Sjunger ni mycket? om inte, inte ens i duschen? eller när ni druckit några glas vin?

Själv sjunger jag aldrig i stort sett. I och för sig är sjungade rent allmänt och i synnerhet i körer något socialt som jag inte är intresserad av.

Anledningen till frågan är att jag pratade med några grannar angående deras och andras festande. De ville varna för att det kunde bli lite högljutt under natten och morgonen. Framförallt skulle de sitta och sjunga så fort de blivit berusade.

Detta lät rätt intressant när jag funderade på det eftersom jag själv aldrig börjar sjunga när jag är berusad. Kanske relaterat till AS på något sätt? Eller bara personligt brist på intresse för det?

Jag har en vän som kan börja få för sig att sjunga, och värst av allt vissla. Även när han är nykter. Själv sjunger jag aldrig spontant, kanske för att när andra gör det så skär det i öronen ganska hårt, kan ofta få impulsen att hålla för dem eller dra på mig hörlurarna för MP3-spelaren för att slippa eländet. På ställen med mer människor är det oftast redan stökigt som det är så då har jag mer problem med ljudnivån i sin helhet än någon specifik människas läten.

Jag sjunger inte mycket nu för tiden.

Som barn sjöng jag tydligen mycket, och var även med i kyrkans barnkör.
Jag var den enda i kyrkans barnkör som vägrade sjunga solo när våra röster skulle kollas (vilken ton de låg på, inte hur bra vi sjöng). Jag vägrade även sjunga individuella texter solo i skolan som alla andra gjorde.

Jag gillar melodier, vissla melodier, känner alltid av någon typ av takt i allting.
Som tonåring och 20-åring älskade jag lustiga melodier med lustiga hejsan-hoppsan-texter (Eddie Meduza, Owe Thörnqvist och liknande).

Nu sjunger jag väl mest med i lustiga texter, och så gillar jag att sjunga när jag hör en dammsugare, fläkt eller liknande - och då med någon monoton röst (det har jag alltid gillat).

Jag avskyr att sjunga grattis-visor, snapsvisor (om jag inte är full och det är bisarr eller obskyr text) och så sjunger jag inte längre med under psalmerna i kyrkan utan tittar bara med i texten.
Jag känner mig observerad på något sätt.

baconmuffins skrev:Sjunger ni mycket? om inte, inte ens i duschen? eller när ni druckit några glas vin?

Själv sjunger jag aldrig i stort sett. I och för sig är sjungade rent allmänt och i synnerhet i körer något socialt som jag inte är intresserad av.

Anledningen till frågan är att jag pratade med några grannar angående deras och andras festande. De ville varna för att det kunde bli lite högljutt under natten och morgonen. Framförallt skulle de sitta och sjunga så fort de blivit berusade.

Detta lät rätt intressant när jag funderade på det eftersom jag själv aldrig börjar sjunga när jag är berusad. Kanske relaterat till AS på något sätt? Eller bara personligt brist på intresse för det?

Jag sjunger väldigt sällan. Kan gå och smånynna eller vissla låtsnuttar för mig själv om jag har någon bra låt i huvudet men annars är det bara jobbigt.

Jag sjunger gärna när jag är glad i duschen i bilen eller när jag står och diskar. Min pojkvän sjunger också ofta och mitt ex med men däremot sjunger jag sällan när jag bor ensam som nu. Kanske är jag inte lika glad då...

Fast jag har ju inte AS.

Om ovilja att sjunga är typiskt AS, så kommer det komplicera min utredning. Jag går musikhögskola och sjunger i tid och otid. Ofta glömmer jag mig (eller egentligen min omvärld) och sjunger på fel platser, särskilt jobbiga sådana som röriga affärer med mycket folk. Antar att det hör till saken att jag som liten alltid fick höra att jag sjunger bra. Sedan har sju års körsjungande antagligen gjort sitt också.

Sjunger aldrig. I bokstavlig mening.

Jag sjunger minst 2-3 timmar varje dag. Och det har jag gjort sen så långt tillbaks att jag inte minns.

apkonstapel skrev:Om ovilja att sjunga är typiskt AS, så kommer det komplicera min utredning. Jag går musikhögskola och sjunger i tid och otid. Ofta glömmer jag mig (eller egentligen min omvärld) och sjunger på fel platser, särskilt jobbiga sådana som röriga affärer med mycket folk. Antar att det hör till saken att jag som liten alltid fick höra att jag sjunger bra. Sedan har sju års körsjungande antagligen gjort sitt också.

Sjungande är mig veterligt inte något hinder för att kunna få AS-diagnos. Många på autismspektrum är ju tvärtom väldigt musikaliska (även om inte det heller ingår i kriterierna).

Bror Duktig skrev:Som barn sjöng jag tydligen mycket, och var även med i kyrkans barnkör.

Samma här, eller jag fick sjunga inför någon (minns inte vilken titel han hade) och sjöng "Vem kan segla förutan vind?" perfekt. Men jag kunde inte stå stilla så jag fick inte vara med, på gott och ont antar jag.

Bror Duktig skrev:Jag gillar melodier, vissla melodier, känner alltid av någon typ av takt i allting.

Samma även här, hela tiden. Sköna toner känns ungefär som, om man sakta drar handen precis över ansiktets yta. När tonen känns bra känns det som ljudet sugs in i örat, det blir ett sug och rundgång i örat typ. Svårt att förklara.

Bror Duktig skrev:Nu sjunger jag väl mest med i lustiga texter, och så gillar jag att sjunga när jag hör en dammsugare, fläkt eller liknande - och då med någon monoton röst (det har jag alltid gillat).

Det är vi olika, jag tycker monoton röst är tråkigt och dammsugare, fläkt eller liknande får mig att må dåligt.

Bror Duktig skrev:Jag avskyr att sjunga grattis-visor, snapsvisor (om jag inte är full och det är bisarr eller obskyr text) och så sjunger jag inte längre med under psalmerna i kyrkan utan tittar bara med i texten.
Jag känner mig observerad på något sätt.

Samma även här, förutom det att jag inte alls tycker om bisarr eller obskyr text. Och jag avskyr t ex. Eddie Meduza eller liknande. Smaksak helt enkelt.

Jag sjunger aldrig.

Inger skrev:Sjungande är mig veterligt inte något hinder för att kunna få AS-diagnos. Många på autismspektrum är ju tvärtom väldigt musikaliska (även om inte det heller ingår i kriterierna).

Jag känner till en tjej med AS-diagnos som har körsång (i kyrkokör) som ett av sina stora intressen.

Sjunger nästan dagligen i duschen, Småsjunger för mig själv ofta när jag är hemma...(mindre när jag har mina tysta dagar, mer när jag är på bra humör).
Det pinsamma är dock är att jag kan börja sjunga för mig själv ute på gatan om jag går in i min bubbla... eller börja småsjunga på jobbet....avbryter direkt när jag kommer på det.
Tur att jag inte är högljudd

Annars så har jag melodier eller delar av låtar i mitt huvud nästan hela tiden... ibland även fraser och ord som fastnat där...

Jag sjunger inte så mycket nu för tiden, men det har nog mer med en allmän nedstämdhet att göra. Lyssnar inte heller längre på musik av samma anledning. Men jag har alltid älskat att sjunga både solo och i kör. Som barn brukade jag ofta sjunga för mig själv i tid och otid, men det uppskattas ju inte alltid.

Jag sjunger ofta och mycket. Har gjort sedan jag var väldigt ung. Tyvärr sjunger jag hellre än bra vilket gör att mina barn kör tyst i mig med jämna mellanrum när de tycker det blir för mycket.

Har dock aldrig sjungit för någon utanför familjen och skulle nog aldrig göra det heller. Varför? Självinsikt!

Jag har så gott som alltid en låt i huvudet, t om när jag sover. Kan ofta komma ihåg både vad jag drömt och vilken låt jag "hört" under natten.

Sjunger ofta både när jag är ute och går med hundarna och framförallt när jag handlar Om jag kommer på mig själv med att sjunga när jag är utanför lägenheten så slutar jag dock. Har kommit på att det är ett sätt att lindra min ångest i situationer med andra människor eller störande ljud runtomkring. Musik gör mig lugn helt enkelt...

(Tillägg: Jag verkar ha fått svårare med impulskontrollen senaste åren eftersom både problemet med att komma på mig själv med att sjunga och prata högt bland folk enbart har pågått några år. Innan dess har jag velat göra det men hunnit stoppa mig själv)

Jag sjunger inte offentligt i alla fall, det är helt uteslutet.

Jag sjunger ofta och gärna. Men inte när jag är full för det är jag aldrig.

Det händer väl att man går runt och gnolar ibland.

Har alltid gillat musik, sjunga, nynna och klinka på instrument jag haft till mitt förfogande. Hade jag vuxit upp i en musikaliskt lagd familj med gott ställt och t ex piano och/eller andra instrument hemma hade det säkert "blivit något" av mitt musikintresse, likaväl som jag säkert hade kunnat bli intresserad av att utöva någon idrott som liten om jag hade haft föräldrar med sådana intressen. Hm, vad fick jag för uppväxt egentligen...

Men jag kan hålla ton, jag kan "hålla tonart"*, jag brukar kunna vårda sångrösten så att jag kan sjunga utan att rösten spricker... - och jag har t o m klarat att sjunga inför publik av varierande storlek. Brukar rentav tänka i samband med att man ser något av uttagningarna till det där "Idol" på TV, att jag kanske mycket väl skulle kunna komma med i Idol, om jag orkade lägga en hel dag på väntan och köande för att vara med i en sådan process. (Men det skulle jag alltså inte orka.)

Som allra mest sjunger jag väl med i den musik som eventuellt står på när jag är ensam hemma, tanken slår mig ofta att börja sjunga just när jag duschar, just för att det är en så stereotyp kliché att sjunga just i duschen, och så...

*Om ni får tillfälle i samband med idrott live eller om inte annat på TV - lyssna på en klack som börjar sjunga någon lite mer avancerad klacksång, det är frapperande hur de börjar i en tonart och sedan bara trillar och trillar nerför skalan och "tonartssänker", liksom bara tappar taget om tonart efter tonart så länge de sjunger. Omåttligt komiskt att höra!

Sjunger av misstag emellanåt, pappa sade någongång då och då i 7-12 årsåldern att jag borde gå med i någon kör för jag sjunger bra, då är det inte ens säkert att jag hört mig själv sjunga mer än undantagsvis men å andra sidan så brukar jag tappa grepp om tid i duschen, ibland har det gått både en två och tre timmar utan att jag tyckt det tagit mer än 30 minuter.
Då ser man ut som ett russin :/

Musik ska inte höras live, då låter det fel, CD ska det vara, på bra ljudanläggning.

Jag sjunger när jag är glad mest, då kan jag inte hålla tyst även om jag själv anser mig sjunga hellre än bra, men även ibland annars. När jag inte är glad sjunger jag snarare med i passande sånger sett till humöret, typ Opreth, Manowar, Laibach, Silverchair, Marilyn Manson... Jag blev mkt besvärad av en sång här i helgen i kyrkliga sammanhang, som var menad att vara positiv, men som gav jätteskarp tvärtomeffekt för mig, då mina tankar snarare gick åt suicidalhållet än åt "bada i Guds godhet"-hållet, i den grad att den var i stor grad skyldig i att jag tvingades lämna lokalen:

...för mig ut på djupare vatten,
låt mig drunkna i din nåd.

Jag gillar att sjunga!

Nynnar när jag är själv i lagårn. Och visslar.
Pratar mycket med korna också. Där behövs inget socialt spel. Ingen som ljuger. Trevliga djur, det där!