Populär Historia 7-8/2006 skrev:På somrarna anordnades utomhusfester här och människor från de omkringliggande städerna gjorde utflykter till dalen för att beskåda den vackra naturen och ravinen som floden Düssel under årmiljonerna skapat på sin väg mot utloppet i Rhen. Neanderdalen var också berömd för sina många grottor.
---
Dalen fick sitt namn efter diktare

I mitten av 1600-talet åkte pastorn, läraren och diktaren Joachim Neander (1650–80) ofta till den vackra dal som då kallades »Gesteins» eller »Hunsklippe», för att få inspiration till sina psalmer. Några av Neanders psalmer är än i dag kända för den tyska allmänheten.

Spoiler: visa

Fram till i början av 1800-talet hade den vackra dalen inget egentligt namn. År 1821 skrev en läsare till tidningen Rheinisch-Westfälischer Anzeiger att man borde kalla dalen »Neanders dal» efter den store kyrkomusikern. Namnet vann acceptans då företaget som på 1840-talet började bryta kalk i dalen tog namnet »Aktiengesellschaft für Marmorindustrie im Neanderthal».

Att kalkbrytningen totalt skulle komma att förändra dalens utseende tillhör ödets ironi. I dag finns ingenting kvar av det som en gång var den vackra Neanderdalen.

https://popularhistoria.se/vetenskap/ar ... anderdalen

Men tack vara kalkbrytningen hittades Neandertalsmänniskan. Sedan 1840-talet hade man brutit kalk där.

Innan sprängningar för kalken genomfördes tömdes grottorna på slam, vilket annars skulle ha förorenat råvaran. När kalkbrottsarbetarna som bäst höll på att tömma en av de mindre grottorna, kallad Feldhofergrottan efter en bondgård i närheten, hittades ben efter vad man först trodde var en grottbjörn.

Ingen brydde sig om att ta vara på fossilerna, som slängdes på slagghögen tillsammans med resterna från kalkbrytningen. Vore det inte för att en av arbetarna råkade nämna fyndet för kalkbrottets ägare Wilhelm Beckershoff, skulle namnet neandertalare troligen inte vara ett begrepp i dag. Ägaren lät leta upp fossilerna igen. Totalt hittades sexton bitar: ett skallben med en del av den vänstra tinningen, två lårben, två delar av överarmen, höger strålben, höger armbåge, höger nyckelben, fragment från höger skulderblad, fem revben och ett perfekt bevarat bäckenben.

Ägaren visade benen för en skollärare, Johann Carl Fuhlrot, som genast såg att benen kom från en människa och var mycket gamla. Den 4 september 1856 publicerades det första om fyndet i en tidning. En som läste notisen var professorn i antropologi Hermann Schaaffhausen, som skrev om dem i en forskningsartikel. Han jämförde dem med fynd av stendåldersmänniskor. Ingen anade dock benens verkliga ålder, ca 42.000 år. En kollega till Schaffenhausen menade att det var benrester från en missbildad kosack från napeoleonkrigen.

Att det skulle vara en helt annan människoart förstod el vågade ingen framföra. Det skulle ju betyda att bibelns skapelseberättelse inte skulle stämma. Enligt den fanns det bara en människoart, den som började med Adam och Eva.

Men år 1859 utkom Charles Darwins Om arternas uppkomst (fullständig svensk titel: Om arternas uppkomst genom naturligt urval eller de bäst utrustade rasernas bestånd i kampen för tillvaron). Den väckte stor uppståndelse och första upplagan såldes slut redan första dagen. Darwin hade studerat och skrivit om detta under många år men inte vågat publicera, eftersom han visste att kyrkan skulle vara emot hans slutsatser. Vad blev det av människans odödliga själ om hon härstammade från en apa?

Men Darwins verk gjorde brittiska forskare extra intresserade av fyndet i Neanderdalen. Den brittiske geologen Charles Lyell besökte år 1860 Fulhtrott.

I boken Geological Evidences of the Antiquity of Man, som kom ut år 1863, tog han upp fynden från Neanderdalen och lade fram teorin att människan måste härstamma från en lägre stående djurart.

Man skulle trott att massor av forskare velat undersöka grottan och de omkringliggande grottorna. Men i sstället sprängdes den och kalkbrytningen fortsatte precis som förut och fortsatte ända till år 2008.

År 1997 lyckades man äntligen lokalisera Neandergrottan.

Man hittade över tvåtusen föremål, och kunde bland annat fastställa att neandertalarna hade tillverkat stenverktyg på platsen. Dessutom fann man brända benrester som tyder på att neandertalaren behärskade elden.

Vetenskapsmännen hittade även fossiler av ytterligare en neandertalare, som med kol-14-metoden visade sig vara 44 000 år gammal.

Neanderdalen blev berömd tack vare Neandertalmänniskan. Men Neanderdalen själv är en stenöken nu.

Neanderdalen hette på tyska Neanderthal men efter en stavningsreform 1901 Neandertal. Därav osäkerheten om det ska heta "neanderthalmänniskan" (så hette det ju när skelettdelarna hittades) el "neandertalmänniskan".

Anmärkningsvärt egentligen hur ofta det är bara ren tur eller slump att man hittar saker som kan förändra teorier helt och hållet, men den faktaresistans som grasserar mer och mer så går många bakåt i uppfattningen och snart tror dom väl på skapelseberättelsen igen som man övergav på 1700-talet, tyvärr...

Alien skrev:Neanderdalen hette på tyska Neanderthal men efter en stavningsreform 1901 Neandertal. Därav osäkerheten om det ska heta "neanderthalmänniskan" (så hette det ju när skelettdelarna hittades) el "neandertalmänniskan".

Det vetenskapliga namnet stavas dock alltid med th - Homo neanderthalensis - enligt regeln "Principle of priority". https://en.wikipedia.org/wiki/Principle_of_Priority