Flugornas herre (1954) är det mest kända verket av nobelpristagaren William Golding. En rekapitulation av bokens handling för dem som inte läst boken.

Först titeln. Den kommer av Belsebub (hebreiska Baal Sebub) som ordagrant betyder just "Flugornas herre". Detta var en nedsättande förvrängning av namnet på filistéernas gud Baal.

Efter en flygkrasch upptäcker en grupp engelska skolpojkar (6-12 år) att de befinner sig på en öde ö i Stilla havet. Pojkarna har evakuerats från England på grund av ett kärnvapenkrig. Ingen vuxen finns på ön och pojkarna organiserar sig så gott de kan, glada över sin nyvunna frihet. Ralph röstas fram som ledare. Han poängterar för de andra att de måste göra en signaleld så att de kan bli funna av någon. Ralphs högra hand, Nasse (orig. Piggy), har glasögon som de kan använda till att göra upp eld med.

I gruppen finns en pojke som heter Jack som var ledare för kören och han tycker att han ska vara ledare för gruppen. Han och några andra pojkar organiserar jakter och börjar störa ordningen bland dem alla. Det blir inte bättre när några av de små pojkarna blir skrämda av mardrömmar. Snart börjar skräcken och paniken sprida sig och alla reagerar olika.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Flugornas_herre

Boken är ett svar på Korallön (1857) av Robert Michael Ballantyne. Den boken handlar om tre skeppsbrutna engelska pojkar på en ö. De hotas av hajar, kannibaler och pirater. Men de överlever pga sin överlägsna brittiska kultur. Ballantyne var optimist, Golding var pessimist. Dessutom var han lärare, bara det orsak nog att misstro människans inneboende godhet och civilisation.

Golding tjänstgjorde i Royal Navy under andra världskriget och kriget gav honom en mörk bild av den europeiska civilisationen.

Före och efter sin militära tjänstgöring arbetade Golding som lärare i engelska och filosofi vid en skola. I sin dagbok beskriver han hur han i skolan iscensatte ett experiment där två grupper av pojkar stod mot varandra, och det anses troligt att dessa psykologiska experiment blev inspiration till handlingen i Flugornas herre.

Hur många har läst Flugornas herre? Jag har läst den för många år sen. Men jag tyckte den var otäck så jag har inte läst om den. Kontentan var att utan vuxna regriderar pojkarna till vildar.

Det påminner om Femböckerna av Enid Bllyton i det att pojkarna självklart ser det som något positivt att slippa vuxna (lärare och föräldrar).

The only survivors are some British schoolboys, who can’t believe their good fortune. Nothing but beach, shells and water for miles. And better yet: no grownups.

https://www.theguardian.com/books/2020/ ... -15-months

I stället för att koncentrera sig på att bli räddade tänker de bara på att ha kul.

The boys are more interested in feasting and frolicking than in tending the fire. Before long, they have begun painting their faces. Casting off their clothes. And they develop overpowering urges – to pinch, to kick, to bite.

Till slut blir de räddade ändå.

By the time a British naval officer comes ashore, the island is a smouldering wasteland. Three of the children are dead. “I should have thought,” the officer says, “that a pack of British boys would have been able to put up a better show than that.” At this, Ralph bursts into tears. “Ralph wept for the end of innocence,” we read, and for “the darkness of man’s heart”.

Inget av detta har hänt på riktigt, Golding hittade på historien. Precis som Ballantyne hittade på sin positiva berättelse.

Men den pessimistiska historien hade kanske mer med författarens personlighet att göra.

I learned what an unhappy individual he had been: an alcoholic, prone to depression. “I have always understood the Nazis,” Golding confessed, “because I am of that sort by nature.” And it was “partly out of that sad self-knowledge” that he wrote Lord of the Flies.

Den boken har väl dom flesta läst ur under svenska undervisningen? Den tillhör typ allmänbildningen?

Odal_ skrev:https://www.theguardian.com/books/2020/may/09/the-real-lord-of-the-flies-what-happened-when-six-boys-were-shipwrecked-for-15-months

Den länken postade Alien här ovanför, men den kan förvisso lyftas fram igen. I den - sanna - historien lever ett antal pojkar från ett "primitivt" folk välordnat och städat på en öde ö tills de blir räddade.

Alien skrev:Boken är ett svar på Korallön (1857) av Robert Michael Ballantyne. Den boken handlar om tre skeppsbrutna engelska pojkar på en ö. De hotas av hajar, kannibaler och pirater. Men de överlever pga sin överlägsna brittiska kultur. Ballantyne var optimist, Golding var pessimist. Dessutom var han lärare, bara det orsak nog att misstro människans inneboende godhet och civilisation.

Så kan man ju också läsa Goldings bok: att den handlar om att den brittiska kulturen alls inte är så överlägsen. (Jag läste den i skolan och minns den inte så väl, men jag har läst Guardian-artikeln och lite diskussion kring den.)

Ja, det var 6 pojkar 13-16 år som beslöt att rymma från internatskolan till Fidji. För att komma dit stal de en båt. De packade inte ens ner vatten.

Two sacks of bananas, a few coconuts and a small gas burner were all the supplies they packed. It didn’t occur to any of them to bring a map, let alone a compass.

https://www.theguardian.com/books/2020/ ... -15-months

Skakar på huvudet åt vilka galna idéer tonårskillar kan få och hur lättsinnigt de satte sina planer i verket. Inte agerade de klokare när de kommit iväg utan somnade. De samlade regnvatten i kokosnötskal.

De kom till slut till den obebodda och som obeboelig ansedda ön 'Ata. Då visade killarna sina förmågor som fick dem att överleva 15 månader där. De arbetade två och två. Ibland grälade de men då blev det time-out. Dagen började med sång och bön (de kom ju från en katolsk skola).

The kids agreed to work in teams of two, drawing up a strict roster for garden, kitchen and guard duty. Sometimes they quarrelled, but whenever that happened they solved it by imposing a time-out. Their days began and ended with song and prayer. Kolo fashioned a makeshift guitar from a piece of driftwood, half a coconut shell and six steel wires salvaged from their wrecked boat – an instrument Peter has kept all these years – and played it to help lift their spirits. And their spirits needed lifting. All summer long it hardly rained, driving the boys frantic with thirst. They tried constructing a raft in order to leave the island, but it fell apart in the crashing surf.

Worst of all, Stephen slipped one day, fell off a cliff and broke his leg. The other boys picked their way down after him and then helped him back up to the top. They set his leg using sticks and leaves. “Don’t worry,” Sione joked. “We’ll do your work, while you lie there like King Taufa‘ahau Tupou himself!”

De överlevde på fisk, kokosnötter, fågelkött och ägg. Nr de tagit sig upp till toppen av ön fann de en gammal vulkankrater. Där hade människor bott för hundra år sedan. Där fanns taro, bananer och höns.

När de räddades förundrade sig läkaren över deras goda fysik och att Stephens benbrott läkt.

Denna historia lär oss alltså att vi inte behöver förvandlas till vilda djur när vi utsätts för påfrestningar. Tvärtom överlever vi genom samarbete.

Eller ska man dra slutsatsen att "civiliserade" engelska pojkar förvandlas till blodtörstiga och vidskepliga vildar, medan (ättlingarna till) "vildarna" uppför sig rationellt och civiliserat.

Tänker på realitysåporna som Robinson men de visar väl snarare på pakter och svek.

Alien skrev:Tänker på realitysåporna som Robinson men de visar väl snarare på pakter och svek.

Fast där har man nog medvetet valt ut strulfolk som blir spännande på TV.

Huggorm skrev:Fast där har man nog medvetet valt ut strulfolk som blir spännande på TV.

Framför allt finns i Robinson tävlings- och bortröstningselementet som bäddar för dessa intriger.

Jag tror inte att brittiska internatskolor med hierarkier, mobbning och pennalism är den bästa förberedelsen för att samarbeta på en öde ö, nej. Men det behöver inte vara representativt för hur barn och ungdomar med annan bakgrund och uppfostran skulle fungera.

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror inte att brittiska internatskolor med hierarkier, mobbning och pennalism är den bästa förberedelsen för att samarbeta på en öde ö, nej. Men det behöver inte vara representativt för hur barn och ungdomar med annan bakgrund och uppfostran skulle fungera.

Tydligen så har alla barn narcissistiska drag men det är uppfostran som ger dom moral och etik. Sedan om internatskolor och pennalism är rätt väg att gå tvivlar jag på men där lär ju personligaband till individer och familjer skapas som individen kan ha nytta utav under sin yrkesbana.

slackern skrev:det är uppfostran som ger dom moral och etik

Därom tvistar nog de lärde.

Marjatta skrev:

slackern skrev:det är uppfostran som ger dom moral och etik

Därom tvistar nog de lärde.

Som jag skrev födds vi alla med narcissistiska drag.

slackern skrev:

Marjatta skrev:

slackern skrev:det är uppfostran som ger dom moral och etik

Därom tvistar nog de lärde.

Som jag skrev födds vi alla med narcissistiska drag.

Därav följer inte att det nödvändigtvis är uppfostran - vilket jag tolkar som att vuxna medvetet försöker forma barnen - som förändrar utgångsläget. Man kan tänka sig att det är exv. mänsklig interaktion i största allmänhet ... att konfrontation med sig själv och omvärlden får människor, även minimänniskor dvs barn att utvecklas.

Exempelvis. Jag har tack och lov inga barn så jag behöver inte testa teorierna i praktiken.

"Det behövs en by för att uppfostra ett barn", säger ordspråket.

Dvs det är inte bara föräldrarna som "uppfostrar" utan även förskolan, skolan, klasskamrater och vänner. Förhoppningsvis i samma riktning.

Alien skrev:"Det behövs en by för att uppfostra ett barn", säger ordspråket.

Dvs det är inte bara föräldrarna som "uppfostrar" utan även förskolan, skolan, klasskamrater och vänner. Förhoppningsnvis i samma riktning.

Som jag skrev tidigare så kan inte jag uttala mig om pennalism är rätt väg att gå eller inte.

slackern skrev:Den boken har väl dom flesta läst ur under svenska undervisningen? Den tillhör typ allmänbildningen?

Det är en viktig bok. Men jag skulle nog inte vilja läsa om den igen. Det är ju en otäck historia.

lyssnar på den nu väldigt bra bok

någon som vet om man blir strandsatta på en öde ö förvandlas man till vildar då

om man skickar ett gäng tonåringar till en öde ö blir de per automatik då som jägare och samlare och de slåss om hövding titeln i gruppen

boken är hur som helst väldigt bra lyssnar på den nu.

Tycker att det vore kul om de gjorde tv serier och filmer på denna bok nyinspelningar då

manne skrev:någon som vet om man blir strandsatta på en öde ö förvandlas man till vildar då

om man skickar ett gäng tonåringar till en öde ö blir de per automatik då som jägare och samlare och de slåss om hövding titeln i gruppen

boken är hur som helst väldigt bra lyssnar på den nu.

Det kanske inte finns några tonårspojkar som blivit strandsatta på en ö i verkligheten. Det var författarens egna teorier att de skulle bli vildar.

Det som finns är att sex tonårspojkar rymde från skolan i Söderhavet till en öde ö, det står ju om tidigare i tråden.

Men det gick inte så bra när några myterister från Bounty flydde till ön Pitcairn.

Nio av myteristerna, tillsammans med sex tahitiska män och elva tahitiska kvinnor, lämnade Tahiti och landsteg på Pitcairn den 23 januari 1790.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pitcairn%C3%B6arna

Det förstår man ju att det blir bråk, 15 män och 11 kvinnor. (15 kvinnor och 11 män hade kanske gått bra.)

Livet på ön hade kommit att präglas av våld och förtryck mot tahitierna, och ledde till döden för de flesta av männen. Brittiska sjömän, som besökte ön 1814, hittade bara en myterist vid liv, John Adams, som levde med nio kvinnor.

Våldet verkar ha gått i arv:

År 2004 dömdes sex män, ungefär halva öns manliga befolkning, inklusive borgmästaren Steve Christian för olika sexualbrott, inklusive våldtäkt.