Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World...)
43 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World,...)
En hel del saker i 1984 finns det motsvarigheter till i dagens progressiva politik/intellektualism. Nyspråk: att man manipulerar språket till att ord inte längre betyder något. Exempel på det är när man kallar terrorister för krigare eller kämpar. Dubbeltänk: att ha två motsägande ideer på samma gång. T.ex att kön är en social konstruktion men ändå finns det något som att man kan födas med ett kön som inte stämmer överens med kroppen. Sedan andra grejer som att allt är subjektivt, att 2 plus 2 är 5 om partiet säger att det är så. stanfordteorin. Invandringen är lönsam eftersom det är linje med politikers/journalisters ideologiska mål.
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World,...)
Cormac McCarthys Vägen röstades i tidskriften Vi läser fram som världens deppigaste bok. Står på min låååååånga "att läsa"-lista.
Vi räknas tydligen som den första renodlade dystopiska romanen.
Vi räknas tydligen som den första renodlade dystopiska romanen.
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World,...)
Kahlokatt skrev:Cormac McCarthys Vägen röstades i tidskriften Vi läser fram som världens deppigaste bok. Står på min låååååånga "att läsa"-lista.
Den är fantastisk i sin dysterhet, helt obarmhärtigt mörk. Måste helt klart läsas om man gillar dystopier.
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World,...)
Hungerspelen
Nu har jag läst böckerna och även sett den första filmen.
Böckerna utspelar sig i landet Panem i Nordamerika, någon gång efter en katastrof. Landet Panem består av en huvudstad och 12 förtryckta distrikt. Namnet Panem kommer av talesättet "Panem et circenses", dvs Bröd och skådespel. Precis som i det gamla riket Rom där staden Rom lever på det arbete och de tillgångar som finns i provinserna. I staden Rom lever de rika i lyx och dekadens, och även plebejerna (fattigare romerska medborgare) levde bra på bröd och skådespel (gladiatorspel).
Hungerspelen är alltså den ultimata dokusåpan; endast en av 24 ungdomar överlever. De påminner både om romartidens gladiatorspel och dagens dokusåpetävlingar där den ene efter den andre slås ut. Det bildas också tillfälliga pakter, men förr el senare måste man döda sina bundsförvanter, om de inte blir dödade av andra. Här kan man inte rösta på deltagarna, men man kan sponsra dem så att fallskärmar med mat, medicin el annat önskvärt anländer till ens favorit.
Det påminner också om gamla sagor där ett monster kräver en tribut av stadens unga varje år för att inte förstöra staden. Alla lever i skräck tills hjälten kmmer och förgör monstret.
Klasskillnaden syns också i att deltagarna från distrikt 1 och 2 är välnärda och har tränats inför hungerspelen i åratal. Det är därifrån segrarna brukar komma. Endast två gånger tidigare på 74 år har någon vunnit från distrikt 12 och det är den enda överlevande vinnaren, den alkoholiserade Haymitch som ska bli deras handledare. (I filmen spelas han lysande av Woody Harrelson.)
Folket i huvudstaden är nöjeslystna, dekadenta och grymma men samtidigt sentimentala. De har gott om tid att skapa till sig betr kläder, hudfärg och frisyrer för att bli attraktiva: "de välnärda människorna med lustiga kläder, bisarra frisyrer och målade ansikten", beskriver Katniss dem. Katniss är naturligt vacker men det duger inte för huvudstaden. Stylisten Cinna godkänner hennes långa mörka fläta som frisyr men allt annat måste förbättras. Alla hårstrån måste bort från kroppen, och både ansiktet och kroppen måste målas:
"Jag biter ihop tänderna när Venia, en kvinna med havsblått hår och gyllene tatueringar över ögonbrynen, rycker loss en tygremsa från mitt ben och hårstråna följer med. 'Förlåt' piper hon på sin löjliga huvudstadsdialekt. "Du är ju så hårig!"! ---"Jag har blivit av med allt hår på ben, armar, överkropp och större delen av ögonbrynen. Jag liknar mest en plockad fågel, färdig att stekas, och jag gillar det inte.---Jag står helt naken medan alla tre kretsar runt mig och svingar sina pincetter för att ta bort de sista hårstråna. Perfekt! Nu ser du nästan ut som en människa!' säger Flavius och alla brister i skratt." I huvudstaden anser de att alla som bor i fattiga disktrikt som nr 12 är barbarer.
Boken är verkligen spännande och jag köper det framtida samhället med hull och hår. Ojämlikheten finns redan här och tyvärr verkar den inte försvinna. Även om detta framtida samhälle har tillgång till den senaste tekniken och vetenskapen, så kommer den inte de fattiga till godo.
I huvudstaden har folk romerska namn som Cinna, Portia, Octavia, Claudius, Cato, Seneca. Katniss eget namn kommer från en blommande vattenväxt med ätliga knölar.
Konceptet är inte helt nytt men mycket väl utfört, tycker jag. Suzanne Collins fick idén när hon zappade teven mellan dokusåpor med tonåringar och kriget i Irak.
Det som jag saknade i detta framtida samhälle är någon som helst religion.
Hur bekämpar man ondskan utan att bli ond själv? I specialförsvaravdelningen:
"Man kan förstås minera ett område där det finns något livsnödvändigt, exempelvis ett förråd av av vatten eller mat. Man till exempel utsätta barn för fara för att locka till sig det egentliga offret som är föräldern. Eller locka in offret i vad som verkar vara en fristad där döden väntar. En bomb exploderar, folk ges tid att rust fram för att undsätta de skadade och då blir de allihop dödade av en andra, mer kraftfull bomb.
---
Tja, det finns kanske ingen regelbok för vad som kan vara oacceptabelt att göra mot en annan människa."
Ja, sådana bomber finns väl redan nu?
Alla dystopier är ju en kritik av dagens samhälle och en varning inför morgondagens samhälle. Men hur mycket går fram till de ungdomar serien är skriven för? Eller fängslas de bara av den spännande intrigen? Många dyrkar skådespelarna, Josh Hutcherson (som spelar Peeta) blev chockad: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/f ... 1827267.ab
Nu har jag läst böckerna och även sett den första filmen.
Spoiler: visa
Böckerna utspelar sig i landet Panem i Nordamerika, någon gång efter en katastrof. Landet Panem består av en huvudstad och 12 förtryckta distrikt. Namnet Panem kommer av talesättet "Panem et circenses", dvs Bröd och skådespel. Precis som i det gamla riket Rom där staden Rom lever på det arbete och de tillgångar som finns i provinserna. I staden Rom lever de rika i lyx och dekadens, och även plebejerna (fattigare romerska medborgare) levde bra på bröd och skådespel (gladiatorspel).
Hungerspelen är alltså den ultimata dokusåpan; endast en av 24 ungdomar överlever. De påminner både om romartidens gladiatorspel och dagens dokusåpetävlingar där den ene efter den andre slås ut. Det bildas också tillfälliga pakter, men förr el senare måste man döda sina bundsförvanter, om de inte blir dödade av andra. Här kan man inte rösta på deltagarna, men man kan sponsra dem så att fallskärmar med mat, medicin el annat önskvärt anländer till ens favorit.
Spoiler: visa
Det påminner också om gamla sagor där ett monster kräver en tribut av stadens unga varje år för att inte förstöra staden. Alla lever i skräck tills hjälten kmmer och förgör monstret.
Spoiler: visa
Klasskillnaden syns också i att deltagarna från distrikt 1 och 2 är välnärda och har tränats inför hungerspelen i åratal. Det är därifrån segrarna brukar komma. Endast två gånger tidigare på 74 år har någon vunnit från distrikt 12 och det är den enda överlevande vinnaren, den alkoholiserade Haymitch som ska bli deras handledare. (I filmen spelas han lysande av Woody Harrelson.)
Folket i huvudstaden är nöjeslystna, dekadenta och grymma men samtidigt sentimentala. De har gott om tid att skapa till sig betr kläder, hudfärg och frisyrer för att bli attraktiva: "de välnärda människorna med lustiga kläder, bisarra frisyrer och målade ansikten", beskriver Katniss dem. Katniss är naturligt vacker men det duger inte för huvudstaden. Stylisten Cinna godkänner hennes långa mörka fläta som frisyr men allt annat måste förbättras. Alla hårstrån måste bort från kroppen, och både ansiktet och kroppen måste målas:
"Jag biter ihop tänderna när Venia, en kvinna med havsblått hår och gyllene tatueringar över ögonbrynen, rycker loss en tygremsa från mitt ben och hårstråna följer med. 'Förlåt' piper hon på sin löjliga huvudstadsdialekt. "Du är ju så hårig!"! ---"Jag har blivit av med allt hår på ben, armar, överkropp och större delen av ögonbrynen. Jag liknar mest en plockad fågel, färdig att stekas, och jag gillar det inte.---Jag står helt naken medan alla tre kretsar runt mig och svingar sina pincetter för att ta bort de sista hårstråna. Perfekt! Nu ser du nästan ut som en människa!' säger Flavius och alla brister i skratt." I huvudstaden anser de att alla som bor i fattiga disktrikt som nr 12 är barbarer.
Spoiler: visa
Boken är verkligen spännande och jag köper det framtida samhället med hull och hår. Ojämlikheten finns redan här och tyvärr verkar den inte försvinna. Även om detta framtida samhälle har tillgång till den senaste tekniken och vetenskapen, så kommer den inte de fattiga till godo.
Spoiler: visa
I huvudstaden har folk romerska namn som Cinna, Portia, Octavia, Claudius, Cato, Seneca. Katniss eget namn kommer från en blommande vattenväxt med ätliga knölar.
Spoiler: visa
Konceptet är inte helt nytt men mycket väl utfört, tycker jag. Suzanne Collins fick idén när hon zappade teven mellan dokusåpor med tonåringar och kriget i Irak.
Det som jag saknade i detta framtida samhälle är någon som helst religion.
Spoiler: visa
Hur bekämpar man ondskan utan att bli ond själv? I specialförsvaravdelningen:
"Man kan förstås minera ett område där det finns något livsnödvändigt, exempelvis ett förråd av av vatten eller mat. Man till exempel utsätta barn för fara för att locka till sig det egentliga offret som är föräldern. Eller locka in offret i vad som verkar vara en fristad där döden väntar. En bomb exploderar, folk ges tid att rust fram för att undsätta de skadade och då blir de allihop dödade av en andra, mer kraftfull bomb.
---
Tja, det finns kanske ingen regelbok för vad som kan vara oacceptabelt att göra mot en annan människa."
Ja, sådana bomber finns väl redan nu?
Alla dystopier är ju en kritik av dagens samhälle och en varning inför morgondagens samhälle. Men hur mycket går fram till de ungdomar serien är skriven för? Eller fängslas de bara av den spännande intrigen? Många dyrkar skådespelarna, Josh Hutcherson (som spelar Peeta) blev chockad: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/f ... 1827267.ab
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World,...)
Alien skrev:Hungerspelen är alltså den ultimata dokusåpan; endast en av 24 ungdomar överlever.
Du kan kolla på den japanska versionen av samma spel i Battle Royale - undvik Battle Royale II bara den är riktigt usel.
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World,...)
Hunger Games är inte nånting nytt.
Stephen King skrev ju under pseudonymen Richard Bachman The Running Man redan 1987.
Stephen King skrev ju under pseudonymen Richard Bachman The Running Man redan 1987.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World,...)
KrigarSjäl skrev:Hunger Games är inte nånting nytt.
Stephen King skrev ju under pseudonymen Richard Bachman The Running Man redan 1987.
Själva konceptet är ju inget nytt etruskerna började med gladiator spel redan innan vår tideräkning. I och för sig har inte ursprunget något med dystopier att göra.
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World,...)
Även "The long walk" från 1979 av samma författare har liknande detaljerKrigarSjäl skrev:Hunger Games är inte nånting nytt.
Stephen King skrev ju under pseudonymen Richard Bachman The Running Man redan 1987.
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World,...)
För att återgå till vad Neil Postman skrev om 1984 och Du sköna nya värld, hittade följande citat på svenska:
Alltså demokratin dränks i underhållning. Mer infotainment än information, mer ytlig information än djupa kunskaper. Verkligheten är för komplicerad och svåröverblickbar, vi flyr till förenkling och underhållning.
http://www.bgf.nu/demokrati/postman.html"I boken "underhållning till döds" tar Postman upp två av litteraturens mest kända framtidsvisioner - George Orwells '1984' och Aldous Huxleys 'Du sköna nya värld'.
- Det Orwell fruktade var människor som skulle förbjuda böcker. Det Huxley fruktade var att det inte skulle finnas någon anledning att förbjuda böcker, eftersom det inte skulle finnas någon som ville läsa.
- Orwell varnade för dem som skulle beröva oss information. Huxley varnade för dem som skulle ge oss så mycket information att vi blev passiviserade och självupptagna.
- Orwell fruktade att sanningen skulle döljas för oss. Huxley fruktade att sanningen skulle dränkas i ett hav av irrelevant information.Spoiler: visa
Alltså demokratin dränks i underhållning. Mer infotainment än information, mer ytlig information än djupa kunskaper. Verkligheten är för komplicerad och svåröverblickbar, vi flyr till förenkling och underhållning.
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World,...)
Abazi skrev:Verkar som om Huxley hade rätt
Tveksamt va? Både jag och min son läser böcker, OK han är 13 och behöver uppmuntran att vi ligger i soffan och läser varsin bok.
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World,...)
I ett letande efter Science Fiction sajter hittade jag nyss:
100 Great Works OF Dystopian Fiction
https://www.vulture.com/article/best-dystopian-books.html
100 Great Works OF Dystopian Fiction
https://www.vulture.com/article/best-dystopian-books.html
- notwoodstock
- Inlägg: 3939
- Anslöt: 2013-12-22
- Ort: Stockholm
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World...)
Nu har det utkommit en prequel till Hungerspelen: Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins
Ja, den vill jag förstås också läsa. Även om jag föredrar huvudpersoner som är någorlunda sympatiska, som Katniss och Peeta i Hungerspelen-trilogin.
https://www.svt.se/kultur/bokrecension- ... -och-ormarSVT 24 MAJ 2020 skrev:I fokus står denna gång Coriolanus Snow – Panems blivande president, i en berättelse som utspelar sig före originaltrilogin.
---
I den nya boken ska president Snows ondska få en förklaring. Det är en så kallad prequel som äger rum 64 år innan Katniss Everdeens berättelse inleds. Coriolanus Snow är tonåring i Kapitolium, där hans anrika släkt har lidit stora förluster i kriget mot distriktsrebellerna. Han är kortväxt efter att ha svultit som barn och fast besluten om att återupprätta fornstora dagars anseende och position.
---.Spoiler: visa
Ja, den vill jag förstås också läsa. Även om jag föredrar huvudpersoner som är någorlunda sympatiska, som Katniss och Peeta i Hungerspelen-trilogin.
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World...)
Nån som har läst What Not av Rose Macaulay?
Förmodligen inspirerade den Aldous Huxley till att skriva Brave New World.
https://www.theguardian.com/books/2019/ ... lay-review
Förmodligen inspirerade den Aldous Huxley till att skriva Brave New World.
She is best known for her 1956 novel The Towers of Trebizond, but Macaulay wrote many books that have been unjustly forgotten. What Not, written during the last months of the first world war, was suppressed after publication, and is published now in its original form.
https://www.theguardian.com/books/2019/ ... lay-review
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World...)
atoms skrev:Nån som har läst What Not av Rose Macauley?
Förmodligen inspirerade den Aldous Huxley till att skriva Brave New World.She is best known for her 1956 novel The Towers of Trebizond, but Macaulay wrote many books that have been unjustly forgotten. What Not, written during the last months of the first world war, was suppressed after publication, and is published now in its original form.
https://www.theguardian.com/books/2019/ ... lay-review
Nix pix men tack för tippset aldrig hört talas om henne tidigare.
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World...)
"Brave New World" kommer som TV-serie på HBO i nästa vecka, förresten! Den har man ju onekligen lite förväntningar på. Läste den i min skira ungdom på 90-talet.
- Freddy Dreadful
- Inlägg: 983
- Anslöt: 2010-09-13
- Ort: Tyresö
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World...)
atoms skrev:Nån som har läst What Not av Rose Macaulay?
Förmodligen inspirerade den Aldous Huxley till att skriva Brave New World.She is best known for her 1956 novel The Towers of Trebizond, but Macaulay wrote many books that have been unjustly forgotten. What Not, written during the last months of the first world war, was suppressed after publication, and is published now in its original form.
https://www.theguardian.com/books/2019/ ... lay-review
Låter intressant. Helt ny författare för mig. Tydligen har hon skrivit många romaner och en del har översatts till svenska, men inte just What Not. På mitt stadsbibliotek finns inte en enda av hennes böcker, varken på engelska el svenska.
Skönlitterära dystopier (1984, Brave New World...)
Kolla in Mary Shelleys "Den sista människan" från 1826, en av de första dystopierna. På ett plan kan den läsas som en ”vanlig” dystopi: en farsot dödar alla människor utom huvudpersonen. Aktuellt i dessa tider.
På ett andra plan plan kan den läsas som en betraktelse över romantikens död och kälkborgerlighetens seger.
På ett tredje plan kan den läsas som en personlig betraktelse. Personer i boken är lätt identifierbara som personer i Shelleys liv. Hon själv är den sista människan. Alla roliga och intressanta människor dör. Hennes make Percy Bysse Shelley och hennes vän Lord Byron var döda sedan länge och går lätt att identifiera med karaktärer i romanen. De representerar olika idéer och personligheter. I verkligheten representerade de mer än några andra de döda romantiska idealen.
På ett fjärde plan är boken speciellt intressant för oss eftersom Percy Bysse Shelley idag förmodligen hade diagnosticerats med Aspergers syndrom och Lord Byron med ADHD. Man kan urskilja dessa personlighetsdrag i romanens karaktärer.
På ett femte plan får man en djupare förståelse för det udda gäng Mary Shelley omgav sig med och hennes författarskap. Hennes mest kända bok, Frankensteins monster, kan läsas som en betraktelse över den sociala isolering och utanförskap som ofta drabbar personer med Aspergers syndrom.
Så -- det finns många bottnar i dystopier.
På ett andra plan plan kan den läsas som en betraktelse över romantikens död och kälkborgerlighetens seger.
På ett tredje plan kan den läsas som en personlig betraktelse. Personer i boken är lätt identifierbara som personer i Shelleys liv. Hon själv är den sista människan. Alla roliga och intressanta människor dör. Hennes make Percy Bysse Shelley och hennes vän Lord Byron var döda sedan länge och går lätt att identifiera med karaktärer i romanen. De representerar olika idéer och personligheter. I verkligheten representerade de mer än några andra de döda romantiska idealen.
På ett fjärde plan är boken speciellt intressant för oss eftersom Percy Bysse Shelley idag förmodligen hade diagnosticerats med Aspergers syndrom och Lord Byron med ADHD. Man kan urskilja dessa personlighetsdrag i romanens karaktärer.
På ett femte plan får man en djupare förståelse för det udda gäng Mary Shelley omgav sig med och hennes författarskap. Hennes mest kända bok, Frankensteins monster, kan läsas som en betraktelse över den sociala isolering och utanförskap som ofta drabbar personer med Aspergers syndrom.
Så -- det finns många bottnar i dystopier.