Zia1985 skrev:Louise Glück!

Alien skrev:Bokhandlarna blir inte så glada, finns väl inte mycket översatt till svenska av henne

Marjatta skrev:

Zia1985 skrev:Louise Glück!

Äntligen! (vem är det?)

Alien skrev:Ja, ett klassiskt val. En poet som vanligt folk inte hört talas om.

Marjatta skrev:Jag har väl inget emot att de väljer pristagare som jag inte känner till. Känner inte till medicinpristagarna heller. Men det var kul med Fylking, iaf i början. Sen blev det lite tjatigt.

Här förklarar Helt apropå varför Graham Greene aldrig fick nobelpriset. Från 4.27 (verkar inte funka att direktlänka)

Sent i december: min far och jag

är på väg till New York för att gå på cirkus.

Han bär mig på

sina axlar i den skarpa vinden:

vita pappersbitar

blåser kring järnvägsspåren.



Min far tyckte om

att stå så, att bära mig

så att han inte kunde se mig.

Jag minns

hur jag såg rakt fram

in i den värld min far såg;

jag höll på att lära mig

att ta till mig dess tomhet,

den tunga snön

som inte föll, men blåste omkring oss.

Varför ser du uppåt? För att höra

ett eko som är som

Guds röst? För oss är ni alla likadana,

ni står ensamma högt över oss och planerar

era dumma liv; ni går

dit man sänder er, som alla gör,

var än vinden släpper er

Expressen Kultur 8 okt 2020 skrev:Jag känner själv inte Louise Glücks redan hyllade författarskap närmare, men ser fram emot höstens läsning. En sak väcker dock frågetecken. Glück fick tidigare i år Tranströmerpriset, som hon skulle tagit emot i Västerås om det inte varit för pandemin. Juryordförande den gången: Per Wästberg, tillika tongivande ledamot i Svenska Akademien. Hann han inte läsa fler böcker i år?

DN Kultur 2020-10-09 skrev:Louise Glück är en av USA:s stora poeter och följer linjen från Tomas Tranströmer, inte bara för att hon tilldelades priset i hans namn så sent som i våras. ”Trött på alla som kom med ord, ord men inget språk”, skrev Tomas Tranströmer i en berömd dikt. Louise Glück kommer definitivt med ett eget språk. Hennes författarskap är starkt och personligt och följer en tillgänglig centrallyrisk tradition med talrika referenser till antikens och växtlighetens värld.

Det är inte orimligt att se den nya ledamoten Tua Forsströms inflytande i valet av pristagare; det finns ett distinkt släktskap mellan deras diktvärldar, där den konkreta övertygelsen om att man – trots allt – måste överleva ofta utgår från en konkret fysisk erfarenhet. I Louise Glücks dikt ”Ottesång” rensar diktjaget ogräs för att söka efter hopp och ”fortsätta vidare utan minsta tecken” – en uppfordran till förändring som binder samman det personliga ödet med världens och naturens.

svt kultur 8 OKTOBER 2020 skrev:Äntligen en poet – och en kvinna! Under 2000-talet har Nobelpriset i litteratur gått till 18 prosaister och bara två poeter, Tranströmer och Dylan. Kulturnyheternas Ingrid Elam gläds över beskedet om att Lousie Glück blir årets Nobelpristagare i litteratur.
---
Hennes poesi har beskrivits som självbiografisk men det är mer rätt att säga att hon gör personliga, individuella erfarenheter allmängiltiga. Dikterna utgår ofta från familjen, en trång värld där ”min mor kastade slängkyssar som vanligt /för det skrämmer henne att en hand inte används till något”.

Raderna är ur en av de två diktsamlingar som finns på svenska, ”Ararat”, modern är död och begraven på Mount Ararats begravningsplats, men diktsamlingens titel kunde lika gärna handla om det Ararat där Noak strandade: Glücks poesi är aldrig privat utan förmedlar universella känslor med en sparsam precision som gör varje iakttagelse unik, som om hon sett något för allra första gången. Och de antika myterna är alltid närvarande, även när de inte nämns; Glück diktar om det eviga i den mänskliga belägenheten, om smärta, sår, sorg.

Glück hör hemma i en tradition som har rötter tillbaka till poeten Emily Dickinson som skrev de flesta av sina dikter på 1860-talet, hundra år innan Glück debuterade. De båda har en förrädisk enkelhet gemensamt, en vardaglighet i tilltalet som smyger in hisnande tankar, ”Ingen ser Gud och överlever” skriver Dickinson,” människorna i sjukhussängarna är lika okontrollerbara som drömmar”, svarar Glück.