TheWonderer92 skrev:Vilken typ av människor brukar söka till sånt jobb?

De som gillar jobba "med människor". Huvudsaken är att personkemi stämmer.

TheWonderer92 skrev:Hur mycket kunskap om Asperger brukar de ha rent generellt? Alltså inte bara staplade "fakta" på Wikipedia.

Enligt min erfarenhet ingen. Det kan blir socialt krävande. En bra kontaktperson måste respektera om du vill vara ifred en stund eller söker kontakt/vill prata.

jag har en kontaktperson via LSS. känns hur bra som helst. vi har 2 h / v som vi kan fördela hur vi vill, dvs 4 varannan v, 1 h 2 ggr / v eller 8 på långtur en månad. ibland bara dricker vi kaffe och snackar hemma. ibland går vi och fikar eller handlar. de frågade mig om jag hade några önskemål på vem/ vad för person jag skulle vilja ha då jag skulle göra ansökan. man/ kvinna, gammal/ ung, några särskilda intressen osv. skulle det sedan vara så att vi inte hade trivts med varandra eller att det i framtiden skulle uppstå något går det alltid att antingen säga upp kontaktpersonen eller ansöka om en ny. min upplevelse är att de tar önskemål från den sökande seriöst. sen går det ju inte att få exakt allt man önskar kanske, men någon med liknande intressen och i en viss ålder är ju ingen omöjlighet. den summan kontaktpersonerna får är enbart en liten summa för att t ex kunna gå ut och fika, gå på bio med en eller liknande, så det är inte som en lön för dem, mer en ersättning. kontaktpersonerna tror jag inte heller tackar ja till första bästa, utan de läser på om en för att se om det är någon de tror de skulle kunna trivas med att spendera tid med. jag tror att de är kontaktpersoner för att de vill vara ett stöd för andra och kunna försöka hjälpa till. jag är mycket nöjd med min kontaktperson sedan ca 2-3 år nu.

Om jag ska försöka byta perspektiv och försöka mig på lite ödmjukhet så tror jag det kan vara riktigt knepigt att vara kontaktperson till många med as/autism
Hela livet har nog de flesta haft svårigheter med sådan social interaktion som går per automatik för "vanliga". Många har dåliga erfarenheter av kontaktknyteri sedan uppväxt, skoltid, ev arbetsliv, frivilligt och/eller påtvingat umgänge med t ex familj, släkt osv. Alla dessa negativa erfarenheter bär många med sig och gör oss nog extra sårbara för ytterligare "misslyckanden".

Reklamen, dvs. faktatexter om vad en kontaktperson, är och dess funktion, måste vi kunna förhålla oss kritiska till: Det är så myndigheterna vill att insatsen ska fungera, inte att den behöver fungera så i praktiken

Jag hade otur och blev tilldelad en kp som ganska snart kom med råd jag inte bett om. Hen försökte släcka behov hos mig hen trodde att jag hade. Om jag hade varit kp hade jag utforskat min klient mer: hört mig för om vardagen, sysslor, energi. Vad som ger en klient energi och vad som tar energi av en klient är en väldigt lämplig fråga att höra sig för om. Ibland kanske klienten inte känner sig själv såpass bra men då kanske man kan utforska det lite mer.

Kp:n ville absolut väl men jag orkade inte starta undervisning om hur min autism/as påverkar mig med ytterligare en person just då. Sade upp kontakten och fick veta att det var brist på kontaktpersoner och då avtog intresset att försöka på nytt.

Jag hade väldigt tur med min kontaktperson, han är väldigt klok och förstår saker dock så håller vi såklart inte med varandra om precis allting.

Har inte kunnat träffa han på ett tag på grund av corona.

Men vi har kontakt på Whatsapp då och då.

Han är mer än mentor än en vän då vi är på olika faser i livet.

Men som sagt trivs man inte med sin kontaktperson är det bara att bryta den kontakten.