska på nytt och den som ännu inte älskat kommer att älska en dag."
Senast redigerad av Ganesh 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
Ganesh
 
Inlägg: 3688
Anslöt: 2007-11-16
Ort: Varberg

Inläggav Garum » 2008-10-27 20:38:05

Alberto Moravia (egentligen Alberto Pincherle Moravia) (född 28 november 1907 i Rom, död 26 september 1990, var en italiensk författare, journalist, kritiker och kulturpersonlighet. Moravia skrev både romaner, noveller, skådespel, reseskildringar och essäer.

Moravia hade under sin ungdom tuberkulos och vistades periodvis på sanatorier, där han fick tillfälle till läsning och reflexion inför ett liv som författare. Moravia gjorde en storslagen debut redan som 22-åring med romanen De likgiltiga (1929). I romanen finner vi Moravias huvudtema som är alienationen i det moderna samhället. På många sätt var romanen en föregångare till verken av de franska existentialisterna Camus och Sartre. I romanen möter vi också de två drivkrafterna som präglar Moravias författarskap - pengar och sex. Moravia gifte sig 1941 med Elsa Morante, som även hon var författare.
Senast redigerad av Garum 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
Garum
Får inte posta
 
Inlägg: 906
Anslöt: 2007-12-11

Inläggav apkonstapel » 2008-10-27 20:38:59

Glöm heller inte de engelska versionerna av böckerna, bland annat Jag älskar dig, som han låter vem som helst ladda hem gratis:

http://www.alberoni.it/versione-inglese/download-the-books.asp

(Om någon kan franska eller kinesiska så finns ju de språken också där...)
Senast redigerad av apkonstapel 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
apkonstapel
 
Inlägg: 274
Anslöt: 2008-10-21

Inläggav Tallerger » 2008-10-30 0:48:39

Tallerger skrev:
Tallerger skrev:
Är det en enkel match för både hanar och honor med AS? För mig har det i alla fall så här långt varit nästan omöjligt att få en partner ens för en kort tid. Det känns lite som om jag i omvärldens ögon är könlös, trots att jag inte känner så själv. Jag ska i alla fall på dejt på söndag med en internetkontakt (NT). Är det någon som har några tips, förutom de vanliga.


Jag förstår att ni är hemskt nyfikna på hur min dejt gick...hehe. Jag vet faktiskt inte. Jag hade trevligt och hon verkade och sa sig ha haft trevligt, men efteråt har det känts svalt mellan oss. Det är typiskt att tjejer kan vara skapligt intresserade av mig så länge vi bara har internettat och pratat i telefon, men när man sedan träffas i verkligheten tappar de intresset...trots att jag varit hel och ren och agerat socialt. Det måste vara antingen kroppsspråk eller brist på sådana där dofthormoner som en del tror att vi styrs av. Ja, jag gillade henne i alla fall...
Två år sedan senaste sexet...ska det gå två till? Eller tio? Fortsättning följer.


Nu är det slut på den sagan. Nu är jag där igen, dumpad. Jag var tydligen jättetrevlig och såg bra ut men var inte den typ av kille hon letade efter. När jag pumpade henne på förklaringar fick jag höra att hon nog söker en mer framåt och självsäker kille. JAG SOM VARJE MINUT TÄNKTE PÅ ATT VERKA SJÄLVSÄKER!! Självsäker, avslappnad och intresserad av vad hon hade att säga var ju min utarbetade taktik inför dejtdagen! Jag hatar världen mer för varje dag och att begå ett riktigt jävla våldsdåd skulle inte kännas så dumt.
Senast redigerad av Tallerger 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
Tallerger
 
Inlägg: 359
Anslöt: 2007-08-07

Inläggav nallen » 2008-10-30 0:53:51

*sarkasm* Hej och välkommen i klubben.
Senast redigerad av nallen 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
nallen
 
Inlägg: 19632
Anslöt: 2006-08-27
Ort: Vid Skogen

Inläggav alfapetsmamma » 2008-10-30 0:59:26

Tallerger skrev:
Tallerger skrev:
Tallerger skrev:
Är det en enkel match för både hanar och honor med AS? För mig har det i alla fall så här långt varit nästan omöjligt att få en partner ens för en kort tid. Det känns lite som om jag i omvärldens ögon är könlös, trots att jag inte känner så själv. Jag ska i alla fall på dejt på söndag med en internetkontakt (NT). Är det någon som har några tips, förutom de vanliga.


Jag förstår att ni är hemskt nyfikna på hur min dejt gick...hehe. Jag vet faktiskt inte. Jag hade trevligt och hon verkade och sa sig ha haft trevligt, men efteråt har det känts svalt mellan oss. Det är typiskt att tjejer kan vara skapligt intresserade av mig så länge vi bara har internettat och pratat i telefon, men när man sedan träffas i verkligheten tappar de intresset...trots att jag varit hel och ren och agerat socialt. Det måste vara antingen kroppsspråk eller brist på sådana där dofthormoner som en del tror att vi styrs av. Ja, jag gillade henne i alla fall...
Två år sedan senaste sexet...ska det gå två till? Eller tio? Fortsättning följer.


Nu är det slut på den sagan. Nu är jag där igen, dumpad. Jag var tydligen jättetrevlig och såg bra ut men var inte den typ av kille hon letade efter. När jag pumpade henne på förklaringar fick jag höra att hon nog söker en mer framåt och självsäker kille. JAG SOM VARJE MINUT TÄNKTE PÅ ATT VERKA SJÄLVSÄKER!! Självsäker, avslappnad och intresserad av vad hon hade att säga var ju min utarbetade taktik inför dejtdagen! Jag hatar världen mer för varje dag och att begå ett riktigt jävla våldsdåd skulle inte kännas så dumt.


Kan du inte komma på nån aspieträff? Hon kanske inte förstod sig på dig, och det behöver ju inte betyda nåt negativt vad gäller dig (förutom att du är besviken nu, förstås, det är illa). Jag menar alltså att du kanske skulle byta... forum för att träffa nån?

Inte menat som nåt nedlåtande om att bara aspisar kan förstå sig på varann eller nåt nedlåtande öht... Ääääh, jag vet inte hur jag ska formulera det så det inte låter skräp. Ville mest peppa dig lite.

Kommer du på nån träff kan du snacka lingvistik med mig och Weasley iaf. :)
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma
 
Inlägg: 7383
Anslöt: 2008-05-03

Inläggav jonsch » 2008-10-30 1:02:12

Jag kanske ska vara glad att jag över att inte komma så långt som till en träff? Jag är nämligen rädd att jag är en hangaround till klubben men så länge jag är kvar där så går det ofta att leva med.
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
jonsch
 
Inlägg: 4895
Anslöt: 2006-10-12
Ort: Hilbertrummet

Inläggav Tallerger » 2008-10-30 1:09:34

alfapetsmamma skrev:Kan du inte komma på nån aspieträff? Hon kanske inte förstod sig på dig, och det behöver ju inte betyda nåt negativt vad gäller dig (förutom att du är besviken nu, förstås, det är illa). Jag menar alltså att du kanske skulle byta... forum för att träffa nån?

Inte menat som nåt nedlåtande om att bara aspisar kan förstå sig på varann eller nåt nedlåtande öht... Ääääh, jag vet inte hur jag ska formulera det så det inte låter skräp. Ville mest peppa dig lite.

Kommer du på nån träff kan du snacka lingvistik med mig och Weasley iaf. :)


Öh, vilken stad?
Senast redigerad av Tallerger 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
Tallerger
 
Inlägg: 359
Anslöt: 2007-08-07

Inläggav alfapetsmamma » 2008-10-30 1:15:49

Tallerger skrev:
alfapetsmamma skrev:Kan du inte komma på nån aspieträff? Hon kanske inte förstod sig på dig, och det behöver ju inte betyda nåt negativt vad gäller dig (förutom att du är besviken nu, förstås, det är illa). Jag menar alltså att du kanske skulle byta... forum för att träffa nån?

Inte menat som nåt nedlåtande om att bara aspisar kan förstå sig på varann eller nåt nedlåtande öht... Ääääh, jag vet inte hur jag ska formulera det så det inte låter skräp. Ville mest peppa dig lite.

Kommer du på nån träff kan du snacka lingvistik med mig och Weasley iaf. :)


Öh, vilken stad?


Sorry! Stockholmstrakten eller Uppsala-träffar (fast när jag var med var vi hos Inger, på vischan).

Så kan ju Zombie vara med på språkprat förstås, men han är ju kille, så jag tänkte bort honom där. Dumt, för så väl Weasley som jag är lika upptagna som han, i det avseendet, så vad spelade det för roll liksom. Ibland tänker jag lite skevt. Inte så sällan heller.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma
 
Inlägg: 7383
Anslöt: 2008-05-03

Inläggav Zombie » 2008-10-30 1:22:58

alfapetsmamma skrev:
Tallerger skrev:
Tallerger skrev:[quote="Tallerger"]

Är det en enkel match för både hanar och honor med AS? För mig har det i alla fall så här långt varit nästan omöjligt att få en partner ens för en kort tid. Det känns lite som om jag i omvärldens ögon är könlös, trots att jag inte känner så själv. Jag ska i alla fall på dejt på söndag med en internetkontakt (NT). Är det någon som har några tips, förutom de vanliga.


Jag förstår att ni är hemskt nyfikna på hur min dejt gick...hehe. Jag vet faktiskt inte. Jag hade trevligt och hon verkade och sa sig ha haft trevligt, men efteråt har det känts svalt mellan oss. Det är typiskt att tjejer kan vara skapligt intresserade av mig så länge vi bara har internettat och pratat i telefon, men när man sedan träffas i verkligheten tappar de intresset...trots att jag varit hel och ren och agerat socialt. Det måste vara antingen kroppsspråk eller brist på sådana där dofthormoner som en del tror att vi styrs av. Ja, jag gillade henne i alla fall...
Två år sedan senaste sexet...ska det gå två till? Eller tio? Fortsättning följer.


Nu är det slut på den sagan. Nu är jag där igen, dumpad. Jag var tydligen jättetrevlig och såg bra ut men var inte den typ av kille hon letade efter. När jag pumpade henne på förklaringar fick jag höra att hon nog söker en mer framåt och självsäker kille. JAG SOM VARJE MINUT TÄNKTE PÅ ATT VERKA SJÄLVSÄKER!! Självsäker, avslappnad och intresserad av vad hon hade att säga var ju min utarbetade taktik inför dejtdagen! Jag hatar världen mer för varje dag och att begå ett riktigt jävla våldsdåd skulle inte kännas så dumt.


Kan du inte komma på nån aspieträff? Hon kanske inte förstod sig på dig, och det behöver ju inte betyda nåt negativt vad gäller dig (förutom att du är besviken nu, förstås, det är illa). Jag menar alltså att du kanske skulle byta... forum för att träffa nån?

Inte menat som nåt nedlåtande om att bara aspisar kan förstå sig på varann eller nåt nedlåtande öht... Ääääh, jag vet inte hur jag ska formulera det så det inte låter skräp. Ville mest peppa dig lite.

Kommer du på nån träff kan du snacka lingvistik med mig och Weasley iaf. :)[/quote]
Sedan är det inte alla tjejer som vill ha en "mera framåt och självsäker kille" heller - även om det sägs så. Kanske särskilt inte alla som själva har litet mer att komma med?
Kanske man själv kan sikta litet läskigt högre än man har vant sig vid ifråga om inre kvaliteter.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
Zombie
 
Inlägg: 18092
Anslöt: 2007-12-26

Inläggav jonsch » 2008-10-30 1:30:30

Det är bara positivt, alfapetsmamma, att du försöker peppa. Jag vill helst hålla kvar den konstruktiva tankegången men jag får se om jag klarar det nu.

Det var en tjej jag trodde jag var nere i, hon blev (tillfälligt :twisted: :( ) ihop med en *harkel* riktig karl, en trevlig sådan. Det var inte jag på den tiden och jag är så rädd att jag inte ger det intrycket nu heller. Bara för att ta honom som exempel så utstrålade han ett manligt lugn. Han utstrålade trygg förvissning om att kunna övertyga alla viktiga människor om att han dög och om att kunna övertyga alla kvinnor om att han var anständig, hederlig och någon att hålla i när det blåser.

För mig så finns potentialen att bli sån, jag är inte så långt ifrån nu. De sista pusselbitarna (jobb och litet annat krafs) ska på plats bara. Annorlunda är det med utstrålningen. Troligen skulle jag kunna spela rollen av honom under korta stunder men jag är ändå orolig att det inte räcker för att få en entig kvinna att slå till...

Som vanligt så handlar tråden om mäns problem. Hallå! Trådrubriken är faktiskt könsneutral! Några kärlekstörstiga kvinnor måste det väl finnas också därute! Inget raggande menat, jag tror ni förstår mig.
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
jonsch
 
Inlägg: 4895
Anslöt: 2006-10-12
Ort: Hilbertrummet

Inläggav jonsch » 2008-10-30 1:38:25

Zombie skrev:Sedan är det inte alla tjejer som vill ha en "mera framåt och självsäker kille" heller - även om det sägs så. Kanske särskilt inte alla som själva har litet mer att komma med?
Kanske man själv kan sikta litet läskigt högre än man har vant sig vid ifråga om inre kvaliteter.

Den sista meningen förstår jag inte, tusan också! Beträffande det första så behöver jag nog, tyvärr, dementera, ifall du menar att tjejer som är säkra i sig själva gärna väljer en mindre framåt kille. Jag går åtminstone själv på kvinnor som har lika stark självkänsla som jag men de verkar göra som tjejen jag nämnde.

/ J
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
jonsch
 
Inlägg: 4895
Anslöt: 2006-10-12
Ort: Hilbertrummet

Inläggav alfapetsmamma » 2008-10-30 1:40:12

jonsch skrev:
Zombie skrev:Sedan är det inte alla tjejer som vill ha en "mera framåt och självsäker kille" heller - även om det sägs så. Kanske särskilt inte alla som själva har litet mer att komma med?
Kanske man själv kan sikta litet läskigt högre än man har vant sig vid ifråga om inre kvaliteter.

Den sista meningen förstår jag inte, tusan också! Beträffande det första så behöver jag nog, tyvärr, dementera, ifall du menar att tjejer som är säkra i sig själva gärna väljer en mindre framåt kille. Jag går åtminstone själv på kvinnor som har lika stark självkänsla som jag men de verkar göra som tjejen jag nämnde.

/ J


Skilj gärna på självkänsla och självsäkerhet och/eller framåtanda. Det ena behöver inte innebära det andra. Och då menar jag inte i svammeltermer à la Törnblom och andra tjugofemöresguruer.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma
 
Inlägg: 7383
Anslöt: 2008-05-03

Inläggav alfapetsmamma » 2008-10-30 1:46:26

jonsch skrev:Det är bara positivt, alfapetsmamma, att du försöker peppa. Jag vill helst hålla kvar den konstruktiva tankegången men jag får se om jag klarar det nu.

Det var en tjej jag trodde jag var nere i, hon blev (tillfälligt :twisted: :( ) ihop med en *harkel* riktig karl, en trevlig sådan. Det var inte jag på den tiden och jag är så rädd att jag inte ger det intrycket nu heller. Bara för att ta honom som exempel så utstrålade han ett manligt lugn. Han utstrålade trygg förvissning om att kunna övertyga alla viktiga människor om att han dög och om att kunna övertyga alla kvinnor om att han var anständig, hederlig och någon att hålla i när det blåser.

För mig så finns potentialen att bli sån, jag är inte så långt ifrån nu. De sista pusselbitarna (jobb och litet annat krafs) ska på plats bara. Annorlunda är det med utstrålningen. Troligen skulle jag kunna spela rollen av honom under korta stunder men jag är ändå orolig att det inte räcker för att få en entig kvinna att slå till...

Som vanligt så handlar tråden om mäns problem. Hallå! Trådrubriken är faktiskt könsneutral! Några kärlekstörstiga kvinnor måste det väl finnas också därute! Inget raggande menat, jag tror ni förstår mig.


Det är för sent på dagen för att skriva vettigt, men jag tänker osökt på barnuppfostran. För att övertyga ett barn om att du menar allvar eller öht menar det du säger så gäller det att tro på det själv och säga det från magen. De genomskådar (oftast- eller iaf mina) spel.

Fake it 'til you make it funkar på att le fast man inte är så jädra glad, och kanske få ett leende tillbaks, men för en hel dejt eller en relation tror jag inte på att spela självsäker.

Och lustigt nog, angående självsäkra män, så var jag tidigare på vippen att säga att jag inte gillar gåpåig självsäkerhet och arrogans utan vill ha just en lugn, icke-självhävdande/brötig/adrenalinstinn, mer anspråkslös (själv-)säkerhet. Som min mans.

Nu när jag är vuxnare och mognare vill säga. Tidigare har jag också gillat macho-stuket, som mest får mig full i skratt i dag.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma
 
Inlägg: 7383
Anslöt: 2008-05-03

Inläggav jonsch » 2008-10-30 1:47:27

alfapetsmamma skrev:
jonsch skrev:
Zombie skrev:Sedan är det inte alla tjejer som vill ha en "mera framåt och självsäker kille" heller - även om det sägs så. Kanske särskilt inte alla som själva har litet mer att komma med?
Kanske man själv kan sikta litet läskigt högre än man har vant sig vid ifråga om inre kvaliteter.

Den sista meningen förstår jag inte, tusan också! Beträffande det första så behöver jag nog, tyvärr, dementera, ifall du menar att tjejer som är säkra i sig själva gärna väljer en mindre framåt kille. Jag går åtminstone själv på kvinnor som har lika stark självkänsla som jag men de verkar göra som tjejen jag nämnde.

/ J


Skilj gärna på självkänsla och självsäkerhet och/eller framåtanda. Det ena behöver inte innebära det andra. Och då menar jag inte i svammeltermer à la Törnblom och andra tjugofemöresguruer.

Nej då,jag är väldigt noga med att skilja självkänsla från självsäkerhet. Det förra är enligt min definition något som finns inbyggt medan självsäkerhet är något som kan krossas och byggas upp igen.

Kvinnor med stark självkänsla verkar alltså tyvärr vilja ha en kille med stark självsäkerhet. Hoppas jag har fel och hoppas i annat fall att den nödvändiga ustrålningen av självsäkerhet (vares sig den verkigen finns där eller inte) går att åstadkomma för mig och mina, hrm, olycksbröder.
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 16:24:16, redigerad totalt 1 gång.
jonsch
 
Inlägg: 4895
Anslöt: 2006-10-12
Ort: Hilbertrummet

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in