Zariss skrev:Jag drar mitt strå till stacken och berättar (om folk frågar) att asperger är grava mentala nedsättningar. Där dom högre förmågorna (exekutiva) är skadade, och att man kan verka rätt normal vid en första anblick men att hjälpbehovet oftast är stort.

Vilka problem brukar du specifikt berätta för andra om?

BellaBelle skrev:Är kanske nåt fel med diagnosen. Jag känner mig väldigt långt från Silicon Valley, om man så säger.

Det är ju rätt ojämnt mellan aspergare hur bra man klarar sig. Kanske är det en aspergerelit som hamnar rätt och faktiskt gör saker som klår normalisar. De flesta är väl kanske inte så, men de finns ju. Vissa kan utnyttja sina styrkor i en miljö som är förlåtande mot deras svårigheter.

Sedan kanske andra aspergare klara sig bättre utan detta samhälle som vi skapat som är farligt och stressigt för alla. Vi kanske är kanariefågeln i kolgruvan.

Många aspergare har nog både förmågor och handikapp, och det är synd när handikappen tar över för då blir det som en förbannelse att ha en förmåga man inte orkar ta om hand. Då hade det varit lindrigare att födas som stockdum.

Förr på forumet hade vi ju folk som diktade och målade som var helt fantastiska på det.

Men det behöver ju inte innebära att man orkar ett vanligt jobb.

Det är väl lite grejen med aspergers, att man kan vara vass på vissa saker och urdålig på andra.

Man behöver väl inte låtsas om att problem inte finns men samtidigt så behöver man väl inte säga att aspergare är dåliga på precis allt. Det är inte svartvitt.

Kidzi skrev:

Zariss skrev:Jag drar mitt strå till stacken och berättar (om folk frågar) att asperger är grava mentala nedsättningar. Där dom högre förmågorna (exekutiva) är skadade, och att man kan verka rätt normal vid en första anblick men att hjälpbehovet oftast är stort.

Vilka problem brukar du specifikt berätta för andra om?

Berättar om att aspergare generellt har svårt med automatisering (allt blir aktiv inlärning), svårt att generalisera abstraktioner, svårt att se sig själva utifrån, svårt med reflektion, svårt med flexibilitet, arbetsminne, tidsuppfattning osv. Och jag poängterar att alla med diagnosen inte behöver ha alla delar, men att flertalet skall vara uppfyllda.

Min syster som gjorde wais, och takade alla delar fick inte aspergers pga för hög o jämn begåvning.

Jag vill bara tacka Kidzi för alla kloka inlägg i denna tråd.

Zariss skrev:Berättar om att aspergare generellt har svårt med automatisering (allt blir aktiv inlärning), svårt att generalisera abstraktioner, svårt att se sig själva utifrån, svårt med reflektion, svårt med flexibilitet, arbetsminne, tidsuppfattning osv. Och jag poängterar att alla med diagnosen inte behöver ha alla delar, men att flertalet skall vara uppfyllda.

Det är ju bra. När det "klagas" över aspergare gör man ofta det till en social grej för det sociala kan störa andra. Bra att det sprids lite kunskap om att man kan ha problem inför sig själv också. Automatiseringen funkar bara sådär hos mig, måste hålla saker fräscha för att det ska funka på automatik. Flexibilitet funkar bara inom ramar. Tidsuppfattning.... deeet har jag nästan ingen känns det som. Sedan har jag en sak som jag inte vet är aspigt men är nog det fast inte av de vanliga sakerna. Minns jättebra (eller bättre när jag var ung), men kunde inte koppla minnena till mig själv helt, så känns som vem som helsts minnen. Det stör mig. Det känns ibland som jag inte har haft ett liv utan det är bara en film.

Zariss skrev:Min syster som gjorde wais, och takade alla delar fick inte aspergers pga för hög o jämn begåvning.

Jag hade uselt på matte och när man skulle minnas att byta ut en siffra mot en symbol eller vad det nu var. Det är konstigt för första gången jag gjorde WAIS så var jag bra på det sistnämnda. Sedan var jag rätt dålig på att sätta ihop historier från serierutor. Mina historier var helt logiska men jag tror de var lite för kreativa för att vara rätt.

Min brorsa är aspig som sjutton men tror han också skulle få för bra på samtliga grejer. Han har lärt sig mycket mer än mig, tror det beror lite på syskonordningen och sedan har han ca 140 i IQ och då tror jag man kan kompensera mycket bättre än om man har mer än 10 under honom som jag har.

Zariss skrev:

Kidzi skrev:Var finns kunskapen om autism och ork?

Men många med asperger verkar ju vilja tona ner våra handikapp, och istället framhålla Einstein osv. Blir ju svårt för utomstående att förstå våra svårigheter när man närmast får uppfattningen att asperger=genialitet.

Om du menar personer som föreläser om sina diagnoser så brukar åhörarna vara föräldrar eller socionomtanter som helst vill höra solskenshistorier.

Vildsvin skrev:

Zariss skrev:

Kidzi skrev:Var finns kunskapen om autism och ork?

Men många med asperger verkar ju vilja tona ner våra handikapp, och istället framhålla Einstein osv. Blir ju svårt för utomstående att förstå våra svårigheter när man närmast får uppfattningen att asperger=genialitet.

Om du menar personer som föreläser om sina diagnoser så brukar åhörarna vara föräldrar eller socionomtanter som helst vill höra solskenshistorier.

Inte bara dom, även om det också är en del i det hela. Har träffat på andra aspergare som sagt "ett syndrom som gör att man är intelligent". När man berättat att man har asperger så har en del genast svarat "jaha, många genier har asperger" osv. Det finns ju mycket högbegåvade människor med autism, helt klart. Men majoriteten med diagnosen arbetar ju inte ens, eller kanske har oavslutad skolgång. Man får ju inte syndromet ifall man är alltför kognitivt intakt (vilket är helt rimligt).

Zariss skrev:

Vildsvin skrev:

Zariss skrev:
Men många med asperger verkar ju vilja tona ner våra handikapp, och istället framhålla Einstein osv. Blir ju svårt för utomstående att förstå våra svårigheter när man närmast får uppfattningen att asperger=genialitet.

Om du menar personer som föreläser om sina diagnoser så brukar åhörarna vara föräldrar eller socionomtanter som helst vill höra solskenshistorier.

Inte bara dom, även om det också är en del i det hela. Har träffat på andra aspergare som sagt "ett syndrom som gör att man är intelligent". När man berättat att man har asperger så har en del genast svarat "jaha, många genier har asperger" osv. Det finns ju mycket högbegåvade människor med autism, helt klart. Men majoriteten med diagnosen arbetar ju inte ens, eller kanske har oavslutad skolgång. Man får ju inte syndromet ifall man är alltför kognitivt intakt (vilket är helt rimligt).

Jag skulle aldrig aldrig aldrig ha utsatt mig själv för en npf-utredning om det inte varit så att det var ”nödvändigt” för att få ”rätt” hjälp. Om man klarar att leva ett så kallat normalt liv, arbeta, ha familj, fritidsaktiviteter osv osv så förstår jag inte varför man skulle vilja genomgå en utredning och ”skaffa sig” en diagnos.

(Hm, fast om det är frågan om adhd så är det väl kanske för att få medicin utskriven förstås. Och en del får kanske autism-diagnos ”på köpet” då samtidigt).

Äsch... Nån slags liknelse. Jag vet vad det är att ha huvudvärk, men lider sällan svårt av det. Har aldrig behövt en dag sjukledigt pga huvudvärk. Men det finns personer som har så svår återkommande huvudvärk/migrän att de kanske bara kan arbeta halvtid. Självklart skyller de bara på sin huvudvärksdiagnos, de är egentligen bara lata. Huvudvärksframkallande är något man kan stävja i tid. Med motion, sund kost och samtalsterapi. Förresten tror jag inte på att folk kan ha SÅ svår huvudvärk att de inte kan arbeta, för jag har själv aldrig haft det. Det är ju bara att ta en Ipren så mår man bra igen, hur svårt kan det vaaaaaaaa.....

Nu när man ska säga autism istället så faller hela genibiten bort. Säger man att man har autism tror folk att man inte klarar något och att man bor på ett boende och att folk gör allt för en. De verkar även tro att något är fel att man rör sig fritt i samhället.

Så de som vill visa på worst case ska vara glada nu.

Det var väl först när asperger var poppis för 15 år sedan som man hittade på massa historier om savanter.

Det märks ju rätt fort om någon är obegåvad, så det oroar jag mig inte alls för att folk ska uppfatta mig som det.

Zariss skrev: Har träffat på andra aspergare som sagt "ett syndrom som gör att man är intelligent". När man berättat att man har asperger så har en del genast svarat "jaha, många genier har asperger" osv. Det finns ju mycket högbegåvade människor med autism, helt klart.

Christopher Gillberg menar att personer med ren Asperger inte förekommer inom vården. Patienten eller föräldrarna söker vård först när det finns så mycket tilläggsproblematik att vardagen blir ohållbar;

Med tanke på den extremt höga frekvensen av enstaka-flera autistiska/Asperger-drag inom den sk normalbefolkningen är det rimligt att tänka på autism som ett personlighetsdrag snarare än en sjukdom eller störning i sig själv. ”Ren Asperger” är troligen en huvudsakligen genetiskt betingad personlighetsvariant motsvarande ”tvångsmässighet”, ”pedanteri”, ”introversion” eller ”extroversion”. Om det dock därtill förekommer andra genetiska dispositioner, varianter eller mutationer, hjärnskada till följd av sjukdomar av olika slag, eller andra psykiatriska syndrom (t ex depression, ångest, ADHD, språkstörning, inlärningsproblem), kan det uppstå symptom och svårigheter som kräver en diagnos och som eventuellt motsvarar kriterierna för Aspergers syndrom eller autism.

https://gillberg.blogg.gu.se/sv/2017/12 ... ger-borta/

Alltså är det meningslöst att ge genier som Einstein diagnosen Asperger. Även om han uppfyllde diagnoskriterierna för Asperger så hade han inte såpass mycket tilläggsproblematik att vardagen inte fungerade. Han hade inte sökt vård om han levt idag och blivit en aspergare.

Det här med att man nu måste ha uppenbara svårigheter och behöva stöd för att få en diagnos kan bli farligt för de som tidigt lärt sig att skådespela. De ser ju inte ut att behöva stöd förrän de kraschar - och då kan de mötas med misstro för att de har verkat vara "normala" tidigare.

Stödet skulle ju behövas tidigare, för att försöka undvika att krascha.

Ett citat på engelska (av många möjliga, det här är välkänt bland aspies, om än inte bland "experter" på autism):

Many autistics mask for years, putting in huge amounts of work to try to fit in to the world. Those of us who were diagnosed very late avoided some of the therapies that essentially force autistics to mask by using punishment when they exhibit autistic behaviours, although we were often taught to “behave properly” and the cane in the corner of the headmaster’s study was a constant threat throughout our childhoods. Some autistics become so good at masking that when they present for diagnosis they are turned away or misdiagnosed and when they tell people they are autistic they are met with disbelief and invalidation.

Från https://finallyknowingme.wordpress.com/ ... ng-energy/ - min fetstil

ankhh skrev:Det här med att man nu måste ha uppenbara svårigheter och behöva stöd för att få en diagnos kan bli farligt för de som tidigt lärt sig att skådespela. De ser ju inte ut att behöva stöd förrän de kraschar - och då kan de mötas med misstro för att de har verkat vara "normala" tidigare.

Stödet skulle ju behövas tidigare, för att försöka undvika att krascha.

Så sant. Då behöver man inte köra med att aspergare är värdelösa och totalmuppiga, då kan man kanske ha rätt person på rätt plats och ha anpassat arbete så man inte bränner ut sig.

Sanningen är ju att väldigt många som du säger, har tvingats låtsas alldeles för länge. De har inte framstått som värdelösa och muppiga, tvärtom, ofta som kompetenta.

Man kan ses som kompetent trots att man dör lite varje dag. Det finns personer jag aldrig skulle gissat hade aspergers. Vet inte om det är en generationsfråga, men verkar inte som de unga är lika hårt drillade.

Sedan kanske man pga aspergern dessutom har dålig kroppskännedom. Jag har själv ingen uppfattning om när jag kommer krascha fysiskt. Jag har räknat ut det med skallen. Men kan fortfarande inte känna det i kroppen.

Så man kan "få" aspergers när man blir utbränd.

verbatim skrev:Jag håller precis på med min arbetsträning för att utvärdera vad jag klarar av. Min arbetsträning är väldigt anpassad efter mig och mina styrkor/svagheter. Hade 2 timmar en dag i veckan som funkade rätt så bra. Ökade sen till 2 timmar två dagar (4h totalt) i veckan och nu orkar jag allt som oftast inte städa, diska, tvätta, laga mat eller umgås med folk överhuvudtaget, inte ens min älskade familj.

Hur sjutton ska jag kunna klara av 10 timmar i veckan (minimum-kravet/målet)

Om man inte klarar att arbetsträna 4h i veckan har det antagligen väldigt lite med arbetet att göra. Om det nu inte är sällsynt dåligt anpassat.

LordNelson skrev:Om man inte klarar att arbetsträna 4h i veckan har det antagligen väldigt lite med arbetet att göra. Om det nu inte är sällsynt dåligt anpassat.

Ja, och???

Kidzi skrev:

LordNelson skrev:Om man inte klarar att arbetsträna 4h i veckan har det antagligen väldigt lite med arbetet att göra. Om det nu inte är sällsynt dåligt anpassat.

Ja, och???

Det finns dom som är döende och jobbar betydligt mer. Är man fullt frisk till kropp och knopp och ändå inte klarar att lösa knutarna, själv eller i samråd med andra, är kanske alternativa lösningar en möjlighet.

LordNelson skrev:Det finns dom som är döende och jobbar betydligt mer. Är man fullt frisk till kropp och knopp och ändå inte klarar att lösa knutarna, själv eller i samråd med andra, är kanske alternativa lösningar en möjlighet.

Inte alla förunnat att bli sjukskrivna.

Kidzi skrev:De verkar tro att man kan öva upp orken.

När jag DV:ade sa jag att jag ville gå en dag i veckan. De sa OK, då börjar vi så, sedan kan du öka till 3 dagar när du är van. Jag sa jag kommer aldrig bli "van", kommer aldrig orka. Sa att det är en dag i veckan eller så skiter vi i det.

De bara, Du kommer märka att du orkar sedan!

Det slutade med att jag inte orkade ens en dag.

Var finns kunskapen om autism och ork?

Vilket tänkvärt inlägg

Gissar att en hel del av oss fått utstå liknande tillrop från sådana som ej förstått vår autism.

Har nog alltid ryst när jag kommit i kontakt med ordet arbetsträning för att det låter så fel. Det låter som att man inte förstått att det mesta av funktionsnedsättningen inte går att öva bort/träna bort. Arbetshabilitering däremot låter aningen bättre. Praktik möjligen ännu bättre.

Flinta skrev:Gissar att en hel del av oss fått utstå liknande tillrop från sådana som ej förstått vår autism.

Har nog alltid ryst när jag kommit i kontakt med ordet arbetsträning för att det låter så fel. Det låter som att man inte förstått att det mesta av funktionsnedsättningen inte går att öva bort/träna bort. Arbetshabilitering däremot låter aningen bättre. Praktik möjligen ännu bättre.

Du menar att arbetsträning är helt bortkastat på alla med autism?

LordNelson skrev:Du menar att arbetsträning är helt bortkastat på alla med autism?

Helt uppenbart menar Flinta inte att arbetsträning är fel, men att det är ett ord som kanske borde bytas mot ett annat ord.

Läs lite noggrannare.

Kidzi skrev:Helt uppenbart menar Flinta inte att arbetsträning är fel, men att det är ett ord som kanske borde bytas mot ett annat ord.

Läs lite noggrannare.

Ja, jag läste slarvigt men för mig låter inte arbetsträning konstigt. Det är ju inte handikappet som ska tränas bort utan man ska komma igång att jobba. Jag antar att vem helst kan komma ifråga för arbetsträning utan att vara handikappad, eller man kanske måste ha en kod?

LordNelson skrev:

Flinta skrev:Gissar att en hel del av oss fått utstå liknande tillrop från sådana som ej förstått vår autism.

Har nog alltid ryst när jag kommit i kontakt med ordet arbetsträning för att det låter så fel. Det låter som att man inte förstått att det mesta av funktionsnedsättningen inte går att öva bort/träna bort. Arbetshabilitering däremot låter aningen bättre. Praktik möjligen ännu bättre.

Du menar att arbetsträning är helt bortkastat på alla med autism?

Praktik som är anpassad till hur man fungerar som person är sannolikt oftast det bästa och mest hållbara.

LordNelson skrev:Ja, jag läste slarvigt men för mig låter inte arbetsträning konstigt. Det är ju inte handikappet som ska tränas bort utan man ska komma igång att jobba.

Samtidigt som man ska praktisera har man ett osynligt arbete med funktionsnedsättningarna som behöver fungera parallellt.