Alla utredningar är sannerligen inte vad de borde vara, men de flesta invändningar verkar gälla utebliven diagnos?

Nej, på mig är den diagnosen "spot on", som engelsmännen säger.

Det är en obesvarbar fråga, faktiskt. Diagnosen enligt alla sina kriterier köper jag inte, däremot processar min hjärna helt klart saker lika mycket mer än medelsvenson som många andra hjärnor på forumet verkar göra.

Jag tvivlar inte längre, men jag har gjort det tidigare då andra har tvivlat på min diagnos. Jag hade svårt att få diagnos för att jag inte gav ett så "aspigt" intryck, men det har ju mycket att göra med att jag ofta anpassar mig efter andra i sociala sammanhang, och inte visar så mycket av mig själv.

När jag fått mer tid att vara ensam och begrunda mig själv så tycker jag helt klart diagnosen stämmer. Jag är ganska autistisk på många sätt men jag har lärt mig hur människor fungerar, och när jag orkar brukar jag kunna hålla upp en fasad som döljer mycket av min annorlundahet, så det är väl antagligen det som lurar folk. Vid kortare möten brukar jag nog bara uppfattas som lite blyg och reserverad, men jag vet ju själv att jag är mycket mer annorlunda inuti.

Jag har tvivlat tidigare men är numera hyfsat övertygad. Jag är lite för annorlunda för att bara vara neurotypisk.

Fast när jag har läst igenom lite papper verkar det som om jag diagnostiserats på ganska lösa grunder, så diagnosen KAN vara fel. Men jag har ingen anledning att tro den skulle vara det i nuläget.

knappast, har ju ingen.

Var är alternativet delvis ?

Fick min diagnos ganska nyligen så är ännu inte helt bekväm med den, problemet är troligen att jag "enbart" har problem med själva sociala samspelet, utöver detta klarar jag mig relativt bra och saknar andra mer tydliga kriterier. Har inte ett extremt special intresse som man läser att andra med AS har, där de blir besatta av sitt intresse, samtidigt tror jag att mina intressen är något mer speciella än en vanlig NT människa.

Något som jag funderar över är att jag nu noterar mitt avvikande beteende vilket jag inte gjorde innan, frågan är om jag undermedvetet har skapat dessa brister eller om de alltid har funnits utan min vetskap. Det hela blir något problematiskt om du inte kan diskutera din livs historia med föräldrarna och ej utröna om du faktiskt haft dessa problem innan tonåren pga. att du vägrar att berätta för föräldrarna om din diagnos.

Jag har ingen så jag ifrågasätter den inte. Får jag en däremot (så snart utredningen är klar) så kommer jag fortsättningsvis tänka som nu, att jag har mycket större problem med annat än grundproblemen i Wings symtomtriad.

Alltså, för att vara tydligare: jag har mindre problem med en begränsad förmåga till språklig och icke-språklig kommunikation, social interaktion och ett beteende präglat av specialintressen, egenskapade rutiner och "fixa ideer" än vad jag har med t ex

- ojämn begåvningsprofil som gör mig obegriplig för andra (och mig själv i viss mån, särskilt tidigare)

- exekutiva dysfunktioner som närminnesproblematik, igångsättningssvårigheter, ovilja till övergångar i aktivitet när jag väl börjat, motivationsberoende osv

- hemskt ojämn energinivå

- stressallergi

- perceptionsstörningar, som ljudöverkänslighet och grovmotorisk klumpighet (spiller på mig, går in i grejer osv)

Nej, jag tvivlar inte. Blev chockad då jag först fick höra att de ville utreda mig, men nu i efterhand då jag "träffat" många och läst på, så tvivlar jag inte alls. Jag är en tydlig men inte nån "grov" aspie.

Nej! Jag märker att utredningsteamet satt rätt diagnos och även bedömt "graden" rätt, så det finns inget att tvivla på!

Jag tvivlar starkt på min diagnos. När jag fick den i våras sa psykologkoftan som utrett mig att jag bara var ett gränsfall, att mitt lite asperger-aktiga beteende lika gärna kunde bero på mina depressioner. För övrigt tycker jag att aspergers syndrom och närliggande diagnoser i många fall är jävligt överflödiga.

Woodcat skrev:Jag tvivlar starkt på min diagnos. När jag fick den i våras sa psykologkoftan som utrett mig att jag bara var ett gränsfall, att mitt lite asperger-aktiga beteende lika gärna kunde bero på mina depressioner. För övrigt tycker jag att aspergers syndrom och närliggande diagnoser i många fall är jävligt överflödiga.

Men fick du göra tillräckligt med tester, träffat flera proffesioner som arbetsterapeut och psykiater m fl eller var det en tröttmössa som svamlade? Begär möjligen en second opinion!

Aspkvinna skrev:

Woodcat skrev:Jag tvivlar starkt på min diagnos. När jag fick den i våras sa psykologkoftan som utrett mig att jag bara var ett gränsfall, att mitt lite asperger-aktiga beteende lika gärna kunde bero på mina depressioner. För övrigt tycker jag att aspergers syndrom och närliggande diagnoser i många fall är jävligt överflödiga.

Men fick du göra tillräckligt med tester, träffat flera proffesioner som arbetsterapeut och psykiater m fl eller var det en tröttmössa som svamlade? Begär möjligen en second opinion!

Även jag tycker du ska begära second-opinon som Aspkvinna kallar det. Jag är också gränsfall men fick diagnos. Dock vet jag gränsfall som inte fått diagnos. Man ska givetvis inte sätta diagnos för diagnosens skulle men så är det inte i mitt fall och kanske inte i ditt heller. Man får ju utreda ordentligt vad avvikande beteende betyder. Visst är många diagnoser snarlika men därför större anledning att utreda ordentligt. Hellre en gång för mycket än för lite trots att det är jobbigt för patienten men bättre så än att leva i tvivel livet ut.

sommar skrev:

Aspkvinna skrev:

Woodcat skrev:Jag tvivlar starkt på min diagnos. När jag fick den i våras sa psykologkoftan som utrett mig att jag bara var ett gränsfall, att mitt lite asperger-aktiga beteende lika gärna kunde bero på mina depressioner. För övrigt tycker jag att aspergers syndrom och närliggande diagnoser i många fall är jävligt överflödiga.

Men fick du göra tillräckligt med tester, träffat flera proffesioner som arbetsterapeut och psykiater m fl eller var det en tröttmössa som svamlade? Begär möjligen en second opinion!

Även jag tycker du ska begära second-opinon som Aspkvinna kallar det. Jag är också gränsfall men fick diagnos. Dock vet jag gränsfall som inte fått diagnos. Man ska givetvis inte sätta diagnos för diagnosens skulle men så är det inte i mitt fall och kanske inte i ditt heller. Man får ju utreda ordentligt vad avvikande beteende betyder. Visst är många diagnoser snarlika men därför större anledning att utreda ordentligt. Hellre en gång för mycket än för lite trots att det är jobbigt för patienten men bättre så än att leva i tvivel livet ut.

För tillfället orkar jag inte dra upp det igen, det är på tok för många omständigheter. Men det är inte omöjligt att begär en "second opinion" någon gång i framtiden. Jag tyckte mest det verkade som de ville ge mig en diagnos för de tyckte synd om mig. Ska man få någon hjälp idag krävs det att man har en diagnos, en bokstavskombination, nedtecknad på papper. Hur skulle jag kunna komma någonvart genom att bara säga att jag är "ledsen och sliten". Det fungerar inte.

Ungefär som en symfoni.

Woodcat skrev:Jag tvivlar starkt på min diagnos. När jag fick den i våras sa psykologkoftan som utrett mig att jag bara var ett gränsfall, att mitt lite asperger-aktiga beteende lika gärna kunde bero på mina depressioner. För övrigt tycker jag att aspergers syndrom och närliggande diagnoser i många fall är jävligt överflödiga.

Blir lite nyfiken på vad det är du inte skriver under på, eller känner igen dig i? Om du orkar och ids så får du gärna bolla det lite.

alfapetsmamma skrev:

Woodcat skrev:Jag tvivlar starkt på min diagnos. När jag fick den i våras sa psykologkoftan som utrett mig att jag bara var ett gränsfall, att mitt lite asperger-aktiga beteende lika gärna kunde bero på mina depressioner. För övrigt tycker jag att aspergers syndrom och närliggande diagnoser i många fall är jävligt överflödiga.

Blir lite nyfiken på vad det är du inte skriver under på, eller känner igen dig i? Om du orkar och ids så får du gärna bolla det lite.

Vad jag kan känna igen mig i aspergers syndrom? Isåfall vet jag vet inte riktigt. Att jag har isolerat mig de senaste åren hör inte till mitt vanliga beteende, det blev så successivt allt eftersom jag gick ner mig mer och mer. Vilket inte är särskilt ovanligt.

Men psykologen sa att sättet jag uttryckte mig på var väldigt typiskt, och även mitt kroppsspråk. Något som låter heltokigt i mina öron.

Ni som betvivlar att era diagnoser är korrekta, har ni utretts av team eller bara psykiater/psykolog?

alfapetsmamma skrev:Jag har ingen så jag ifrågasätter den inte. Får jag en däremot (så snart utredningen är klar) så kommer jag fortsättningsvis tänka som nu, att jag har mycket större problem med annat än grundproblemen i Wings symtomtriad.

Alltså, för att vara tydligare: jag har mindre problem med en begränsad förmåga till språklig och icke-språklig kommunikation, social interaktion och ett beteende präglat av specialintressen, egenskapade rutiner och "fixa ideer" än vad jag har med t ex

- ojämn begåvningsprofil som gör mig obegriplig för andra (och mig själv i viss mån, särskilt tidigare)

- exekutiva dysfunktioner som närminnesproblematik, igångsättningssvårigheter, ovilja till övergångar i aktivitet när jag väl börjat, motivationsberoende osv

- hemskt ojämn energinivå

- stressallergi

- perceptionsstörningar, som ljudöverkänslighet och grovmotorisk klumpighet (spiller på mig, går in i grejer osv)

DAMP (AD/HD + DCD) med autistiska drag?

Har aldrig tvivlat ett ögonblick sedan jag fick AS beskrivet för mig. Jag var och är fortfarande en klockren aspergare. Om jag skulle få skäl att tvivla är det så otroligt mycket i mitt liv som inte skulle gå ihop så det finns ingen anledning även om somliga NT som både är okunniga om AS och inte känner mig särskilt väl ibland har slängt ur sig att jag inte kan ha AS eftersom jag "är så duktig". Detta tycker jag dock bara är kränkande då det är att underskatta aspergare som grupp oerhört grovt då det finns många aspergare som är mycket duktigare än jag.

Tvivlar inte en sekund idag även om jag inte är helt färdig utredd, tvärtom skulle dom till slut säga att det inte är det så skulle inte jag godta det svaret. Det fanns en tid (2år sen) när jag läste lite lätt om AS så var min tanke att sån e inte jag, men ju mer jag lärde mig och fick förklarningar på saker som jag tyckte motsade diagnos så blev det mer o mer tydligt. Skall förresten på nya tester den 28:e hoppas det blir bra

docfrasse skrev:

alfapetsmamma skrev:Jag har ingen så jag ifrågasätter den inte. Får jag en däremot (så snart utredningen är klar) så kommer jag fortsättningsvis tänka som nu, att jag har mycket större problem med annat än grundproblemen i Wings symtomtriad.

Alltså, för att vara tydligare: jag har mindre problem med en begränsad förmåga till språklig och icke-språklig kommunikation, social interaktion och ett beteende präglat av specialintressen, egenskapade rutiner och "fixa ideer" än vad jag har med t ex

- ojämn begåvningsprofil som gör mig obegriplig för andra (och mig själv i viss mån, särskilt tidigare)

- exekutiva dysfunktioner som närminnesproblematik, igångsättningssvårigheter, ovilja till övergångar i aktivitet när jag väl börjat, motivationsberoende osv

- hemskt ojämn energinivå

- stressallergi

- perceptionsstörningar, som ljudöverkänslighet och grovmotorisk klumpighet (spiller på mig, går in i grejer osv)

DAMP (AD/HD + DCD) med autistiska drag?

Det är vad jag själv sa till läkaren... (Japp, jag kan inte låta bli att amatördiagnosticera. Besserwisser, javisst, så jag kvalar nog in för AS iaf... )

Och för att återgå till allvaret, jag har ett annat sätt i det sociala, i mångt, och ett problem med att inte begripa att folk bara snackar när de lovar att återkomma eller lovar göra nåt för mig (och att det anses okej att bara prata och inget göra) och bekymmer med att jag fastnar och snöar in, men problemet ligger mest i andras ögon eller i situationer där jag tvunget måste anpassa mig.

Jag har alltså ingen önskan om att t ex vara lika ljummen, oengagerad, dubbeltydig, fårskockslikriktad, otänkande och annat som jag upplever ganska många andra ganska ofta, jag är gärna som jag är, om än hellre med en förmåga att ibland reglera termostaten som verkar paj (jag är för lite lagom). Däremot har jag väldigt jobbigt med det jag nämnde i första inlägget, som att reglera koncentration, energi osv.

Alltså, hur mycket problem jag har är en tolkningsfråga. Olikheten finns, i viss mån, men JAG upplever det som problem först i clinch med omvärlden och dess förväntningar på s.k normalt beteende.

Bla bla bla. Jag hade en klar tanke i huvudet, men ut kommer det som snömos känns det som. Nu ut! Tack för svaret hursomhelst, Doktorn!

docfrasse skrev:

alfapetsmamma skrev:- ojämn begåvningsprofil som gör mig obegriplig för andra (och mig själv i viss mån, särskilt tidigare)

- exekutiva dysfunktioner som närminnesproblematik, igångsättningssvårigheter, ovilja till övergångar i aktivitet när jag väl börjat, motivationsberoende osv

- hemskt ojämn energinivå

- stressallergi

- perceptionsstörningar, som ljudöverkänslighet och grovmotorisk klumpighet (spiller på mig, går in i grejer osv)

DAMP (AD/HD + DCD) med autistiska drag?

Det där fick nästan mig att tvivla, eller snarare undra om jag har fler än en diagnos. Problembeskrivingen kunde lika gärna vara min egen om jag lade till några fler punkter....

Något att tänka på kanske....

alfapetsmamma skrev:Jag har ingen så jag ifrågasätter den inte. Får jag en däremot (så snart utredningen är klar) så kommer jag fortsättningsvis tänka som nu, att jag har mycket större problem med annat än grundproblemen i Wings symtomtriad.

Alltså, för att vara tydligare: jag har mindre problem med en begränsad förmåga till språklig och icke-språklig kommunikation, social interaktion och ett beteende präglat av specialintressen, egenskapade rutiner och "fixa ideer" än vad jag har med t ex

- ojämn begåvningsprofil som gör mig obegriplig för andra (och mig själv i viss mån, särskilt tidigare)

- exekutiva dysfunktioner som närminnesproblematik, igångsättningssvårigheter, ovilja till övergångar i aktivitet när jag väl börjat, motivationsberoende osv

- hemskt ojämn energinivå

- stressallergi

- perceptionsstörningar, som ljudöverkänslighet och grovmotorisk klumpighet (spiller på mig, går in i grejer osv)

Exakt samma som jag har. Men det beror inte direkt på min AS, utan på min (utmattnings)depression. Min psykolog inom neuropsykiatrin sade att det var väldigt vanligt med utmattningsdepressioner hos AS-patienter.

Den sista punkten (ljudkänslig, dålig balans etc.) har jag alltid haft, men det är vanligt hos AS-patienter det också.