Ja som jag sa min sambo har Asperger å ADD cch jag ADHD. Så när jag varvar upp saktar hon ner det gör så jag går ännu mer upp i varv och sen ska man komma fram till en passande gemensam lösning på ett problem när den ena klättrar på väggarna och idéerna sprutar ut till en som inte är med utan mest bara ja......finns eller nått.Och båda hanterar stress som stålmannen kryptonit. är det flera par med våran kombination?Hur gör ni?

Det vanligaste med relationsproblem, gissar jag, är att man vill att ens partner ska ändra sig, för ens eget sätt är ju normen och det är den andre som beter sig destruktivt då. Prova att tänk på vad du kan göra för att skapa balans.

Att sträva efter att balansera dig själv är mitt råd. Meditation, mindfulness, qigong, floating osv. vad som nu kan tänkas hjälpa dig att bli närvarande. Sen öva, öva. Det är så långt jag kommit i min process.

Jag fick hjälp av en partner att se mig själv, se min stress redan när den bara började, istället för att som jag notera stressen först när den var maxad. Han tvingade mig dessutom att vara stilla och närvarande, det som är så väldigt plågsamt för en adhd hjärna, som behöver sån stimulans hela tiden. MEN på andra sidan det jobbiga med att tvingas till stillhet fanns nåt bra. Jag är så tacksam för att han visat mig det. Jag tror det är få med adhd som kan få uppleva det. Jag blev inte hjälpt av mediciner, kanske är det annorlunda för dem där adhd mediciner hjälper, stillar ping-pongandet i hjärnan, så man kan fokusera och vara närvarande?

För de som inte vet det så är adhd detsamma som låg vakenhetsgrad i hjärnan, därför det stora behovet av stimulans. Att hjärnan håller på att slockna, fastän man själv inte vill stänga ner, det är en väldigt obehaglig känsla.

Jag har en diagnos och jag har än så länge inget jobb eller en praktik, men kanske snart! Min sambo har jobb och den balansen kan vara svår ibland, för att den ena går hemma hela dagarna och fixar och donar och den andra hinner inte så mycket för att den börjar tidigt. Så jag kan vara väldigt på medan sambon kan vara väldigt chill. Men det beror ju på situationen vi har just nu, hade jag haft jobb/praktik så hade det sett annorlunda ut. När jag hade praktik innan så gjorde jag något meningsfullt på dagarna, nu är det mest städning i hemmet och så träffar jag en kompis 1 dag i veckan eftersom hon också jobbar.

Det verkar vara ett vanligt problem, men man får göra det bästa av det hela, för att få det att funka helt enkelt!

Är det inte bättre att du har ett eget konto?

Vem syftade du på skulle ha ett eget konto? Vad menade du med det förresten?

Jossie94 skrev:Vem syftade du på skulle ha ett eget konto? Vad menade du med det förresten?

Skulle jag mena någon annan än TS så hade jag rimligtvis lagt till namnet eller citerat

Jossie94 skrev:Vem syftade du på skulle ha ett eget konto? Vad menade du med det förresten?

Det är din sambos konto, så logga ut från hennes konto och skapa eget

ehmd93 skrev:

Jossie94 skrev:Vem syftade du på skulle ha ett eget konto? Vad menade du med det förresten?

Det är din sambos konto, så logga ut från hennes konto och skapa eget

Jossie är inte TS...

Nu hänger jag inte med, nu vart det lite rörigt. Jag frågade Shakeitout vad den syftade på, då svarar någon annan och säger att det är min sambos konto och jag ska logga ut från hans konto.

Shakeitout, Jag förstod inte vem du menade för att du skrev inte något namn, därav varför jag frågade vem du menade det till. Jag svarade bara på TS tråd och sa att jag kände igen mig lite i det TS skrev.

ehmd93 råkade antagligen se fel och trodde att du var TS.

och jag som sagt svarade TS för annars hade det varit konstigt att inte nämnda vilket användarnamn som jag refererade till eller citera
Ville inte råka vara otrevlig mot TS så därav tog jag bort vissa saker som ändå inte var nödvändigt för andra att läsa innan jag postade, det räcker med att TS förstår

(men konton som delas ger mig obehag så därav att jag ens sa något)
--------------------------------------------------------------------------------

Jag tänker att denna fråga utan problem skulle kunna ställas på andra forum och få bra svar. Eller iaf mer svar hehe

Hallå ta de nu bara lugnt ni två de var jag som lånade min sambos konto för jag kunde inte föreställa mig detta kunde skapa en sådan debatt? jag och min sambo har 15 år tillsammans så mellan oss finns inte mycket hemligheter om ens någon?

Så jag som vanligt klampade in där jag tanklöst inte har att göra och de ber jag självklart om ursäkt för men samtidigt så vet jag inte riktigt vad du är mest förbannad på mig eller felet jag gjorde mig skyldig till ? Men jag kan nog säga att du nog inte bör flyga på mig eller någon annan på de viset du gjorde ! Okej de gjorde givetvis effekt de du sa och jag vill bara skriva detta för som jag sa be om ursäkt för att jag klev in här och skrev de inlägg ja gjorde! Mina avsikter var inte att skapa något problem och när jag skrivit detta får du nog ursäkta men jag känner nog inget större behov av att en ha en profil på en sida som är så som jag upplevde de fientligt inställda mot alla som inte har en profil här trots att vi delar allt jag och min sambo kan jag hålla käften och inget skriva här mer inga problem,men situationen för våran del förändras inte så även om jag säkert inte lika ofta kommer läsa inlägg från den här sidan som jag har gjort så kommer jag nog då och ändå kolla ock läsa de som fortfarande jag tycker skriver bra saker men jag är personligen inte intresserad i att vara medlem i ett så slutet sällskap att inte ens som en medlems sambo/man / fru kan gå in och skriva ett inlägg som jag gjorde med min sambo och medlem här som tyckte de var helt okej !

Jag ber om ursäkt för de jag gjorde men jag vet inte varför man går på någon som du gjorde om en sak som jag ändå ser som en skit sak och ganska oskyldig grej? Varför inte helt enkelt bara vänligt sagt (Du kan bara göra inlägg från en egen profil på våran sida så du tänker på de fortsättningsvis) Så tack för erbjudandet att bara logga ut och skaffa mig en egen profil men jag hoppar nog av de och så loggar jag inte ut min sambo de gör hon själv tack från mig!

Jag skrev en mening och sedan svarade jag en förvirrad användare. Knappast en attack att fråga om det inte är bättre med en eget konto. Om man kollar kontots inlägg (som jag gjorde för att kanske få mer info att utgå från när det gäller råd)ser man att jag inte är den första som reagerat på att ni delar konto utan ADMIN har också. Det blir förvirrande när ni varierar med att posta och delade konton är något som faktiskt kan få användare att känna sig otrygga.

Som jag förstår det så gav ju bara Shakeitout ett tips sedan vet jag ju inte hur han/hon sa det eftersom det är internet. Det är väl svårt att tolka andra i skrift då man inte ser personens miner uttryck osv. Det jag reagerade på var ju att någon trodde att det var jag som hade skrivit inlägget och var TS. Jag försökte bara skriva min erfarenhet till TS då personen förmodligen ville ha tips och råd med sitt inlägg. Jag tror ingen här går in och vill vara elak, utan det handlar mer om att vi tolkar saker olika bara. Inget fel eller konstigt men tyvärr blir det ju lätthänt missförstånd

ShakeItOut skrev:delade konton är något som faktiskt kan få användare att känna sig otrygga.

Vad är det som skrämmer? Att inte veta vilken av dem som skriver?

Vildsvin skrev:

ShakeItOut skrev:delade konton är något som faktiskt kan få användare att känna sig otrygga.

Vad är det som skrämmer? Att inte veta vilken av dem som skriver?

Nu är mina erfarenheter inte så mycket härifrån men ja det biten skapar en osäkerhet, detta är inget engångslån utan de verkar hoppa hejvilt mellan sig. Men många gånger är det i mer "specialforum" att det avhandlas känsliga och man kan vara ok med att en person med samma sak kommenterar men att en utan problemet klampar runt (ofta okänsligt, min erfarenhet eller delar infon från sluten grupp) är jobbigt. Man kan inte kontrollera allt, jag vet... Men en bit om varför många tycker det är obehagligt iaf.

Moderator:

Om man vill skriva på forumet så bör man skapa ett eget konto i stället för att skriva på någon annans, även om det tillhör någon man har en nära relation till och rentav delar dator med. Det är rätt självklart.

Hoppet i relationsproblem mellan två som har diagnoser kan ändå vara hanterligt på det sättet att man lättare förstår den andra personen.
Båda kan hamna i konflikt med varandra och göra fel saker ibland samtidigt som man har respekt och ger kärlek.
En ganska vanlig beskrivning för de flesta.

Om man har en relation med någon utan diagnos..
Jag vet inte hur mycket som skulle fastna om jag beskrev hur asperger/autism fungerar, jag tvivlar på att det skulle göra något för situationen.
Personer som inte jobbar på Habiliteringen har väldigt svårt att koppla händelser till en diagnos, något i ens DNA som inte kommer förändras bara för man ger någon på käften.
Förstod jag lite om hur andra fungerar innan så kommer det bli värre om man slår på mig, verbalt eller fysiskt efter som jag är känslig för stress.

Jag tror också att vissa blir misstänksamma och tror att man använder sitt sätt att vara som en ursäkt, men jag skulle nog använda det som en förklaring.
Det vill säga på ett respektfullt sätt berätta att jag inte orkar med sällskap av tjocka släkten eller sociala sammankomster för att jag blir utbränd och i förlängningen sjukskriven om man vill tvinga mig till det.
Det är en fruktansvärt stressfull situation för mig och då säger den andre att personerna är snälla för denne har inte förstått att Alla sammankomster får samma resultat.
Sedan blir personen bara mer och mer irriterad på att jag aldrig vill göra sociala saker och att jag förmodligen överdriver.
När man väl blivit sjuk så förstår personen att man kanske menade allvar men förstår fortfarande inte varför, istället handlar snacket om överbelastning på andra sätt och att man behöver semester.
Sista steget är att man blivit så långt pressad över sin förmåga att man blir som ett paket och behöver ta sitt pick och pack in till sjukan.
Då hamnar man i att situationen blir så främmande för partnern att den inte vet vad den ska göra men förstår äntligen att man är sjuk och någonstans där är relationen över, om inte efter några turer till.

Så lång utsvävning men det finns en poäng med att träffa en likasinnad, ännu viktigare kanske om relationen ska utmanas mer.
Att man skaffar barn tillsammans.

mondo beyondo skrev:Det vanligaste med relationsproblem, gissar jag, är att man vill att ens partner ska ändra sig, för ens eget sätt är ju normen och det är den andre som beter sig destruktivt då. Prova att tänk på vad du kan göra för att skapa balans.

Att sträva efter att balansera dig själv är mitt råd. Meditation, mindfulness, qigong, floating osv. vad som nu kan tänkas hjälpa dig att bli närvarande. Sen öva, öva. Det är så långt jag kommit i min process.


För de som inte vet det så är adhd detsamma som låg vakenhetsgrad i hjärnan, därför det stora behovet av stimulans. Att hjärnan håller på att slockna, fastän man själv inte vill stänga ner, det är en väldigt obehaglig känsla.

Klokt sagt.
Ensamma promenader tycker jag kan vara lugnande, samma ifall jag sysselsätter mig med något som skiftar mitt fokus lite i ett speciellt intressant intresse eller tränar. Bäst är det att köra skiten ur sig fysiskt då orkar jag inte mer och endorfinerna kommer att göra en avslappnad.
Men aldrig gå in i en allvarligare diskussion, helst, när man själv eller partnern är extra uppvarvade eller nervarvade och trötta för då kan det eskalera och urarta för båda tror jag.
Vissa kör med timeout i en hetsig diskussion, går iväg och räknar till 10 eller tar en promenad för sig själva.
Det är också bra att man diskuterar hur man lägger upp vardagen gemensamt, iaf om man bor ihop för att inte hamna i situationer som skulle välta hela planeringen.