Hej igen!

Det var flera som skrev och önskade att vi skulle skriva konkreta frågor om vad vi ville veta om Asperger, så vi tänkte göra det här...

Det vore jättesnällt om ni kunde ta er tid att svara på det, och är det någon fråga ni inte vill svara på, så behöver ni självklart inte göra det!

1. Vad upplever ni är det största "problemet" med att ha Aspergers syndrom?
2. Är det så att ni har ett specialintresse? Vilket? (Har hört att folk som har diagnosticerats med AS ofta har en hobby som de är extra bra på...)
3. Blir ni ofta missförstådda? Kan ni känna att ni tycker att det är jobbigt att umgås med människor, eftersom att det kanske känns som att man inte alltid förstår varandra?
4. Kan man "träna sig" så att syndromet blir "mindre märkbart"?
5. Upplever ni ofta att människor behandlar er annorlunda ifall de vet om att ni har Asperger? I sådana fall, tycker ni om att bli "särbehandlade"?
6. Har ni ofta upplevt att ni blivit retade/mobbade/hånade pga. av er diagnos?

Sedan vore det jätteintressant ifall ni kunde berätta om speciella situationer (kan vara om vad som helst, vart som helst, när som helst) där ni kan säga att AS har spelat roll. (T.ex. om någon har varit ironisk och ni kanske inte har uppfattat det, eller om ni haft problem att välja vad för dricka ni ska har när ni handlar osv.osv.)

Tack så hemskt mycket på förhand!

Hmmm, en hel del negativa i grunden frågor, eller? Var är frågorna som grundar sig på att AS är positivt?

Aspkvinna skrev:Hmmm, en hel del negativa i grunden frågor, eller? Var är frågorna som grundar sig på att AS är positivt?

Frågorna är givetvis väldigt typiskt neurotypiska. Jag skulle ha tänkt likadant, innan jag fick min diagnos och innan jag läst här på AF.

Men jag skulle rekommendera Tetra att ha med en till fråga:

Vilken är den största fördelen med att ha AS?

Men det är just det "negativa" vi vill ha information om. Syftet med vårt skolarbete är att diskutera ifall människor med Aspergers syndrom har det svårare i samhället, och ifall det är på grund av människorna runt omkring. Sen förstår ju vi självklart att det finns saker som är positiva med Asperger, och vi hoppas verkligen inte att det är någon som tror att vi tycker att det på något vis skulle vara något dåligt eller fel att ha AS. Men vårt fokus i arbetet ligger som sagt på den "negativa" biten....

Fast det vore ju såklart trevligt att läsa om vad ni själva tycker är positivt med AS, även om fokuset inte kommer ligga på det i arbetet...

Det var ju bra att Ni berättade det. Känner tyvärr att jag inte vill förankra en negativ bild än mer utan det som behövs är att visa det positiva.

Varför har ni valt "den negativa biten"?

Har svarat via pm. Om ni har fler frågor eller följdfrågor, hör av er via pm.

Aspkvinna skrev:Det var ju bra att Ni berättade det. Känner tyvärr att jag inte vill förankra en negativ bild än mer utan det som behövs är att visa det positiva.

Det kan man väl säga är negativt; att känna att man behöver visa det positiva eftersom mycket av det allmänheten "vet" är just negativa saker och fördomar.

Nej, och det kan vi absolut förstå.
Anledningen till att vi valde den "negativa" biten var nog helt enkelt för att de flesta människor som tänker på Asperger nog oftast tänker på den "negativa" aspekten av syndromet.
Vi förstår själva att det är lite enfaldigt och kanske lite fördomsfullt att se på det på det viset. Men tyvärr så blir kanske inte den första tanken som poppar upp i huvudet hos folk när det hör ordet Asperger "Det är ju något som är väldigt positivt".

Men vi kan ju absolut ändra på arbetet om det är så ni känner, meningen med att gå in på det här forumet var ju just att få höra vad ni tycker, tänker och känner, eftersom ni kan det här allra bäst. Så känner ni att ni skulle vilja sprida det positiva med Asperger också, så skulle vi definitivt ha det i åtanke när vi gör arbetet!

Syftet för oss är ju helt enkelt att få en ökad förståelse för Aspergers syndrom, som vi sen vill dela med oss av till våra klasskamrater!

Vad studerar ni mer exakt?

Det här arbetet är faktiskt ett arbete i Engelska A på gymnasiet, tro det eller ej.
Vi fick som uppgift att välja ett valfritt ämne att hålla ett föredrag om, och vi satt och bollade idéer och förslag när någon föreslog Asperger. Det var ett ämne som samtliga gruppmedlemmar tyckte var intressant, så då blev det helt enkelt det som vi valde att börja arbeta med.
Så arbetet i sig ska inte/behöver inte vara särskilt detaljerat faktamässigt, utan vi vill mer bara få en överblick av hur det är att ha Aspergers..

Jag tyckte frågorna var rimliga, även om jag också hade velat se en fråga i stil med Vad anser Du är det positiva med att ha AS och/eller att få AS-diagnos osv. Ändra gärna det. Det kan inte komma ut nog mycket att AS inte alls bara handlar om att vara funktionshindrad.

Även såna AS-drag som i förstone ses som negativt av majoriteten är sånt som samhället/andra/den med AS kan ha mycket nytta och glädje av, som t ex logiskt tänkande, ihärdighet, en förmåga att "think outside the box", brist på statustänkande, hög moral, flit, ärlighet osv osv.

Så tycker jag ni har en trevlig och icke-dömande ton i allt ni skrivit hitttills. Det uppskattas.

Vi ber så mycket om ursäkt för att vi inte skrev den frågan från början, och det verkar inte gå att ändra på! (står något om att man bara kan ändra postade meddelanden i 15 minuter). Men återigen, berätta gärna det som ni upplever är positivt med AS också!

Kan bara tala för mig själv, då vi aspergare är väldigt olika varann.

Mina starka sidor är:
* Logiskt tänkande
* Hög språklig begåvning
* Kan hålla huvudet kallt vid krissituationer
* Självständighet
* Bra "bullshit detector"
* Driven, bestämd, modig, civilkurage

Sen gillar jag att gå på krogen. Har utomordentligt bra hand med djur (läsa av kroppsspråk...) mm som man normalt inte förknippar med AS.

Hej tetra.

Det är trist att ni bara har det här som ett kort projektarbete för det finns så otroligt mycket att säga om det som nuförtiden kallas Aspergers Syndrom, eller AS kort sagt.

Det är ett otroligt brett spektrum av människor, från alla håll och kanter, men som av någon anledning inte riktigt klarar av dagens höga tempo på arbetsmarknad och i skolan. Stötestenen är framförallt den numera otroligt populära sociala kompetensen som många inte riktigt uppfyller. Många sätter kunskapen och kunnandet i första hand och har en ärligare attityd till sin omgivning både på gott och ont! De flesta på det här forumet skulle, vågar jag påstå, bli mycket framgångsrika inom var och ens gebit, om samhället såg annorlunda ut.

Jag ska inte tråka ut er med långrandiga förklaringar och utläggningar i den genren nu, men det finns en del att fundera på. Roligt att ni hittade hit och jag hoppas att någon av er stannar kvar och tittar runt lite mer. Ibland kan samtalstonen vara ganska hård, men de allra allra flesta respekterar en tillsägelse!

Weasley har rätt: det är de här kraven på "social kompetens" och "flexibilitet" som gör oss handikappade. I ett annat samhälle hade vi platsat betydligt bättre.

tetra skrev:
Men det är just det "negativa" vi vill ha information om.

Riktigt så enkelt är det inte för det som kan vara "negativt" för en, behöver inte vara det för en annan. För trots att vi har samma namn på vår diagnos, så är vi lika olika som andra människor.

De farligaste som jag tror kan hända är när man stoppar in oss i ett fack; Så här är man om man har AS.
Kanske är det detta som är svårast med att ha AS. Dessa negativa förväntningar om vad och hur det iär att leva med AS. Att det så lätt glöms bort att det finns en egen individ, med känslor önskningar, förväntningar och behov bakom varje person med diagnos.
Det allra viktigaste är nog att inse att vi som har AS, är som alla andra, en egen individ, med persoliga behov och önskningar, men att vi kan behöva göra annorlunda val ibland.

Min diagnos kanske gör att Jag ibland inte ser/uppfattar signaler som riktas mot mig på ett förväntat sätt. Jag är på ett sätt socialt blind, vilket resulterar i att det sociala samspelet blir så otroligt mycket jobbigare och stjäl mycket av min livsenergi ock ork. Just för att jag måste anstränga mig för att uppfatta och hantera det jag möter och utsätts för i min vardag.

Ibland har jag inte alltid samma utbyte av det som ni NT tycker är avkopplande/roligt/skönt. Jag har svårt att dela en gemenskap. Men ibland kan Jag dela ert liv på precis lika villkor. det finns i princip ingen logik i när det är en hinder/svårighet/brist två helt liknande situationer kan vara som natt och dag för mig.

Även om jag kan kompensera mina "brister" och delta i olika sammanhang på ett förväntat sätt, så betyder det inte att Jag skulle kunna fungera på den här nivån jämnt.
För min del var det viktigt att hitta en balans mellan vad jag absolut måste när det gäller socialt samspel i NT-världen och att få vara den jag är.

Troligen visar/sänder inte heller Jag alltid ut känslor/signaler på ett förväntat sätt.
Vilket gör att det troligen lättare uppstår missförstånd, åt båda håll., eller att jag hamnar eller upplever mig utanför.

I princip talar bara diagnosnamnet om att jag har en nedsättning/brister inom vissa områden. Men den säger inget om hur det ser ut för just mig eller i hur stor grad det syns eller hur det påverkar mitt vardagsliv.

Det som andra kan uppleva som ett problem behöver inte alltid vara ett problem för mig.
För min del blev diagnosen en nystart. Idag har jag ett liv som jag trivs med och som tillhör mig.

Tetra, tack för ditt klargörande av ert projekt.

tetra skrev:1. Vad upplever ni är det största "problemet" med att ha Aspergers syndrom?

Svårigheter i umgänge med NTs

tetra skrev:2. Är det så att ni har ett specialintresse? Vilket? (Har hört att folk som har diagnosticerats med AS ofta har en hobby som de är extra bra på...)

Flera olika.
1. Rdos operativsystem sedan 1988
2. Autism/AS och andra NPF sedan 2000
3. Neandertalsteorin sedan 2001
4. Aspie-quiz sedan 2004

Mina hobbies brukar ibland ha "professionell" karaktär. Som ett exempel så kommer RDOS att användas i riktiga terminaler och Aspie-quiz kommer möjligen att bli professionellt publicerat. Det är m.a.o. fel att prata om "meningslösa specialintressen". Förresten så hanterade jag skolarbetet som ett specialintresse i grundskolan och på gymnasiet, och blev på sätt bäst i klassen på matte. Utan att plugga alls på det "man skulle plugga på".

tetra skrev:3. Blir ni ofta missförstådda? Kan ni känna att ni tycker att det är jobbigt att umgås med människor, eftersom att det kanske känns som att man inte alltid förstår varandra?

Jepp + att jag inte har något naturligt intresse av att socialisera.

tetra skrev:4. Kan man "träna sig" så att syndromet blir "mindre märkbart"?

Absolut. Själv kan jag läsa av NTs ganska bra numera, medan jag kan välja att dölja alla mina egna känslor om jag känner för det.

tetra skrev:5. Upplever ni ofta att människor behandlar er annorlunda ifall de vet om att ni har Asperger? I sådana fall, tycker ni om att bli "särbehandlade"?

Särbehandling fungerar inte bra.

tetra skrev:6. Har ni ofta upplevt att ni blivit retade/mobbade/hånade pga. av er diagnos?

Hmm, har ingen diagnos, och är dessutom 47 år nu. När jag var barn "fanns" inte AS.

rdos skrev:Mina hobbies brukar ibland ha "professionell" karaktär.

I flera fall en utpräglat pseudovetenskaplig karaktär är en bättre formulering.

rdos skrev:...och Aspie-quiz kommer möjligen att bli professionellt publicerat.

Det är rent önsketänkande.

Micke2 skrev:

rdos skrev:Mina hobbies brukar ibland ha "professionell" karaktär.

I flera fall en utpräglat pseudovetenskaplig karaktär är en bättre formulering.

rdos skrev:...och Aspie-quiz kommer möjligen att bli professionellt publicerat.

Det är rent önsketänkande.

Du får tycka precis vad du vill om mina specialintressen kring NPF, men faktum kvarstår att vi kommer att sätta ut terminaler baserade på RDOS till vintern. Vilket visar på att det jag skrev är korrekt.

KrigarSjäl skrev:Weasley har rätt: det är de här kraven på "social kompetens" och "flexibilitet" som gör oss handikappade. I ett annat samhälle hade vi platsat betydligt bättre.

Lägg därtill att mång av oss har en extrem ljudkänslighet som gör att vi har svårt att vistas i de flesta miljöer eller ens bo i lägenhet utan att må fruktansvärt dåligt och bli trötta, och en mycket dålig stresstålighet som också tröttar ut oss väldigt.

tetra skrev:Hej igen!

Det var flera som skrev och önskade att vi skulle skriva konkreta frågor om vad vi ville veta om Asperger, så vi tänkte göra det här...

Det vore jättesnällt om ni kunde ta er tid att svara på det, och är det någon fråga ni inte vill svara på, så behöver ni självklart inte göra det!

1. Vad upplever ni är det största "problemet" med att ha Aspergers syndrom?
2. Är det så att ni har ett specialintresse? Vilket? (Har hört att folk som har diagnosticerats med AS ofta har en hobby som de är extra bra på...)
3. Blir ni ofta missförstådda? Kan ni känna att ni tycker att det är jobbigt att umgås med människor, eftersom att det kanske känns som att man inte alltid förstår varandra?
4. Kan man "träna sig" så att syndromet blir "mindre märkbart"?
5. Upplever ni ofta att människor behandlar er annorlunda ifall de vet om att ni har Asperger? I sådana fall, tycker ni om att bli "särbehandlade"?
6. Har ni ofta upplevt att ni blivit retade/mobbade/hånade pga. av er diagnos?

Jag tycker att det var fullt vettiga frågor och ska försöka ge mina svar på dem. Jag tolkade det som att ni ville ha individens svar för sin egen del och inte individens svar om vad han/hon tror om aspergerliv i allmänhet. Detta gäller i alla fall för mig:
1. Svårigheter i att umgås med andra framför allt i grupp och, i mitt fall i alla fall, att få en partner. Även svårigheter med vissa typer av studieuppgifter (slutet av universitetetstiden var en mardröm, en massa flumpedagogik)
2. Specialintressen: järnvägar, spårvägar, versmått, grammatik, runstenar...och tjejer (men det sista är jag definitivt inte extra bra på).
3. Jag har svårt att peka ut konkreta missförstånd som skulle uppstå. Jag har liksom bara svårt att förstå vad som förväntas av mig i olika situationer, hur man ska vara för att bli accepterad och tagen på allvar, vilket jag väl därför missbedömer med jämna mellanrum. Jag tror det är mer jag som missförstår folk än folk som missförstår mig, men jag vet inte säkert.
4. Hela livet är en sådan träning, men man tycks aldrig bli fullärd. När man väl har lärt sig något kan det i värsta fall plötsligt ha förändrats också. Jag önskar att det fanns en mer konkret träning i form av instruktionsböcker och kurser i det sociala spelet.
5. De flesta vet ingenting om det och det som vet det är sådana som kände mig redan innan jag fick diagnosen, och de har nog inte ändrat sig så mycket.
6. Som sagt, ingen utanför familjen och vänkretsen vet det och jag har inte fått diagnos förrän jag var 25 eller 26 (är 29 nu, snart 30 - hemska tanke).

Viktigt: Jag skulle inte vilja bli av med min asperger ens om jag kunde.

Jag vill inte bli normal (förmodligen lika lite som de normala vill få asperger). Asperger är en del av mig som jag inte lider det minsta av när jag är ensam, det är i samspel med andra som våra olika sätt att tänka och uttrycka oss i tal, i kroppsspråk och hur vi uttrycker känslor, som kan skapa svårigheter.



1. Vad upplever ni är det största "problemet" med att ha Aspergers syndrom?
Att icke-aspergare utgår ifrån att deras sätt att tänka är det "rätta" och vi som tänker annorlunda tänker "fel/brstfälligt". I själva verket är ju de normala lika dåliga på att förstå oss aspergare, som tvärtom. Det är altså inte så att vi aspergare är "fel", vi är bara "annorlunda" i hur vi resonerar. Jag tänker på asperger som en personlighetstyp, mer än som ett funktionshinder.

2. Är det så att ni har ett specialintresse? Vilket? (Har hört att folk som har diagnosticerats med AS ofta har en hobby som de är extra bra på...)
Jag har haft dinosaurier, hästar, Michael Jackson, politik, polisen, psykiatri, Journalistik/intervjutekning/förhörsteknik mm som specialintressen. Ofta sträcker sig varje ämne 2-3 år, sedan byter jag ämne. Dock har jag "normala" intressen också, jag kan tala om allt annat precis som vanliga personer också, oberoende av mina specialintressen.

3. Blir ni ofta missförstådda? Kan ni känna att ni tycker att det är jobbigt att umgås med människor, eftersom att det kanske känns som att man inte alltid förstår varandra?
Ja, jag tänker på ett annat sätt än de normala. Normala tycker exempelvis att man "ska" ljuga i vissa fall "för att vara artig". Jag talar alltid sanning, i min värld skulle det vara högst oartigt att ljuga mot en annan människa. Jag säger också vad jag tycker, varken mer eller mindre, jag har inte "baktankar" så som de normala ofta tror.

4. Kan man "träna sig" så att syndromet blir "mindre märkbart"?
Jag kan "spela normal" i viss mån, men det tar extremt mycket energi; det är ungefär som att man kör parallella operativsystem i en dator, det tar extremt mycket RAM-minne och datorn blir långsammare, än om jag (liksom de normala) bara kör ett operativsystem samtidigt. Jag måste se på folks ansiktsuttryck, kroppsspråk och tonläge, och sedan TÄNKA "Vd betyder det här?" för normala går sådant automatiskt. För dem blir det därför inte lika mentalt ansträngande att umgås andra personer.

5. Upplever ni ofta att människor behandlar er annorlunda ifall de vet om att ni har Asperger? I sådana fall, tycker ni om att bli "särbehandlade"?
Ja, många får för sig att vi är utvecklingsströrda eller liknande, de talar långsamt och med enkla ord... sådant är kränkande. I verkligheten är det ett krav för aspergerdiagnos, att man har normal IQ eller högre. Däremot har vi svårt att förstå "osynliga regler" (tex att man inte "får" prata med eler titta på andra när man åker hiss), kroppsspråk (vi hör vad ni säger med ord, men vet inte om ni talar sanning, eller talar ironiskt, "vilken snygg jacka" är ibland en komplimang och ibland menat ironiskt, som mobbing.

6. Har ni ofta upplevt att ni blivit retade/mobbade/hånade pga. av er diagnos?
Några av oss har svårt med lagsporter och blir bara stående fast frusna i marken och blir förvirrade av fotbollsspel, då vi inte hinner läsa av alla för att kunna delta "automatiskt". Jag föredrar att läsa böcker framför att supa skallen av mig på krogen och jag röker inte, något som normala brukar tycka om. Jag talar inte skit bakom ryggen på folk, något normala oftare ägnar sig åt.



FÖRDELAR MED ASPERGER:
- Jag är bra på att fokusera på det jag gör, jag är bra på att lära mig långa faktatexter i skolan, jag kan lära mig själv enkelt hur datorer fungerar.
- Jag är ärlig, pålitlig, talar sanning alltid, lovar inte mer och inte mindre än jag tänkt hålla. Jag bryter inte löften, jag försöker inte uppnå någon "socialt hög position" genom att tala illa om andra (skolor har ju ofta olika grupperingar, något som för mig är främmande).
- Jag trivs bra ensam, jag litar på min förmåga, jag har inte behov att ständigt ha andra omkring mig för att få bekräftelser elelr må bra.
- Jag gör det jag tror är rätt oavsett grupptryck, jag anpassar inte mina åsikter efter vad som för tillfället är "inne", jag söker fakta och har åsikter utifrån det jag ser i verkligheten, inte blint utifrån endera ideologi.
- Aspergare är mycket ofta renlevnadsmänniskor (röker och dricker inte och brukar inte droger).
- Aspergare har en envishet, något som förmodligen hjälp många vetenskapsmän att inte "ge upp" före de nått sina framgångar inom ett smalt område.

Från wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom:
Några positiva kännetecken är förbättrad mental fokus, utmärkt minnesförmåga, överlägsen rumsuppfattningsförmåga, samt en intuitiv förståelse för logiska system. Dessa kännetecken kan ofta leda till framgångar inom matematik, teknik, vetenskap,[2][3][4], musik, konst eller språk.[8]

En massa MsTibbs-svar på Tetras frågor.

Ju oftare jag läser längre inlägg av dig desto oftare tänker jag att vi är grymt lika i mycket. Shit vad trevlig du verkar, alltså!