Hur upplever ni som har AS och tränar att den fysiska aktiviteten påverkar era AS-drag?

Jag upplever att träning har en positiv effekt på mig. Dels med avseende på de av mina AS-drag som jag anser vara negativa och dels med avseende på allmänt välbefinnande.

Jag:
- Tänker bättre (ej AS-relaterat)
- Orkar mer (ej AS-relaterat)
- Får bättre koordination och kroppsuppfattning (AS-relaterat)
- Jämnare humör (kanske AS-relaterat)

osv...

Hej!

Ju mer jag tränar, desto mer vill jag träna. Det blir som en drog, nästan. Visar måttbandet någon centimeter mindre än förra gången blir jag änju mer sporrad. Det finns ingen gräns. Jag cyklar dit jag ska även om det är en mil eller kanske två, ropar hurra när jag får gå några extra steg och liknande. Efter några veckor, när jag kört totalt slut på mig, brukar jag tröttna. Fast jag vet inte om det är AS-relaterat eller inte.

Hälsningar

Lilla Gumman

Såvitt jag vet kan träning ge bättre koordination och kroppsuppfattning även om man inte har AS.

I en bok av Vanna Beckman (eller om det var Gunilla Gerland, nu minns jag inte) talades det om hur otroligt bra det var med t ex löpträning för autistiska/aspiga barn på gruppboenden. Hon sa att man tog in träning som behandlingsform i Danmark t ex, men att man i Sverige missat det helt.

Det är ju vanligt att sakna motor, framförallt för sånt som inte upplevs som kul och det är extremt vanligt att folk med npf blir försoffade och överviktiga (av för lite rörelse och ensidig kosthållning), därav den ännu större betydelsen av att peppa till träning.

Bjäbbmonstret skrev:Såvitt jag vet kan träning ge bättre koordination och kroppsuppfattning även om man inte har AS.

Ja, men frågan handlade väl om huruvida man kan förbättra symtom som har med AS att göra? Kristofers koordination och kroppsuppfattning kanske har det.

Folk kan ju ha specialintressen utan att ha AS också, det innebär väl inte att specialintressen inte är AS-relaterat?

Bjäbbmonstret skrev:Såvitt jag vet kan träning ge bättre koordination och kroppsuppfattning även om man inte har AS.

Givetvis. Vad jag syftade på här var att min annars ganska dåliga koordination, något som är AS-relaterat, förbättras med träning.

Lilla Gumman skrev:Ju mer jag tränar, desto mer vill jag träna. Det blir som en drog, nästan.

Jag har aldrig kommit till den nivå där man får en kick eller känner starkt behov av att träna eller springa, och har svårt att föreställa mig hur det skulle kunna kännas. Och ännu svårare att föreställa mig att det skulle kunna hända just mig.

Inger skrev:

Lilla Gumman skrev:Ju mer jag tränar, desto mer vill jag träna. Det blir som en drog, nästan.

Jag har aldrig kommit till den nivå där man får en kick eller känner starkt behov av att träna eller springa, och har svårt att föreställa mig hur det skulle kunna kännas. Och ännu svårare att föreställa mig att det skulle kunna hända just mig.

Frisättning av endorfin, som är en opioid och ger ett litet sådant rus. Att bli beroende av den typen av substanser är inte ovanligt.

Jo, det vet jag, men jag lyckas aldrig prestera tillräckligt för att bilda några endorfiner. Blir bara trött och får ont, eller så anstränger jag mig högst måttligt för att slippa bli trött, få ont eller börja svettas. Gillar inte att bli för varm...

Skulle nog behöva en personlig tränare.

Inger skrev:Jo, det vet jag, men jag lyckas aldrig prestera tillräckligt för att bilda några endorfiner. Blir bara trött och får ont, eller så anstränger jag mig högst måttligt för att slippa bli trött, få ont eller börja svettas. Gillar inte att bli för varm...

Skulle nog behöva en personlig tränare.

Känner igen mig, blir faktiskt själv bara deprimerad av att röra på mig. Gäller egentligen nästan all fysisk ansträngning, bara att cykla hem på 15-20 min kan göra mig helt tömd på psykisk energi och missmodig. Är f.ö. extremt överkänslig mot att bli varm och svettig.

Å, det var ju trevligt att inte vara ensam om det!

Välkommen förresten!

Bjäbbmonstret skrev:Såvitt jag vet kan träning ge bättre koordination och kroppsuppfattning även om man inte har AS.

Märker jag på det lilla jag rör mig (cyklar; en del annat det är någon nytta med (utöver att röra sig som självändamål), som att hugga ved, som jag dock inte bor så jag kan göra till vardags)...

Inger skrev:

Lilla Gumman skrev:Ju mer jag tränar, desto mer vill jag träna. Det blir som en drog, nästan.

Jag har aldrig kommit till den nivå där man får en kick eller känner starkt behov av att träna eller springa, och har svårt att föreställa mig hur det skulle kunna kännas. Och ännu svårare att föreställa mig att det skulle kunna hända just mig.

... fast i övrigt känns det ungefär så här för mig med

Chieftain skrev:

Inger skrev:Jo, det vet jag, men jag lyckas aldrig prestera tillräckligt för att bilda några endorfiner. Blir bara trött och får ont, eller så anstränger jag mig högst måttligt för att slippa bli trött, få ont eller börja svettas. Gillar inte att bli för varm...

Skulle nog behöva en personlig tränare.

Känner igen mig, blir faktiskt själv bara deprimerad av att röra på mig. Gäller egentligen nästan all fysisk ansträngning, bara att cykla hem på 15-20 min kan göra mig helt tömd på psykisk energi och missmodig. Är f.ö. extremt överkänslig mot att bli varm och svettig.

Här finns en till som håller med er...

OnionKnight skrev:

Inger skrev:

Lilla Gumman skrev:Ju mer jag tränar, desto mer vill jag träna. Det blir som en drog, nästan.

Jag har aldrig kommit till den nivå där man får en kick eller känner starkt behov av att träna eller springa, och har svårt att föreställa mig hur det skulle kunna kännas. Och ännu svårare att föreställa mig att det skulle kunna hända just mig.

Frisättning av endorfin, som är en opioid och ger ett litet sådant rus. Att bli beroende av den typen av substanser är inte ovanligt.

Jag upplevde ganska ofta en FLOW när jag tränade hård konditionsträning och var träningsberoende för 7-8 år sedan. Det kan närmas liknas vid ett berusningstillstånd (kände att inget var omöjligt, flög fram på vägarna och uppför backarna utan kraftansträgning, glömde tiden och wips var jag hemma), vissa betecknar det som "andra andningen".

Styrketräning har en väldigt positiv effekt på mig.

Kristofers lista i det inledande inlägget stämmer på alla punkter.

Pontus skrev:Styrketräning har en väldigt positiv effekt på mig.

Kristofers lista i det inledande inlägget stämmer på alla punkter.

+1

En gång i tiden så cyklade jag mycket. Det gick snabbt att ta sig och det var trevligt. Problemet var att jag fick endorfinabstinens under helgen. Det kröp i hela kroppen. Blev tvungen att ta en sväng med cykeln för att kunna göra nå't annat efter.
Träning är farliga saker. Det är ju beroendeframkallande.
Har sedermera avgiftat mig!

Inger skrev:Jo, det vet jag, men jag lyckas aldrig prestera tillräckligt för att bilda några endorfiner. Blir bara trött och får ont, eller så anstränger jag mig högst måttligt för att slippa bli trött, få ont eller börja svettas. Gillar inte att bli för varm...

Skulle nog behöva en personlig tränare.

Nej, jag har heller aldrig upplevt denna endorfinkick. Däremot är jag mentalt nöjd när jag tränat och ger s a s mig själv en klapp på huvudet "nu var du duktig".

Sen är det ju kul att bli lite starkare också. Nu orkar jag t o m ställa in maskinerna på styrketräningen (spakarna kan vara lite tröga ibland). Dessutom är det träning för aspergare så jag har nästan en personlig tränare (en tränare på tre aspergare).

Men när det gäller vanlig gympa så önskar jag det fanns särskilt aspergeranpassad. Eftersom rörelser med armarna hit och benen dit och olika danssteg är jättesvåra för mig. Jag hänger inte med utan viftar/rör mig lite på måfå. Och när jag äntligen fått det rätt, så är det en ny låt och nya rörelser. Jag kan bara hoppas på att koordinationen blir bättre av det men jag är långtifrån säker.

Alien skrev:Men när det gäller vanlig gympa så önskar jag det fanns särskilt aspergeranpassad. Eftersom rörelser med armarna hit och benen dit och olika danssteg är jättesvåra för mig. Jag hänger inte med utan viftar/rör mig lite på måfå. Och när jag äntligen fått det rätt, så är det en ny låt och nya rörelser. Jag kan bara hoppas på att koordinationen blir bättre av det men jag är långtifrån säker.

Går inte på gymnastik men skivstångspass till musik, Pump, och klarar inte alls all koordination i uppvärmning när dom ska göra steg hit och dit, struntar fullstädigt i detta, gör det jag kan även om det blir ett steg här och där fel och är jättenöjd. Efter ett par år nu så klarar jag det mesta men det har bara tagit sin tid.

Inger skrev:Å, det var ju trevligt att inte vara ensam om det!

Välkommen förresten!

Tack! (bättre sent att tacka än aldrig...)

Alien skrev:Sen är det ju kul att bli lite starkare också.

Japp, styrketräning är den enda fysiskt krävande aktivitet som jag också gått in för på allvar. Dock tröttnade jag så fort jag började se lite resultat. Att känna sig starkare och få lite mer framträdande muskler var visserligen glädjande, men det uppvägde inte den depressiva trötthet som den regelbundna motionen gav mig

Har velat tränat eller rättare sagt tänkt o träna många gånger, men aldrig fått motivation till det.

Ska man få en kick så blir det fallskärms hoppning för min del

En kick för mig är:
Kramar
Elektronikbygge
Cad
Göra någon glad

Chieftain skrev:Är f.ö. extremt överkänslig mot att bli varm och svettig.

Jag var också temperaturkänslig förut.
Också ljuskänslig, det visade sig att det försvann när jcg fick Levaxin för sköldkörteln.
Fast det är farligt att överdosera det, det påverkar alla celler i hela kroppen, även hjärtat såklart.

Förut när jag var så temperaturkänslig så hade jag ett litet temperaturområde där jag fungerade, det reglerade jag med att ta av eller sätta på kläder.
Under somrarna fick jag inte mycket gjort, kunde sitta på en stol hela dagarna och bara smälta och må dåligt.

Rekomenderar en tur till doktorn för ett hälsotest.
Blir en trave blodprov, jag blev stucken vid två tillfällen.
Ett för o hitta om råden antar jag som det verkade skumt i och ett för en exakt koll vad som var fel

nano skrev:

Chieftain skrev:Är f.ö. extremt överkänslig mot att bli varm och svettig.

Jag var också temperaturkänslig förut.
Också ljuskänslig, det visade sig att det försvann när jcg fick Levaxin för sköldkörteln.
Fast det är farligt att överdosera det, det påverkar alla celler i hela kroppen, även hjärtat såklart.

Jag är intresserad av vad du tog för tester för sköldkörteln.

Om du minns:
Tog både TSH och T4?
Och hur låg de (ungefär, behöver itne vara exakta siffror)?