Känner mest för denna klagovisa av Lars Wiwallius, en visa som vad jag vet inte är tonsatt Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr (men kan sjungas på samma melodi som Den signade dag):

En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår, si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.

Gott majeregn giv, lät dugga tätt ner,
lät varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, lät frostet ej mer
de späda blomsteren tukta!
Var nådig, var rådig!
För dem jag ber,
som Herran tjäna och frukta.

Lät himmelens port utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
lät höra oss fort skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Lät sjunga de unga
med stämmor mång!
Lät barnen dansa och niga!

Lät dansa å rad folk, stora och små,
lät färla sommarens färlor!
På blomster och blad lät tillra och stå
de våta himmelska pärlor!
Lät kvittra, lät tittra
steglitsor små,
hos granna svenska sädsärlor!

Så här låter melodin i Den signade dag: http://www.youtube.com/watch?v=FfIDyp_UTpU

En vårvisa av William Shakespeare, från pjäsen As you like it (Som ni behagar) som brukar kallas In springtime men egentligen heter It was a lover and his lass:


It was a lover and his lass,
With a hey, and a ho, and a hey nonino,
That o’er the green corn-field did pass
With a hey, and a ho, and a hey nonino,
In the spring time, the only pretty ring time,
When birds do sing, Hey ding a ding, ding:
Sweet lovers love the spring.

Between the acres of the rye,
With a hey, and a ho, and a hey nonino,
These pretty country folks would lie,
With a hey, and a ho, and a hey nonino,
In the spring time, the only pretty ring time,
When birds do sing, Hey ding a ding, ding:
Sweet lovers love the spring.

This carol they began that hour,
With a hey, and a ho, and a hey nonino,
How that a life was but a flower,
With a hey, and a ho, and a hey nonino,
In the spring time, the only pretty ring time,
When birds do sing, Hey ding a ding, ding:
Sweet lovers love the spring.
Musik: Thomas Morley

Och eftersom det är valborgsmässoafton kommer jag osökt att tänka på den klassiska Längtan till landet (Vinter rasat):



Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne,
att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Lyssna vill jag, huru vinden susar
uti halvutspruckna björkars lund,
spegla mig i sjön, där anden krusar
med sin köl det mångbeglänsta sund,
och i famnen av naturen drömma
vårens dröm, som ingen tröttat än,
och min sorg i jaktens lund förglömma,
fri som skyn där uppå himmelen.
Text: Herman Sätherberg, musik: Otto Lindblad

Där gullvivan blommar med Grymlings:



De e kväll här på stranden
Solen sänker sig ner
Över glittrande vatten står ett färgernas spel
När jag går hem i natten å jag böjer mitt knä
Just där gullvivan blommar får jag vila min själ

Se hur askträden knoppas
Se hur eken får blad
En bukett ska ja plocka för å göra dig glad
Det ska lysa å dofta i din sovkammare
Just där gullvivan blommar får du ro i din själ
Text: Pugh Rogefeldt, musik: Mikael Rickfors

Nu blommer ju gullvivan både i maj och i juni, men jag väljer att se den som vårblomma. Det latinska namnet är också Primula veris, dvs "vårens första".

Det borde finnas fler vårsånger, även om inget slår antalet sommarsånger. Här är iaf Inbjudan till Bohuslän med Öbarna:



Som blågrå gryning bohusbergen rullar
i ödsligt majestät mot havets rand,
men mellan dessa kala urtidskullar
är bördig jord och gammalt bondeland.
Dit tränger Skagerack med blåa kilar
och strida strömmar klara som kristall
och lummig lövlund står med björk och pilar
och ask och ek vid ladugård och stall.

Kom, Rönnerdahl, till Ängön nu om våren!
Nu häckar ejder, gravand, mås och trut!
I vildrosbuskarna och björnbärssnåren
har finkarna och måsarna tittut.
På slånens taggiga och svarta grenar
syns inga gröna blad, men knopp och blom
som breder över gråa gärdsgårdsstenar
ett pärlstrött flor av snövit rikedom.

Kom ut och lufta vinterdävna tankar
på stigar vindlande i berg och myr
där vinden sveper in i doggers bankar
med doft av tång och salt och äventyr!
Och kom till Långevik, till sjökaptenen,
herr Johansson, som, mätt på havets skum,
nu vårdar äppelträden och syrenen
och örtagården kring sitt Tusculum.
Text och musik: Evert Taube

Vår och sommar av och med Philemon Arhur and the Dung.

Den börjar vid 2:00:

Det här kanske mer är allmänt nostalgiskt, Mares - Sunnanvind:



Du hade sidenband i håret
Ett vilset solsken dansa på din kind
Du var det vackraste i våren
Du var det vackraste i våren

Du sa nu blåser det på månen
En stilla bris, en sunnanvind
Du var det vackraste i våren
Du var det vackraste i våren

Nu när vi ser tillbaka

Vi dricker cava apperol
Ur våra koppar i Berså
Och det är enkelt att förstå
Att vi var lyckliga,
Att vi var lyckliga,
Att vi var lyckligare då
---

Alien skrev:Känner mest för denna klagovisa av Lars Wiwallius, en visa som vad jag vet inte är tonsatt Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr (men kan sjungas på samma melodi som Den signade dag)

Den är fin.

Jag vet två tonsättningar, av Olle Adolphson samt Ulf Bagge. Men "Den signade dag" kan faktiskt vara den melodi som texten är skriven till. Lasse Bagge och någon musikforskare gjorde ett projekt där de försökte hitta vilka melodier som Wivallius kan ha skrivit texten till, och de landade just på Den signade dag bland annat för att inrimmet - sol varma, förbarma - stämmer så bra med melodin. Man skilde inte på värdsliga och andliga melodier, och psalmernas melodier var ju såna som folk kunde.


Här inspelning med melodin Den signade dag.


Samma melodi, sjungen av Lasse Bagge.



Ulf Bagges melodi



Olle Adolphsons melodi är nog min favorit. Men jag gillar inte riktigt hur han sjunger den! En smula hårt och okänsligt.