Så du vill inte arbeta?

Men jag kan inte arbeta, jag har ju grava handikapp.

Men du är ju intelligent, du kan arbeta. Du kan ju utbilda dig till något specialiserat arbete.

Men jag finner mig väldigt utmattad.

(Nästa gång man ses)

Så du vill inte arbeta?

Därför håller jag mig isolerad för att jag orkar inte med personer som inte lyssnar på mig. Någon annan som känner igen sig?

Som man känner sig själv känner man andra. Ja, det är väldigt vanligt i Sverige med den typen av människor.

Ja.
Man känner igen det där.
Jag vill arbeta med det jag orkar och klarar av.
Men hur?

Absolut.

Folk förstår inte att om man har ett arbete så går resten av ens liv sönder.
Man är så utmattad från arbetet, det sociala och intrycken så att man inte ens har krafter kvar till matlagning, tvätt, dusch etc när man kommer hem. sen måste man upp nästa dag och göra det igen. Fy fan, jag får ångest bara jag skriver om det.

Jag utbildade mig till något jag verkligen gillar, jag jobbade med något jag älskar men det gick ändå inte. Trots det sitter folk och säger "så då VILL du inte arbeta?"

Sånt gör mig ledsen. Folk fattar verkligen inte.

alixha skrev:Absolut.

Folk förstår inte att om man har ett arbete så går resten av ens liv sönder.
Man är så utmattad från arbetet, det sociala och intrycken så att man inte ens har krafter kvar till matlagning, tvätt, dusch etc när man kommer hem. sen måste man upp nästa dag och göra det igen. Fy fan, jag får ångest bara jag skriver om det.

Jag utbildade mig till något jag verkligen gillar, jag jobbade med något jag älskar men det gick ändå inte. Trots det sitter folk och säger "så då VILL du inte arbeta?"

Sånt gör mig ledsen. Folk fattar verkligen inte.

Ja, man kan anstränga sig att lyssna på andra personer för att försöka förstå deras lidande.

Så man får värdesätta dem personerna som försöker att förstå ens lidande.

Bara för att påvisa att inte heller det här gäller alla: jag har inte fått höra den frågan.

Sen gissar jag att det beror på bakgrund. Om man har arbetat länge och slutligen blir både psykiskt slutkörd och fysiskt sjuk som jag, då ser folk nog annorlunda på det än när det gäller yngre personer som kanske aldrig har arbetat.

Jag har blivit straffad för "arbetsvägran" av staten, så nog finns det mycket fördomar även nu för tiden i detta land. Kan fortfarande bli förvånad över hur trött jag kan bli ibland.

alixha skrev:Folk förstår inte att om man har ett arbete så går resten av ens liv sönder.
Man är så utmattad från arbetet, det sociala och intrycken så att man inte ens har krafter kvar till matlagning, tvätt, dusch etc när man kommer hem. sen måste man upp nästa dag och göra det igen.

Det är så man får mat på bordet.

nallen skrev:

alixha skrev:Folk förstår inte att om man har ett arbete så går resten av ens liv sönder.
Man är så utmattad från arbetet, det sociala och intrycken så att man inte ens har krafter kvar till matlagning, tvätt, dusch etc när man kommer hem. sen måste man upp nästa dag och göra det igen.

Det är så man får mat på bordet.

Finns andra sätt men okej, det är inte relevant.
Ville inte dra upp allt som påverkas, det jag skrev var förenklat och kortfattat.

Poängen är att det en människa fixar hur enkelt som helst kan vara så mycket svårare för en annan människa till den grad att det helt enkelt inte går. Har man inte varit där eller känner någon som varit där är det svårt att förstå.

Ja det kanske vore drömmen, att vi stupar på jobbet när vi inte förmår mera!
Borde finns nåt avlivningssystem då också, om man vill göra pinan kort för sig.
Erbjuda överdoser kanske? För de som valt sämre gener.

Vad är det för personer som har sagt detta? Om ni är unga och era föräldrar inte kan acceptera hur illa det är ställt så är det tyvärr så det är - föräldrar vill inte tro det värsta.

Vissa med ADHD som går fram som elefanter kan störa sig på aspergares lathet. De är dock inte själva så populära.

Akademiker som aldrig har jobbat med en viss sak irl kan tycka att den saken verkar passande för en aspergare.

Men jag har svårt att tro att någon normalfungerande med jobb skulle påstå att just dennes arbetsuppgifter är så enkla att vem som helst kan utföra dem om den vill.

Vildsvin skrev:Vad är det för personer som har sagt detta? Om ni är unga och era föräldrar inte kan acceptera hur illa det är ställt så är det tyvärr så det är - föräldrar vill inte tro det värsta.

Vissa med ADHD som går fram som elefanter kan störa sig på aspergares lathet. De är dock inte själva så populära.

Akademiker som aldrig har jobbat med en viss sak irl kan tycka att den saken verkar passande för en aspergare.

Men jag har svårt att tro att någon normalfungerande med jobb skulle påstå att just dennes arbetsuppgifter är så enkla att vem som helst kan utföra dem om den vill.

Det är olika personer som har sagt det till mig, jag har inte asperger men det gäller alla med funktionshinder.

Jag tog hem en person som var väldigt påverkad, jag har inte så många vänner så jag frågade personen om den ville vara min vän.

Mina syskon och mina föräldrar samt personer jag har mött på krogen.

Där har du några exempel Vildsvin.

Kentarou skrev:Det är olika personer som har sagt det till mig, jag har inte asperger men det gäller alla med funktionshinder.

Jag tog hem en person som var väldigt påverkad, jag har inte så många vänner så jag frågade personen om den ville vara min vän.

Mina syskon och mina föräldrar samt personer jag har mött på krogen.

Där har du några exempel Vildsvin.

Föräldrar och syskons bedömning av en kan man inte lita på. Hade en helt okänd person med samma problem som du sökt till samma utbildning/jobb som de har haft hade de inte varit lika säkra på att personen klarat det.

Fulla har heller inte det bästa omdömet.

Vildsvin skrev:

Kentarou skrev:Det är olika personer som har sagt det till mig, jag har inte asperger men det gäller alla med funktionshinder.

Jag tog hem en person som var väldigt påverkad, jag har inte så många vänner så jag frågade personen om den ville vara min vän.

Mina syskon och mina föräldrar samt personer jag har mött på krogen.

Där har du några exempel Vildsvin.

Föräldrar och syskons bedömning av en kan man inte lita på. Hade en helt okänd person med samma problem som du sökt till samma utbildning/jobb som de har haft hade de inte varit lika säkra på att personen klarat det.

Fulla har heller inte det bästa omdömet.

Nej det är inte bara fulla eller syskon och det är flera i denna tråden som har upplevt det.

Får höra att jag gett upp för tidigt och borde försöka mer, tänka positivt och framåt. Men jag har ju försökt i 32 år. Och provat massor av saker, klarade liksom inte ens att gå på dagis för att det blev för mycket för mig. Jag har vänt ut och in på mig själv och nu kämpar jag för att klara vardagen och det är nog det. Men blir lite ledsen när folk säger att jag gett upp för tidigt, att jag kommer må bättre sen (Ja depressionerna kommer och går då jag är bipolär) men dom problemen som alltid finns är kopplade till min autism diagnos och får gång på gång förklara att det inte är en sjukdom jag kan bli frisk ifrån. Vissa med autism/Asperger klarar studier och jobb men jag är inte en av dom. Fått höra att det är mitt val att leva under fattighetsgränsen och att om jag bara jobbar lite mer så löser det sig. Sen finns det så klart många som lyssnar och försöker förstå. Är tacksam att FK fattat och gett mig sjukersättning. Då får gemene man tycka vad dom vill. Tråkigt att vissa har noll förståelse men jag säger som det är och så får dom ta till sig infon om dom vill. Annars byter jag ämne och håller oss borta från dom ämnena.

Jag brukar utbrista att OJ vad skönt det skulle vara att vara frisk och kunna jobba! Då är man frisk så man klarar att ta hand om sitt hem, matlagning och ha intressen. Nu orkar jag inget av det, så att vara frisk vore som semester, man skulle ha ledigt VARJE DAG efter jobbet!!! VARJE DAG! Jag har aldrig ledigt från att vara sjuk.

De flesta håller käften då. Fast de glömmer ju, så de kan säga samma sak igen. Då brukar jag säga samma svar fast lite annorlunda.

En del kör med att Men vad gör du om de tar bort ditt bidrag (för de anser att man går på bidrag), då säger jag att då flyttar jag ut i skogen och odlar potatis och skjuter folk som kommer nära mitt hus, för folk är ändå ingen nytta med, de säger ändå bara idiotiska saker.

Kidzi skrev:Jag brukar utbrista att OJ vad skönt det skulle vara att vara frisk och kunna jobba! Då är man frisk så man klarar att ta hand om sitt hem, matlagning och ha intressen. Nu orkar jag inget av det, så att vara frisk vore som semester, man skulle ha ledigt VARJE DAG efter jobbet!!! VARJE DAG! Jag har aldrig ledigt från att vara sjuk.

De flesta håller käften då. Fast de glömmer ju, så de kan säga samma sak igen. Då brukar jag säga samma svar fast lite annorlunda.

En del kör med att Men vad gör du om de tar bort ditt bidrag (för de anser att man går på bidrag), då säger jag att då flyttar jag ut i skogen och odlar potatis och skjuter folk som kommer nära mitt hus, för folk är ändå ingen nytta med, de säger ändå bara idiotiska saker.

Håller med om ALLT du säger här.
Jag har redan planerat för om jag måste klara mig själv.

Kidzi skrev:En del kör med att Men vad gör du om de tar bort ditt bidrag (för de anser att man går på bidrag), då säger jag att då flyttar jag ut i skogen och odlar potatis och skjuter folk som kommer nära mitt hus, för folk är ändå ingen nytta med, de säger ändå bara idiotiska saker.

Min lösning (har 0 kr i inkomst) var att gifta mig med en "rik" lastbilschaffis. Fast nu går han ju på bidrag (arbetslös), så om han också blir av med sitt bidrag blir det ju lite problematiskt. Vi får väl göra som fransmännen och börja äta sniglar.

Jag tror att lösningen att arbetsbefria någon sticker i mångas ögon. Speciellt någon som har osynliga funktionsnedsättningar, som osynligheten till trots kan vara omfattande, så långt kan inte många tänka tyvärr. NT som sliter med sitt eget vardagsliv "som man ska" kan vara rätt stressade och har mycket att stå i, mycket ska upprätthållas.

Fått intrycket av att vissa människor tror att att arbetsbefria någon är att göra den personen en björntjänst. När det inte sällan handlar om att rädda liv. De förstår inte hur många tvingas prioritera.

Jag tror man behöver vara mycket väl insatt i autism och ev andra funktionsnedsättningar och/eller sjukdomar och hur det påverkar individen dygnet runt i den miljö och situation hen befinner sig i. Sådana människor växer inte på träd. Så därför fortsätter vissa i omgivningen att ifrågasätta och tvivla. Det går att be dom berätta om ens funktionsnedsättningar och sjukdomar och hur de påverkar en i vardagen- och klarar de inte det - så är dessa inga personer som har den förståelse som krävs för att ge bra råd.

På min DV var det en FAS3are som var på mig om att jag såg frisk ut och borde kunna jobba. Själv kunde hon inte ha ett vanligt jobb för hon hade ont i händerna, men hon gjorde saker med händerna hela tiden. Även om man sa att man kunde göra de åt henne. Hon ville vara sjukskriven för att kunna använda de pengarna till häst- och kattuppfödning. Det orkade hon. Hon var nog avundsjuk för att jag fick pengar "gratis" medan hon inte kunde blåsa staten.

Men det sved ändå när hon fräckt sa att det inte var något fel på mig. Folk tror de kan se allt på en. Jag hade DV en gång i veckan. Det borde kanske upplyst henne om att jag inte klarade av ett jobb eftersom man brukar jobba mer än 4,5 timmar i veckan. Och det var ett ganska lugnt jobb med.

Jag skulle säkert ha en viss arbetsförmåga (i vanliga fall) om jag fick jobba när det passade mig så jag fick sova innan, och om det inte var resväg och man kunde komma till jobbet i kläderna man sovit i. Låter som jag skulle kunna jobba hemifrån då. Det kanske jag skulle kunna göra periodvis men jag blir lätt utbränd. Även om det är roligt jobb. Det skulle aldrig kunna bli ens halvtid. Sedan måste det vara ett jobb som inte kräver fysisk styrka eller uthållighet och inte är för svårt rent mentalt.

Vet inte vad det skulle vara för jobb.

Jag tycker det är rätt att vi ger sjuka människor pengar fastän de inte jobbar. Däremot borde man inte bli utstött ur samhället pga det, men man får väl det som straff. Man får inte ens göra det lilla man kan. För då kommer FK och tar bort ens pension.

Tror folk verkligen att man hellre har 7000 eller vad det är i månaden istf en riktig lön? Så himla kul är det inte att alltid behöva snåla. De kan ju testa en månad att leva på motsvarande inkomst. Delar de lägenhet så blir det inget bostadstillägg heller.

Kidzi skrev:Jag brukar utbrista att OJ vad skönt det skulle vara att vara frisk och kunna jobba! Då är man frisk så man klarar att ta hand om sitt hem, matlagning och ha intressen. Nu orkar jag inget av det, så att vara frisk vore som semester, man skulle ha ledigt VARJE DAG efter jobbet!!! VARJE DAG! Jag har aldrig ledigt från att vara sjuk.

Fast även om man är sjuk så måste man ju kunna få ledigt ibland?`
För semester och ledigheter gör att man kan återhämta sig, att lära sig hantera livets stress är så viktigt för att man ska må bra och funka i livet.

Visst vissa tunga dagar kommer man nog inte ifrån ju mer man lär sig om hur man hanterar stress, så det kan också bli en del i stresshanteringen att lära sig acceptera tunga dagar, vilket är lättare sagt än gjort.

Jag har upplevt att när jag har lärt mig hantera stress dvs slappna av så har jag även känt mig friskare efteråt så det går att bli frisk från de flesta sjukdomarna!

Men med det inte sagt att alla kan bli så "friska" så de skulle klara av ett "normalt" jobb.

Fretshi skrev:Fast även om man är sjuk så måste man ju kunna få ledigt ibland?

Även om du inte gör ett skit, så jobbar din kropp hela tiden med att försöka laga din sjukdom så att du inte dör. Detta gör att du aldrig är ledig från sjukdomen. Är det inte kraftig trötthet så kanske det är värk. Visst kan man ta ledigt från värken men det är tyvärr inte lagligt.

Kentarou skrev:Så du vill inte arbeta?

Men jag kan inte arbeta, jag har ju grava handikapp.

Men du är ju intelligent, du kan arbeta. Du kan ju utbilda dig till något specialiserat arbete.

Men jag finner mig väldigt utmattad.

(Nästa gång man ses)

Så du vill inte arbeta?

Därför håller jag mig isolerad för att jag orkar inte med personer som inte lyssnar på mig. Någon annan som känner igen sig?

aldrig i livet att jag jobbar på privat dv 6 timmar per dag aldrig mera nu att jag gör det utan betalning.

manne skrev:aldrig i livet att jag jobbar på privat dv 6 timmar per dag aldrig mera nu att jag gör det utan betalning.

Bra att du inte ställer upp på DV om du inte vill vara på DV!

Synd att de lurade dig att du måste vara där. De ville väl bara att alla boende skulle vara borta om dagarna så de som sköter boendet fick mindre att göra.

Jättebra att du vägrar nu. Gör aldrig DV om du inte vill själv.