DV känns förnedrande
84 inlägg
• Sida 3 av 4 • 1, 2, 3, 4
DV känns förnedrande
För att ha rätt till DV behöver man ha sjukersättning/aktitetsersättning (är svar jag har fått från kommunen) och har man den ersättningen så får man pengar varje månad. Vilket betyder att den som har en DV inte är oavlönad även om pengarna man får inte är just för att man har en DV. Hur som helst så behöver man väl ändå inte mer betalt för man har ju redan en fast inkomst.
DV känns förnedrande
Zirre skrev:Hur som helst så behöver man väl ändå inte mer betalt för man har ju redan en fast inkomst.
Ingen normal svensk person skulle ta ett heltidsjobb som ger en lön som är likvärdig med sjukersättning+bostadstillägg.
DV känns förnedrande
yeah skrev:Zirre skrev:Hur som helst så behöver man väl ändå inte mer betalt för man har ju redan en fast inkomst.
Ingen normal svensk person skulle ta ett heltidsjobb som ger en lön som är likvärdig med sjukersättning+bostadstillägg.
Det jag menar är att hen behöver inte ens ta ett s.k. jobb (DV, som i detta fall inte ens behöver vara likt heltid) för att ha en inkomst. Ändå gnäller många över att sin extra inkomst är låg.
DV känns förnedrande
Zirre skrev:Ändå gnäller många över att sin extra inkomst är låg.
Tjäna 5-10 kronor extra för man är på dv gör inte direkt livet lyxigare på något sätt.
DV känns förnedrande
Zirre skrev:För att ha rätt till DV behöver man ha sjukersättning/aktitetsersättning (är svar jag har fått från kommunen)
Jag får känslan av att kommunerna gör allt för att slippa undan och därför hittar på undanflykter. Om man får ett sådant svar ska man be att få det skriftligt på papper och säga att man vill överklaga, så får de nog kalla fötter. I LSS-lagen står det ingenting om att man måste ha aktivitetsersättning för att få delta i daglig verksamhet, däremot görs en behovsbedömning.
7 § Personer som anges i 1 § har rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § 1--9, om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Personer som anges i 1 § 1 och 2 har, under samma förutsättningar, även rätt till insatser enligt 9 § 10.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer
1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,
10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig. Lag (2010:480).
DV känns förnedrande
Mammaspojke skrev:Flinta skrev:Många vars DV består i arbetsliknande uppgifter vill kunna påverka sin inkomst som om de hade ett vanligt jobb. De vill ha löneökning som de flesta andra. Istället är de hänvisade till Fks lägsta ersättningar hela "arbetslivet".
Ja där håller jag med. Alla DV:s är så olika. Vissa är mer inriktade på att bara komma ut från hemmet och syssla med något stimulerande än att faktiskt göra något jobb. Inget fel med det alls men man borde då få lön efter vad man faktiskt gör på DV:n där man på vissa ställen gör likvärdiga uppgifter som en vanlig arbetsplats.
Det finns nog en baktanke med att DV inte ska vara för likt ett vanligt arbete.
Om man skulle ha en daglig verksamhet som sysslar med arbete på heltid, och dessutom kallar det för arbete så skulle det gå emot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Där står nämligen "lika ersättning för arbete av lika värde".
DV känns förnedrande
Känner väl igen det där att bli behandlad som ett barn på DV. En del ställen är så
Jag har varit på lite olika ställen sen jag blev diagnosticerad för ca tio år sen. Innan diagnos var jag tvungen att försöka fungera på helt vanliga jobb, fanns inget annat alternativ, vilket aldrig fungerade under de 20 åren jag kämpade med det. Så jag har erfarenhet av både olika jobb och olika DV.
Vet inte hur det är runt om i Sverige men här i Stockholm finns en hel del olika att välja på, så jag har tur i det fallet.
Trivs man inte tycker jag man ska försöka byta och prova sig fram. Tala om för handläggaren vad som inte fungerar och vad man önskar. En del DV är ju s a s bara ett ställe att gå till för att få lite struktur på vardagen och kanske att bryta isolering, medan andra är mer som ett steg mot ett vanligt jobb och därmed också mer likt ett vanligt jobb.
Det har tagit ungefär tio år för mig att hitta rätt som jag gjort nu. Min nuvarande DV är inte jobblik utan jag håller på med musik och jag blir korrekt bemött och jag trivs. Så sök vidare, om möjligheten finns, tills det känns bra
Jag har varit på lite olika ställen sen jag blev diagnosticerad för ca tio år sen. Innan diagnos var jag tvungen att försöka fungera på helt vanliga jobb, fanns inget annat alternativ, vilket aldrig fungerade under de 20 åren jag kämpade med det. Så jag har erfarenhet av både olika jobb och olika DV.
Vet inte hur det är runt om i Sverige men här i Stockholm finns en hel del olika att välja på, så jag har tur i det fallet.
Trivs man inte tycker jag man ska försöka byta och prova sig fram. Tala om för handläggaren vad som inte fungerar och vad man önskar. En del DV är ju s a s bara ett ställe att gå till för att få lite struktur på vardagen och kanske att bryta isolering, medan andra är mer som ett steg mot ett vanligt jobb och därmed också mer likt ett vanligt jobb.
Det har tagit ungefär tio år för mig att hitta rätt som jag gjort nu. Min nuvarande DV är inte jobblik utan jag håller på med musik och jag blir korrekt bemött och jag trivs. Så sök vidare, om möjligheten finns, tills det känns bra
DV känns förnedrande
Som jag skrev tidigare, man går inte dit för pengarna, vi får dock sommar- o julbonus, beroende på hur mycket man har varit där. Förra julen kunde jag i.a.f. köpa en 50"-TV o ett surroundsystem för julbonusen.
Men man går dit för att träffa folk, vara social o ha nått att pyssla med. Förr packade jag skruvar o liknande trista saker, det var rätt muppigt. Men nu har jag gått över till hantverksdelen, där vi bl.a. sysslar med konst.
Vi har ibland stora projekt, vi har rest till Hallsberg o Skellefteå:
Det var jättekul, o nu planerar vi nytt projekt. Man mår inte bra av att sitta hemma bara.
Mitt största problem är min sömn, ofta stannar jag hemma p.g.a. dålig sömn. Ett tag tog jag koffein o synefrin, men det krockade med min Venlafaxin, så jag fick hjärtklappningar. Men man mår bättre av 3 timmars DV var dag!
Men man går dit för att träffa folk, vara social o ha nått att pyssla med. Förr packade jag skruvar o liknande trista saker, det var rätt muppigt. Men nu har jag gått över till hantverksdelen, där vi bl.a. sysslar med konst.
Vi har ibland stora projekt, vi har rest till Hallsberg o Skellefteå:
Det var jättekul, o nu planerar vi nytt projekt. Man mår inte bra av att sitta hemma bara.
Mitt största problem är min sömn, ofta stannar jag hemma p.g.a. dålig sömn. Ett tag tog jag koffein o synefrin, men det krockade med min Venlafaxin, så jag fick hjärtklappningar. Men man mår bättre av 3 timmars DV var dag!
DV känns förnedrande
Det låter som att de flesta som klagar på DV här skulle må bättre av något annat, t.ex praktik på en vanlig arbetsplats eller ett arbete med lönebidrag. Jag tycker ni ska ta upp det med er Godman, handläggare på kommunen eller någon annan som hjälper er.
DV känns förnedrande
Heidi79 skrev: Alla mina tre DV varit vuxen dagisar.. Enligt mamma man får göra meriter vill behanlas vuxen. å tydligen inte ja gör. Å har frågad vilka meriter.. men e visst hemlis for inte får veta
Daglig verksamhet ger inga meriter, det är en sysselsättning man har för sin egen skull för att få komma och träffa folk och vara en del av ett sammanhang, det leder ingenstans varken till jobb eller till något annat.
DV känns förnedrande
yeah skrev:Zirre skrev:Ändå gnäller många över att sin extra inkomst är låg.
Tjäna 5-10 kronor extra för man är på dv gör inte direkt livet lyxigare på något sätt.
Nej det gör det inte lyxigare men de får iaf pengar utöver sin månatliga inkomst. Vem med ett vanligt jobb får det?
DV känns förnedrande
Leibniz skrev:Det finns nog en baktanke med att DV inte ska vara för likt ett vanligt arbete.
Om man skulle ha en daglig verksamhet som sysslar med arbete på heltid, och dessutom kallar det för arbete så skulle det gå emot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Där står nämligen "lika ersättning för arbete av lika värde".
Du får tänka på att på 70- och 80-talet var det väldigt svårt att få en autismdiagnos (asperger existerade knappt), men väldigt lätt att bli förtidspensionerad. När man införde DV så var det inte tänkt att personer som var i närheten av att kunna arbeta skulle kunna vara aktuella för det.
DV känns förnedrande
Liljan skrev:Daglig verksamhet ger inga meriter, det är en sysselsättning man har för sin egen skull för att få komma och träffa folk och vara en del av ett sammanhang, det leder ingenstans varken till jobb eller till något annat.
I min kommun så måste man först vara på daglig verksamhet för att kunna få stöd till arbete. Så i min kommun kan daglig verksamhet visst leda till något.
Moderator atoms - reparerade fallerad citatruta.
DV känns förnedrande
Att man måste DV:a för att få stöd till arbete sedan låter olagligt och utpressning.
DV känns förnedrande
Låter som att Kidzi har en poäng.
Daglig verksamhet är en frivillig åtgärd enligt LSS som man inte kan bli tvingad in i för att få stöd till arbete.
Daglig verksamhet är en frivillig åtgärd enligt LSS som man inte kan bli tvingad in i för att få stöd till arbete.
DV känns förnedrande
Jag tror att vissa DV även har arbetsträning i samma lokaler så det kan ju vara lite förvirrande.
- ShakeItOut
- Inlägg: 615
- Anslöt: 2018-10-19
DV känns förnedrande
Det stänmer att det på vissa ställen är så att det har arbetsträning i samma lokal.ShakeItOut skrev:Jag tror att vissa DV även har arbetsträning i samma lokaler så det kan ju vara lite förvirrande.
DV känns förnedrande
Är alla DV stängda nu? Pga Corona?
- BellaBelle
- Inlägg: 2571
- Anslöt: 2017-10-29
- Ort: Sy-kläder-landet.
DV känns förnedrande
BellaBelle skrev:Är alla DV stängda nu? Pga Corona?
Inte den jag går på
- tvilling99
- Inlägg: 8652
- Anslöt: 2007-05-07
- Ort: malmö
DV känns förnedrande
På den DVn jag gick på så var de blandade diagnoser, vissa hade mer psykiska att de bytte namn och trodde på spöken mm, medan andra hade mildare diagnoser. Många hade asperger.
Vi hade kurser i olika ämnen, vi gick någon dag ut och plockade skräp, de va några som sydde egna kläder. Andra lagade mat då de var intresserade av matlagning och fick då göra lunchen till alla, om man inte köpte egen mat. Vissa åt speciella koster, de va en som åt lchf kost och så var de säkert några som va allergiska.
På vissa dagar hade de kvällsaktiviteter och vissa gick bara där på kvällarna och andra var där på dagarna och vissa var där både på kvällarna och på dagarna, men det berodde som sagt vilken kommun man tillhörde som avgjorde om man fick vara där på kvällarna och dagarna. Jag gick bara där på dagarna.
De erbjöd också kollo på helgerna.
Men i mitt fall var de väldigt segt, de hittade inte någon praktik som var mitt mål, medan för andra var målet kanske inte praktik utan mer att vara delaktig i det sociala. De hade helt enkelt för mycket behov av stöd och hjälp och pga det kanske inte klarade av att praktisera/jobba. De flesta som hade mildare diagnoser var ju ute på praktik, medan jag satt fast i 6 månader med de personerna som hade väldigt grava diagnoser. Så jag kände mig tillslut sjuk, för det var som att jag var för frisk att vara där och de behandlade alla lika vilket kanske inte är bra om man har olika bevoh och förutsättningar och diagnoser. Jag behöver ju inte tex lika mycket hjälp som någon med en väldigt grav diagnos. Vissa hade dåliga verklighetsuppfattningar.
Så det blev tillslut att jag bara "vad gör jag här?"
Sedan är ju inte alla DVs såhär, utan detta var ju bara min erfarenhet.
Vi hade kurser i olika ämnen, vi gick någon dag ut och plockade skräp, de va några som sydde egna kläder. Andra lagade mat då de var intresserade av matlagning och fick då göra lunchen till alla, om man inte köpte egen mat. Vissa åt speciella koster, de va en som åt lchf kost och så var de säkert några som va allergiska.
På vissa dagar hade de kvällsaktiviteter och vissa gick bara där på kvällarna och andra var där på dagarna och vissa var där både på kvällarna och på dagarna, men det berodde som sagt vilken kommun man tillhörde som avgjorde om man fick vara där på kvällarna och dagarna. Jag gick bara där på dagarna.
De erbjöd också kollo på helgerna.
Men i mitt fall var de väldigt segt, de hittade inte någon praktik som var mitt mål, medan för andra var målet kanske inte praktik utan mer att vara delaktig i det sociala. De hade helt enkelt för mycket behov av stöd och hjälp och pga det kanske inte klarade av att praktisera/jobba. De flesta som hade mildare diagnoser var ju ute på praktik, medan jag satt fast i 6 månader med de personerna som hade väldigt grava diagnoser. Så jag kände mig tillslut sjuk, för det var som att jag var för frisk att vara där och de behandlade alla lika vilket kanske inte är bra om man har olika bevoh och förutsättningar och diagnoser. Jag behöver ju inte tex lika mycket hjälp som någon med en väldigt grav diagnos. Vissa hade dåliga verklighetsuppfattningar.
Så det blev tillslut att jag bara "vad gör jag här?"
Sedan är ju inte alla DVs såhär, utan detta var ju bara min erfarenhet.
DV känns förnedrande
Jossie94 skrev:På den DVn jag gick på så var de blandade diagnoser, vissa hade mer psykiska att de bytte namn och trodde på spöken mm, medan andra hade mildare diagnoser. Många hade asperger.
Vi hade kurser i olika ämnen, vi gick någon dag ut och plockade skräp, de va några som sydde egna kläder. Andra lagade mat då de var intresserade av matlagning och fick då göra lunchen till alla, om man inte köpte egen mat. Vissa åt speciella koster, de va en som åt lchf kost och så var de säkert några som va allergiska.
På vissa dagar hade de kvällsaktiviteter och vissa gick bara där på kvällarna och andra var där på dagarna och vissa var där både på kvällarna och på dagarna, men det berodde som sagt vilken kommun man tillhörde som avgjorde om man fick vara där på kvällarna och dagarna. Jag gick bara där på dagarna.
De erbjöd också kollo på helgerna.
Men i mitt fall var de väldigt segt, de hittade inte någon praktik som var mitt mål, medan för andra var målet kanske inte praktik utan mer att vara delaktig i det sociala. De hade helt enkelt för mycket behov av stöd och hjälp och pga det kanske inte klarade av att praktisera/jobba. De flesta som hade mildare diagnoser var ju ute på praktik, medan jag satt fast i 6 månader med de personerna som hade väldigt grava diagnoser. Så jag kände mig tillslut sjuk, för det var som att jag var för frisk att vara där och de behandlade alla lika vilket kanske inte är bra om man har olika bevoh och förutsättningar och diagnoser. Jag behöver ju inte tex lika mycket hjälp som någon med en väldigt grav diagnos. Vissa hade dåliga verklighetsuppfattningar.
Så det blev tillslut att jag bara "vad gör jag här?"
Sedan är ju inte alla DVs såhär, utan detta var ju bara min erfarenhet.
Många av de som har ”praktik” skulle nog ”förr” ha klarat ett vanligt arbete. Arbetsmarknaden har helt enkelt blivit tuffare.
Tidigare kunde folk få fasta anställningar efter att ha gått ut grundskolan. Idag anses gymnasiet ofta som för otillräcklig utbildning. Fler och fler skaffar sig ”högre utbildning” men idag är utbildning vid högskola/universitet inte någon garanti för jobb.
- BellaBelle
- Inlägg: 2571
- Anslöt: 2017-10-29
- Ort: Sy-kläder-landet.
DV känns förnedrande
Ja mycket beror ju också på att alla kraven i samhället ökat. Men jag syftade mer på att skillnaden med att ha en diagnos är ju att man har svårigheter med olika saker. Många har svårigheter med det sociala för det är ansträngande.
DV känns förnedrande
? ??Jossie94 skrev:Ja mycket beror ju också på att alla kraven i samhället ökat. Men jag syftade mer på att skillnaden med att ha en diagnos är ju att man har svårigheter med olika saker. Många har svårigheter med det sociala för det är ansträngande.
Vad var anledningen till att du inte fick praktikplats via DV:n då? Om det nu var något du ville ha och andra där hade det? Jag vet inte något om hur sånt går till. Kan man vara aktiv själv? (När jag var yngre skaffade jag extrajobb och (betalt) praktikjobb (i utbildning) genom att höra av mig till eller besöka arbetsgivare.) Men jag vet inte hur sånt funkar via DV. De som är anställda på DV:n - alltså har det som ”riktigt” arbete får väl betalt vare sig du praktiserar eller ej, så på det sättet är de kanske inte supermotiverade att leta praktikplatser?
- BellaBelle
- Inlägg: 2571
- Anslöt: 2017-10-29
- Ort: Sy-kläder-landet.
Återgå till Studier och arbetsliv