Hej!

Vi är några gymnasieelever som håller på med ett projektarbete om Aspergers syndrom. Vi vill veta så mycket som möjligt om AS, och allra helst från de som kan det allra bäst- människor som har diagnostiserats med det.
Det vore jättesnällt om någon som är villig att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper kunde göra det här!
Allt är av intresse, som kan hjälpa oss att bättre förstå Aspergers syndrom!

Tack på förhand!

Du är välkommen att PM:a lite frågor till mig, så ska jag svara så gott jag kan.

Har ni tid skulle jag ändra rubrik:
"NPF, synen på neuropsykiatriska diagnoser och dess kopplingar framöver" eller ngt sådant och föröska ringa upp några av de högsta hönsen, eler maila dem, vad de har för funderingar nu och mot DSM-V."

Det skulle ni TOM kunna få publicerat i ngn blaska. Det vore utmärkende.
Be på apoteket om en lista på de läkare som har förskrvningsrätt för metylfendiat så har ni kandidater, men Kadesjö i GBG och Bejeroth i sthlm är två ganska klara.

Ni missade väl inte denna?

http://en.wikipedia.org/wiki/Diagnosis_ ... c_criteria

Japps, samma här. Jag kan gärna svara på frågor, men skriva två a4 utan att ha frågor att gå efter ids jag inte, så fram med frågor...

Pm'a mig frågor, eller ännu bättre epostadress så svarar jag så mycket jag kan.

Säger samma sak. Vill ni ha nåt som inte är allmängiltigt, så får ni vara mer specifika själva. Jag skulle föreslå att ni skrev frågorna här, så kan man ta ställning till om man kan och vill svara och så pma er svaren och/eller följdfrågor.

Tack för att Asperger var rättstavat iaf, det var ju en bra ingång!

Ja, det är en bra idé att publicera åtminstone några av frågorna här så kan fler ta ställning till om de vill svara.

Roligt att ni är intresserade!

Hej tetra!

Jag har haft Aspergers syndrom (med inslag av DAMP (det kallades så runt mitten av 1990-talet då jag fick diagnosen) åtminstone sedan jag var fem, sex år.

Skolan var ett jätteelände för mig från då jag börjat i fjärde klass i grundskolan, med undantag för en period i nionde klass. Det var mycket tack vare en musiklärare som ofta spelade klassisk musik och militär marschmusik. Och det var förresten några andra av de lärare jag hade i grundskolan jag gillade väldigt mycket.

På samma sätt hade jag det sedan då jag kom ut i arbetslivet. Långa långa stunder satt jag och längtade ut i skogen, till djuren och träden (samma längtan hade jag ofta i skolan också förresten. Hela fjärde klass satt jag ofta och tittade "drömmande" ut genom fönstret på matematiklektionerna, ägnade inte mycket energi alls åt matematiken.

Sedan har jag förresten självdiagnostiserat panikångest. Första gången jag fick panikångestattack var i kanske åttonde eller nionde klass. En dag hade vi hemkunskapslektion, och läraren hade då "hittat på" att vi skulle laga mat och så äta den.

Jag tyckte det känndes konstigt att äta mat på lektionstid, tänkte att mat i skolan äter man ju på lunchrasten, i skolmatsalen. Men jag klarade ändå av att laga maten tillsammans med de andra i klassen. Men just som vi dukat fram maten och skulle sätta oss att äta så klarade jag det inte. Jag var gråtfärdig, ville "fly", ut från lektionssalen.

Men läraren var så klok, blåste inte upp" situationen, utan sade bara lugnt och stilla att jag fick gå bakom lektionssalen, sade att jag kunnde få dänka tvätt som skulle strykas. Och jag tyckte det inte alls var någon sorts "straff", utan tvärtom upplevde jag jättestarkt att jag blev "sedd och lyssnad på" av den snälla läraren, och ingen av mina klasskompisar "tittade snett" på mig, frågade inte vad det var som hände med mig (jag blir rörd av minnet nu, fast det är mer än trettio år sedan det hände).

Men efter flytten från Östergötland till Dalarna för fem år sedan trivs jag enormt bra med mitt liv. Här finns mycket vatten, skogar, fjäll, underbara kravlösa människor... allt sådant jag längtat efter att ha omkring mig sedan jag var på min första fjällvandring.

Det var lite om hur jag haft det under min uppväxt. Skicka gärna ett pm till mig om det är något mera ni vill att jag berättar!

Eller varför läser man inte igenom lämpliga trådar på forumet?

rdos skrev:Eller varför läser man inte igenom lämpliga trådar på forumet?

Det vore att använda information utan avsändarens medgivande. Visserligen går det att argumentera för att all information som finns på Aspergerforum är offentlig, eller i alla fall öppet tillgänglig, men det vore varken etiskt riktigt eller god forskarsed.

Lakrits skrev:Det vore att använda information utan avsändarens medgivande. Visserligen går det att argumentera för att all information som finns på Aspergerforum är offentlig, eller i alla fall öppet tillgänglig, men det vore varken etiskt riktigt eller god forskarsed.

Sådan etik kommer jag nog aldrig att fatta. Om saker är offentliga, som Aspergerforum är, så måste man rimligen kunna använda det i forskningssyfte. Annars uppfinner man hjulet.

Etiken är rätt enkel i det här fallet. En del tar upp problem här för att de kan få tips och råd från andra i samma situation. Det är inte säkert att de vill att den diskussionen skall lyftas ur sitt sammanhang och placeras i ett nytt sammanhang för att till sist publiceras i en forskningsrapport och analyseras ur andra synvinklar än just den som menades från början. Vanlig enkel djävla hyfs, med andra ord.

I övrigt gäller samma sak här som i livet i stort: Fråga om lov, var artig och hövlig, och respektera andra människors vilja i fråga om det som rör dem, så trampar du ingen på tårna i onödan (fast ibland måste gå emot människors uttryckliga önskemål, men det är en annan fråga).

Det har sagts innan men...

Skriv frågor istället. Det är enklare så.

Kan också svara på frågor om så önskas.
Kan ta en del ur mitt liv som jag tror skiljer lite mot majoritetens upplevelser.

Har alltid varit rejält intressestyrd och inte brytt mig om ifall det jag gjort uppfattats som varken häftigt mesigt eller vad som helst.
Går ofta och gärna ut mitt i natten och när jag var runt 9 år så frågade några av mina vänner om jag inte var rädd att vara ute så sent ofta som vi var just då, nej sade jag och frågade varför jag skulle vara det.
Minns inte om jag fick ett svar men insåg att jag nog inte kände som andra och tyckte det var lite festligt.
Vara ute per definition betraktar jag inte som farligt, att sitta nära en krokodil skulle jag betrakta som farligt.

Har alltid varit systemintresserad och har byggt otaliga system i olika varianter sedan 4 årsåldern vad jag kan minnas.
Frågar jag vänner minns de knappt något från när de var små men jag minns rätt mycket, det är minnen jag tycker om och nästan uteslutande trevliga minnen med några få undantag.
Är också rätt positiv som person även om jag är riktigt nere just nu av orsaker jag känner till men inte vill berätta offentligt.

Kärleken har varit intressant, blev kär i en mycket smart tjej i min klass när min klass splittrades och min klass placerades i olika andra klasser.
Den klass jag hamnade i kom från en liten ort och i den klassen fanns en speciell tjej med svart/mörkt hår och just henne föll jag för, försökte inte säga ett enda ord till henne men blev något alldeles fantastiskt lugn nästan varje gång hon räkade komma nära mig.
Jag var fast, hur mycket jag än ville motstå känslan så var jag ändå kär i henne och kärleken bara växte.
Men jag ville inte bli kär alls, jag tyckte jag var för ung för att bli kär och kämpade för att inte bli kär.
Minns många av hennes fina stickade kläder.
Nu många år senadere såg jag henne passera en dag när jag bytte tåg i T-banan och kollade på kvällen i telefonkatalogen var hon bodde (inärheten av där jag såg henne och insåg att det nog var hon ändå), ett par månader senare råkade en vän till mig flytta till porten mitt emot hennes, får se om man "råkar" möta henne på busshållplatsen utanför, lovar att säga hej till henne

Tycker mig nästan alltid blivit väl respekterad och låtits vara den jag är utan att folk försökt påverka mig.
Antar att jag haft trygga människor omkring mig.
Under gymnasiet fick två personer för sig att de skulle mobba folk och gav sig på mig.
Många diskussioner med lärare och dem och rektor, det fördes diskussioner om att stänga av dem men jag hann starta företag och sluta innan och sedan gick företaget omkull ett halvår senare men det gick hyffsat till en början.
Funderade länge över lämpliga sätt att hämnas men det betraktar jag som något jag lagt på hyllan numera.
Däremot skulle jag med glädje polisanmäla och dra dem inför rätta om jag råkde på dem idag och de skulle göra elakheter oavsett typ idag.
Sedan om elakheterna var riktade mot mig eller någon annan spelar ingen roll men jag hoppas att de blivit vettigare båda två.

Idag har jag jobbmässigt snöat in på det jag gillade som liten, systembygge, jag konstruerar elektronik och maskindetaljer i jobbet och hemma gör jag samma sak fast med egna projekt.
Min vilja i mina konstruktioner är perfektionism, felfrihet, hållbarhet och saker i den riktningen, något som ofta inte hinns med i de snabba jobbprojekten, hemma däremot blir det bättre kvalitet.

Nu tänker jag äta, vill någon fråga eller veta mer så är det bara att fråga.
Kommentarer uppskattas också.

Läs inte Rdos inlägg generellt.
Det leder troligen till IG om ni gör det...

Hej nano!

Det verkar vara spännande system du bygger ! Har du någon hemsida där man kan se vad det är du bygger för något?

Och med tanke på ditt användarnamn; bygger du saker i nanoteknik (det kallas så, tror jag)?

Själv bygger jag saker i trä, saker till husbehov. Det är jag som är familjens "träskalle" .

Jag bygger inte nanoprylar men skulle gärna vilja, fast det skulle behövas bra sätt att se till att det används på bra sätt så det inte blir ytterligare ett sätt att ha ihjäl varandra på.
Det finns ju en del i människosläktet som av olika orsaker jag inte förstår har ihjäl andra människor.
Och man kan ju inte bara göra med elakingarna som elakingarna själva gör, då gör man ju fel själv, och dessutom har man aldrig rätt att skada någon.
Däremot får man alltid försvara både andra och sig själv.
Vi vet ju hur det gick med atombomben, vore bra att människosläktet gör bättre ifrån sig med nanomaskinerna.

Nåja, det där kan utvecklas.

Det jag sysslar med är mer konventionell elektronik och maskinkonstruktion.
Typ robotik och automation samt 3D modellering.
Jag andvänder ofta trä i mina experiment och prototyper ungefär som biltillverkarna använder modellera i designen av bilar.

Vad bygger du för träprylar?

Jag bygger mest enkla saker som inte finns att köpa färdiga... förvaringslådor, små hyllor, saker att använda till olika sorters hobby.

Här i staden där jag bor finns en byggvarubutik där man gratis får ta spillbitar av både brädor, lister, bitar av plyfaskivor och annat som ligger i stora containrar. Jag brukar ta en vända dit då och då och se om det finns något nytt bra virke att bygga användbara saker av. Så "ett visst stort möbelföretag i Småland" gör inga stora pengar på mig ...

Stort möbelföretag i småland, hmm, vad kan det vaaaraaa, hmm, någonting säger mig akja, nee, i-en-kojja, ikajja, nej jag går bet på det företaget

Pratade med en kines, han sade "ni har många sådana där stora företag, IKEA, Volvo, Ericsson, ABB, H&M och några till".
Han ville flytta till Sverige så han studerade svenska i kina och försökte få jobb i Sverige tills han var klar med studierna.
Minns att han pratade något företag som hette RotoTilt tror jag, något för grävmaskiner som gjorde att de kunde gräva lite hur som helst.

Det där företaget skulle jag nog vara stamkund hos, både för spillbitar och riktiga plankor.

Lakrits skrev:Etiken är rätt enkel i det här fallet. En del tar upp problem här för att de kan få tips och råd från andra i samma situation. Det är inte säkert att de vill att den diskussionen skall lyftas ur sitt sammanhang och placeras i ett nytt sammanhang för att till sist publiceras i en forskningsrapport och analyseras ur andra synvinklar än just den som menades från början. Vanlig enkel djävla hyfs, med andra ord.

Jag menade nog inte att man skulle citera inlägg här, eller duplicera vad folk skrivit, med namn och allt. Dock verkar det (för mig iaf) vara 1000 x bättre metodik att bygga forskning om AS på vad folk skriver på ett forum än att fantisera i sin egen kammare och uppfinna den en hypotesen värre än den andra, som man direkt kunnat fått avfärdad om man umgåtts lite med dem man forskar om.

Men det är klart, vissa här beundrar ju folk som sitter på sin kammare och fantiserar kring AS.

ärligt talat så betackar jag mig att bli citerad i din forskning rdos

rdos och Aspkvinna, jag tycker mig gilla båda era resonemang men samtidigt vet jag att jag själv suttit på min kammare och kommit på saker och trott det ena och det andra om folk och blivit förbannad ibland
Tror nog det är farligt att bara isolera sig som jag gjort ibland.
Man kan komma på dumheter och psykologer är inte imuna mot dåliga ideer.

Aspkvinna skrev::shock: ärligt talat så betackar jag mig att bli citerad i din forskning rdos

Jag citerar inte privatpersoner i min forskning. DET vore oetiskt. Däremot så gör jag ibland pollar, vars resultat kan agera som indikationer. Naturligtvis så lär jag mig oxå en del om hur andra fungerar, vilket indirekt påverkar vilka frågeställningar som jag kan finna intressanta. Det är framförallt det som skiljer mig ifrån de som fantiserar i sina kammare + då att jag själv har rätt många drag.

nano skrev:rdos och Aspkvinna, jag tycker mig gilla båda era resonemang men samtidigt vet jag att jag själv suttit på min kammare och kommit på saker och trott det ena och det andra om folk och blivit förbannad ibland
Tror nog det är farligt att bara isolera sig som jag gjort ibland.
Man kan komma på dumheter och psykologer är inte imuna mot dåliga ideer.

Vad menar du?